Elitaren och Bokis vid den avslutande chokladpausen.
Lite näsblod på Elitaren, så lugnt var det...

Söndag 21 februari Idag var det bara 2 trogna vintercyklare som anslöt i Saxtorp. Vi fick en känsla av att även den sista cyklofånen hade fastnat på sofflocket eller så var det kanske utgångsförbud efter förra söndagens maratoncykling.
Bokis och jag körde mot Hofterup får att eventuellt möta någon som var ute i sista minuten. Vi spanade in till Jerka men där såg det såg mörkt ut. Vi fortsatte vidare och bestämde att vi skulle köra samma runda som vi gjorde i onsdags, när vi kom till skolan så fortsatte vi in i skogen och kom efter lite rundturer ut på stora vägen vid paintballbanan. När vi närmade oss stora väger såg cyklist som vi körde upp till. Det visade sig vara Jesper Spjut som även han trotsade vädret,( ni vet var han cykelfostrad eller hur).

Sedan bar det iväg ut via Saxtorp, Kvärlöv. Annelöv, förbi Westernbutiken, Norrvidinge Trää och mot Dagstorp. Dessa vägar var inte plogade så vi forcerade drivorna i ett rasande tempo så snön yrde omkring. När vi närmade oss Dagstorp så gick det illa för Nisses cykel, hans sadelbult gick av så det blev till att stå upp resten av rundan, som tur var så var vi i närheten av hans domäner. Jesper och jag försatte till Hofterup där vi skildes, han till Löddeköpinge och jag till min bil som stod parkerad i Saxtorpsskogen.

När jag kom till bilen visade min mätare 55 km och 2 tim och 40min
När jag kom hem var det ett Sms på min telefon att Elitaren hade meddelar att han körde trainer istället.
Till sist, här kommer ett gott råd till alla cyklofånare, sälj era trainers och kom ut i verkligheten

Bosse Bus

Söndag 21 februari. Gårdagen bjöd på rea vårvädret. Plusgraderna och solen tog hårt på snön. Så vippades persienerna upp på söndagmorgonen. En eller två centimeter snö hade det kommit. "Sorbeten" hade frusit till isvallar på gatan och vinden var frisk. När morgontidningarna skulle hämtas in så gick de kalla vindarna genom märg och ben. Brrrr... Efter moget övervägande så beslöt sit Elitaren för att ta en tur på trainern istälet. Issträngarna på småvägarna skulle säkert inte vara att leka med. Så ett SMS til alla Cyklofånarna att han sviktade uteträning och stannade inne.

Nästa träning på onsdag. 18.00 på MTB i Saxtorp.

Onsdag 17 februari. Jerka var förkyld, Piruetten hade åkt för att kola hockey. Bokis had anat för sig, osv, osv. Så kvar blev bara Bosse Bus & Elitaren. Man samanstrålade i Saxtorp och tog sikte på Välandalen. Men på väg dit började Bosse Bus lampa fladdra och blinka. Armaturen undersöktes, men inga lösa sladdar elelr glappkontakter hittades. Och så infann sig det eviga mörkret när fanskapet slocknade... Snöpligt. 500 m cykling är det vad som denna träningen skulle bjuda på? Nej, nu sattes kosan mot Jerka för att kolla om han hade reservdelar till grejorna. Elitarens gamla Cat Eye fick lysa vägen. Men ingen öppnade hos Jerka. Man bestämde sig för att köra några varv runt Hofterup. Ner till Rosa Huset upp till Jouran och sedan Skönadal och så runt, runt. Fyra varv blev det Sedan rullade man hem mot Jerka igen. Hans bättre hälft, paula, öppnade dörren. Nej Jerka var inte hemma. Han hade cyklat iväg till föräldramöte i skolan. Så det blev inge reservdelar idag i alla fall. Elitaren följde Bosse Bus till där han hade parkerat sin bil. Genom saxtorpskogen på grusvägen. Lite spårigt här och var. Men det gick. Dock så slocknade Elitarens lampa också... Som tur var så var det bara kabeln som lossnat från batteriet. Bosse Bus lämnades vid sin bil så rullade Elitaren hem händeselöst, nästan... Strax innan ridhuset så blev han omkörd av ett ekipage med hästsläp som på ett när klämde honom. Ekipaget svängde in på gården vid ridhuset. Elitaren rullade in där också och bad damen at gärna lämna lite mer plats i fortsättningen. "Det tyckte jag att jag gjorde" replikerade hon. Nix du nästan körde kull mig. "Ja men jag hade möte"... Precis som det rättfärdigar att köra över andra medtrafikanter...

Söndag 14 februari. Jerka meddelade att han gick ut i förrådet och grnslade sin trainer. Piruetten skule fira Alla Hjärtans Dag hela dagen. Elitren rullade iväg till Saxtorp. En sväng inom till Bengeten med några patter. Där togs Bengeten på bar gärniing på sofflocket. Naä... jag kör inte i skogen... Dessutom är jag lite förkyld ursäktade Bengeten sig. Elitaren rullade ut på vägen ingen nu när papiren var överlämnade. Bosse Bus och Bokis anslöt. Kicken var nog fortfarande blek och illa disponerad. Vädret björ ju på nästan vindstila och starx under nollan.

