|
|
|
|
Träningslägret i Benidorm är genomfört. 944 km på längden och drygt 15 på höjden blev summeringen av de 12 dagarna.Nu fortsätter Cylofånarna sin träning på hemmaplan. Gå in i träningsdagboken så får du se vad som sker. Klicka här så kommer du direkt till träningsdagboken. Sträcka Stigning 31 mars 98,8 km 715 m 1 april 84,22 km 1375 m 2 april Oväder, ingen cykling 3 april: 97,4 km 1750 m 4 april 112,5 km 2500 m 5 april 79,7 km 1075 m 6 april 106,4 km 1885 m 7 april 105,8 km 1705 m 8 april 84,2 km 1470 m 9 april 92,2 km 1415 m 10 april 83,3 km 1580 m Totalt: 944,54 km 15470 m "Col hydrates" en gammal bekant! 10 april. Förra året så besteg trion Coll de
Rates som första riktiga berg. Idag så upprepad Bilderna ovan: Här ser vi Vurpan klättra upp den sista biten till Coll de Rates topp. Bilden t.h: Humle njuter av zumo de naranje på restaurangen utanför Tarbena. När toppen var nådd så var det Tarbena nästa. Där skulle man dricka cafe con leche och agua mineral con gas medan man kelade med huskatten. Men näsorna blev långa när den rostiga kedjan var spänd över infarten... Humle satt på vägräcket och samspråkade med ett tyskt par. Efter att ha växlat några ord med tyskarna fortsatte färden neråt till nästa ställe. Här skall det festas på nypressad apelsin! Idag var det plats på takterrassen så bekvämt sjönk man ner i stolarna och lät sig serveras cafe con leche och zumo de naranja... Denna gudomliga nektar av nypressade, nyplockade, solmogna apelsiner. Det finns inte ord att beskriva hur gott det smakar.
Cykelparad utanför fikastället i Tarbena När dryckerna var avnjutna så fortsatte nedstigningen. Efter c:a 2 minuter så försvann Humle i en rasande fart utför. Vurpan och Dumle lät sig njuta av naturen på nedvägen. Callosa - Polop - La Nucia och sedan var man mitt inne i Benidorm och fick stångas med den osiga och täta trafiken. Vurpan och Humle stannade till vid cervesabaren sidan om Mercadona, stormarknaden. Dos jarra cervesa, gracias. Det dröjde inte länge förrän två immiga stop med immig töstsläckare stod på bordet. Vid bordet intill satt två franska par och pratade i munnen på varandra medan den ena ölen/glaset vin avlöste den andra. I vanligh ordning så skramlades alla kopparpengarna ihop och lades i en prydlig hög på bordet innan man åter grenslade sina springare för den sista kilometern hem. Idag blev turen 83,3 km med en total stigning på 1580m. Jakten på cykelkläderna 9 april. Idag är det tisdag. Då är det
marknadsdag i Altea. Då är där en knalle, eller vad de kallas här i Sp Humle mötte upp på avtalad tid och färden gick norrut, mot Altea. Med lätta tramp avverkades de 10 kilometrarna snabbt. Muntert vajade cykeltröjorna i vinden i marknadsståndet. Kanon vi tar det på tillbakavägen. Siestan börjar kl 14.00. Dagens tur skulle gå upp till Benissa och sedan till Xalo/Jalon och upp bakvägen på den runda som Vurpan och Humle tog i söndags (7 april). Humle skulle hålla sig under 70 % av pulsen för återhämtningens skull. Vid avfarten från Benissa så väntade Vurpan och Dumle på honom en god stund, men han kom inte. En titt på klockorna avgjorde. Skulle man hinna till Altea innan kl 14.00 så var det dags att trampa på. Först bar det nedåt i en svindlande fart. Men väl nere i Xalo/Jalons trånga gränder så vände det och började bära uppför. De närmaste 10 kilometrarna bar det i stort sett uppför. När höjdmätaren stod på 630 m så var toppen nådd och nedstigningen kunde börja. Början på nedförsåkningen gick med båda bromsarna hårt åtdragna. Vägen var ojämna och det lutade brant nedåt. Lutningen på de tre värsta luten där ligger på bortåt 20% eller så. Sedan lossnade tempot och man kunde sträcka ut. Omgivningarna på denna tur är gudomliga. Tyst och stilla. Det enda, förutom knastrandet från däckens kontakt med den anfrätta asfalten, var fåglarnas kvittrande. Allt