|
|
|
|
Gran Fondo - "rondo" Söndag 30 mars. Trenne Cyklofånar träffades i Saxtorp för att provköra Gran Fondo Cykel City. Nestorn, Hillclimber och en krokig Elitcyklist satte kosan mot Söderåsen i den friska vårvinden. När man kom till första klättringen så hade man vinden med sig. Så Rönneberga backar var inget större problem. Sedan gick färden som seden bjuder via Tågarp, Sireköpinge, Halmstad och så till Axelvold för att sedan sikta mot Knutstorp. Sedan är det bara att välja att köra uppför Söderåsen mot Klåveröd. I och med denna sväng så var man inne på Gran Fondoslingan. Sakta stiger vägen för att ha ett par brantare bitar strax innan Klåveröd. I korset så var det till att svänga vänster och köra en bit på åsens rygg. Sedan bar det utför mot Kågeröd. Där var det sedan att svänga mot Billesholm och N Vram. Klockret i snoken låg vinden. Så även om denna bit var platt så kändes det som att köra uppför. Men så i N Vram när man svängde mot Stenestad så fick man vinden i ryggen. Så med lättare fjät trampade man uppför. dock var det ingen fjutt i Elitcyklisten. I varenda backe tappade han och kom långt efter. Men Hillis och Nestorn hade vänligheten att vänta in honom. I alla fall så länge han hade ett förråd av kexchoklad i bakfickan... Uppe i Stenestad var det till att åka utför igen ner mot Sönnarslöv. Den tråkiga vägen därifrån och till Ljungbyhed var det medvind! Härligt! Utan större ansträngning låg farten runt 40 knyck och däröver. Sporrande! Så vid Ljungbyhed var det dags att köra uppför åsen för tredje och sista gången. "Lotta på Åsen"-backen. Det torde vara den brantaste uppfarten på åsen. Pust och stånk, med knarrande ligament segade man sig uppför. Så till sist var man uppe på "Skånes tak" igen. Då var det bara till att ta sikte på Kågeröd igen. Där gick man av Gran Fomdoslingan för att söka sig hemåt igen. Efter Tågarp så tog Hillis av mot Vadensjö för att köra Rönneberga. Nestorn och den superkrokiga Elitcyklisten fortsatte rakt fram den plattaste vägen hemåt. 5h 20 min tog turen. 150,1 km blev den, vilket ger en snittfart på 28 km7h. Stigningen blev 1875 m! Så det var kanske inte så konstigt att alla var trötta... Nästa gemensamma träning blir på onsdag. Diecicollispinning i Trelleborg! Onsdag 26 mars. Med en månad kvar till
träningslägret i Italien så var det samling hos reseledaren, Velodrom-Lars, i Trelleborg.
För att få lit Ledare för passet var det bästa med Lasse,
nämligen LOTTA! Hej och hå vad hon krutade på vredet som ökade motstånd. "Tryck
och trampe te". Rundtramp var nödvändigt för att få runt pedalerna. Förutom de
tre ordinarie Cyklofånarna var där även tvenne cyklister mer som höresammat
inbjudan. Göran samt en Taxidriver från Svedala vars namn för närvarande har
borrat sig djupt in i redaktörens sediment av glömska. Men det ger sig längre
fram. Under dryga tre kvart höll Lotta igång med de tuffa backarna. Sen var det hopp in i duschen för att fräscha upp sig innan man äntrade konferensrummet. Ett härligt fikabord stod uppdukat. Mitt på så tronade ett mörkt mustigt grovbröd. Lotta hade bakat. När alla smakat på det brödet så tippar redktören att hon får många friarbrev kommande vecka. Ett mycket delikat bröd som passade som hand i handske efter spinningen. Lars hade kopierat upp små kompendier. De
noggranna tyskarna hade givit ut en fin broschyr om cykelvägar runt Rimini! Där
var nog tips och förslag så att man inte behövde köra samma runda Träningslägret kommer att redovisas dagligen på denna sida. Lägret pågår 25 mars - 4 maj. Ovan tv: Lotta vred på ordentligt motstånd. Ovan th: Som ni ser låg redaktör'n på Nestorns rulle. Mellan th: Reseledaren, Velodrom-Lars. Nedan th: Fikasugna italienresenärer lät sig väl smaka av Lottas hembakade bröd. Åsen tur och retur = stigande spänning! Söndag 23 mars. Trenne Cyklofånar samlades
på slaget 09.00 i Saxtorp. Det var en ljuvlig vårdag med strålande sol från den
klarblåa himlen. Vinden var dock ganska spetsig och skar genom allt som inte var
