Vurpan "Pinnar" på men Hills bet i gräset!

Onsdag 28 maj. Sydostan var frisk vilket Piruetten inte var. Febrig och snuvig så stannade han motvilligt hemma. Hillis var på G, liksom Nestorn & Bengeten. Så dessa trikpklädda cyklister träffades i Saxtorp som vanligt tillsammans med Elitaren. Men döm om allas förvåning när Hillis dök upp med en extra cyklist. Det var håken, Vurpan hade vaknat till liv. Oj då, ny cykel. Jepp, den fick jag från staterna i fredags, sade han stolt medan han putade ut med sin bringa. Jag har bara kört en runda med den. Åtta mil. Jodå det stämde säkert. Den vita CarbonPinarellon blänkte i solen. Gjutsträngarna satt kvar på däcken. Fulcrumhjul och grejer. Det är svårt att tro att Vurpan var dolarstinn efter detta köpet...

Hur som helst så rullade kvintetten österut, mot Dösjebro. Bengeten gick snart fram i spets och drog. Hillis & Vurpa låg på rulle och hade snacketolva. Nestorn låg och placerade sig för attt kunna attackera i första bästa backe. Elitaren rullade mest på. Visa Södervidinge-St. Harrie till Krutmöllan. Så var det dags för första striden. Bengeten ökade i backen. Nestorn jagade på. Så kom Hillis på innerkanten och tryckte på ordentligt. Elitaren ställde sig upp även han men orkade inte hänga på utan fick se sig smått frånåkt i backen. Vurpan kom på slutet när Elitaren åter intagit sadeln och jobbade med att få vädrat ut koldioxiden. När hjärtanen var svalda och pulsen smått på väg neråt i frekvens så svängde man mot Håslöv/Örtofta. Sedan vidare mot Svenstorp hela vägen till Getinge utanför Gårdstånga. Kiv och ryck i alla backar och andra tillfällen. Finns det chans att "döda" en cykelkompis så får den inte sumpas... Nestorn jobbade för att få lucka till de övriga. I utförslöpan ner till Getinge så tryckte Elitaren till för vad han ägde och hade. Passerade alla och tog ledningen. Bengeten kom eftter en stund men fick trassel med kedjan. Då passade Nestorn på att ta spets. Elitaren tryckte på ännu mer och så kom Hillis... Ja vad kan man säga. Att allt börja bli sig likt, Normalt är väl inte riktigt rätt ord. Vid busshållplatsen så samlades alla för att utspisas med kexchoklad. Vällustigt och begärligt slukade det trikåkläda gänget de frasiga sötsakerna. Sedan var det att vända hem igen. Nu med vinden i ryggen. Alltså blev det högre växlar och dito tempo. Kiv och bråk. Lite av herre på täppan. Var det någon som gick fram så skulle någon köra förbi. Så häll man på hela vägen. Sista backen, den som går upp i skogen vid Henkelstorp så blev det vilt krig mellan Hillis, Nestorn & Bengeten. Vid chokladpausen där Elitaren svänger hem fick Hillis kasta sig i gräset och stretcha ut sina krmpande ben liggande på mage i gräset... Allt är som vanligt igen... inte normalt...

Cirka sju mil averkades under de två timmarna som cykelturen tog. 225 höjdmeter blev det. Nästa cykling på söndag.


Vurpans nya Pinarello i kolfiber. Rena "Rollsen"...


Såhär ser Vurpan ut nuförtiden. Observera pollenfiltrena i näsborrarna.


Hillis bet i gräste och fick stretcha sina lår...


Piruetten kom med bättre hälft och barn. De passade på att morsa när gänget hade avslutningssnack.

 

 
CykelCity Gran Fondo !

Lördag 18 maj. Ingen sovmorgon inte. 05.30 så bråkade klockradion och störde den stilla försommarfriden. Efter ett välriktat karateslag så tystnade det skrällande eländet och så unde man åter föra fåglarna kvittra. Men det var inte till att ligga och dra sig. Upp, fixa frukost. Leta reda på cykelpryttlarna. Tempen började närma sig 10 grader vid sexsnåret. Kort kostym med lösa ärmar föll beslutet på. Cyklen lastades på bilen och så iväg. Grannfrun med dotter rullade iväg med hästsläpet samtidigt som Elitaren rullade ivaär. Olika sorters ryttare mitt emot varandra altså.