brus, sus och oljiga avgaser var icke existerande bara. Dock hade cykelkonfektionsjägarna inte tid att njuta allt för mycket av detta. Altea måste nås i god tid innan Bilden ovan th: Vurpan laddar med squeezy före klättringen upp på berget. Nedan: Vurpan låter fartvinden kyla av de uppvärmda musklerna och torka upp svetten. siestan. Upp på stora klingan och trampa på, även i de få motluten. Ut på den bullriga och livlig trafikerade vägen mot Altea. Nu fick duon alla tidigare sega motlut som farthöjande nedförsbackar. Farten var god och det var inte längre så många bilar som körde om. Tvärt om så hämtade man tidvis in på dem som kört om. När klockan närmade sig 13.30 så dök Alteaskylten upp. - Piska din springare, hojtade Vurpan från sin plats på Dumles rulle. Detta föranledde Dumle att ställa sig upp på pedalerna, med sina molande muskler och försöka hänga på en paketbil. Dock var farten för hög på den för att lyckas fullt ut. Men tempot ökade i alla fall. Med en halvtimme kvar till siestan var man så framme vid Cykelkonfektionistens stånd. Tvenne fågelholkar syntes på sina racers då han presis låste sista lemmen på sin släp! Gubbj-en hade alltså mage att ta en tidig siesta. Långnäsa och "strudahatt" som Kent Qvist skulle uttryckt det. Inget annat var att göra än att rulla ner till cafet och inmundiga cafe con leche, agua minerale sin gas och en baguette atuno tomato. Därefter rullade duon hem med ett dovt, mullrande, besviket rapande... Konfektionisten är inte tillbaka i Altea förrän nästa tidsdag och då är alla cyklofånarna hemma i Suecia igen... Så blev det lite avslappningspass! 8 april. Både Vurp Bild th: Vurpan schamponerar ömt sin springare i badkaret... Bild tv: Vurpan kramar svetten ur sin svettrem i Relleu. Kl 10 så kom Humle och trion satte av mot Bombarparken eller vad de nu kallar sin brandstation för. Därefter valdes motortrafikleden mot Alicante. En bit förbi Benidorm så svängdes det av mot Relleu. Stigningarna började. Men de var mycket flackare än de som Vurpan och Dumle upplevt de senaste dagarna. Väl uppe i Relleu så planar vägen ut. Sedan börjar det gå nedåt igen, mot Alicante. Strax innan trafikljusen vid motortrafikleden så är där ett åsnestall. Doften består inte av hallon precis... Men alla tre överlevde och stannade till strax innan trafikljuset. Då hördes det ett bräkande. En herde med en stor flock får och getter korsade vägen. Till sin hjälp hade herden en snabb vallhund. Det var en fröjd att se hunden arbeta.
Snällt gick får och getter över vägen, vägledda av en vallhund. Humle skulle tvunget in till Alicante för att få
ihop 10 mil. Vurpan och Dumle ville ta det lugnt. Så trion delade på sig. Humle
svängde höge Solen gassade och Vurpan längtade hem för att kunna slänga sig i solen vid poolen. Så upp i sadlarna igen och så trampades det på ut ur staden/byn. Ut igen på den stinkande motortrafikleden. En sak är förunderlig. I Spanien kör man som biltjuvar. Men de är väldigt hänsynsfulla mot cyklister. Är det någon som tutar, prejar ellergör något annat demonstrativ så är det Tyskar. Spanjorerna verkar till att ha en ocean av tålamod med cyklister. Hade de bara lärt sig att ställa förgasarna rätt också så hade det varit i det närmaste det perfekta cykellandet. Bilden tv: Humle i sin nya "Kermitdräkt", eller var det Kelme...? Efter dryga 3 timmars cykling var Vurpan och Dumle tillbaka igen. 84,2 km hade avverkats och 1470 m på höjden. Det skulle bli ett "slappepass" 7 april. Detta är den åttonde dagen i Spanien och därmed den sjunde cykeldagen. Humle avstod från cykling för att kurera sin hälsa. Vurpan och Dumle vände sig på andra sidan när de såg hur vädret såg ut. Regn och trist. Men efter ett par timmar så hade vägarna börjat att torka upp. Så vid lunchtid så äntrades cyklarna. Dagen till ära så var duon klädd i sina långa vintertights.
