Söndag 31 oktober. Det är klent beställt i deltagarleden. Nestorn linkar kring efter operationen. Hillis var förkyld. Vurpan hade jobbat natten... Ja suck och pust. Men Bengeten och Elitaren hade i alla fall bestämt möte i Saxtorp kl 10.00 (vintertid). Sovmorgon alltså! Tackar, tackar för det. Jodå, båda slöt punktligt upp. Eftersom Bengeten har sviter i sin handled efter förra helgens vurpa så planerade man att hålla sig på asflt och grusvägar. Vi sticker upp via Häljarp för att sean ta kustvägen till Barsebäckshamn, tyckte Elitaren. Bengeten var inte sen att hänga på. Tramp, tramp så var man på väg. Skulle man svänga in om till Nestorn för att "Äckla" honom lite? Nä, man skall inte vrida om kniven. Så i god fart passerades Nestorns Chateau. Men efter ett par hundra meter så mötte man en Volvo som blinkade frenetsikt. Det var Atomen! Kul. Så blev det ändring på planerna ändån. Atomen parkerade sin bil hemma hos Nestorn. Visst sög det i cykeltarmen på Nestorn. Men han fick nöja sig med ett kexchoklad, som han belåtst smaskade i sig. Atomen blev snabbt klar och så rullade man iväg. Mellan 36 och 37 kilometer per timme var farten ner till Barsebäckshamn. Bra tempo alltså.
I Barsebäck tog man ett ärevarv runt klubbhuset på mittpiren. Jodå Elitarens segelbåt låg där prydligt. Den skall ju lyftas upp i morgon. Men nu var det bara till att fortsätta söderut. Vid fortet så tar grusvägen slut och övergår till en stig. Slingrande ormar den sig upp till Rörbäcksvägen. Vidare upp mot kraftverket och sedan Lödde sandskog. Vägen var bitvis lerig och klistrig. Böndernas betkampanjer syns tydligt. Här blev alla ordentligt prickiga. Atomen och Bengeten ångade på bra. Mjölksyran blev allt påtagligare hos Elitaren. Så efter ett tag släppte han. Men blev strax räddad, inte av gong-gongen utan av att Atomen fick stanna för att lätta på trycket. Pausen togs välkommet emot. Så vidare ner mot sandskogen. Det var planerat att hålla sig på grusvägrna, men Atomen vek av tidigt ut i dyngan. Tidvis var stigen snårig och oländig. Men det gick. Bengeten fick ta det lite extra försiktigt med sin "manseman". Efter ett litet tag så var man ute på grusväg igen. Vidare gick färden förbi Löddesborgs gods. Vägen dit var kantad av en stor hord av ungtjurar. Tur där var både el och taggtråd emellan... Efter godset så tog man en liten sväng ut i hamnen. Där ramlade man på Palle från Landernäs Marmor. Han höll påå att packa ihop båten för att ta upp den. Efter att ha växlat några ord så fortsatte man upp till Löddeköpinge och sedan vidare mot Borgeby kyrka. Stävie nästa. Nu började Elitaren ha ordentliga problem med att hänga med. Men omtänksamt nog så höll de båda nadra uppsikt bakåt och väntade in eftersläntaren vid behov. Igenom Kävlinge och ut mot Dösjebro. Strax innan "Dösjan" så stannade man för chokladpaus. Här deklarerade Elitaren att han skulle svänga vänster mot Hofterup. Både Atomen och Bengeten hängde på. Efter V. Karaby så paserades ett gäng ungdomar. En grabb som körde moppe blev intspirerad och gasade på. Men det biter inte på cyklofånaran. Upp och stå i pedalerna. Atomen var den som snabbast var inne på rullen. När sedan uppförsbacken lutade på andra hålet och blev en utförsdito istället så kunde moppen inte hänga med mer. Grabben körde nog hem och beställde en trimsats på direkten...
Lite drygt två timmas cykling som innebar att man avvverkade knappa 60 km. Nu var det alltså helt legitimt att lägga sig på soffan och sova, natti, natti...
Nästa träning blir på tisdag.