absolut vindtätt. Men vad gör lite vind när man skall få sträcka ut under ett
antal timmar på cykel. Kosan ställdes mot Häljarp och sedan var det Asmundtorp
som passerades innan dag Nu märkte man inte av vinden längre. Det var
antagligen en bris och då blir inlandet utan vind. Söderåsen var målet så via
Axelvold och Knutstorp så börjades klättringen uppför åsen mot Klåveröd. I
Klåveröd stannade man till för att kolla in den flegmatiske vakthunden som inte
orkade resa sig när trion kom. Kexchokladet plockades fram för att bygga på
depåerna med kolhydrater. Styrkta av energitillskottet satte man av mot Lotta på
åsen. Tryck-och trampe-te i utförsbacken. Nej hastighetsrekordet slogs inte i
denna utförslöpa, men det tangerades med 74,8 km/h som snabbast. Sedan var det
dags att dunka motvind hela vitten från Ljungbyhed till Sönnarslöv. Men vad gör
man inte för att få köra den sagolikt trevliga stignigen? Suck och pust det gick
allt trögare i stigningarna. Verkligheten tar ut sin rätt. det var längesedan
man klättrat så mycket som nu. Mjölksyran spände alltmer i låren! Tidvis var den
på väg att rinna ur Elitarn's öron. Men upp kom man för att sedan krypa ihop
igen i utfö Väl nere i Kågeröd så stannade man till för att tanka vatten i drickaflaskorna. Sedan var det hemåt som gällde. Det går svagt utför mestadelen, men detta kompenserades av motvinden... Så efter Tågarp var det dags för Rönneberga igen. Denna gång i motsatt riktning mot utrundan. Då delas stigningen upp i två delar. En liten plan bit ger tid att vädra ut lite mjölksyra innan sista biten sätter in. Med sjungande däck rullade man sedan utför mot Vadensjö- Landskrona för att sedan komma hem via Häljarp. Totalt avverkades 118.9 km under 4 h 10 min. Total stigning 1.290m. Nästa gemensamma träning blir på onsdag då man skall köra spinning i Trelleborg. Efter spinningen så är det ett möte om träningslägret i Italien! Bilderna: Överst: Elitcyklisten & Nestorn. Underst: Hillclimber lapar sol medan Nestor tittar på. Träning med förhinder! Onsdag 19 mars. Nestorn och Elitcyklisten träffades för en gemensam tur på racer. Turen gick norrut mot Häljarp. Vinden var kall och nordlig. I Häljarp har man nu byggt en chikan vid anslutningen till Barsebäcksvägen som går utmed kusten. Här satt Elitcyklisten i egna tankar och hade ingen speciell koll på vad som hände framför. Så när den store vanen bromsade såg han inte det (var månne höger bromsljus trasigt?). Detta resulterade i att Elitarn's framdäck rammade Nestorns bakre del på cykeln. Med några centimeter tillgodo undvek han att dunka huvudet i den nya, höga trottoarkanten i huggen granit... När han kom på fötter igen så gick inte framhjulet runt! Fälgen hade fått sig en smäll, så inte förrän bromsviren fram släppts gick det hjälpligt att ta sig hemåt. Ett snöpligt slut på denna träning. 18 km blev dosen. Dock fortsatte Nestorn vidare, dock ensam, efter att Elitarn hade hoppat av. Hjulet är inlämnat till Spaghetti-Håkan, som har lovar att ha det klart till fredag. Nästa gemensamma träning blir på söndag. Två timmar spinning! Tisdag 18 mars. Inför denna kvällen var det lite extra festligt. på Kraftverket samlades Nestorn, Vurpan, Hillclimber och Elitcyklisten för ett tvåtimmars spinningpass. Till dunkande rytmer vevade Micke igång passet. Fem olika nivåer lades in. Allt från lätt till en bra bit över mjölksyratröskeln. Början var lätt. Man började på nivå ett och sedan ökade man var 5-10 minut tills man var uppe på nivå fem. Hääääärrrrrrllllllliiiiiiiiigt ! När de fem stegen var avklarade hade bortåt 50 minuter gått av passet. Då skiftade Micke skiva och drog igång lite olika övningar. Låsta höfter fick mjölksyran att spira likt vårblommor i låren. Lite längre låtar och övningar ger musklerna en ordentlig genomkörare. Trösklar flyttas fram. Allt efter hand så klaras man mer och mer. Istället för att lätta kan man öka belastningen lite till. Efter 1 timme 55 minuter och 1600 Kcal så kunde hästarna bromsas in för stretchning. Det gick mycket papper för att torka upp från golvet... På frågan om vad man tyckte om passet fick Micke svaret att man gärna gjorde om det. Testosteronpumpen! Söndag 16 mars. Vår i luften! Hääärliiigt!!! De
