Söndag 22 februari. Man hade bestämt sig för att köra racer. Men när sammankallanden tittade på kvicksilvret så låg det på minus trenne grader. Då var det bara en dryg timma kvar till man skulle träffas. En snabb rundríngning och så hade man sadlat om till MTB. Kl 10 så samlades man i Saxtorp. Man bestod av Nestorn, Hillis och Elitaren. Så snabbt som det bara gick svängde man av från asfalten och gav sig ut på grusvägar och stigar i Saxtorpsskogen. Man hade som tanke att vingla omkring lite i Saxtorpssskogen för att sedan dra sig mot Järavallen och sedan vidare mot Barsebäck-Lödde sandskog. "Haj och ivaj". Med hillis i spets så knastarade grusen under däcken. Det var soligt och i stort sett vindstilla. DMI, Da nskt Meterologiskt Institut hade dock lovat "slud eller regn" uppåt dagen... Men detta rörde inte cykelrytarna i ryggen. med raska tag trampade man på, ut å stigar och irrgångar. Efter en kvart till tjugo minuter så var Saxtorpsskogen avklarad och man kom över mot Järavallen. vid sjöarna häll Brukshundklubben en sejour med sina doggar. Flinkt trampade man vidare. Hillis vile gärna prova isen på sjöarna. Nestorn blev lite nyfiken han också. Så likt Babmbis oskyldighet gav hab´n sig ut i kanten på det blanka. Pladask blev det som Bambi... Dock så höll turligen både is och gubbe.

Sedan gick färden vidare mot Gångstråken väster om motorvägen. Man tog en sväng norrut först för att komma in via parkeringen. Vädret var av det slaget att det troligen var drösvis med flanörer på stigarna. Men det var inte många metrar man cyklade på de allmänna stigrarna innan man kastaqde sig brytskt utåt havet på en stig. Vid fårastänget stod en tom barnvagne. Hopp över stegen och så ut i hagen. Några meter ut så mötte man ägarna til barnvagnen. Förutom "kotten" så hade de även en Dalmartiner. Så var man ute på sin favoritslinga vid Lithorinavallen. Snabb och trixig. Ett par fallna träd gjorde det lite mera spännande och tekniskt. Jodå, den slingan var så kul att det tarvades ett andra varv. Men dock så skulle det plåtas litet först. Hilis fann ett hopp. Här skulle det tamejfaen plåtas. jovisst Eltaren kastade sig på marken med kameran i högsta hugg. Efter ett antal omtagningar så satt Hillis hopp på bild. Så var det Elitarens tur att hoppa. Efter ca tio försök så dokumenterades ett lättande framhjul. Dessförinnan hade fotografen blivit överkörd... Men med en lättnadens suck så beordrade han fram Nestorn för fotografering. Och si så fastnade även han på, ja ite är det flim men i alla fall minneskort...

Sedan gick färden ett varv till innan man kastade sig ut på Soheim Cup asfalten föör at trampa sig kilometrarna mot Barsebäcks Saltsjöbad. Här drog man sig snabbt som ljuset ner mot vattnet för att följa vägen mot Stenbocksvall. Denna gamla befästningsvall från Magnus Stenbocks tid. Så ner med kedjan på minsta klingan och uppför slänten. Fram med rumpqn och sitt på sadelspetsen. Hela trion klarade uppfarten. Detta äger ingen självklarhet. Det är både brant och tidvis besvärligt då regn och smältvatten gröper ur stigarna. Med lite oflyt så slår pedalen i marken och så var sagan slut... Men detta var ingen saga utan snaare en legend... Uppe på valen så gav mann sig förbi Christina Måretenssons Aleljé och längs stigen till Barsebäckshamn. Ganska snabbt spå måtte man Janne "Kallpulver" md fru. Hej, hej och så trampade man oförtrutet vidare. Dagsmejan tog på frosten så lie klistrigt var det allt längs denna sumpiga väg.