I Eslöv så var det en lång kö til nummerlapparna. Elitaren hade inte föranmält utan hade en nystruken femhundring som brände i cykelfickan. Några gubbar för så stod Vargen. Han morrade om att det var fel löv han hade fåt som bostadsort. I skrivande stund så kommer Elitaren heller inte ihåg om det var Här-, Där- eller Kvärlöv... Detta får framtiden utvisa.

Starten blev en kvart försenade. Sedan rullade man iväg med en masterbil de första tre kilometrarna. Sedan var det fritt blås. Elitaren spejade efter ludna ben och sadelväskor i lagom storlek. Hitta några skapliga Vätterncyklister att köra med. Detta var första gången med Gran Fondot. Det var först loppet på flera år till och med. KorvaLasse passerades strax efter start där han trampade på i sin gröna CykelCitykostym. Ett gäng i TetraPakkostymer verkade att köra skapligt. En leguangrön cyklist med nummer 58 låg och rykte i varje backe. Han trampade sedan på ivrigt ett tag innan övriga jämt körande klunga var ifatt igen. I stigningen från Knutstorp till Kläveröd så sprack klungan upp. Men efter ett tag så var man tillsammmans igen. Un´tför i medvind är Elitarens specialitet. Så fort det går utför drar han ifrån på frihjul, hur mycket de andra trampar. Tyngden och spolformen kommer till sin rätt.

I Kågerd så var det mot S. Vram och N. Vram innan det var dags för nästa stigning upp mot Stenestad. Man växlades om att dra. Det märktes att många i klungan inte var vana att cykla i just klunga. Man gick inte ut för att lämna lä till de som låg på rulle. När de släppte så rullade de bakåt på läsidan etc... I stigningen sprac klungan igen. Men utför ner ot Sönnarslöv så rullade Elitaren ikapp igen. Sedan avar det den tråkiga raka vägen mot Ljungbyhed. Motvind dessutom... Men den Leguangröne cyklisten med 58 på ryggen drog gärna och viligt. Ryckte i alla små motlut för att sedan släppa tempot så fort han var uppe. Ett föga effektivt sätt att disponera krafterna på. En annan cyklist, av det längre slaget, med nummer 168 på ryggen hängde på. Nu var det 410, 58 och 168 som jobbade ihop. Alla hade lurviga ben. Så var det dags för den (illa?) beryktade backen, Lotta på Åsen. Inga serpentiner. Spikrakt upp för åsen. Åter igen var det vissa som drog ifrån och andra som sackade efter. 58 och 168 drog iväg. När kontrollen i Klåveröd passerades för andra gången så var Elitaren ensam. Men i utförslöpan mot Kågeröd så var han förbi igen... Sedan höll 58, 168 och 410 ihop till målet fyra mil längre fram. Tröttheten började göra sig påmind i motvinden. Men inga missöden inträffade förutom att man missade infarten till målet. Den stolta trion som jobbar´t bra tillsammans kom nämligen över mållinjen bakifrån oc fick några hundra meter mer i sin träningsdagbok.

På 4.34:48 hade man avverkat de 138 kilometraqrna med en samlad stigning på 1060 meter. Elitarens Anita stod och välkomnade med kyssar vid mållinjen. Nu var det bara att åka hem för att få bukt med de krampkrokodiler som bosatt sig i innanlåren...


168:an tätt följd av 58:an. Nystärkta med kexchoklad...


Höjdkurvan. De tre bruna "raukarna" är passeringarna över Söderåsen. 1060 stigningsmeter.

 
Vinterpremiär!

Söndag 18 maj. Brrrrrrrrrr... Fy hålingen vilken kyla. Elitrens kvicksilver visade pånågot över 8 plusgrader när han grenslade sin gråa springare. Nestorn toppade met att berätta att han haft fyra grader lite tidigare om morgonen. Vinden var frisk nordlig. Piruetten var hemma och vilade sin ömma ljumske. Han hade varit ute och grenslat en fyrbent springare agen innan. Men så är det att börja komma upp i gubbåldern. Nya rörelser och stälningar gör att man blir handikappad...