Bilden ovan th: En mäktig vy från den fina vägen mot Pinos. Bilden tv: Vurpan fipplar med kameran för att föreviga den mäktiga vyn mot medelhavet. Väl uppe på toppen var det en hejdundrande nedfart som väntade till Jalon. I Jalon så tog man åter vägen mot Benissa. När Benissa var passerat så togs det åt höger mot Moraira och så vidare mot Calpe. Sedan var det den gamla vanliga vägen hem via Altea. I Altea så började solen titta fram. Därför stannade man till utanför "stamlokuset". Cafe con leche och agua minerale con gas inmundigades till et pris av 4,8 euro. Sedan gick det ganska snabbt de sista kilometrarna till Lägenheten i Benidorm. Både Vurpan och Humle var ordentligt trötta. 105,8 km och 1705 meter stigning. Riktigt krya känner man sig inte. Det verkar som om de bär någon infektion som inte bryter ut.
Mount Everest passerat! 6 april. Humle
I eget majestät så fortsatte Vurpan och Humle mot Altea - Benissa - Xalo - Alacali - Parcent - Benigembla - Castells de Castells - Tarbena - Callosa - Polop - La Nucia - L'Alfaz de Pi - Albir - Benidorm. Efter Altea så börjar stigningarna. Sakta ökas höjden. Strax innan Benissa så svängde duon till vänster mot Xalo. Lite vindlande nedförsbackkar innan det börjar stiga igen. Hela vägen upp till Castells de Castells så lutar det uppåt. Med svällande lårmuskler tog sig Vurpan och Dumle sig an uppfärden. Efter Castells de Castells började turens tuffaste stigningar. Som mest lutar det 17% enligt vägmärkena. Det är ingen sm säger emot. De lägsta växlarna plockades fram och sattes i arbete. Bilden till vänster: Här syns lite av de serpentinvägar som Cyklofånarna framlider sina dagar på. När toppen på 780 möh var nådd så började
nerstigningen. Etappmålet var restaurangen på andra sidan Tarbena. Vurpan skulle
in och kela med huskatten och se om den var lika pigg som förra året. Men en
länk var spänd över infarten. Öppet alla dagar utom lörd Bilden till höger: Dumle och Vurpan på restautrangen vid Tarbena. Dagen till ära så har de sina nyförvärvade cykeltröjor på sig. Slappepass för återhämtning 5 april. Dagen var avsatt till återhämtning.
Sträckan som skulle köras var samma som förra årets slappe-/återhämtningspass.
Dvs Altea - Benissa - Teulada - Moraira - Altea - och så Benidorm igen. Humle
hade för dagen problem med sin rygg. Han försvann halvvägs till Altea. I
skrivandets stund har vi inte fått kontakt med honom. Men vi återkommer i ämnet. Vurpan och Dumle fortsatte till Benissa via Altea. I Benissa så stannade man för att dehydrera och svälja en squezsy. Sedan fortsatte turen i behagligt tempo. Efter Benissa så går vägen mot Teulada. Slingrande och utför. Snabbt och härligt. Det är betydligt mindre med trafik där än mellan Altea och Benissa. Dock är det tyvärr inte lika lite som i bergen. Men efterhand så kommer man ut till kusten och kan njuta av det blåa Medelhavet. Dagen till ära så lyser solen från en klarblå himmel. Då lösarmarna kan förpassas till ryggfickan. Man önskar inte att man hade med lösbenen hellre. Nej idag får vi säga Viva Espana! Detta är precis det väder som man vill ha när man skall cykelträna. I Altea så uppsöktes cykelaffären där. Vurpan och Humle köpte var sin cykeltröja med de lokale "dealerns" logotyp på. det var de sista förutom skyltexet som han skulle ha kvar som minne... Sedan åkte duon ner till hamnen där man avnjöt var sin cafe con leche i solskenet innan d sista kilometrarna hem avverkades. Totalt så blev det 79, 7 km på längden och 1075 m på höjden som avverkades. Bilden: Vurpan väljer och vrakar i hyllorna. Väljandet resulterade i förutom en tröja även i en "Camelback" från Zefal. 1000 meters vallen sprängd! 4 april. Idag så blev det en hejdundrande runda. Långt ifrån det återhämtningspass som det skulle varit egentligen. Turen gick som vanligt kl 10.00. Altea - Callosa - Guadalest - Confrides - Alcoleja - Port de Tudons - Villajoyosa - Benidorm. Vädret var kallt och tråkigt. Vinden pep i så det räckte och t o m blev lite över. Dumles fina mätapparatur har lämnat in. Om inte helt död så i stort sett i alla fall. Denna är reklamerad hos Spaghetti-Håkan, som även fått i uppgift att fixa ny tills hemkomsten i slutet på nästa vecka. Bilden nedan: Vurpan klättrar upp mot Port de Tudons och visar sina oljiga fingrar?