Så kom man fram til hamnen i Barsebäck. Med lätta fjät passerades det gamla fiskelägeet innan man var på väg längs stigar igen. Ringlande längs stranden går en stig. Denna följdes till strax innan atomkraftverket. Sedan var det någon kilometer grusväg innan man åter kund välja en liten stig. Den tekniske Hillsi tod spetsen medan de övriga gubbarna försökete hänga på. Nestorn klarade sig br medan Elitaren körde kull och stak in huvdet i ett snår med både hassel och hallon.... När han väl kom upp igen så hade han fläskläpp och näsblod. Men va f-n, i't fen e mn blödig, som L ars Ekborg sade i sin beröda monolog. Bara upp på aluminiumhästen igen och iväg efter då båda andra. Hillis hittade givetvis en liten hög att trampa uppför. Troligtvis vilar där en gammal anvader från borns- elller stenåldern. En gång i tiden var där säkerligen sikt över Sundet. Ny var skog och snårskog ivägen för utsikten. Men detta hindrade inte trion att kasta sig ut för slänten och så ned åt stranden. Längs taggtråden följde man stigen. Slingrande gick färden mot bronsåldershögen vid Löddesborg. Elitaren och Netorn nådde nästan upp. Hillis nådde upp trots att han inte är så väldigt reslig i strumplästen... Efter en liten paus me kexchoklad och honubgsmacka så drog man vidare mot mot Vikhögs fiskeläge. Runt byn och så vidare upp över kullarnq och mot badplatsen. Hillis bromsade in och föhörde sig hos en halv förfrusen sportfiskare om huruvida fånskten hade blivit. Inget, förutom isbitar i skrevet, blev svaret... Lättad över att inte ha kastat bot dyrbar fisketid på cykling rullade man vidare med Hillis i spets. Vid Lödde så svängde man inom Pantani levede. Jodå det gjorde han. Efter en stund så öppnade han till och med. När han hade öppnat så dröjde det inte länge nnan man provocerat fram en visning av den nya springaren. Aluminium hade ersat titaniumet i den gamla...

Likt en "tocke" på dynghögen sprätte han runt sin nya springare. Hillis katade sig över och hävde sig på styret. Pantani blev lite chockerad av detta. Men Hillis backade inte utan satte upp foten på vevpartiet och trampade till. Håret som fanns på Pantanis hjässa reste sig. Men lugnt förklarade Hillis att det var på ett sådant vis man visade flexen i framgafflen och i bakgaffeln... Jodå, han accepterade dessa fakta. Bågen hade flex i frqmgqfflen och styv i bakgafflen.

Efter esöket så rulllde man hemåt. 48 km, lite drygt rullade man denna dag. Nästa träning blir på onsdag.

Pantani med sin nya båge!

Hillis på Lithorinavallen...

...Elitaren...

...och Nestorn!

Onsdag 18 februari. Pantani kom till elitarens boning för att de sedan skulle fortsätta mot Saxtorp. Dock han Pantani med att håna Elitaren för att han hade så mycket kläder etc på sig. Själv stoltserade han i sommarhandskar med bara fingrar. Temperaturen var bara någon grad över nollan... Men efter några minuter så var även Elitaren redo. Så rullade man de fem kilometrarna till Saxtorp där man fångade upp Nestorn. Vidare gick färden genom Häljarp och så mot Asmundtorp. Precis utanför vägen till Munkebäck så mötte Hillclimber upp. Vinden var nordostlig. Så man beslöt sig för att köra vidare norrut. Upp över Rönneberga för att värma upp låren. Tågarp passerades och sedan tog man till höger mot Sireköpinge. Efter Sireköpinge så svängde man mot Kågeröd. Men en bit efter att Halmstad var passerat så svängde man mot Ekeby. Lite svagt slingrande och kuperat ringlade den sig fram igenom landskapet. Skyltarna som visade att man nått Ekeby dök upp och passerades. Man följde pilarna mot centrum. Det var en bra bit tills man kom dit et antal kilometrar som kantades av åkrar...

Framme vid väg 110 så stannade man för fotografering och chokladätande. Lite dagg kramades även ur konvaljen. Nu hade man nått vändpunkten och kunde se fram emot att ha medvind hem. Med den lätta brisen i ryggen och en svg nerförsbacke gjorde att farten blev tämligen hög. Pantani blev allt oroligare i benen (var det månne så att han ville hem och tina sina fingrar?). Han drog iväg och skapade sig en lucka. Hillis och Nestorn höll sällskap med Elitaren som hade fått ont i knät. Med lite lätt tryck i pedalerna så funkade det att cykla ändån. Men en bit innan Tågarp så började Pantanis dicoblinkande bakljus komma riktigt nära. Hillist, som låg i spets, tryckte på lite extra. Elitaren hängde på men Nestorn lämnade lucka. Så i Tågarp släppte Hillis och Elitaren jakten för att vänta in Nestorn. Man bestämde sig för att inte ta Rönneberga p tillbakavägen. 'denna turen blev längrer än brukligt. Två cyklade timmar och då var det timmen hem. Så i en skata lunk rullade man i sin väntan på Nestorn. Vad hände? Jo tror ni inte att "gubbajvln" svängde av och började klättra upp för Rönneberga!

