Onsdag 30 januari . Ja ett sån't hålingens väder. Blåst, regn och rusk. Piruetten var tveksam. Pantani låg lågt och gick inte att få tag i. Hillis sade ja tveksamt först, men ringde på eftermiddagen och sade att han satsade på spinning. Elitaren påpekade att det regnade inte ute men det gjorde det hos Hillis. Så till sist blev det bara Elitaren, Nestorn & Bengeten. I -saxtorp mötte elitaren Nestorn som berättade att Bengeten var sen och skulle jaga ikapp senare. Sagt och gjort rullade Elitaren och Nestorn söderöver i medvinden. Norrt var himlen blåsvart, så nog hade Hillis någon droppe regn. Men här var det uppehåll. När man passerat Borgeby så kom Bengeten ikapp och så rullade man till Sjölundaviadukten, där man var efter halvannan timmes cyklande. Kexchokladen avnjöts och så togs den obligatoriska bilden innan man satte av heåt igen. Vinden hade nu lagt sig lite och fortfarande var det uppehåll. Ett uppehåll som höll sig sedan hela vägen hem. Hema igen efter de dryga sex milens cyklande var man efter 2h 50 min. Hillis, att söga att det var solsken & fågelkviter är väl en liten överdrift. Men en sak är säker det var faktiskt ganska bra väder med uppehåll och för årstiden ljumma vindar. Var det unket i spinninglokalen?

Nästa gemensamma träning blir på söndag. Anmälan til Elitaren.

Söndag 20 januari . Mobilen burrade till. Ljudlös men vibratorn påkallade uppmärksamheten om än lite diskret. Hillis. Han hade jobbat för mycket med köket. Ont i rygen, låg som en vinkelhake i sängen. Ingen cykling. Synd, trist. Men Elitare fortsatte att göra i ordning racern. Det blåste ju inte så mycket idag och temperaturen var ju en bra bit över noll. Strax utanför hemmet stod Piruetten och väntade. Ett par små lovar vid Grand Prixvägens korsning så kom även Pantani med ett leende så stort så att man först befarade attt den dellen av skallen som hjälmen sat på skulle blåsa bort. Tillsammans med sprittande ben körde man norrut till mötesplatsen i Saxtorp. Hör kom en blågul cyklist. En från landslaget? Nej det var Bengeten som dragit den gula klubbtröjan utanpå det ljusblåa stället. Nestorn då? Hade han ångrat sig? Försovit sig? Kört punka? Vem vet. Så tillsammans fortsatte man Stora Byvägen. Efter ett tag så dök Nestorn upp. Tamejfan om det inte var ett kuddvar som fladdrade muntert i byxliningen. Han hade nog sovit gott.

Tillsamans började man nu köra ytterliggare norrut. Häljarp, Asmundtorp och så mot "Col de Rönneberga". De sjuttioåtta höjdmetrarna avverkades med en alt högre puls. Pantani, Bengeten & Nestorn tampades som mest om vem som kom först upp för backen. Ingen kommer nu ihåg vem det var. Men näst sist kom Piruetten följd av Elitaren. Sedan bar det utför. Elitaren kunde använda sina extrakilo och stömlinjeformade sälform. Hela vägen nerför ökade farten och till sist hade han kommit ikapp och kört om alla utom Pantani. På vägen mot Tågarp så anslöt sig en annan cyklist. Han hängde med sedan hela rundan. Så vidare mot Ottarp där backen avvverkades i ett nafs och att det sedan var utförsåkning igen. På vägen upp så var det ett förfärligt rökmoln. Några gubbar som höll på att elda gamla madrasser och annat i plast...

Sedan ar det höger och uppför backen mot Tjutebro? Väl uppe för denna så var det tilbaka igen och via Bälteberga till Vallåkra. Här tog Elitaren och Piruetten vänster medan de övriga fyra tog en runda upp om backen mot Mörarp. När Elitaren och Piruetten var på väg uppför den avslutande baken mot Glumslöv så hördes gässen sträcka...? Nej det var kvartetten som kommit ikapp. Uppe på krönet så vard det dags för kexchoklad och fotografering innan man rullade hemåt. Glumslövsbacken bjuder på en go' utförsåkning. Nedanför så kom det ett annat gäng körande. Nestoen, Bengeten, Pantani och den anslutne satte igång som ett gäng hungriga jakthundar för att komma ifatt. Piruetten hade syra i låren. Elitaren slog följe med honom hela vägen hem. I Saxtorp så hade de stanat till. Det kom en cyklist mötande. Atomen tjoade och hälsade glatt på sin väg norrut. Utan att se att duon närmade sig så rullade kvartetten igång igen. Pantani svängde mot Lödde medan de övriga tre rullade mot Stora Byvägen. I lugnt tempo avslutade sistlingarna de avslutande kilometrarna hem till "Hottarp".