ädla springarna plockades fram ur vinterspiltorna. Lite hovolja är och var sedan
var det dags för premiär på racer för året. Nestorn, Hillclimber och
Elitcyklisten möttes i Saxtorp. Med vårsprittande ben satte man av mot
Landskrona. För Hillis hade varit lite yrvaken på morgonen och kö Målet var så klart Söderåsen. Men först så skulle Rönnebergas backar passeras. Vårsolen lyste, men vinden var lite bister på morgonkulan. Men allteftersom man kom längre in i landet, bort från kusten, så steg värmen. Vid Knutstorp var det helt lä man fick en riktig förnimmelse av sommaren! Solen värmde gott, men det gjorde även stigningen upp för åsen. Lite ormande slingrar sig vägen upp. Det är inga långa branta motlut, men det lutar mot hela vägen. Några små knyckar suger kvickt musten ur låren. Nestorn var yster som en fåle på grönbetet. Han larmade på i alla stigningar. Testosteron, testosteron. Så Hilliis och Elitcyklisten döpte om honom för dagen till, just det, Testosteronpumpen! Hillis drabbades av akuta vårkänslor och var bara tvungen att stanna till för att lätta på klädseln! Hela hemvägen hade man din isiga vinden mitt i snoken. Det var lika gott varje gång man kunde krypa in på rulle. Bara låta sig sugas med. Minimalt med arbete och skyddad mot den isiga vinden... 107 km avverkades under knappt fyra timmar. Hela 970 meter klättring blev det. En första träning inför Diecicolli i Italien! Diecicolli är 160 km och innehåller lite drygt 2000 m klättring. Härligt! Coll de Glumslöv Onsdag 12 mars. Eftersom Pantani är i Espana och Hillclimber dignar under sitt arbetes bördor så återstod det endas tvenne Cyklofånar denna onsdag, Nestorn och Elitcyklisten. Vinden var nordlig och nöp i kinderna, trots kvicksilvret visade på 7 grader plus. Motvinden dunkades med stadiga tramptag. Tryck ner dra upp. Ett gyllene tillfälle att öva rundtramp. Se till att det är drag varvet runt. Färden gick för omväxlings skull norrut, mot vinden. Häljarp passerades och då passade man på att smyga in på cykelbanan. Lite lä blev belöningen för detta. Men snart var Häljarp passerat och vinden träffade åter näsan med sin fulla styrka. Men oförtrutet ångade man på in mot Landskrona
hamn för att sedan smyga sig över Citadellet till Borstahusen och så vidare upp
mot Coll de Glumslöv. När stigningen precis börjat gick det en liten stig. Denna
Här ser vi Nestorn på väg ner för ett "stup". Nu var det inte långt kvar till Ålabodarna. Nestorn valde kuststigen, vilket resulterade i att man fick gå några hundra meter innan man kom till vändpunkten. Som belöning för denna prestation fick de båda lite kexchoklad. Strax därefter var det backen i Sundvik som stod på tur. Hej och iväg. Trampa friskt upp för denna favoritbacke! Väl uppe i backen så svängde man av på cykelstigen mot Landskrona. Hej vad det gick för pojkarna. Vilken skillnad det var att ha vinden i ryggen. Benen gick som lärkvingar och allt var det en annan fart som gällde nu. man han knappt blinka innan Borstahusen var passerat och man var mitt i Landskrona. Sedan dök strax Häljarp upp. Strax vid sin boning svängde Nestorn av och Elitcyklisten kunde rulla av de sista metrarna hem. Totalt avverkades 50 km under de dryga tvenne timmar som cyklingen varade. 280 m stigning blev resultatet. Nästa gemensamma träning blir på söndag. Söndag 9 mars. Trenne Cyklofånar sammanstrålade i Saxtorp för söndagsträning. Nestorn, Hillclimber och Elitcyklisten. Vurpan skulle egentligen varit med, men det har kommit in lite damer i bilden, så då står cyklingen sig kort... Direkt efter Saxtorp letade sig trion ut mot kusten. Dimmigt, i stort sett vindstilla och några plusgrader bjöd vädrets makter på. Våren låg och vibrerade i dimman. Fåglarna sjunger allt mer. Det är en härlig årstid. Den är så förväntansfull. När Öresund dök u Fram till Järavallens infart höll man sig längs
