Söndag 12 december. Trenne Cyklofånar ställde upp på den gemensamma träningen dena söndag. Bengeten, Nestorn och Elitaren. Vinden var en ganska kylig nordanart. Så snabbast möjlig så svängde man in i skogen. på delvis sönderridna grusvägar så tog man sig ett stycke norrut i Saxtorpsskogen. Upp till Scoutstugan innan man sedan svängde söderut igen. Som vanligt var det en del hundfolk i skogen.
På slingrande vägar och stigar så drog man sig succesivt söderut. Ner mot Välandalen och över spången där. På stigen längs dalen mötte man en herre som såg väldigt sur, gramse och irriterad ut. Han gillade säkerligen inte att möta cyklister på sin bakgård... Men det rydde sig inte trion något nämnvärt om. Man jagade vidare längs stigen och så över asfaltsvägen och vidare ut mot sjöarna vid Järavallen. En del falnörer var där ute och prmenerade. Det brukar inte vara så många sådana där? Men hur som helst så var det så idag. Upp över bron och ut på Järqvallens strövområde, den västra delen. Över parkeringen och så in på den gula slingan. Sedan vidare ut till Lithorinavallen. Här på stigen så mötte man en "munter" hundägare. Första gången man ött någon flanör på den stigen...! Men vadan surpupperiet? Ja, ja. Det fick väl var och en surpuppa själv ta itu med den orsaken. Man trampade på och svängde sedan ner till ängen där man fortatte tillbaka norrut. Den stigen innehåller några djupa svackor. Här fastnade Elitaren med framhjulet. Det var nudd på en saltomotal över framhjulet. Medan Elitaren redde upp den situationen så passade Bengeten på att gå förbi och dra ifrån. När varvet var fullbordat så hade nog den lille tunne tagit sisådär en hundra meter lite drygt! Men han stannade och väntade på kexchokladet (det är därför Elitaren alltid har kexchoklad. För att inte bli frånåkt totalt...).
När så chokladet var undantuggat så rullade man vidare längs golfbanan. Några flanörer mötte man på vägen mot bron. Hej och iväg, upp över bron och ner på andra sidan. Idag så fann Elitaren på att ta en lite annan väg mot mossen. Istället för att bara köra rakt ut på ängen så tog man till höger ganska dirt precis innan jörket. Där var en upptrampad kreatursstig. Denna slingrade sig mellan björkarna. En lite mer teknisk sträckning än den gamla vanliga över ängen. Sedan var det till att jobba sig över grset utan någon stig tills man kom fram till färisten som leder stigen ut i mossen. I mossen var det härligt klistrigt. På sina ställen så sögs cyklarna fast som om de vore omfamnade av en jättebläckfisk. Men igenom kom man till slut.
Istället för att bege sig raka vägen hem till Elitaren svängde man norrut igen när mossetappen var avverkad. Upp och förbi pannvedsstaplarna. Sedan var det ner längs ridstigen. Ner genom dynghålet och så upp på Lodjursvägen. Vidare över väg 1136 och in på Furunäsområdet. Första bästa stig uppsöktes och så rullade man slingrande genom denna sida vögen ner mot Elitrens boning. Förbi ridhuset och så var man framme vid Elitarens mål, hemmet. Här skiljdes man åt Nestorn och Bengeten fortsatte sedan norrut för att komma till sina respektive hem. Detta för en snabb dusch innan de skulle ut på stan och sälja Bingolotter!
Ganska exkt 30 km avverkades denna dag under den timmen och tre kvarten som maan cyklade. Nästa träning blir på onsdag.

Nestorn och Bengeten med magarna fulla av kexchoklad...

Onsdag 1 december. Den första onsdagen i december. Vurpan ringde. "Det öser ner här i Svedala" sade han och berättade att lusten att cykla hade helt plötsligt lagt sig ganska ordentligt. Okej då. Det är klart. Köra från svedala för att cykla i reg är inget kul. Men här är det i alla fall uppehåll. Naä, den inlånade trainern drog nog lite mer ändå. När Elitaren så skulle bege sig hemifrån så regnade det. Inte nog med att det regnade. Det var dessutom stora snöflinger i regnet. Knapriga att tuga på. Är det månne ett vulkanutbrott någon stans i världen? Hur som helst fortsatte han norrut mot Saxtorp. Tankarna var mer hemma hos kaminen som han hade lagt in en stor vedklabbe i innan avfärd. I Saxtorp var där ingen. Ingen Benget, Ingen Nestor. Okej., jag kör väl ett par varv här innan jag drar ner till Borgeby för att fånga upp Vättern om han nu vågar sig ut i mögvädret, tänkte Elitaren. Just då så dök det upp ett ljus. Jo det var ju Nestorn! Tänkte väl det, som Nestorn skulle sagt. Inte tusan drar han sig för lite nederbörd. "Bengeten komer inte i kväll. Han skulle på julbord" sade Nestorn. Då blir det vi två då och så vättern om han dyker upp. Tillsammans började man då färden söderut. En cyklist kom mötande? Bengeten? Jodå det var det. Han hade gått tidigare från jobb för att hinna med en tur innan julmiddagen. Han hade varit precis innan Lomma innan han hade vänt igen. "Det passar ju bra att ni kom" sade han. han var nämligen ypperligt sugen på kexchoklad. Sure baby, ta en grabbnäge i ryggsäcken sade Elitaren. Och så blev det. därefter vinkade man hej då till Bengeten och fortsatte vidare. Blött och isigt från alla håll. Det var inte månget streck över nollan. Rundan skulle kortas. Blötan gjorde det kallt dessutom så hade Nestorn förlagt sina skoöverdrag. Det lät kallt.
I Hofterup så dök det upp ett cykellyse. Vättern! Det är väl härligt med kämpar. Han gjorde en 180-gradare och hängde på. ner till Löddeköpinge och sedan mot Borgeby kyrka-Flädie-Kanik och fram till början av Habo Ljung. Här var det lagom att vända norrut igen.
I Bjärred vid Statoil så stannade man till för att få det vanliga kexchokladet. Gott, gott-igott-gott. Sedan var det bara på pedalerna igen. Vidare hemåt. Vättern tog av vid Löddesnäs medan de två andra fortsatte mot Hofterup respektive Häljarp. Knappa två timmars cykling och lite dryga fyra mil blev det. Det var bara förnamnet att det var gott att lägga mer ved i kaminen vid hemkomsten, låter Elitaren meddela.
Nästa gemensamma träning blir på söndag då siktet är inställt på Söderåsen.