Onsdag 27 oktober. Detta var en dag med manfall. Nestorn var nyopererad för sitt ljumskbråck. Vurpan hde träningsvärk(?) efter utfallsövningar. Hillis var i Lithauen. Vättern var på treårskalas. Pantani svarade inte i telefonen. Kvar ble så till sist bara Bengeten och Elitaren. Klockan aderton om aftonen så råkades de båda som avtalat vid rondellen i Saxtorp. Oktoberkvällen var kylig. Högtryck och inga moln gör att temperaturen snabbt faller. Vid Borgeby så körde man rakt österut mot den stora gula månen som prydde himlavalvet. Det gällde att trampa runt för att hålla värmen. Men det fick inte gå allt för fort för det. Inte så mycket av träningstaktiska skäl som att Elitaren stumnade. Bengeten däremot rasslade på som ett expresslok.
I sedvanlig ordning gick turen via Habo Ljung - Lomma till Sjölundaviadukten där det är kexchokladstopp. Därefter börjar återtåget. Via Arlöv Alnarp så tar man sig till Lomma för att sedan följa kustvägen genom Bjärred till Lödde och så hem. Vid Lödde så tog Bengetens batterier slut i framlyktan. "Ett sånt abbans mög", lät han meddela. "Tre timmar skule det ju hålla och vi har dåligt cyklat i två". Nä, det var inte till att leva upp till förvätningarna. Men troligen var det kylan som drog ner på varaktigheten. Så när Henkelstorp nåddes följde Bengeten med till Elitaren. Där försågs hans slocknade lykta med mer energi och så varde det ljus igen. Lite smörja på den gnisslande bakväxeln blev en bonus.
Belåtet kunde han trampa de sista fem kilometrarna hem mumsandepå vadå? Jo "go å gla me Kexchokla", vad annars. Dagens 63 kilometrar avverkades med en genomsnittlig fart av lite drygt 25 km/h. Nästa gemensamma träning blr på söndag.

Söndag 24 oktober. Strax efter nio på söndagsförmiddagen ringde telefonen hos Elitaren. Det var Atomen. Jodå visst skulle det bli cykla av idag. MTB. Ja då ses vi kl 10 i Saxtorp. Nestorn och Bengeten hade redan anmält sitt intresse till träningen. Vurpan var på MTB läger tillsammans med ett gäng multisportare. Hillis hade varit på lägret även han men var tvungen att åka hem då han skulle få besök av en stubbrytare denna småregnande höstdag. Bengeten skulle begå premiär med sin nyinförskaffade MTB.
I Saxtorp kom Bengeten och Nestorn rullande. De hade varit ute med Pilen en runda först. Innan den ordinarie Cyklofåneträningen tog vid. Atomen stod på kyrkan parkering och packade ur bilen. Fyra man stark trupp så körde man norrut en bit, knappt halvvägs till Häljarp. Där tog man av åt höger och ut på grusväg mot skogen. Härligt, klistrigt och dyngigt var det. Det småregnade hela tiden så att inget hade möjlighet att torka. Zig-zag mellan vattenpölarna. och så ut på stigarna vid Scoutstugan. Ringlande som ormar går dessa stigar igenom skogen. De ytliga tallrötterna var såphala. Speciellt i början av passet var där många incidenter. Var rötterna lite snett mot färdriktningen så var risken för vurpa stor. Nestorn ramlade pladask vid ett träd som låg över stighen. Elitaren tackade för servicen att han höll ner grenverket och smet förbi...
Efter ett tags korsande och tvärsande i Saxtorpsskogen så kände man sig klara för att köra över asfalten och ut på Järavallen. Men först ner mot sjöarna innan man åter svängde upp. En liten lov innan man tog gångbron över motorvägen. Trots det relativt fina vädret så var där inte speciellt många flanörer ute denna dag. Det var kanske den blöta marken som skrämde bort de vanliga promenixarna. Men vid parkeringen var där någon slags hundklubb som höll på med någon aktivitet. Hej och iväg ut på den gula slingan. Siktet var inställt på slingan vid lithorinavallen. Bengeten vurpade men efter en kort tids väntan så var han med igen så vidare ut mot målet. Av cyklarna och upp med dem på nacken för att kunna klättra över stegen vid taggtråden. Teknisk och trixig är stigen på Lithorinavallen. En och annan stock har ramlat över. Där får man antingen stiga av oh lyfta <MTB,n över eller så helt enkelt cykla runt. Längst bort i hörnan stannade man för en liten Chokladpaus.
När chokladen var avnjuten så rullade man ut igen. ner på ängen mot havet. Någon hade klippt gräset med en slaghacka eller dylikt. Bitvis var det inte till att se var stigen gick. Men framåt gick det så sakta. Tungt attan var det. Så till sist var man borta på hörnet vid infarten till Järavallen. Då var det bara till att ta stigen igen så man kunde trixa sig runt en gång till. Borta i hörnet vid golfbanan så lyfte man över cyklarna igen och följde en viltstig (bitvis i alla fall). Tidvis var det väldigt oländigt. Men ut på stigarna kom man igen. Nu ställdes kosan mot motorvägsbron igen. Atomen och Nestorn låg hela tiden och spetsade. Bengeten och Elitaren kom bakefter. Över gångbron igen. Vidare ut över ängarna och så över färisten till mossen. Dyngigt var det. Slirigt och halt. Ett och annat tjyvstopp blev det innan man tagit sig igenom stigen och kom ut på ängen på andra sidan. Så iväg mot Hofterup men man vek av mot vänster upp mot baksidan på paintballbanan. Då kunde man bara räkna till tre personer. Var hade Bengeten blivit av? Man vände tillbaka för att möta honom. Men detta förgäves. Efter en stunds konfererande och avnjutande av kexchoklad så beslöt man för att rulla hemåt med Elitaren. <När Elitaren var tryggt hemma så fortsatte Atomen och Nestorn till Saxtorp. De skulle kolla int förbi bengetens bostad för att se om han kommit välbehållen hem. I skrivandets stund har ingen rapport kommit webbredaktörn tillhanda. Men vi förutsätter väl att allt var ok.
Nästa gemensamma träning blir på onsdag.

