November

Det gick åt skogen för Nestorn!

Hur skall man annars kalla det när Nestorn var med och cyklade MTB på Söderåsen för första gången!? Fint besök i skogen med andra ord. Trenne Cyklofånar hörsammade dagens kallelse; Nestorn, Vurpan och Dumle. Vurpan började med en stor "vurpa" eller snarar ett missöde vid starten från Aggarp. En kilometer från boniongen stannade hans Taxibil. Mercan bara dog och ville överhuvudtaget inte puttra igång igen. Men Vurpan som är en händig karl, slet ut cykeln och visslade hem efter Volvon som gått över 40.000 mil utan att stanna. Den tog honom tryggt fram och tillbaka till Söderåsen...

Iväg på MTB:arna for trion. Vattenpölarna var tillfrusna, så tidvis var det ganska halt. Men skumpande över stenarna på första stigen så kom pulsen och värmen igång efterhand. Dagens tur gick utan Hjortfot, eller vad vi skall kalla Cyklofånarnas egen stigfinnare, Hillclimber. Dumle är kanske den som efter Hillclimber som bäst känner till stigarna, men det är långt ifrån Hillclimbers högerficka...

Här ser vi en pigg Nestor tillsammans med Vurpan som mera lagt sig till med en aristokratisk min...

Men inte desto mindre så hittades det stigar. Bäckar forcerades. Nya stigar upptäcktes. Men även många sträckor utan minsta möjligheter att cykla, forcerades. Det hände att när cyklarna dragit igenom hindren så var de så bemängda med ris och grenar att det tog en stund att sanera dem...

Efter knappt halvannan timme så var trion uppe på asfaltvägen ett stenkast ifrån bilarna. Dumle kom på den galanta idén att ta till vänster och köra bakvägen till parkeringen. - Gör vi så så får vi ungefär två timmars cykling, det kan vara lagom i kylan, sa han... Utfallet blev lite annat. vägarna var tidvis mycket otillgängliga. Efter en stund så var orienteringen totalt förlorad. Men så när trion vinglade fram och letade efter vägen till parkeringen så kom man plötsligt fram till asfalten. Yes, nu är i framme, sa Dumle... Men sanningen var att man var ett antal kilometer från parkeringen. Man var framme vid hagen där Highland Cattlen finns. Den boskap som nämnts vid cyklingen för två veckor sedan. För att ta det säkra före det osäkra så tog man asfalten hem till parkeringen. Framme där så kunde man avläsa 32 km på cykeldatorn. Dessa kilometrar var avverkade under knappt tre timmar.

Här ser vi Vurpan, Dumle och Nestorn (med blodad tand) efter avslutad runda.

MTB Pippi gästade Cyklofånarna!

Cyklofånarna hade fint besök söndag 18 november. Den heldämpade MTB cyklist4en Lars "Birdie" Svan gästade MTB-kärntruppen hos Cyklofånerna, Hillclimber och Dumle. Planen som antogs var att ta sig från parkeringsplatsen på Klåveröds strövområde och över till Skäralid/Kopparhatten. Sagt och gjort så kastade sig trion ut i terrängen. En tanke sändes till Professor Björklund som låg på sofflocket istället för att följa sin kolletga ut i naturen och den påföljande friska luften. Både Birdie och Professorn arbetar hos Spaghetti-Håkan i Lund. Men en del är ju bättre på att sälja och meka cyklar än att använda dem...

Mycket löv från bokarna låg på marken. Så tidvis var det ganska förrädiskt då lövtäcket lätt kunde dölja både stenar och slippriga trädgrenar. Men det hela löpte på bra. När en bäck skulle forceras så fick Dumle inte Cykeln med sig på vägen över. Nästan torrskodd landade han på andra sidan medan hojen låg kvar i bäckafåran. Men med lite kallt klafsande om foten fortsatte fädren mot skäralid. Hillclimber & Dumle har gjort denna tur tidigare. Den gången fanns det dock ingen karta med. Vilse blev då duon. Men denna gången så fanns även karta med i ryggsäcken. Efter två timmars kämpande så kom trion till Kopparhatten. Birdie var då lite trött. Det var länge sedan han cyklat med någon reda.

Här ser vi Birdie stå och luta sig bekvämt mot staketet på Kopparhatten.

Men efter en liten paus där även Hillclimber fått spänt cykelskorna så bar det av igen. Nu var det neråt. Skumpande och hoppande, tidvis lite extra spännande då stigen låg vid randen på stupen.

Här ser vi Dumle uppe på Kopparhatten.

Nere vid foten av Kopparhatten så skickades Birdie in på Toa för att fylla sin vattenflaska. För därefter bar det av uppåt. Backen som leder upp på den södra kammen är lång och brant. Att tro det går att cykla på något annat än lilla klingan är en villfarelse... Strax efter trion var uppe så gick Birdie i väggen. Hemvägen valde man i huvudsak grusvägar. Det var inte så många underliga stigar på tillbakavägen. men Hillclimber varnade de andra då man kom till en stig kantad av törne. -Akta så ni inte får punktering, löd varningen innan det började skramla från hans framfälg...