Man rulade in mot Saxtorpsskogen. Men man skule inte hålla till här utan rulla vidare på småvägar. Men Bosse Bus kunde inte hålla sig så han drog in följet på en stig som var ganska bra packad. En riktig pulshöjare. Nu hade man ju fått upp arbetstemperaturen. Så vidare på vägarna genom Saxtorpsskogen och vidare från Scoutstugan mot Häljarp. Här svängde man mot Asmundtorp och Rönneberga. Backträning! Med stigande mjölksyranivåer i låren gav man sig ikast med denna skånska alp. Man valde dock grusvägen som var plogad. Men emellanåt så skar däcken igenom och spårade hej vilt till höger och vänster.Efter rönneberga så tog Bosse Bus med gänget ut på småvägar där knapast någon civiliserad satt sin fot. Nya omgivningar alltså även om det i mycket följde "Ottarpsrundan". Ottarpsbacken befrämjade pulsen även den. Så vidafre mot Glumslövsbacken (jo, man skulle ta backar denna dag. Ingen plattåkning i alla fall. Väl uppe på Glumslövsbacken så letade Bosse Bus upp en stig som skulle ta trion ner till kuststigen mellan Sundvik - Landskrona. "Kolla här pågar, det kan nog gå" meddelade Bosse Bus muntert innan han kastade sig utför en smal stig som ledde ut mot kusten. Det visade sig sedan att Bosse Bus nog hade sagt "Här kan vi nog gå" För den vältrampade stigen blev allt mindre vältrampad. Under en knapp kilometer så fick man pulsa genom snön som bildade ett täcke på i snitt halvmetern. Pulsande fick ochså upp pulsen. Bokis gjorde en palaver med sin cykel och fick ramen på ett ställe som man inte uppskattar specielt som man. Blixtar och norrsken såg han när den ilande smärtan sände sina signaler i hans nervbanor. Men till sist var man ute igen på plogad väg. Så hem via Landskrona-Häljarp-Saxtorp. 3h 50 minuter tog rundnan som blev lite drygt 60 km. Nu sprakar elden muntert i bastun. Ikväll skall den mörbultade kroppen bli uppmjukad i denna sköna vedeldade värme. Mmmm... häääärrrligt!

Nästa träning på onsdag.

Bokis och Bosse Bus mellan snövallarna.

Här har vi höjdkurvan (den bruna grafen) 320 meter stigning blev det.

Söndag 7 februari. Två minus i luften och två minus i telefonen. Både jerka och Piruetten hade SMS:at och meddelat att de skulle sitta i förrådet för att trampa på trainern. Elitaren satte sig ensam på sin MTB och rulade mot Saxtorp i fast förvissning att de riktiga cyklofånarna Bokis & Bosse Bus skulle dyka upp. Det gjorde de också. Andy bus var på g han också men han hade glömt sin hjälm och måste vända tillbaka till Landskrona för att hämta den. Så resterande trio tog det lite lugnt mot scoutstugan där Andy Bus skule parkera sin bil. Man provade att ta sig igenom fotbollsgolfbanan. Men efter något tiotal meter så gav man sig ut igen på vägen. Den tunga snön gjorde att när man fick tilräkligt låg växel för att kunna trampa runt så spann bakhjulet loss vilket i sin tur medförde tvärstopp, så låg man där och sprattlade i snön om man inte fått loss fossingarna ur pealerna. När det var dags att köra igen så var pedaler och klossar fulla av kramsnö. Men pulsen gick upp, benmusklerna fick sin duvning för att inte tala om skrattmusklerna!

Grusvägar med packad snö prioriterades. Man provade någon stig till i Saxtorpskogen men det var näst intill omöjligt. Trion begav sing mot mötesplatsen för att fånga upp Andy Bus. Men det var faktiskt han som fångade de tre. Same, same but fifferent. Resultatet blev i vilket fall som att man nu var fyra. Vidare mot Häljarp och sedan cykelvägen till Landskrona. Här tog man diverse småvägar. I början var de snöröjda och i ett farbart skick. Men strax låg det djup snö som var omöjlig att forcera utan att gå av och leda cykeln. Andy Bus försökte cykla ute på åkern. Han fick et blandat resultat. Så småningom kom man dock ut på plogad väg igen. Efter lite snirklande var man så hemma hos solskensglidaren, Kicken. Efter ett tag så dök han upp lite vimmelkantig, blek och rufsig iklädd sin morgonrock. Eftersom att han är en solskenscyklist så var det inte att vänta att han skulle vara ute idag. Det var heler inte svårt att hitta hans hus. Det var det utan snö på taket. Är man solskensglidare så har man ju värmen på. Men han var också lite illa disponerad. Han hade haft sin 26-årsfest kvälen innan. En kopp kaffe eller två hade säkert gjort skillnad. Carl von Linné skrev ju 1654 följande: "Kaffe äro drycken för dem som känner sig illa disponerade efter dagen förut intagna starka drycker". Vi får väl hoppas att Kicken blev"bön"hörd...

Efter stoppet där fortsatte man norrut förbi Borstahusen och bort mot Glumslöv. Gång- & cykelstigen längs havet var farbar om än skumpig. Vid gården som möter strax vid Glumslövsbackens for så tog man vägen upp till cykelbanan som följer in till Landskrona. Här utför sattes dagens hastighetsrekord 41,7 km/h med MTB & dubbdäck! Sedan var det små cykelstigar genom Landskrona. Andy Bus fick hemlängtan när han passerade sin bostad. Han langade sin bilnycklar till pappa, Bosse Bus. Sedan rullade han in genom sin grind för att sträcka ut sig på soffan. Den uthåligare (och äldre) delen av klungan fortsatte från Landskrona till Häljarp. Sedan var det en stig som anslöt precis där Bosse Bus parkerat sin bil. Bokis & Elitren fortatte hem. När man passerade Jerkas hus så hojtade man på honom för att han skule vakna ur sin (välbehövliga?) skönhetssömn på sofflocket. Nästa exakt tre timmar efter starten var Elitaren hemma igen med lite knappa 50 km på vägmätaren.

Beroende på hur vädret utvecklar sig så är det osäkert om det blir på onsdag eller söndag som nästa träning är.