Atomen och Bengeten kalasar på kexchoklad.

Nestorn, en trevlig prick...

Onsdag 20 oktober. Va i hondan är detta? Ingen luft i bakhjulet? Punka? Det var ju själve...! Tiden var knapp. Cykelpolarna väntade. Men det finns ju inga genvägar. Av med hjulet och ut med slangen. Inga taggar i däcket. Men vid kontroll så visade det sig att ventilen var otät i vulkningen mot slangen. Okej då. i med en ny slang och pumpa upp. Sedan var Elitaren klar för avfärd.
Ingen risk för regn, lovade Sydsvenskan. Jodå de fick helt rätt. Regnet höll sig undan, men vinden var ganska frisk från någon sydostlig riktning. Bengeten och Nestorn väntade i Saxtorp när Elitaren kom dit. Pantani är på träningsläger i Espana. Hillis var upptagen av sociala skäl. Vättern var på tjänsteresa. Så den kvarvarande trion malde på söderut mot Malmö. Vinden var emot som sig bör. på väg mot Hofterup så höll Elitaren på att bli prejad av en EPA-Duett. En grön sak med enn Good eardekal bakpå. I sedvanlig stil så hänger de sig på tutan precis bakom och kör så nära så backspeglarna nästan rammar barendsen. Har grabbarna potensbesvär redan i tonåren, hur kommer det då att bli när de blir lite äldre...? När Hofterup passserats så Kunde man svänga av ut på cykelstigen och därmed bli liter mera skyddad från trafikmarodörer. Vidare mot Löddeeköpinge-Borgeby-Kanik-Habo Ljung. Det började burra i benen. Vinden tog rejält. Var Elitaren var vgick inte att ta miste på. Frambromsen gick emot fälgen och raspade metalltískt. Den hojen behöver nog en service...
Från Habo Ljung så gick turen vidare genom Lomma-Arlöv och in till Sjölundaviadukten. Så var det dags för chokladpaus. Mums vad gott. Nestorn hade en glupande aptit. Det var nära attt pappret följde med ner i svalget... Bengeten var lite mer förfinad i sin teknik när han spisade sin bit.
Upp påtrampade man vidare igen. In och igenom Arlöv. När man skulle upp på bron över motorvägen mot Alnarp så tog Elitaren en liten fuling. Medan Bengeten och Nestorn på snällt och ordentligt svenskt manér följde asfalten så vek han av och tog gräset rakt upp. 95 % genare. Det lyckades, nästan. Precis när han var uppe så small kedjan. De andra två passerade i ett huj medan Elitaren fick sätta igång och korta kedjan för att kunna skarva ihop den igen. Till sist så lyckades han med detta trots valna fingrar. Nu var det medvind hem. Alnarp-lomma-Habo ljung, Bjärred -Borgeby-Lödde. Snart hemma! På backen uppför och in i Hofterupsskogen Så blev det tvärstopp i Elitarens pedaler igen! Vad ända innerst i glödheta...? Bakväxeln hade vikt sig på ett konstigt vis. Det var bara till att stiga av för att leda cykeln hem de sista två tre hundra metrarna. Snacka om träning med förhinder...