stranden. Vid infarten tog man s Det är en knixig och slingrande stig som går där längs lithorinavallen. Precis som alla andra stigar så suger den ordentligt nu när tjälen är borta. Hillis for fram som ett jehu. de andra två kom lite senare. Ett par varv blev det på de stigarna innan man tog sig ner till vägen och upp i viltgatan vid golfbanan. Hillis var de ende som lyckades forcera backen. Nestorn och Elitcyklisten fick gå sista biten upp efter att ha spunnit loss med bakhjulen och fått stopp på hojarna.. Nu var det stigarna inne på strövområdet som
gällde. Knak och brak i skogen när gänget tog sig fram på vilts Jodå isen var ju naturligtvis lika tjock på andra sjön, 20 cm eller 23 sa Hillis bestämt med kännarmin. Så vi kör på det. När den sjön också var avverkad så fortsatte man mot Ålstorp Nr 5. Ner i ravinen och följde den slingrande stigen. Så iväg över spången och upp för den branta backen. I vanlig ordning så fixade Hillis backen medan de övriga lunsarna kom halvvägs... Därifrån var det inte många tramptag innan man var tillbaka i Saxtorp igen och man satte kosan mot respektive hem. Under de knappa två timmarna så avverkades 30,8 km. Snittemperaturen låg på 4 grader Celsius. Härligt! Bilderna: Ovan th: Hillis återfyller sitt däck med frisk vårluft istället för den surdeg som släpptes ut vid punkteringen. Överst th: Nestorn i dimman. Nederst th: Hillis i samma tjocka som Nestorn. På Vasaloppsdagen blev det samkörning med LCK! Söndag 2 mars. Nestorn, Hillclimber och Elitcyklisten
sammanstrålade i Saxtorpsrondellen. Någon enstaka minusgrad och en bitande kall
ostanvind. Här var det skogen som gällde. Närmaste trädsamling uppsöktes för att
få lä. Vägarna var tidvis mycket hala. Blankis blandat med lite mer tillfrusen
snö gjorde underlaget varierande och spännande. Kosan ställdes mot Järavallen.
Vägen gick igenom Saxtorpsskogen. Vid Ålstorp No 5 så kastade man sig utför, ner
i ravinen och studsade över bron. Elitcyklisten var lite väl försiktig här och
vurpade pga att hans bakhjul låste sig och gled av stigen.
Färden gick vidare i ravinen och så över vägen för att sätta
upp takten och sikta på de tillfrusna sjöarna. Trion dundrade ut på isen och upp
för den branta östranden. Ett varv runt första ön, sedan var det dags att kasta
sig mot nästa sjö och ö. Den andra ön är mindre, men där är många småkullar. Så
kör man ett varv runt denna lilla ö så får man en liten BMX-bana! Kul!!! Varv
efter varv körde man runt. Men så siktades helt plötsligt ytterliggare tre
cyklister. Snabbt pillrade man sig ut på isen igen för att ta sig mot fastlandet
och ansluta till trion. Det var Landskrona som var ute och luftade sig. Färden
gick över bron och ut på Järavallen. Men man tog till höger och kom ut på
ängarna norr om strövområdet. Sedan snabbt över vägen och ut mot havet. Farten
ökade betydligt i medvind Så smått började folk droppa av. Dock fortsatte alla Cyklofånar plus Nils Bokelid från LaCK ytterliggare en stund. Totalt så avverkades lite drygt 36 km på lite drygt två timmar. 1400 Kcal gick det åt för att göra denna förflyttning. Nästa gemensamma träning blir på onsdag. Imorgon, måndag, så åker Pantani till sitt 5 veckors träningsläger i Spanien. Bilden ovan tv: Hillis tillsammans med Nestorn och Nils Bokelid. Th: Påfyllning av varm dryck i drickaflaskorna. |
e smak av de
italienska backarna så var samtliga resenärer inviterade till "Diecicollispinning".
Nestorn, Vur
pan och
Elitcyklisten hängde givetvis på denna inbjudan. Hillclimber hade tyvärr
förhinder då han befann sig på andra sidan Östersjön.
två gånger. Totalt blir det 15 cyklister som skall åka ner. Två Crysler Voyager
plus en LT 31:a sköter om transporterna. Alla cyklar plus en reservcykel, -hjul
etc packas i LT 31:an medan allt "fläsk" packas och transporteras per Crysler.
