Frisim i dyngan?

Söndag 2 december. Regnet smattrade ihärdigt mot fönstret och presenningen som täcker båten utanför sovrumssfönstret. Ett sådant hundväder. Demonstrativt släppte Elitaren en fjärt och borrade ner huvudet i dunkudden. Nä ta-mej-daleren" om näsan skulle stickas ut i detta oväder... Men lite senare så ändrades vädret och likaså humöret. Frukost avnjöts. Då ringde Hillis och talade med trött stämma in på telefonsvararen att han inte avsåg att cykla idag. Har du ringt Piruetten? frågade Anita. Nä, men jag skall ringa honom nu, svarade han. Hej det är Jonna, svarade den späda flickrösten. Hej Det är Elitaren blev repliken. Då vill du prata med pappa och så handades luren över till Piruetten. Jodå han var sugen på en runda och det var ok för flickorna i familjen. Så han kastaade sig hejdlöst ut i förrådet för att få ordning på sin hoj. En ny Nishiki inköpt för en flock rosa sedlar på Fridhem i Malmö. Efter diverse meck med pedalerna så rullade duon iväg, ut på stigarna. I höjd med ridhuset råkade man på den första dyngpölen. Historien förtäljer inte om det var Piruettens simamrbakgrund som gjorde det. men plötsligt så låg han där och simmade i den kanppt knädjupa, svarta, sura dynghålan. Men strax var han i sadeln igen och rullade vidare på stigarna. Ut över Grand Prixvägen vid Painballarenan. Ut till sjöarna och så över på andra sidan motorvägen. Med glada lätta tramp rullade man ut på den gula slingan ett par hundra meter innan man kastade sig ut på viltstigarna för att komma till trappan som går över taggtråden. Sedan längs litorinavallen till fårhagen tog slut. Sedan var det den vanliga rundan längs golfbanan tillbaka till gångbron över motorvägen igen. Här stannade man och Elitaren fiskade upp två dyrgripar. De absolut sista två kexchokladen. Andäktigt åt man dessa innan man anträdde de sista kilometrrna hem. Igenom delar av mossen. Det var bitvis som att köra i en fot betong som inte härdat. Tungt och segt. Tog man i för hårt så spann bakhjulet och det blev tvärstopp. De några hundra metrarna sög ordentligt. Efter halvannan timmes cykling var man så hemma igen, med dyngiga cyklar som spolades av hos Elitren.

Synkkabeln till kameran som dök upp häromdage har återigen försvunit spårlöst. Så bilderna kommer att läggas upp vid ett senare tillfälle.

Bild kommer