Men Hillis och Eitaren fortsatte sin färd. Ner till rondellen för att sedan ta cykelvägen som går längs den gamla banvallen. Vid Munkebäck sså svängde Hillis mot sin boning medan Elitaren fortsatte hemåt Hofterup. Knät kändes all mer så tempot sjönk betydligt. Efter drya halvtimmen så var även han hemma. 71 kilometer avverkades under lite knappt 3 timmar. 500 höjdmeter fick man klättrat ihop. Nästa gemensamma träning blir på söndag.

Söndag 15 februari. Trenne Cyklofånar sammanstrålade i Saxtorp. Nestorn, Hillclimber och Elitar'n. Vurpan var i Österrike för att åka på nederbörden och Dykar'n var i kungliga hufvudstaden. Pantani låg hemma på sofflocket då han dels inte vill ta ut sin nya springare på blöt vägbana och dels att han inte var säker på att han hade tuber till hjulen. Kanske var dt något mer. För det första som webbredaktören fick höra efter hemkomsten var att den riktige Pantani var död!

Dimman låg tät och rimfrosten gjorde grenar och grässtrån tjocka när iskristallerna klädde dessa i den vita skruden. Det låg trots detta förväntan i luften. Premiär på  springaren! det kändes annorlunda att sitta på den smäckrare cykeln. Nestorn hade lite problem med att hålla balansen. Skillnaden var stor från de grova MTB-däcken och till hans extra smala 21 mm racer slicks. Men han höll tungan rätt i munnen hela tiden. I lagom snacketempo gav man sig av mot Rönneberga Därefter skulle man bestämma sig om man skulle köra upp över åsen eller välja någon annan runda. Temperaturen låg och snurrade runt nollan. Efter Asmuntorp så börjar stigningen upp på Rönneberga. Vinden blåste mitt i snoken. Tungt var det, riktigt tungt. Pustande och stånkande lades bit för bit av stigningen under däcken. Nestorns mine är lite kort. Att detta var ett lugnt uppbyggnadspass försvann snart in i glömskans dimmor. I sit eget, betydligt högre tempo, kom han nästan utom synhåll i dimman. Uppe på Rönneberga så tog han en lov och väntade in Hillis och Elitar'n. Utför åktes hukande över styrena. Vägen var tjockt beströdd av grus som halkbekämpning. Det var till att ta det försiktigt i kurvorna. Ja när det gäller Rönneberga så är det väl snarast kurvan förstås...

Rimfrosten satt i skägget. Alla var överens om att åstur var för långt. Risken var överhängande att man skulle kunna bli för kall.  Så kosan ställdes mot Ottarp och Vallåkra. Det ger en hygglig längd en sådan runda. Dessutom är där en hel del backar på vägen.  Vid varje backe så flödade testosteronet ymnigt hos Nestorn. Han jobbade på som en hund i en benhög. Bitvis var det riktig tur att man hadee hjälm på sig. När isskorpan som klädde träden började tina så rasslade det ner stora isbitar från träden. Dessa , av vatten hårdfrusna klumpar, smattrade och knattrade mot hjälmarnas hårda yttre skal.  När någon isbit letade sig till kinderna så kändes det ordentligt!