Förutom Nestorn och Elitaren så dök även Bengeten upp. Man bestämde sig snabbt för att cykla över Rönneberga Tågarp Sireköpinge via Halmstad till Ekeby och så hem igen. På väg mot Asmundtorp så rulade man ifatt en annan cyklist. Jakten inleddes så smått. Testosteronnivårerna ökades och snart var Bengeten framme vid honom. Då upptäckte han att det var Atomen! Han hade varit i Saxtorp men inte sett någon där. Hur som helst var man nu samlade och kunde banka på i motvinden. Krig i alla backar. Motvind och motlut. Den skallpellvasa, kyliga vinden bet i kinderna. Nordvästan. Direkt från Ishavet ellr så, brrrrrrr... Under färden så mötte man en del cyklister. Det var eftersläntare på Landskronabygden runt. Cyklofpnarna körde dock motsatt riktning. I Ekeby så var det spurt upp för en liten knalle innan man stannade till vid en brevlåda på kullens topp och inmundigade kexchokladen.

Sedan rulade man hemåt. Elitaren pågades av mjölksyra plus en molande ischias. Atomen hade mjölksyra han också. Nestorn hade rullat iväg och dragit ifrån. På ett pärlband efter så kom övriga skaran med jämna avstånd sins emellan. Efter Vadensjö så tappade man kontakten med Nestorn. Atomen, Bengeten och Elitaren fortsatte mot Landskrona. På väg att jaga ikapp Atomen så såg man att han svängde mot Säby. Bengeten tog upp jakten och Elitaren rullade på så gott han kunde med sina tunga ben. Efter en stund så var Elitaren ensam och rullade hem i medvinden.

75 kilometrar avverkades samt 390 meter klättring. På onsdag är Elitaren inte hemma men övriga Cyklofånar kan ju passa på ändå at träna. På lördag är det Cykelcity Gran Fondo, vilket Elitaren har för avsikt att köra.


Atomen med stärkande kexchoklad i "luckan".


Bengeten och Nestorn pustar ut efter spurten till kexchokladen.

 
Sundvikpremiär!

Onsdag 14 maj. Nu börjar man känna igen sig lite mer i den svenska sommaren. Sol, vackert och knappa 15 grader. Men på med lösarmarna och windstoppervästen. Piruetten och elitaren rullade tillsammans mot Saxtorp. Där möte Bengeten upp. Nestorn hade varit i Göteborg och pratat med BingoBerra, så han var lite sen. Så de tre rullade längs stora Byvägen för att hämta upp honom. Nestorn satte sig precis på cykeln när trion svängde in på sjöstensplattorna. Är det så kallt, sade Nestorn när han såg att alla andra hade långa ärmar. Bengeten hade även långa ben, LångBengeten...

Efter en stunds rotande i byråer och andra förvaringar kom så nestorn med sina lösa detaljer. Brak och rassel. Kronblad stod som ett moln från det vackert rosa och lilabommande trädet vid infarten. Det var Piruetten som vurpade rakt in i denna prydliga växt. Men på med kedjan igen och torka av de oljiga fingrarna på gräset. Så kunde man rulla vidare. Häljarp, Asmundtorp, Rönneberga. Här var det en cyklist på g uppför. Jakten inleddes. Lagom till att man är framme vid T-korset där man har sista knycken till topp så var Bengeten ikapp. Det var Vargen, på väg hem från gruvan. Han hade varit i Saxtorp kl 18 men det hade inte varit någon där...