På vägen upp till Guadalest så kördes det ikapp
en spanjor som även passerades. Han hängde dock på rullen och fick hjälp upp i
den friska motvinden. Mot slutet började han prata lite. Spanska givetvis och
fick svar på engelska. Detta gjorde att båda parter förstod lika lite. Men
muntert vinkade han avsked när han vände för att köra ner igen. Men detta gjorde
inte Cyklofånarna utan fortsatte framåt mot Confrides. Confrides passerades och
så upp på toppen 966 möh. Därefter åkte vindjackorna på och nedstigningen
började. Ett spanskt fiatskåp fick se sig omkört. Det var omöjligt att ligga
bakom denna stinkande skrothög. Tre kraftiga tramptag på högsta växeln så var
eländet avhängt. Lite senare började så färden mot Port de Tudons 1027 möh. Här
rök Vurpans kedja igen... Ett mer passande namn på honom borde egentligen vara
Chainkiller, nu när han lärt sig att hålla perversen, f'låt balansen skall det
vara. Men med verktyg och svavelosande eder åtgärdades detta så färden kunde
fortsätta upp över 1000-meterskurvan. Sedan bar det utför utav bara h-vete.
Vägen var gropig och eländig. Hjärnskakning och tappade plomber blev nästan
resultatet av skumpandet på denna tvättbräda. När alla 1000 metra Bilden till höger: Dumle avnjuter cafe con leche i sin nyinköpta dödskallebandana...
Cyklofånarna drog Zabel! 3 april. Nu är ordningen återställd igen. Det
hemska ovädret som höll 25 m/s i medelvind har dragit över. Allt efterhand så
lättade molntäcket och solen tittade fram för att värma och torka upp regnet.
Några minuter efter kl 10 så gav sig Cyklofånarna iväg på första riktiga
bergspasset, Coll de Rates. Denna gången kördes turen bakvänt i förhållande till
förra året. När stigningen började så kom trion ikapp ett gäng Schweizare. Humle
fick nästan dåndimpen när han uppe vid vägen till Castells de Castells fick syn
på den bönan som gav honom en match i söndags. Som tur var var hon europé och
inte karibiska, före då hade han fått en riktig hormonstorm... Klättringen upp förbi Tarbena är lång och seg. Klungan sprack upp allt efter hand. Humle, som skulle ta det lugnt idag, drog på och intog spetsen tillsammans med fyra Schweizare. Dumle och Vurpan höll sig längre bak. Efter hand började dock Dumle ta in. Efter ett tag så var det Humle och två schweizare som låg några tiotal meter före. Strax innan toppen kom så två nya, friska schweizare oh passerade Dumle. Dumle släppte dem efter ett tag. Han hade satt pulsmax till 164 slag. Princip är en princip. Uppe vid vägen till Castells de Castells samlades alla. Det började regna och blev riktigt kallt. Cyklofåntrion vände och körde ner för baken förbi Tarbena igen och in på "stamlokuset". Dock var detta stängt så huskatten fick klara sig utan att bli kliad idag. Här ser vi Humle och Vurpan vid eftermälet av Eriks Zabels fans.. Återigen började klättringen upp till avtagsvägen och så rakt fram. Det gick först utför för att sedan avslutas med en stigning upp till Coll de Rates 626 möh. På Coll de Rates var det markerat i vägen för ett bergspris. Några meter därifrån så stod det ZABEL TELECOM. Humle och Vurpan poserade vid denna märkning och blev förevigade av Dumle. Resultatet ser ni här bredvid. Sedan var det mycket utför. Regnet slutade men vägarna var blöta så det var bäst att ta det försiktigt i serpentinerna. Färden gick ner till Parcent och sedan vidare mot Benissa. Strax innan Benissa så kom solen och värmen igen. Med