Söndag 17 oktober. Regnet det strilade ner. Ingen uppklarning fanns i sikte. Men man hade ju bestämt att man skulle upp på Söderåsen med MTB. Så Elitaren körde först hem till Nestorn för att lasta honom och hans MTB innan man fortsatte till Hillis. Söderåsen nästa. Lövens varma höstfärger hälsade de tre Cyklofånarna välkomna. Regnet gjorde luften frisk och syrefylld. Dessutom så lösgör vätan alla skogens dofter. Allt från blad och örter till kossornas efterlämningar tydliggörs för luktorganen. Härlig och inspirerande.
Iväg rullade man på stigen från Klåveröds parkering, ut i de vida skogarna. Underlaget var ännu blötare än nederbörden. Dyngan plaskade muntert mot ryggarna och bakarna. Det tog inte många tramptag innan att alla tre var ordentligt prickiga. Eliaren kunde inte hålla sig så länge innan han tyckte det var dags att ligga och rulla sig i dyngan. Underlaget var halt så det blev en och annnan vurpa under dagen. Inte minst var alla träbroar och dito spänger snorhala. Emellanåt var det ett vågspel att bara gå över dem. Det märktes att det var länge sedan skogen besökts senast. Både Nestorn och Elitaren hade många stopp som kom sig av orutin. Men ju dyngigare trion blev destor bredare blev leendena. Vilken härlig dag och cykling! Efter styvt halvannan timmes cyklande så satte man kurs mot bilen igen.
17 kilometer blev turen men den kändes som minst 34:a. En jobbig men kul och inspirerande premiär i skogen. Dessa omständigheter som man hade denna dag skulle passat Dykar'n perfekt. Hon älskar ju slask och dynga. Lystmätet hade hon fått denna dag...

Söndag 10 oktober. Klockan var tio. Det vr precis åtta timmar sedan sista klunken rökig whisky hade svalts undan. Nu stod åter Hillis och elitaren öga mot öga. Fast denna gången var man ikädda vintercykeldressen. En hög och härlig höstdag, månne den sista på racer för säsongen. Det var inte många streck över nollan som temperaturen visade. Förutom festprissarna så dök även Bengeten och Nestorn upp i Saxtorp. Vinden ökade ganska snabt och blev ganska snabt rätt så frisk från nordost. Man beslöt sig för att köra norrut via Rönneberga-Tågarp-Sireköpinge Så jagade man iväg. Jagade och jagade. Det gick faktiskt ganska makligt med två personer under tillnyktring i gruppen. Elitaren fick släppa i Rönnebergabacken medan de övriga tre kunde hålla tempot. Sedan blev det lättare, det var utför. Hej vad det gick igenom Tågarp, över järnvägen och så lite uppåt igenn innan man tog till höger mot Sirköpinge. Återigen så storknade Elitaren när han försökte hänga kvar i klungan. Men vänligt nog så väntade de in eftersläntaren. Så kom man iväg i allén upp mot Halmstad-Kågeröd. Men några kilometrar innan Kågeröd så var det vänster som gällde. Sju km kvar till Ekeby. På härligt slingrande vägar gick denna färd. Vinden var så småttt med. Alla njöt i fulla drag av detta. När Ekeby passerats så stannade man till på en parkeringsficka för att mumsa i sig lite av det obligatoriska kexchokladet... Jodå efter halvannan timmes trampade så smakade det alldeles utmärkt med godsakerna. Men pausen blev inte så lång. Några minuter efter man hade stannat så gjorde sig kylan påmind. I pedalerna och så trampa på i medvinden hem. Här tog så batterierna i Elitarens färddator slut... Ingen mer data och cykelstatistik, denna dag i alla fall. Data eller inte så gick det så mycket enklare att cykla med vinden! Efter att Rönneberga avverkats igen så passerade man Munkebäck där Hilsi bor tillsammans med sin bättre hälft. Här svängde han av och sade hej, hej. De kvarvarande trampade vidare till Saxtorp där Beneten och Nestorn tog avsked. Så den sista halvmilen hem rullade Elitaren själv. Knappt 2 och en halv timme cykling. Vägmätaren stannade efter halvannan och då var det 41 km cyklade. Så någonstans runt 75 km lär rundan ha blivit. 550 meter stigning (den mätningen fungerade hela tiden).