Men några fler vänliga ord växlades innan man satte av upp den sisita biten. Nestorn och Piruetten hade rullat i förväg. Vargen vände hemåt så det var till för Bengeten och Elitaren att ta sig upp också. När Rönneberga var avverkad så ställdes kosan mot Kvärlöv. Strax innan Vargens hus så svängde man mot Ottarp. Krig i alla backar. Ja är det säsong så är det. I Vallåkra så tog man backen mot Mörarp. När man stannade för chokladpaus så hördes ett flåsande från Piruetten: ">Vad är det för j-la mördarbackar?". Men lite la-la på tungan så började ansiktet stråla igen. Vi började ju med nerför. Nu börjar det vända hemåt. Vidare ner genom Vallåkra och så vidare mot Landskrona. Men först en tur över Glumslöv.Piruetten var i sitt ungdomliga oförstånd fullkomligt ovetande om vilka planer som smiddes. Härlig lätt utförsåkning ner i Ålabodarna, vidare förbi hotell Örenäs. Så var det dags. Mördarbacke hade ju Piruetten låtit passera läpparna. Nu levererades beställningen... Men det klarade han storartat. Han är en riktig bergsget, Piruetten. Efter Sundvik så var det hem via Landskrona.

80 km avverkades denna dag på knappa 2h 45 min. 490 höjdmetrar klättrades.


Lite choklad så spreds det varma leendet över Piruettens ansikte igen...


Här ser vi höjdprofilen på dagens pass. Den bruna kurvan är hur landskapet har lutat med, och emot...

 
SUCH, Bergsetapp!

Söndag 11 maj. Är vi vid Medelhavet? Ja temperatur- och vädermässigt skulle man kunna tro det. En yster Pantani dök upp i god tid hos Elitaren. Med ivrigt stampande fötter väntade han medan Elitaren fick på det sista av utrustningen och spänt skorna. Sedan bar det av mot saxtorp där Nestorn, Bengeten, Vargen och Atomen dök upp. Som vanligt så ökades testosteronproduktionen när dessa combatanter träffades. Siktet var inställt på Södråsen. Via Asmundtorp-Rönneberga gick turen. I Asmundtorp så vek Pantani av eftersom hans fot inte vile riktigt. Den kvarvarande kvintetten fortsatte uppför Röneberga. SUCH Sonny (Bengeten), Ulf (Vargen) och Christer (Atomen) gick hårt i backen. Striden tätnade mellan Atomen och Bengeten. Til sist med knapp marginal kunde Atomen ta hem första poängen i den prickiga tröjan.

Så fortsattde det vägen nordost ut. Efter Tågarp mot Sireköpinge så var det krig igen. Huggtänderna blev allt längre på de flesta. Det gällde liv & död vid varje motlut. Väl uppe i Kågeröd så svängde man vänster mot S. Vram och sedan N. Vram för att ta vägen upp till Stenestad. Här möttes man på stora delar av blå, sötaktig rök och knattrande veteranmopeder. Ett eler något hundratal moppar var det. Men ala körde nerför där Cyklofånarna körde uppför. Uppe i Stenestad stannade man för vattenpåfyllning och chokladätning. Sedan bar det hemåt. Mestadelen utför. Men vinden, det lilla som var hade svängt och var mot även på hemvägen. Men efter 3h 15 min cykling så var man hemma igen och kunde skriva in ytterliggare 100 km i träningsdagboken. Atomen, ja. Han går i en egen klass och skrev in 300 km denna helg...

 


Atomen hann med 300 km i helgen. Om han inte fysiskt fick en prickig tröja så fick han nog lite gåshud i alla fall när han bärgade(!) bergspriset!


Det är behagligt att ligga på rulle bakom Vargen. Han lämnar ett bra sug efter sin nedre del av ryggtavlan (bilden...).

 
Lugnt & tokigt!

Onsdag 7 maj. Vädret lyser fortfarande med sitt soligaste ansikte över oss. Pantani dök upp i god tid hos Eitaren. Tillsammans tog de en runda bort om till Piruetten. Men Piruetens bättre hälft meddelade att han var fortfarande kvar på jobbet. I Saxtorp dök Nestorn och Bengeten upp. Hillis ville trampa han med men hade en spekulant på sin ena båt. Så kvartetten körde en lov bortom Hillis. Man kom överens om att köra ett varv uppför Rönneberga sedan ner till Tågarp och så mot Asmundtorp igen via Vadensjö. Tempotfortsatte att vara behagligt men så vid sista knycken till toppen på Rönneberga så skule det ju testas... Elitaren tittade roat på spektakelet från första parkett där han trampade på uppför. En bra utförslöpa och så vidare mmot Tågarp där man tog till vänster. I den backen var det krig igen. Nu ännu allvarligare... I Vadensjö så svängde man mot Rönneberga igen för att söka upp Hillis. Där kom han rullande med en annan cyklist han hittat på vägen. En av blandras från CK Lunedi. Kläder fån Spghetti-Håkan och så en Mosercykel som torde komma från Velodrom-Lars! Det gäller att lägga äggen i olika korgar... Lunediaren hängde med uppför Rönneberga där han sedan vände 180 grader och drog sig hemåt. Kvintetten drog mot Tågarp för att sedan kriga i backen mot Sireköpinge. Vidare genom Halmstad och sedan så småningom mot Ekeby. Pantani hade antagligen en blandning av mjölksyra och testosteron i öronen. För hur högt man än försökte vråla till honom att vi skulle mot Ekeby så fortsatten han mot Kågeröd.