Ottarpsbacken avverkades sedan bar det neråt mot Vallåkra. med vid Ottarps kyrka så tog man traditionsenligt åt höger för att avverka den bsken också. Det går ju inte att lämna så rara ärtor... Vid framkomsten till Vallåkra så tar man till höger för  att inte missa backen not Mörarp. Det är den brantaste backen på denna rundan.  Visst börjar det kännas i skinkorna. Uppe för backen så var det till att ta en 180 graders och åka utför igen efter en liten kexchokladpaus. Sedan via Viarp(!) till Glumslöv.  Nu var det bara nedför och medvind. Härligt. Färden gick snabbt genom Landskrona. Nu hade även Hillis fått en ökad testosteronproduktion. Som en vessla drog han igenom sta'n. Vid han gamla bostad, Skolallen, så var trion samlad igen. Nu var det kronan som var målet. Här skulle man ta cykelvägen som är anlagd på den gamla banvallen.  Det gick som på räls. Platt mark och inga svängar.  Hillis kom allt närmare sin nya hemvist på Munkebäck. Lagom där så fick Nestorn punka på bakhjulet. Det blev till att stanna vid busskuren och lägga på en ny slang. Samtidigt smakade det gott med en bit kexchoklad till. Med fyllt bakhjul och lite nya, färska kalorier i magen så skiljdes Hillis från de övriga två. I ensamt majestät rullade han hem till Polkastigen medan den kvarvarande duon fortsatte söderut. I Saxtorp så splittades de också. Efter knappa tre timmars cyklande var alltså hemkomsten nära.

Totalt avverkades 75 km under lite nappt 2h 50 min. 615 meter klättring blev det totalt. Nästa gemensamma träning blir på onsdag.

Hillis, Nestorn och Elitar'n vid chokladpausen
ovanför Mörarpsbacken.

Djuren får ej matas, brukar det stå på Zoo. Här visar Nestorn prov på simultanförmåga. Att äta kexchoklad samtidigt som man byter slang på bakhjulet!

Torsdag 12 februari. Nestorn och Elitar'n möttes i Saxtorp. Snön singlade i små fina flingor i den frostiga skymningsluften. Vinden var lite svag sydvästlig. Kosan ställdes söderut mot Malmö. Ett tunt täcke vit snö låg över vägbanan. Med kraft i benen drogs pedalerna runt. Däcken sjöng entonigt i sin kontakt med asfalten.  Snoret frös till lite lätt isig konsistens i mustaschen. När Lödde var passerat så var det småvägarna igen mot Flädie och senan Kanik. Lomma passerades i ett huj och sedan låg Arlöv i tur innan stigningen upp till Sjölundaviadukten lades under däcken. Ett kort stopp för inmundigande av choklad innan man rullade iväg igen. Via Arlöv och Burlövs Centrum och Alnarp gick turen. sedan var det bara raka vägen genom Lomma, Bjärred innan Lödde låg där igen om ett moget hallon. En rivig spurt upp för åbacken och så klarade man grönljus i korset. Inget stopp här inte. Nu var det inte så många kilometer hem.

Totalt cyklades det 61 km under knappa 3,5 h. Nästa cykling blir på söndag!

Kvartetten som sprängdes/Pangrunda i Bökeberg

Söndag 8 februari. Sjungande "Ja må han leva" sterg Nestorn och Elitcyklisten ur bilen på parkeringen i Bökeberg. Föremålet för sången var "47:an Brynolf" som till vardgslag går under benämningen Vurpan. Dagen innan hade han fyllt 47 bast! Med ett nöjt skratt emottog han hyllningen medan han lossade cykeln från Dags bil. Det var ett visst manfall denna söndag. Hillis och Dykar'n hade andra uppdrag. Men eftersom det var vårlikt i luften så var det ingen som ville ligga hemma på sofflocket. Vurpan hadee jobbat hela natten och inte slutat förrän kl 03.00 på morgonen. Så med hänsn till detta lades cyklingen till hans husknutar, ja nästa i alla fall.

Kedjeproblem

Kvartetten rullade ut på stigarna. Det var blött i markerna. Det hade ju kommit mycket nederbörd. Först i frusen form sedan i töad... Grusvägarna var kletiga. Så man fick passa sig så att inte framhjulen bara gled åt sidan. Efter att ha cyklat en kort stund (c:a 4 min 32 sek) Så var det stopp. Vurpan hade problem med sina växlar. Nestorn såg direkt att det var fel på en länk i kedjan. Dag letade i sina gömmor och hittade en ny sprint. Vurpan kortade kedjan en länk och så skarvades den ihop igen. Så kunde färden fortsätta. Det dröjde dock inte länge förrän det var problem igen för Vurpan. Länken tramsade sig igen. Nu kastade ha i handuken. Det fanns inga fler nitar att tillgå. Så sakteliga lunkade han hemåt längs 108:an. Den övriga trion fortsatte turen. Det dröjde inte länge innan man blev anropade av en hög röst. Oj, oj, oj. Aj, aj, aj. Det var jakt i skogen så det passade sig inte att cykla ut på den stigen utan man fick fortsätta längs grusvägen ett tag till innan man kastade sig ut på stigarna.

