Eftersom Elitaren fumlade med kameran så han hillis upp på fötter igen och snuvade alla sidans besökare på bilden där han låg på isen och sprattlade... Men hur som helst gjorde han sig förtjänt av rubriken!

Pantanis sko med kexchoklad och dito papper i...

Tisdag 25 januari. Det var ett hektiskt schema för kvällen. Redan 16.30 satte det igång på Kraftverket i Löddeköpinge. Då var det den sedvanliga tisdagsspinniingen under ledning av Elitaren. I folkhavet kunde man även se Bengeten, Hillis och Nestorn. Dubbelpass stode det i pannan på respektive. Först skulle man alltså mjuka upp sig med ett 35 minuterspass innan man rev av sig snabbt i duschen och satte iväg till Trelleborg.
Där var det att köra ett 50-minutrspass för Velodrom-Lars nere på Visom. Visom for winners & spinners som det heter i reklamen... Här anslöt även Baader-Meinhof och Vurpan. Baader-Meinhof kom direkt i jobbeuniform medan Vurpan var uppvärmd. Han höll på att köra ett pass för 100+ när bilen med Cyklofånar ankom Trelleborgs spiningtempel. Övriga Cyklofånar pratade lite med Velodrom-Lars under tiden 100+ körde sitt pass. Man kollade om Velodrom-Lars var laddad och hade petat in kolhydrater i tillräckligt mängd. Var han även mentalt laddad. Jovisst svarade han säkert och tryggt (han anade dock inte vad som skulle inträffa).
Musiken satt igång och Velodrom-Lars rullade på belastning. Hela passet präglades av hög belastning och mycket stående. Mjölksyran kom susande och högg till i låren likt käftarna på en svulten krokodil.
När sista intervallen var igång kom kommandot: "Cyklofånar redo" därefter gavs det eld med vattenpistoler mot spinningledaren. Han såg mycket överraskad ut. Lite likt en guldfisk på torra land, stundom.
Nästa gemensamma träing bli i morgon onsdag då man träffas i sedvanlig ordning kl 18.00 i Saxtorp.