Spurterna blev allt fler. Dö eller döda tycktes vara ett levande(?) men outtalat motto för den kvarvarande kvartetten. Allt skulle tävlas om. Först till eh´keby. Först till brevlådan. Först upp för knycken. Först uppför backen, you name it, they did it... Via Kingelstad gick färden till Bälteberga, Ottarp ock så Kvärlöv. Sedan vidare mot Vadensjö och ner mot Landskrona/Örja. Men innan dess så svängde man mot Asmundtorp igen. Där hoppade Hillis av för att göra sig redo att ta emot nästa båtspekulant. De övriga fortsatte till Saxtorp där man skingrades.

85 kilometrar avverkades på lite knappt tre timmar. Nästa träning på söndag.


Hillis trampar mot Ekeby med spurtseger i blicken!
 
Bergspremiär!

Söndag 4 maj. Det var många aktiviteter på gång för Cyklofånarna. En del av styrkan var i Stockholm för att tävla i Veternacupen. Diverse ädla medaljer bärgades, Guld & brons! Pantani och Vargen var i Färingtofta för att köra FIK-Trampen. Piruetten och Elitaren uppskattade sovmorgon oc hade bestämt sig för att rulla en egen liten runda. Så strax innan tio på söndagsmorgonen rullade Elitaren iväg med magen fylld av grovbröd, grönsaker och skinka till Piruetten. Piruetten var precis på g med att bli färdig. Taktiken drogs upp upp till Rönneberga vidare till Sireköpinge, Duveke, Axelvold, Knustorp, Klåveröd, Kågeröd och så hem. De´t tar ungefär tre timmar, tippade Elitaren.

Man satsade på denna sträcka. Piruetten var dragvillig och ångade på. Vid rönneberga så dök det upp cyklister före. Jaktinstinkten väcktes på Piruetten. Elitaren släppte och lät denna kommande bergsget tuffa på och köra ikapp och förbi de framförvarande cyklisterna. Uppe på toppen stod en samling cyklister. Landskrona CK som troligen var ute med sin ungdomssektion för att träna. Cyklofånarna vinkade hej och adjö till dessa när man passerade toppen på Rönneberga. Nedför har Elitaren med sin vikt och spplform ett övertag. Piruetten passerades och kosan ställdees in mot Tågarp-Sireköpinge. När det började luta emot så kom Piruetten igen. Den lilla vind där var var emot. men strax efter Sireköpinge så börjar vägen kantas av alléer. Skönt.

Så gick färden vidare upp till Duveke via Axelvold till Knutstorp för att klättra upp til Klåveröd. Höjdkurvan kan vi se på den bruna delen av grafen här bredvid. I korset i Klåveröd så träffade man ytteriggare en cyklist. han hadekört upp för "Lotta på Åsen". Elitarens jaktinstinkt vaknade oh han var nstan ikapp när han såg att Piruetten inte hade den rätta orken längre. Så det var till att släppa för att göra sällskap med Piruetten igen. Nu går det mest utför i medvind, sade Elitaren uppmuntrande till Piruetten. Jodå, utför gick det, även med motvinden... Lagom till duon lade om kursen söderut så vände vinden...

Ëfter 3h 10 min så hade duon avverkat de cirka 85 kilometrarna. 600 höjdmeter hade man fått på köpet. Nästa träning på onsdag!

Så strax innan

Den bruna grafen visar höjdkurvan över turen. .