lätta tramp påbörjades färden mot Altea. Målet var att vara i Altea innan kl 14.00, alltså före siestan. Detta för att få möjligheta att botanisera i cykelaffärens utbud av cykelkonfektion. I god tid innan kl 14.00 var trion på plats, men det var inte cykelhandlaren som dragit ner jalusiet och bommat till sin affär. Snopna med långa näsor så fortsatte trion till Benidorm. Totalt så avverkade trion 97,4 kl med en stigning på 1750m. 2779 Kcal förbrukade Dumle och som lade i snitt 328w på sina pedaler b Blåsta på konfekten! 2 april. Idag så blev Cyklofånarna verkligen blåsta på konfekten. Storm och tidvis hällregn. Att ge sig ut och cykla var inte att tänka på bara. Dagen började med att vurpan stoppade in huvudet i sina växelmekanismer för att utröna huruvida det stod till i maskineriet. Efter en förmiddags idogt skruvande ivrigt påhejad av Humle och Dumle så tickade alla växlarna rent. En sten föll från Cyklofånarnas hjärtan...
Här ser vi Vurpan meka medan Humle jäser i bakgrunden. Vad att göra när vädrets makter tar emot. Jo bussen Till Carrefour intogs raskt. Carrefour är ett varuhus utanför Benidorm. Humle skulle hitta en billig pulsmätare och Vurpan letade efter Buffar, dvs en tygtrasa som kan konverteras från pannband till toppluva.. Jakten gick i alla sportaffärer några med lämpliga motiv införskaffades. Dumle passade på att köpa visumspresenter till både barn och blomma. Så trötta återkom trion till Benidorm vid 18.30 tiden till Benidorm. In på Mercadona och köpa mat, vin och cervesa. På kvällen serverades det spaghetti bolognese, dock var det sin carne för Humle som är av den vegetariska sorten... Dock gick det inte att peta i honom någon Laphroaig denna kväll. Kvällen förut så gick det ner och då avtog kadensen och hans ben var stilla. Så denna fina Skotska Whisky kallas nu för kadensdämpare... Vi hoppas på bättre väder i morgon. Länkarna svaga i kedjan!
Här ser vi Vurpan kolhydratladda efter 9 timmars god sömn. Turen idag gick söderut. Först upp i bergen till
den lilla bortglömda, genuina byn Relleu. Några tyska cyklister anslöt från en
tillfartsväg. De hängde på en liten stund men när Cyklofånarna svängde vänster
för att börja klättra upp så sade de: nein, nein es ist zu steil... och fortsatte
rakt fram. Vad de inte var klara över var att rakt fram var f-n så mycket
tuffare... Väl uppe på toppen så bar det sedan utför. 64 km/h var
maxhastigheten. Från Relleu så sattes kosan mot Alicante. Några kilometer norr
om Staden så svängde trion norrut igen mot Villayosa. Där bromsade man in vid
ett café just vid playan. Agua minerale con gas samt cafe con leche beställdes
in. Vurpan tittade lystet på den avfalls På bilden ser vi Vurpan och dumle avnjuta var sin Con leche med Vurpans hoj tryggt(?) lutad mot containern... Kedjan, den svagaste länken! 31 mars. Efter en lite panikslagen morgon så anlände Vurpan och Humle till Alicante enligt tidtabell. Det panikartade bestod i att man försov sig och vaknade inte förrän 04.55. Kl 05.00 skulle man köra. Snabbt iväg till Kastrup och checka in bagaget. Flyget lyfte enligt tidtabell. Med kurrande magar såg duon fram mot frukosten på planet. Men inte blev det någon frukost. Två skållheta pannkakor med någon obestämbar fyllning serverades. Detta sköljdes ner med ett par koppar kaffe. Vilken dietist skulle inte gå i spinn för en sådan diet? Humle stod beredd med en hyrd Ford Focus kombi och hämtade.
