|
|
|
|
Slappetur i testosterontempo... Tisdag 27 maj. Nestorn, Hillclimber och
Elitcyklisten träffades i Saxtorp för att "rulla" lite. Vinden var ganska frisk,
nordinriktad. Färden gick upp över Häljarp-Asmundtorp-Rönneberga. På väg från
Saxtorp mötte man en frenetiskt trampande cyklist. Pantani. Han var upptagen på
kvällen och skulle köra ut lite tidigare på dagen. Så nu var han på hemväg,
Ju närmre backarna man kom ju mer tryck blev det i pedalerna. Nestorn ångade på
so Hillis och Nestorn njuter av utskiten från Glumslövs backar. En paus för Kexchoklad och fotografering togs uppe på toppen. Sedan gick färden vidare mot Landskrona. För omväxlings skull så tog man vägen ut genom Borstahusen och sedan genom Citadellet. I Landskrona hoppade Hillis av medan Nestorn och Elitar'n fortsatte söderut. Totalt så avverkades det drygt 81 km under de 2h 40 min som man cyklade. 745 m på höjden ernåddes. MTB-premiär på Söderåsen! Söndag 18 maj. Elitcyklisten hämtade Hillis kl 9
på morgonen. MTB cyklarna hängdes på cykelstället och så rullade ekipaget iväg
mot Söderåsen. Som vanligt parkerade man vid rastplatsen i Klåveröd. Cyklarna
sattes ned på marken och så rullade man iväg. Stigarna vindlar sig på åsen.
Bokens blad är skirt vårgröna. Vitsipporna blommar. Ja är det vår så är det vår.
Vid första orienteringstavlan stannade duon till för att orientera sig.
Man beslöt att följa Dejabäcken bot Skäralid. Det är en favorittur. Många
ställen är trixiga och man måste stup i kvarten ta cykeln på axeln och
försöka gå fram bland stenblocken. Med ivriga pedaltag så trampade man
iväg. Det märktes att ingen hade kört på åsen denna säsong. Tekniken och
motoriken var inte ri TV: Hillis forcerar bäcken. Th: Elitaren tar sig fram längs ravinen, på apostlahästar. I ravinen så är det i stort sett omöjligt att cykla. Det väckte viss munterhet bland de danska vandrarna (hela åsen var full av danska fjällvandrare...) som hade slagit sig till ro för att fika, på det trängsta stället på hela "stigen" Bäcken korsades vid ett vadställe. Sedan bar det uppför. Hillis försvann som en bergsget uppför: Elitaren var betydligt tyngre i gumpen, men han kom upp även han. Sedan sökte man sig ut till ravinkanten. Flanörerna ökade snabbt i antal. Men vigt och vant så navigerade duon i zig-zack mellan dessa levande slalomkoner. Så hittade man en stig ner till anläggningnen vid Kopparhattens fot. Här behövde Hillis påfyllninfg av vatten. Toabygget togs i sikte. En liten svacka före gången in till toan togs som en ramp för hopp. Detta var så kul att man cyklade tillbaka uppför backen ingen och gjorde ett nytt försök. Härligt. Det är en speciell känsla att sväva i luften. Några damer som också visade intressen för toan, såg lite avvaktande ut när de fick syn på de två i pajaskostymer... Vatten tankades. Sedan lade man sig en stund i gröngräset vid sjön innan man åter igen började klättra upppåt. Tiden började lida så man letade efter den närmaste vägen hem, utan att det för det skulle cyklas vägar eller asfalt. Klättringen upp på Kopparhatten är tuff. Man kommer lät ihåg den mysiga nedfarten, medan man oftast förtränger stigningen på andra hållet... Efter halvannan timmes cyklande så var man åter igen vid bilen och kunde ta sig hemåt. Ett 30-tql kilometrar hade avverkats och Ca 750 m stigning. Nästa tränig blir på onsdag Väg-vindande cykling... Onsdag 14 maj. Nestorn, Pantani och Elitcyklisten träffades i Saxtorp. Hillis hade varit i Hylte under dagen så man skulle möta upp hos honom då ah var sen från jobbet. Vinden var frisk från syd, så det var med lätta fjät på pedalerna som man tog sig norrut. Precis vid stadsgränsen var vägbanan dyngandes sur. Det måste ha varit ett rejält regnväder som dragit förbi. Trots det var torrt uppifrån så blev man blöt av allt vatten som kom underifrån. Det dröjde inte så många sekunder innan det kalla regnvattnet började rinna i klyftan som delar en cyklists arbetsredskap... Hillis stod utanför sin port. Så direkt så drog
man iväg, söderut. Hillis tog kommandot i motvinden och dunkade iväg. De övriga
tre lade sig tacksamt på rullen. Det visslade rejält om öronen i motvinden.