Söndag 16 januari. Det var ett fint väder. Vist var det på gång att bli mildare igen. Men på åsen så låg det not i höjd med nollan. Är det bara lite fruset så blir det inte alls lika kladdigt om när det är några plisgrader. I vanlig ordning så hämtade Elitarern Nestorn Och Hillis. Bengeten hade förhinder då kan skulle på fotboll med dotira. Men Vurpan och Dag skulle dyka upp. Klockan 10 hde man bestämt i Klåveröd. Då man var i god tid så tog man sig en rekrunda i terrängen. Detta för att skåda hur stora skadorna var. På vägen upp så var det en och annan halvmurken alm som lagt sig. Men i övrigt inte speciellt stora skador. I närheten av Kågeröd så var det även någon som dragit ett spännband över taket för att kålla det på plats!
Uppe på åsen så var det lite rotvältor här och där. Symptomatiskt så var det granen som fått mest på tafsen. När det var plockepinn någon stan så var det med gran. Vägarna var röjda och det låg lite nya virkesstaplar här och där. För säkerhets skull så tog man en sväng upp vid MTB-banan för att kolla där. Den banan går igenom rätt mycket grane. Jodå det verkade relativt skonat det granet. Så fortsatte man framåt. Till sist så hade man tappat greppet om var man var. Nåja, förr eller senare så kommer man ut igen på någon känd väg. Det gjorde man också, på vägen mellan Klippan och Stenestad. Ut på den serpentinvägen som man kör uppför på Naturtrampen och så kör man utför där vid Gran Fondot! Hur som helst hade man kunnat positionera sig och kunna ta sikte mot rastplatsen i Klåveröd igen. Där stod Vurpan och Dag och höll på att lasta av sina cyklar. Timing alltså. Hillis hade lite service att göra på sin hoj. Nya bromsbelägg fram. Under tiden som han höll på med detta så rullade de övriga runt parkeringen för att få upp värmen. Stod man stilla så kröp kylan snabbt in under skinnet på en. Men Hillis är ganska flink på mekandet så snat bar det iväg på stigen nerför baksidan av rastplatsen. Vanliga vearvet började man med. Dock när man kom till där stigen korsar grusvägen så kom man överens om att köra MTB-banan i början istället som annars, sist. Så hej och iväg mot MTB-banan. Det första man fick göra var att väja för en gran när man kom in på den slingan. Slingrande likt en hal sargassoål ringlar sig den stigen fram bland granarna. Ibland blev det extra mycket ringlande så man fick cykla runt fallan granar. Ofta fick man lyfta cyklarna över de fallna träden då det var ogörligt att ta sig runt. Bitvis är denna banan tekniskt tuff. Fällena gjorde den inte lättare. Men å andra sidan blir träningen mer allsidig med allt cykellyftande...
När slingan var avverkad så gav man sig ut på grusvägen och rullade iväg. Man kom ut vid vägen som susar ner för Lotta på Åsen. Här valde man att ta baklöpa på den vanliga slingan. Man rullade in där Highland cattlen brukar stå och blänga. Men idag var staketet öppet så då var nog kossorna någon annan stans. Inte för att de brukar genera någon. De är otroligt flegmatiska och snälla. Men änddock är det lite spånnande att råka dessa biffiga(!) djur med sina långa spetsiga horn. Spängerna var snorhala. Hillis provade med varierande framgång att cykla dessa såphala vägar. Vid ett tillfälle borrade sig framhjulet ner mellan plankorna och så blev det tvärstopp. Där stod han och balanserade med rumpan i vädret och händerna i marken, bakhjulet var upphissat i luften likt en stolt fana. Läget var så prekärt att han kom varesig fram eller tillbaka. Sedan var han inte speciellt sugen på att lägga sig på sidan. Då hade han knäckt framhjulet. Men med lite assistens så var han på rullande fot igen.
Vidare fram igenom skogen. En liten furpa här och där blev det. Dessutom gjorde Hillis för ovanlighetens skull en vurpa och hamnade mjukt på rygg i en fallen gran. Vi är djupt tacksamma för att han har dragning åt fallna granar och inte fallna kvinnor... Efter en stunds cyklande kom man upp på baksidan av Klåveröds gård. Därifrån är det inte långt till parkeringen. Jodå vi fortsätter rakt fram och så tar vi grusvägen som vi gjorde när vi rekade. En förskrämd cahufför i en röd pic-up tvärnitade i Klåverödskorset när alla kom dundrande. Sedan var det hej hopp och in i skogen igen. Vägen bar snabbt till parkeringen. Naä. Vi kan inte sluta redan. Så man fortsatte och tog en lov på lite andra stigar så man kom förbi skorstensdalen och snuvestugan. Bivis var det ganska svårforcerat här. Till sist kom man fra till en massa fällen och därefter lyste vattenspegeln i kärret. Naä. Det var nog lite väl sunkig för att ha en rimlig chans att klara sig torrskodd denna dag. Så man tog och bestämde sig för att göra ett lappkast och cykla tillbaka på den stigbiten. REfter ett litet tag så var man tillbaka på parkeringen igen. Kan vi inte ta den röda slingan baklänges, undrade Elitaren. Jodå det var alla pigga på. Så sagt och gjort rullade man stigen ner och så vidate längs små vägsnuttar, men mest på ringlande knaggliga stigar. Från en ravin så är det tuff uppförskörning. Hillis och Vurpan klarade stigningen bra. De övriga promeneradee av och till. Belöningen för ansträngningen var att man kom upp till det stora utkikstornet. Därifrån skådade de tre som gick upp i tornet rådjur. Dag och Elitaren spejade förgäves in i snåren. Men man såg tydligen inte dessa smäckra djur från marknivå. Nu vaer de utför över knutiga utförslöpor. Så nittio grader vänster när man kom ut på den stigen som man började på. Några tramptag senare så stod man åter på parkeringen. Två timmars cykling och 22,7 kilometrar efter start. 550 höjdmetrar var avverkade liksom 1400 kcal. Det vill säga ett femtedels kilo smör...

Hillis dokumenterar skadorna på granskogen.

Hillis har , som tur är, en dragning till fallna
granar, inte dito kvinnor...

En trött och belåten Nestor gör sitt bästa för att härma utseende tpå en nypurrad kyckling...