Fredagen den 25:e april samlas alla hos Lars på Visom kl 20.00 för packande av
bilar. 22.00 checkar man ombord på Trelleborg-Rostock färgan. På lördagen landar
man kl 06.30 i Rostock. Sedan är det 145 mil med "bånnagas" till vår värd
Bruno på hotellet.
ens
första klättring blev verklighet. Rönnebergabacken togs i väst-ostlig riktning.
En härlig uppmjukning. Sedan var det bara att huka sig bakom styret och sätta
fart uför. Någon klok människa har ju sagt att efter en uppförsbacke
kommer det alltid en utförslöpa. Tänk att visheten kan vara så enkel. Tågarp
passerades innan man han blinka. Så backe igen upp mot Sireköpinge. Den är en
liten luring. Precis i korset när man svänger 90 grader så ökar stigningen
rejält. Det gäller att hitta rätt växel innan man svänger...
rslöpan.
rt
iväg utan hjälm. Men en lov in om Landskrona så var även det fixat.
stig får ju inte smita
undan ocyklad. Så grusvägen lämnades och den leriga, kletiga stigen äntrades.
Vid första rejäla stigningen blev det stopp. Däcken fick inte fäste. Halvslitna
däck som snabbt blev fulla av lera gör ingen klättring lätt. Men vidare gick
färden. När man sedan passerade en färist i en nedfart passade Elitcyklisten på
att göra en saltomotal och landa på huvud/axel. Efter att ha skakat av sig lite
så fortsatte färden. Vad som inte märktes i skymningen var att en stor tolle
hade fastnat i hjälmen! Inte förrän Elitcyklisten kom hem så blev han varse
denna kletiga tingest med spretiga strån som hade sugit sig fast i hjälmen...
pp
framför gafflarna på cyklarna så svängde man söderut. Stigen är lite slingrig
och bitvis småtrixig. Tjälen har gått ur marken. Det var blött ute, alltså var
det till att växla ner en eller två steg och bara stå på i pedalerna. Tungt,
tungt, tungt gick det. Efter en kort sträcka så var Hillis bakdäck platt som en
pannkaka. Men slang och pump fanns med. så av med hjulet och ut med den gamla
slangen. Elitcyklisten hade en del utrustning i sin Camelback. Denna placerade
han lämpligen i en gammal komocka (även dryckesventilen). Men naturliga saker
ger väl naturkraft. Så ner med pumpen igen och på med grejorna för fortsatt
färd. Sedan tog stigen slut. Det var oerhört tungt att cykla i sanden och
tången. Så isen fick besök igen. Bitvis så knakade och sprakade det i isen. Men
turligt nog så är det väldigt långgrunt. Så hade man brrakat igenom isen så hade
det väl bara varit 5-10 cm vatten.
ig
upp till vägen för att korsa denna och kasta sig in i fårhagen. Där blev trion
"välkomnad" av tre skällande hundar. Ett par var ute och gick med dessa golden
retrivers. Om man säger att de hade noll apell på dem var detta närmast ett
beröm. Det är usligt att ansvarslösa hundägare går med sina hundar lösa när de
inte är uppfostrade och hundägaren har kontroll på dem! Lite senare möttes en
man med en vorseth som inte noterade cyklisterna över huvud taget! Så skall det
se ut!
tigarna.
Emellanåt blev det stopp. Vid ett sådant så fick man syn på ett rådjur 25-30 m
längre fram. I början så såg inte djuret cyklisterna. Men efter en stund så fann
den det bäst att skutta iväg. Efter diverse kors- och tvärsfarande så tog man
bron till andra sidan. "Varför köra i lera och sörja när man kan komma ut på
isen och ha det glatt" sade Hillis och siktade på första sjön. Isen låg
fortfarande tjock på sjöarna. Kosan ställdes till ön med småkullarna,
"BMX-banan". Tjenamors, vad den var tung! Hjulen sjönk ner djupt i den lösa,
upptinade sanden. Trots att man låg på allra minsta utväxlingen så var det med
nöd och näppe man tog sig upp. Så över isen igen och iväg till nästa sjö för att
sprätta lite och öva balans.
en.
Väl ute vid stranden svängde man höger och följde den trixiga, slingriga stigen
norrut. Havet följdes nästan upp i höjd med Nestorns bostad. Därefter tog man
vägen in i skogen igen. Kors och tvärs på stigarna. Till sist hade alla mer
eller mindre tappat sin orientering...