Här ser vi Hillclimber byta slang ute i det fria...

Påpassligt nog så hade Dumle en reservslang i sin Hydrapack. Så efter lite pysslande så hade Hillclimber luft under vingarna igen... Efter punkteringen så var det mest grusväg. utom de sista kilometrarna som var afalt. Framme vid bilen så visade cykeldatorn på 32, 71 km/h som avverkats med c:a 13 km/h i snitt...

Dyngig tur på Söderåsen

Friska och hårda vindar var lovade till dagen (söndag 11 november). Hillclimber och Dumle beslöt sig för att ta en runda MTB på Söderåsen. Nestorn var gruvligt förkyld. Vurpan hade hand om sin son Fille filur, Humle ligger i Spanien och lögar sig. Fåglum ringde på lördagskvällen och ville köra racer... Hans MTB har inte varit sig lik sedan trettonhelgen på Romeleåsen. Så kvar blev det bara två som drog till Kågeröd på söndagsmorgonen.

När vi klev ur bilen på rastplatsen så ven den kalla nordanvinden rakt igenom kläderna. Brrr, ge sig ut i detta när man kunde ligga och trycka i ejderdunet... Är man frisk eller?

Men hej och iväg så värmen får en chans att infinna sig i kroppen. Blött och dyngigt var det. Löven som låg ovanpå gjorde det bitvis såphalt. Vid första träspången kom Hillclimber underfund med att dessa var ganska glatta... Cykeln gled undan och han satte sig pladask på spången. Vi bestämde oss snabbt för att undvika spänger i fortsättningen. Men det visade sig att resultatet blev det omvända. Vi kom på osedvanligt många spänger istället. Försök gjordes tidvis att försöka cykla bredvid spängerna. Detta resulterade bla i att Dumle välte och fastnade upp till knäet i dynga. Men skam den som ger sig. Iväg på de slippriga och hala stigarna. Backe upp och backe ner. efter 2h 30 min cyklande bestämde vi oss för att cykla mot parkeringen. Först stod vi dock och beundrade Highland Cattle horden strax i närheten av Lotta på Åsen. Kalvarna såg ut som björnar i sin ludna prakt. De verkar vara väldigt godmodiga dessa djur.

På vägen hemåt så tog vi en ny stig. Det visade sig att denna stig ledde rakt ut på Traneröds mosse och alla dess spänger... Men dödsföraktande fortsatte vi framåt. Så småningom så kom vi fram vid Snuvestugan och då är det inte så många stenkast kvar...

Totalt blev det cyklat 20, 06 km på 2 timmar och 43 minuter...h

Kossor på spåret!

Söndag 4 november så samlades Nestorn, Hillclimber och Dumle i Saxtorp för den veckoliga, gemensamma träningen. Vinden var frisk och ifrån en västlig riktning. Men trion jagade iväg norrut. Först klipptes Rönneberga sedan gick färden mot Ottarp och backen med samma namn. Här knusslades det inte med backarna. Efter Ottarp och på väg mot Mörarpsbacken så blev det stopp. Först så var det en Lastbil men släp som höll på att backa och blockerade på så sätt hela vägen. Nestorn tog spets och så snirklade han sig förbi lastbilen och så kunde det cyklas ett hundratal meter till innan det blev stopp igen... Kor på spåret, kunde man väl säga när något tiotal kalvar kom lufsande Cyklofånarna till mötes.

Här ser vi Hillclimber och Nestorn i korusningen...

Efter en liten pratstund med kossornas husse så fortsatte turen. Mörarpsbacken upp och så vändes turen därefter ner mot Vallåkra igen. Men i Vallåkra så svängdes det norrut mot Helsingborg. Till sist så kom trion ut på vägen mellan Råå och Glumslöv. Här svängdes det söderut igen. Lite öppnare bogar, som en seglare skulle sagt. Så skrittades det mot Glumslöv. Väl komna dit så var det inte mycket att välja på utan att ta till höger och följa vägen som går förbi Hotell Örenäs. Sundvik hägrade eller rättare sagt Sundviksbacken. Denna backen är väl något av det giftigaste som finns att få i Skåne.

Därefter lunkades det hemåt. I Landskrona hoppade Hillclimber av. I Häljarps södra förorter så drog Nestorn i handbromsen. Sedan var det bara för Dumle att lunka vidare hem. Idag var cykeldatorerna inte övrens. Cateyen lät visa 81 km medan Polaren sade 76,5... Normalt brukar det inte skilja så många meter mellan dem.

Men tiden som åtgick till det hela (inkl några ko-pauser etc) uppgick till ganska precis 3 timmar.

Nästa gemensamma träning är planerad till nästa söndag.