Knappa sju mil ble dagens runda som tog knappa tre timmar inklusive Kexchoklad- & fotopaus. Kommande onsdag och söndag har Elitaren förhinder att cykla. Men det är ju bara för övriga at kruta på. Maila in en liten trudelutt så publiceras den!

Onsdag 16 januari . Jodå, oj, oj, oj! Vilken anstormning alltså. Pantani, Hillis, Piruetten, Bengeten, Nestorn och Elitaren. Det var långeliga tider sedan Cyklofånarna kunde räkna in sådana skaror. Rena partyt alltså! Vinden var frisk från sydväst. men som tur var så var det hyggligt varmt i luften och torrt. Under natten hade det ju kommit en hel del regn. Men det mesta hade torkat upp. Gemensamt ställde man in siktet på Sjölundaviadukten på sin färd från mötsepunkten i Saxtorp. Bengeten gick som vanligt upp dragvilligt i förstaposition. Piruetten och Pantani hade snacketolva längst bak. I lomma kom piruetten allt för nära en häck. Det frasade rejält innan det skramlade när han gick i backen. Men det gick lugnt tillväga så ingen synbar skada uppstod. Pantani erbjöd honom direkt, frikostigt sina stödhjul...Elitaren lade det mesta av energin på att hålla ner tempot i gruppen. Ju längre in mot Malmö man kom ju mer tappade han geisten på att bromsa tempot. Men för att vara Cyklofånar var det gfaktiskt ganska lågt och jämnt. Inga speciella tosingaryck eller så. Inte förrän man var framme vid backen upp mot Sjölundaviadukten. Då var det tävling mellan Pantani, Nestorn & Bengeten.

Uppe på viadukten var det sedvanlig utspisning av kexchoklad oach hopsamling av den obligatoriska bilden. Dedan var det bara att börja njuta av medvinden som knuffade på sextetten hemåt. Det gick betydligt snabbare på den vägen. Pedalerna gick liksom mycket lättare runt. Efter lite dryga tre timmars cykling var man så hemma igen. 62,5 km avverkade. Nästa tränig på söndag.

Onsdag 8 januari . Så var julen över. Äntligen lite ordning igen på tingen. Hillis hade aviserat sitt deltagande denna onsdagkvälll. Likaså Nestorn som lovat att jaga Bengeten ur redet. Så dök även en kär gammal bekant upp. Mannen som i grunden har tussat ihop alla Cyklofånarna. Mannen som fick Elitaren att börja cykla. Knöt även bekantskaperna Hillis, Nestorn & Vurpan. Nu på senare år har han även förmedlat kontakten till Piruetten. Alltså ingen mindre än Pantani i egen hög person!

Pantani kom hem till Elitaren i god tid. Cykelbyxorna var nästan uppe över ändan på Elitaren när Pantani steg på. Som vanligt glad och positiv för att komma ut på tur. Elitaren skyndade sig att ta på sig resterande utrustning. Sedan var det upp på pållarna och iväg. Lugnt och fint. Elitaren har rekommenderat att ta det lugnt i vinter. Jobba på grunden så kan man öka tempot till våren. Jodå det gick fint i medvinden til Saxtorp. Strax innan där så dök Nestorn upp. Elitaren passade på att langa över Piruettens licensancökan till honom. Bengeten? Jo redet var tomt men det berodde på att Bengeten var i Tyskland... Ja, ja Men vi får möta upp Hillis. Han dök upp strax efter rondellen vid kykan. Nu vändes kosan mot söder igen. I lagom snacketempo rullade man på söderut i vinden. Mannen med läderveken hade lovat ordentliga vindar. skulle det blåsa upp? Var detta lugnet före stormen? Tja, ve vet. Det var väl bara att trampa på för att se... Man körde vanliga vägen via Lödde, Borgeby, till Habo Ljung, Lomma. Vid Lomma kamping gick säkringarna på Pantani & Nestorn. Här skulle det jagas i uppförsbaacken. Hillis & Elitaren svängde in och stannade vid restaurangen. De två kombatanterna kom även dit sedan för att avnjuta kexchokladpausen samt för att bli förevigade. Ett visst trixande var det innan alla kom med på bilden.

Nu var det bara hemåt som gällde. Vinden hade avtagit så det blev inte så mycket hjälm, men väl lite. Färden gick bra och vid åbacken i Lödde så blev det krig igen mellan Nestorn & Pantani. Den sistnämnda vände av hemmåt sedan medan den resterande trion fortssatte mot Hofterup. Där stannande man för en kexchokladpaus. När Elitaren famlade i fickorna eftere sina kexchoklad så var Hillis han där. Framstucken med trenne gula förpackningar. Elitaren såg väl ut som ett cykelförråd med dörren på vid gavel...? _ Det har ju varit lite ryande om att det ar slut med choklden, det vill jag inte uppleva, konstaterade Hillis. Belått mumsade alla i sig sina respektive choklad innan var och en styrde hem mot sitt,

två och en halv timme tog det att avverka de exakt fem milen, I denna tiden är båda chokladpauserna inräknade. Nästa träning blir på söndag.