Färden gick från Landskrona via Hofterup, Löddeköpinge. I Löddeköpinge var där
en kvinnlig bilist som körde om på vänstersidan trots
Hillis, Pantani och Nestorn i spänd väntan på kexchoklad... När sötsakrena var väl tuggade och nersköljda med kranvatten, klickades skorna åter i pedalerna. Mot hemmet. Som tur var fick man nu medvind. Himlen blev allt mörkare. Det gick betydligt lättare att trampa norrut. Vinden var som råg-rut i ryggen. Med spänstiga tramptag susade man vidare hemåt. Vid Motorvägsrondellen så gav sig Pantani ut på vägen och lämnade de tre kamraterna på cykelstigen. Hillis tog åter befälet och drog iväg tillsammans med Nestorn. Elitaren get inte utan lunkade på i sin lilla värld. "Rymlingen" var snart infångad och i Lomma så blev alla återförenade igen. Men strax utanför Bjärred så ökades tempot igen. Elitaren släppte medan de tre ångade iväg som ett skenande expresståg. Men i Löddeköpinge stannade de tre för att vänta in sistingen. Vid trafikljusen så lämnade Pantani styrkan medan de övriga fortsatte mot sina respektive hem. Totalt så avverkades 81,5 km under en tid av 2 h 35 min. Nästa träning blir på söndag då det lutar åt MTB i vårskogen! Sverigepremiär!
Här ser vi banprofilen. Coll de Rönneberga reser sig stolt med sin ca 100 m ö h... Onsdag 7 maj. Cykelpremiär efter hemkomsten från träningslägret i Italien. Nestorn, Pantani och Elitcyklisten möttes i Saxtorp. En okulär besiktning gav vid hand att Vurpan inte hade dykt upp. Han hade sagt att eventuellt så skulle han förgylla tillvaron med sin närvaro. Men så blev inte utfallet utan han visade sin frånvaro istället. Hillis hade åkt till Riga i tjänsten och befann sig således på andra sidan Östersjön. Temperaturen var runt 14 grader och vinden var ganska frisk från väst. Man beslutade sig för att köra norrut över Coll de Rönneberga och ta en lite kortare tur. Fån Saxtorp hade man "vinden i snoken" eller hur nu en stockholmare skulle uttrycka sig... Men det var inte så mycket med Elitcyklisten/webbredaktören
denna dag. Trött och håglös så fick han inget drag i pedalerna. Så in 35 km blev dagens tur. 275 m meter klättring samlades ihop under den dryga timme som cykelrundan tog. På söndag är Elitcyklisten inte hemma. Eventuellt åker Nestorn till Göteborg för att köra veterancup. Men för övriga så kan Maxirundan i Kristianstad rekommenderas. Bilden: Nestorn och Pantani visade sin solidaritet med (fd?) Elitcyklisten och uppsökte sofflocket istället för att jaga runt i snålblåsten |
m om han fått en
nyfylld kolvagn. Hillis hängde på med lätta fjät. Elitar'n pustade och
stånkade som ett lokomotiv... Efter Rönneberga så sattes kosan mot Tågarp och så
till vänster mot Ottarp. Musklerna svällde i varje backe. Nestorn pumpade på och
tog initiativet i varje backe. Hillis for efter och körde förbi utan synbar
ansträngning. Elitarn körde bakefter och kollade så allt gick rätt till, eller
vad han nu gjorde. Efter Ottarp så var det backen mot Mörarp innan man vände och
körde tillbaka mot Vallåkra. Glumslöv låg nästa på kartan. Härligt, nu kan vi
skrämma livet ur några kvällsflanörer, sade Hillis lite på skoj. Aj, aj, aj, oj,
oj, oj joviist var det Sundvik som rörde sig i hans tanlar. Det fanns
ingen tid att tveka. Öset ner mot Ålabodarna. Genom det lilla idylliska
samhället innan backen vid Sundvik började. 70 m stigning på 1200 m. Den sista
halvan eller två tredjedelarna är inte speciellt brant. Men när det är som
brantast, då är det brant.
ktigt
i fas, om man så säger. Onödiga tvärstopp blev följden. Men skam de
n
som ger sig. När en sjö passerades så stod en dansk dam och gjorde en
friluftstoalett med bar överkropp. Pryda som Cyklofånarna är trampade man raskt
vidare med blossande kinder.
att man höll på att
svänga vänster... Aldrig kan man bli tillräckligt försiktig och förutseende. Men
som tur var så hände där inget, det var bara olustigt. Färden fortsatte sedan
mot Borgeby, Bjärred och så Lomma. I lomma började det kännas några stänk.
Webbredaktör'n försökte tala förstånd med de övriga tre och vända för att köra
ifrån skuren. Men det var som pojkårens fisketurer. Inget napp där inte. Så fram
till Sjölundaviadukten för en chokladpaus. Elitar'n tog fram lite godis ur sin
bakficka och alla lät sig väl smaka. 
spirationen
var på en verkligt låg nivå. När så till sist Rönnebergas topp nåddes så kastade
han in handuken och meddelade att han hade för avsikt att vända hem för att
lägga sig på rygg i soffan. Detta medförde att både Pantani och Nestorn ville
visa sin solidaritet. Därför lommade trion hem kortaste vägen.