Gevärsskott!

Dynga och grenar, stenar osv. Teknisk terräng. Dag tog täten och dundrade igenom så pinnar och ting stänkte om det! Nestorn och Elitar'n hakade på. Slingrande letade man sig runt de olika sjöarna. Skallet från de drivande hundarna hördes och då kändes det som en lättnad att man var på väg åt det motsatta hållet. Så någorlunda trygga trampade man vidare. Bitvis var terrängen mycket krävande tekniskt sett. Man halkade på trädgrenar som låg halvt dolda under löven. Nestorn tog sig ett bad när den störssta och blötaste dyngpölen passerades. Meddelst huvudhopp plaskade han i dyngan! Likt en välmående orne låg han där och rullade sig! Men när han var färdigförlustad så huppade han upp på springaren igen och fortsatte. En och annan knall från gevärsskott hördes, men som tur var på håll. Så efter lite dryga timmen effektiv cykling var man tillbaka vid bilarna igen. Glada och dyngiga kunde man belåtet hänga de lortiga cyklarna på ställningarna för att åka hem och tvätta både sig själva såväl som cyklarna. Lite drygt 15 km cyklades denna dag. En härlig runda, om än kort. Omgivningarna är inspirerande. Djupa skånska bokskogar, "de e nåed forr en skåuning"...

Vurpan trixar med kedjan ivrigt påhejad av Nestorn.

Dag visar vägen med hela handen...

"Kexigast" i hela skogen? Elitar'n och Nestorn.

Onsdag 2 februari. Tre Cyklofånar träffades i den mörka skogen i Hofterup. Nestorn, Pantani och Elitcyklisten satte kosan söderut. 6-7 grader över nollstrecket gjorde så att det nästan kändes som en ljum sommarbris. Vinden var i alla fal av sommarriktning, nämligen sydväst. Vinden i näsan på utvägen alltså.

Efter att Löddeköpinge var passerat så svängde man av från stora vägen och in på småvägarna mot Fjelie och Habo Ljung. Här började det att rycka i Pantanis muskulatur. Nestorn hakade på medan Elitcyklisten körde sin lunk. I Fjelie så samlades trion ihop igen. I samlad tropp så rullade man vidare mot Habo Ljung. Motvinden tryckte emot ordentligt. Men i Habo Ljung så kom man in lä. Gött! När samhället lämnades fick Pantani åter ett ryck. Nestorn hängde på medan Elitar'n fortsatte med sin picknictur. I Lomma så samlades man åter samman. På väg ur Lomma vid campingen så ryckte Pantani åter. Då gick säkringen på Elitar'n. Picknickkorgen rök i diket. Upp ett par tre kuggar och så upp i stående ställning. I god fart passerades Pantani i den lätta uppförsbacken. På krönet släppte Elitarn och lite senare kunde Pantani köra förbi med sin flitigt blinkande baklykta. Nestorn anslöt till Elitarn och så rullade man mot Sjölunda. Pantani hanns ikapp strax innan Sjölunda. I lugnt tempo äntrades backen upp på viadukten. Uppe där så stannade man för choklad.

Efter det lilla energitillskottet så var det Arlöv som gällde. I någerlunda samlad tropp kom man dit. Genom rondellen vid Burlöv och så cykelvägen över mot Alnarp. I Lomma så fick Pantani åter ett ryck och ökade takten ett par snäpp. Elitarns säkring gick igen och höjde i sin tur farten tre fyra snäpp. Provocerande passerade han Pantani och höll farten till guppet vid korvkiosken. Här släppte han för att vänta in Nestorn. Pantanis baklyckta blev allt svagare efter hand som han försvann i fjärran. I lagom mak så rullade den kvarvarande duon mot hemmet. I Bjärred så stannade man till på Statoilmacken för att putsa vattendropparna av glasögonen och skruva fast klossen på Nestorns sko. Tyvärr finns det ingen statistik över sträcka, snittfar etc att tillgå då Elitar'ns pulsklocka är på reparation och batteriet i cykeldatorn kastade in handduken under turen...

Pantani och Nestorn vid chokladpausen vid Sjölunda.