Sedan vinglade han vidare genom Alicante för att komma ut på småvägarna till
Benidorm. På plats kunde man konstatera att man fått precis samma lägenhet som
förra året! Snabbt installerade man sig i lägenheten. Inhandlade en del mat och
sedan monterade cyklarna. Humle kom som avtalat kl 14.00 och sedan bar det ut på ett modifierat slappepass. Altea - Benissa - och sen ytterliggare en sväng norrut i den friska motvinden. Det kändes bra när motvinden förvandlades till medvind. Efter ett tag fick Humle syn på en cyklist och jagade ikapp och förbi. Då tände hon, just det hon, på alla cylindrarna och jagade ikapp Humle och förbi. Då tände Humle på alla sina cylindrar och körde om igen. Men strax så skulle våra vägar skiljas åt. Vurpan hade problem med cykleln. Den växlade inte ordentligt och kuggade gärna. Växlarna justerades men det blev bara sämre. Då upptäckte Vurpan att kedjan var på väg att gå i sönder. Detta åtgärdades med några länkbitar som Humle hade med sig. Vurpan var på dåligt humör för detta och ville vira den splitter nya kedjan runt halsen på Velodrom-Lars som sålt densamma. Men det mesta gick igång efter kedjereparationen. Det var nu bara den stora klingan fram som det inte gick att växla till. Så i ett lugnt tempo rullade man hem. 100 km avverkades under de dryga 3,5 h som turen tog. 1605 meter på höjden avverkades till en kaloriförbrukning på 2418Kcal. På bilden ser vi Humle och Vurpan meka med de trilskande växlarna. |
es
den bedriften och trion besteg åter bergsknallen från Parcenthållet. Tidigare
under detta träningsläger har man kört över toppen några gånger, men inte från
"originalhållet". I lugnt och fint tempo lämnades Benidorm bakom sadlarna.
Benissa var kosan ställd mot. Efter ett tag så ryckte det till i Humles ben och
han försvann som en skållad råtta i sin gröna Kelmedräkt. Vid avfarten om Xalo/Jalon
syntes han inte till. Hade han månne kört till Gat
a
de Gorgo? Vurpan och Dumle fortsatte till Jalon och sedan Parcent. Utanför
Parcent så börjar stigningen upp på berget. Den stora klingan lämnades för ett
tag. en 350 - 400 m stigning låg framför duon. Coll de Rates topp ligger på 626
möh. Solen stekte mot läsidan på berget. Svetten lackade och Vurpan var tvungen
till att ta av sig hjälmen på uppfarten. Efter honom var det ringlande
svettränder som för den oinvigde kunde vara spår av inkontinens.
anien,
som står där och säljer cykelkonfektion. Billig som tusan är han. Halva eller
tredjedelen av priset. Huruvida det är 2:a sortering eller stöldgods har vi inte
fått fram. Det kan också vara så att cykelhandlare har en väldigt god avans på
konfektionen. 
an
och Dumle har någon infektion som står och väger. Men den bryter inte ut. Ett
lugnare pass med mindre stigning stod på önskelistan. Hela natten hade det
regnat men solen lyste på förmiddagen och torkade upp det blöta. Cyklarna var
rena och fina då de fått duscha i varmvatten i går kväll. Som nya var de helt
enkelt.
r medan de övriga
två svängde åt motsatt håll. Nu var det inte så långt till Villa Joyojosa. Där
stannade duon till på "tamlokuset" och drack sin obligatoriska cafe con
leche och agua minerale con gas. 
Kosan
sattes norrut genom Altea strax innan Benissa så svängde de åt vänster mot Jalon.
Men istället för att fortsätta rakt fram mot Jalon tog man vänster direkt mot
Pinos. På kartan var den vägen utmärkt som mycket dålig. Men ett försök skulle
göras i alla fall. Vägen visade sig hålla bra kondition. Utsikten var gudomlig.