Onsdag 12 januari. Jämmerdalen. Vädrets makter är inte nådiga. Ett nytt blås- och busväder på gång. Kuling snö- och hagelbyar utlovades av "mannen med läderveken". Cyklingsmotivationen blir inte i topp precis. När man hördes av på eftermiddagen så började allt mörkare moln torna upp sig. Nääää, fy hålingen om man ville riskera sådant skitväder. Man gjorde snabbt en alternativplan. Belägra stepmaskinerna på Kraftverket. Så kl 18 samlades Nestorn, Bengeten, Pilen och Elitaren på gymmet.
Oj då. Var alla stepmaskierna upptagna. 40, 20 resp 30 minuter var där kvar för de som steppade nu. Javel, som dansken skulle sagt. Då var det bara till att ta en motionscykel och börja värma upp. Efter 20 minuter så kunde Bengeten ätra de första lediga stepmaskinen. Lite ovant var det för honom Med snabba trippande steg, likt en kines på väg till gruvan, drog han igång. Tio minuter senare så kunde Nestorn äntra nästa maskin. Eftersom Nestorn, till skillnad från Bengeten steppat förr så, kom han direkt in i tekniken. Så enstnd senare hade även dunderklumpen Elitaren fått sin maskin. Svetten lackade på de tre. Speciellt på bengeten och Elitaren i nämnd ordning.
Efter halvtimmen i stepen så klev Bengeten av till förmån för Pilen. Han hade börjat få lite känning i knät så han lät sig befrias från smärtan på motionscykeln. Pilen steppade på i ett raskt tempo och fyllde på så sätt ut den andra halvtimmen. När alla var färdiga efter totalt lite drygt halvanna timme så var alla genomblöta av svett. Nästan... Nestorn hade dock flera torra fläckar på sin T-shirt. Därför fick han snabbt ett smeknamn, "Torrbollen".

Söndag 9 januari. Strax innan åtta ringde telefonen hos Elitaren. det var Hillis. Naä, cykelintresset stod väl inte på topp. Elitaren hade precis tagit tag i luren för att ringa Hillis. Men den lills spjuvern var alltså några sekunder före... Stormen hade lagt sig lite, men fortfarande blåste det så det var varligt att vistas ute. Det var ingen höjdare att cykla omring i skogen när det välter ett och annat träd. På lördagkällen så hade ju Vurpans förrådstak blivit hemkallat av något högre. Det lär inte ha setts till sedan den abrupta avfärden. Vurpan hade redan avanmält sitt deltagande. Men de övriga fick informeras. Ett samtal till Nestorn för att avstyra mötet. Nestorn hade heller ingen större ambition att ge sig ut i ovädret.
Elitaren kastade sig istället ut för att stapla den ved som huggits upp med lite hjälp av Vurpan. Det var ju ett antal kubikmtrar som skulle staplas, sisådär en sex-sju stycken. Lagom tills den sista klaben kommit på plats så tutade mobiltelegonen i fickan. Det var Hillis. "Vinden har lagt sig lite" menade han. "Är du sugen?". Såklar var man sugen. Ok du kommer hit om bortåt en tre kvart. Hillis hade ordnat med dusch hos svärfar då strömmen var borta i huset på Polkastigen.
Punktligt i tid så dök Hillis upp och man jagade iväg direkt ut på stigarna. Först var det lite österut upp bakom ridhuset. Lite träx låg det här och var. Men inte alls så katastrofalt som december -99. Stigarna där var blöta, dyngiga och väldigt uppridna. Bra benträning alltså Vindlande så tog man sig allt längre norrut för att sedan ta Furuhillsvägen till Dösjebro. Här körde man sedan ner för att kolla i Kenths mosse och stormen ställt till med någon förödelse där. Nej då det så inte ut som om där var några nyfallna träd. Elitaren har ju option på alla fallna björkar. Dessa skall man sedan klyvas till vintervärmande vedträn!
Därifrån så fortsatte man efter den ringlande vägen och hamnade till sist på Furuhillsvägen igen. Det var bara en kort sträcka innan man var tillbaka på stigarna. Man fortsatte att ringla sig igenom skogen. Ove Sjöstedt kom promenerande så man pratade en stund med honom. Men det får inte bli för långa pauser i kylan. Så hej och iväg igen upp över Grand Prix vägen innan man fortsatte ut mot Järavallen. Man var överens om att man måste ta sig vidare över motorvägen för att komma ut til kustbandet för att där kuna se hur stor förödelsen skulle hunna vara där. Så sagt och snart gjort sattes kosan västerut. Upp över gångbron och så tog man till vänster. Alltså gick varvet motsatt håll mot vanligt. Några enstaka täd hade gått åt. Några inne på golfbanan andra i strövområdet, men det var mest galma torrträd. Nej det verkade inte vara någon större förödelse där. Efter ett litet varv på favoritslinga längst ute på Lithorinavallen så svängde man hemåt igen. I stort set samma väg som man kom så returen. Man var överens om att skippa mossen för att ta en torrare och mindre dyngig väg hem.
24 kilometer på en och trekvarts timme var resultatet av den nedlagda cykelmödan. Nästa gemensamma träning på onsdag. Förhoppningsvis skall väll saker och ting komma in i rätta spår igen nu när helgerna är slut!