Onsdag 6 oktober. På väg till Saxtorp mötte Elitaren Vurpan som kom dundrande i bilen. Han hade aviserat att han skulle vara lite sen, så man hade bestämt att han skulle parkera vid Elitaren för att sedan mötas på vägen mellan Hofterup och Saxtorp. Elitaren jagade vidare upp till Saxtorp för att möta upp Nestorn, Bengeten, Hilis och Vättern. Visst f-n, det hade han ju glömt. Trots löfte vid spinningen dagen innan hade Elitaren glömt kontakta Vättern. Skammens rodnad blossade på kinderna. Men vad att göra? På väg upp mot rondellen såg han Nestorns välkända ryggtavla. Upp i pedalerna och trampa upp lite fart. I god fart svischade han förbi Nestorn på frihjul. Nestorn rullade ikapp. Ingen Hillis eller Benget syntes till. Man beslöt sig för att rulla hem till bengeten för att se om han låg på sofflocket. Men det gjorde han inte enligt besked hemifrån. Nähä. Hillis hade heller inte dykt upp. Då var hans program för pressat. Alltså var det till att ge sig söderut för att möta upp Vurpan. Men oj då! Där kom ju Bengeten!? Några ögonblick efter så dök även Vurpan upp.

Färden gick söderut. Vinden var sydvästlig och "mannen med läderveken" hade lovat upp till hård vind. Så man prioriterade att ha vinden emot på utvägen. Det blev lite premiär för Sjölundaturen, den man brukar köra på onsdagkvällarna fast då på MTB. Men det var ju ännu ljust och siktbart så det var inga större problem. med potthål etc. Lagom när man var inne på sjölundaviadukten så blev det mörkt. Men på med ljuset och njut av medvinden. Med härligt lätta fjät rullade man hemåt i medvinden. Elitaren fick några glädjefnattryckningar i sina ben och satte upp högsta speed (nästan femti knyck) och ryckte från en överraskad Nestor. Men vid Segekarusellen var man så samlade igen. In igenom Arlöv och ut runt Burlöv Centrum igenom Alnarp så var man helt plötsligt i Lomma igen. Här gick det snett. Nestorn tog cykelbanan på fel sida medan de övriga tre var mer laglydiga och höll sig på högerkanten. När man kom ut ur Lomma hade Nestorn tagit lite försprång då han hade kört en genare väg på cykelstigen. Han for över vägen vid lergravarna och fortsatte mot Habo Ljung Elitaren och Vurpan höll sig ute på vägen. Där var bättre ljus, vilket är en fördel i beckmörkret. Bengeten for in på cykelvägen utan ljus över huvud taget. Man kunde nästan genskjuta Nestorn vid Örestads GK. Bengeten var inte ikapp så man beslöt låta vildingen löpa. Så fick man kontakt med den mörklagde Bengeten. Han fick lägga sig mellan Elitaren och Vurpan för att vara omringad av ljus. Igenom Bjärred och så ut mot Borgeby. Här kom Nestorn vinglandes till mötes. Nu hade han väl fått pyst ut överskottstestosteronet... I samlad tropp så forsattem an återtåget. Hemma hos Elitaren kunde man konstatera att man trampat 63,5 km med en snittfart av nästan 29 km/h. Maxet låg på nästan 50. De 130 stigningsmetrarna visar att det är en mycket flack bana. Nästa cykling blir på söndag. På fredag är det spinning kl 16.30, välkomna!