Små gårdar låg utspridda lite här och var. Havet syntes i sin medelhavsblå
prakt. Stigningen upp var moderat. Det kändes bra att kunna hålla så hög fart i
de stigande serpentinerna. Det perfekta återhämtningspasset var funnit, trodde
man. Strax innan toppen var nåd så började det luta emot ordentligt.
Sundviksbacken och Lotta på åsen dito får ursäkta. Även gårdagens 17%:are
verkade blek i jämförelse. Med den allra lägsta växe
ln
var det precis man lyckades ta sig upp. Tre etage på de sista kilometrarna var
så branta att framhjulet lättade från marken om man trampade för kraftigt. Detta
har enbart upplevts på MTB tidigare... I efterhand har med hjälp av cykeldator
och höjdmätare räknats ut att de sista 2,4 km till toppen lutade i snitt 8,6%!
återfanns senare i går
kväll. Han låg i sängen och försökte kurera sin rygg. Nu på morgonen så var han
på plats punktligt kl 10.00. Trion gav sig ut, norrut mot Altea. Vid Albir så
kastade Humle in handduken. Han hade det svårt med att sitta på cykeln. Så
Vurpan och Dumle skickade hem Humle med en flaska Jack Daniels så han skulle
kunna kurera sig.
agar,
meddelade en skylt muntert. Nedfarten fortsattes. Men efter bara ett kort stycke
så slank man in på ett annat ställe. Cafe con leche och zumo de naranja naturel
beställdes. Det var en upplevelse som gav mersmak att få dricka saften av
nypressade apelsiner. Med 6 euros mindre i lasten så fortsatte nedstigningen.
Som snabbast gick det i bortåt 60 km/h på frihjul. Vägarna var av skiftande
kvalitet. Ibland så önskades det att MTBns dämpade framgaffel skulle ha varit
monterad på cyklarna. Ungefär en timme efter restaurangbesöket så var duon hemma
igen. 106, 4 km på längden och 1885 m på höjden avverkades. Nu har det alltså
avverkats höjdmetrar så att till och med Mount Everest får blekna i jämförelse!
rna
var avverkade nedåt så var man i Villajoyosa där trion svängde in på ett cafe
och inmundigade cafe con leche med choc'n -någonting. Det var, eller rättare
sagt såg ut som friterad spaghetti med chokladsås. Det gav i alla fall den där
sista energikicken som behövdes för att komma hem efter drygt 5 timmars
cyklande. 112,5 km avverkades på längden och 2500m på höjden. Mycket mer data
kan inte erbjudas dår resterande mätapparatur kastat in handuken.
Vurpan solar och kollar sina 7 missade samtal efter rundan.
1 april. Det var ett
skämt, eller? När Vurpans cykel skulle justeras innan avfärd så visade det sig
att var och varannan länk var på väg att dela sig. Shimano Dura Ace kedja. Här
i Benidorm kallas den numera helt kort för Shitmano... Ny kedja av annat
fabrikat monterades och den verkar till att hålla bättre. Riktigt stuk har
Vurpan dock ej fått på sin hoj. Så i morgon skall den lämnas in till en lokal
cykelhandlare för justering.
container
som stod vid uteserveringen. Han lutade cykeln mot den och funderade över att
placera cykeln i densamma. Men Kaffet fick honom på bättre humör och så kunde
den sista biten hem avverkas. Humle som ville ha ihop minst 10 mil fortsatte upp
till Altea men Vurpan och Dumle svängde av mot hemmet och fick avverkat 84 km.
Dumle hade stora problem med sin Polar cykeldator-pulsmätare med effektsensor.
Det j-la möget satte på och stängde av sig hela tiden så enligt detta missfoster
hade man enbar cyklat 59 km... Detta dyrbara missfoster skall reklameras hos
Spaghetti-Håkan när Dumle kommer hem. Under den tid som möget fungerade så
visade den på en snitteffekt av 232W. Dagens stigning uppgick till 1565m. Totalt
har Vurpan och Dumle nu avverkat lite drygt 180 km och 3170 m på höjden. Det tar
sig, som mordbrännaren sade när han hällde fotogen på brasan...