Formtopp till (h)jul?

Onsdag 25 oktober. Trenne Cklofånar drabbade samman denna dag. Elitaren kom från Löddeköpinge då han varit och stallat in sommarbilen. Nestorn och Bengeten anslöt i Saxtorp. Det var soligt men lite kyligt. Hösten blir allt mer påtaglig. Vinden var västlig, men det gav man blanka f-n i. "Den lägger sig väl, eller vrider" kom man överens om. Man satte kosan mot Annelöv-Trää-Norrvidinge-Södervidinge sedan vidare mot Stora Harrie-Krutmöllan-Örtofta. När Sockerbruket passerades så var det ingen tvekan om att det var betkampanj. Lastbilar kom och körde likt ett löpande band. Men trion trixade sig igenom trafiken och fortsatte ut mot Viderup. Backen, den brantaste på turen. Bengeten tryckte i pedalerna och nestorn var inte sen med att hänga på. Sedan fortsatte det så hela hemvägen. De båda krigade i varje stigning som var mer än 0,5%! Tävllingen gäller nog vem som har bäst formtopp på julafton... Nu var man strax framme vid plankorsningen. Bommarna var nere och signalerna blinkade stoppande rött. Efter 5-10 minuters vänarnde så kom ett ansträngt godståg stånkande. Korsningen passerades i maklig fart. Wrooom! Hjärtat stannade. Vad var det? Ett lågt flygande JAS 39 Gripen? Nej men väl ett stressat Intercitytåg som var på väg åt andra hållet. Dopplereffekt och överrumplingsmomentet skrämde slag på trion.

Sedan rullade man vägen över Örtofta-Hoby-Kävlinge-V. Karaby innan man nådde Elitarens hemtrakter. Där stanade man till sedvanligt för att kalasa på kvällens andra kexchoklad. Det första tog man när man väntade på tåget. 73 kilometrar avverkades under träningens 2h 30 min,


Bengeten och Nestorn vid väntan på att bommarna skulle gå upp. OBS Bettransporten i bakgrunden...
Ljusning började med m örker

Onsdag 11 oktober. Så äntlign börjar Cyklofånarna röra sig tillsammans igen. Ja det vill säga så att det syns på internet. Nog har pågarna cyklat, men inte fått det tillkännagjort via internet. Men onsdagens startfält var knalt. Nestorn & Elitaren. Bengeten hade anmält sitt deltagande men fick avstå då bacelusken han bär på var mer enveten än beräknat.

Normalt såhär års rullar man på MTB:arna men då Nestorns dito åg i sina beståndsdelar så fick det bli racer. Elitaren inhandlade en ny LED- belysning till sin springare då den gamlas fäste gått hädan. Sedan bar det iväg. Precis utanför Elitaren kom en yngling cyklande på en gammal damcykel med barnsits. Bakhjulet var som numret till Telenorsröstbrevlådn, dvs 888... Men med Mp3 musik i lurarna så såg han nöjd ut. Elitaren trampade ikapp och när han cyklade förbi så hojtade han: "Ja det är bra Tompa! Bara häng på". Oh, shit hördes Tompa Eskilson förskräckt utropa. Men då det inte hördes något ljud av en vurpandee cykel drog elitaren söutsatsen att allt funkat. Om han virpade så skedde det i det mjuka gräset i väggropen. Tompa har ju tllhört handbolsseliten så lite fys finns det väl kvar...

I Saxtorp så träffades Nestorn. Ett hembesök hos Bengeten gav infor att trion blev een duo dnna kväll. Så började man rulla söderut. Vinden var obefintlig. Man valde att köra över Furuhill till Dösjebro. Sedan förbi Dösjebro station och vidare till Södervidinge. Där stod bagarebroder Rolf och tömde kartonger ur Shirlys bil. Hej, hej och tack för den goda doften från bageriet. Oförtrutet fortsatte duon mot vinden som nu börjat ta i lite mer. Stora Harrie och så förbi Krutmöllan. Till vänster mot Håstad sedan Örtofta. Lukten från sockerbruket kan nästan nämnas doft. Lite åt bageri hållet faktiskt. Men man får inte ta fel, för då kan man åka på en minnesbeta...

Vidare ut på vägen mot Gårdstånga. Nu började det skymma på allvar. Ellingebacken upp på lätta växlar. Elitarens otränade rumpa började bli lika öm som samvetet hos en kriminell. Men upp och stå lite i pedalerna så lättar trycket i rumpan. Men nersidan är att mjölksyran växer till i lårens framsida. Framsidorna var lika dåligt tränade som baken... Sedan var det returen. Vinden hade friskat i hyggligt. Men nu var den med. Så med lätta fjät passerade man åter Örtofta, Håstad var man stannade för att inmundiga kexchoklad. Med ett glatt abstinensbefriat leende försvann godisbiten in i Nestorns belåtna mun. Äntlige, äntligen efter tre månaders bortvaro kändes den frasiga sötman i munnen igen. Sedan bar det vidare igen. Rakt fram genom Hoby, Kävlinge. När det kom måtande bilar sattes framljusen på. Problemen var att Nestorn, som började turen med att tappa sin framlykta i marken inte fick eländet att fungera igen. Elitarens fungerade däremot alldeles utmärkt. Ett skarpt xenonliknande sken. Dock satt spinatchibågen kvar. Ljuset träffade denna och reflekterad merparten av ljuset rakt i nyllet på Elitaren. Så när ljuset tändes blev det mörkt för Elitaren. Farten drogs ner. Bitvis var det många möten. Detta medförde ett frenetiskt fipplande med lysena. Väl hemma hos Elitaren så kunde Nestorn utrustas med framljus och givetvis kexchoklad. Så bitarna börjar falla på plats.

Totalt avverkades 66 km med en snittfart av 27,5 km/h


Elitaren & Nestorn i ett nattligt Håstad.