Velodrom-Lars utma(l)ttad!

Söndag 25 augusti. Oj,vilken tillströmning av Cyklofånar. Vurpan, Bengeten, Hillis, Pantani, Vättern, Exlitaren och så skulle ju själve Velodrom-Lars komma. Velodrom-lars tillhör ju hangaroundmedlemmarna. Men på söndagsförmiddagen ringde han till vurpan och sade att han inte var på hugget att cykla. Han hade varit på Mikaeli Marknad i trelleborg och inmundigat några kalla öl för mycket. Så cykla, nej... Detta medför direkt överflyttning från Hangaroundmedlem till Hangover-dito!
På seddvanligt maner samlades alla i Saxtorp. Diskussionerna om lämplig cykelväg gick höga. Till sist så bestämde man sig för att dra söderut. Raka vägen ut till kustvägen. Vidare ner till Barsebäckshamn i den ljuvliga motvinden. Löddeköpinge nästa, fast man valde att ta till höger genom Sandskogen och så vidare ut till Vikhögsvägen. Ner på Backavägen och svisch förbi kanotklubben. Så var man ute på vägen mot Bjärred. Fast vid Borgeby kyrka så svängde man av för att köra över Flädie Kanik. Det är samma sträckning som brukar avverkas under mörka vinterkvälla per mountainbike. Pantani höll sig från de annars så vanliga tosingarycken. Harmoni över klungan, kunde man väl säga. Tempot var väl vad Exlitaren klarade. Även Vättern fick jobba. Men båda har ju det gemensamt att man tillbringat sommaren sittandes på sina breda akterkastell(!) i sina respektive båtar och inmundigat allt för många kalla öl... Men skam den som ger sig. Dunka på genom Habo Ljung och Lomma. Sedan vidare på cykelvägarna in till Sjölundaviadukten. Här drog Pantani igång backspurten. Detta gjorde att alla tände till och ställde sig upp i sina respektive pedaler. Hillis och vurpan var de snabbaste uppför. Sedan kom övriga i rad. Sist kom Pantani lite omtumlad och undrade vad det var som hände. Men stopp och fram med de gula Kexchokladen. Mumselimums. En del knarkade även i sig en banan. Första, lite dryga timmen hade varit tämligen arbetsam. Men nu skulle vinden öppna upp lite mer och övergå till medvind, hoppades man. Jodå. "Haj å ivaj". De tyngsta växlarna skall ju användas de också. I medvinden började de komma till sin rätt. Vid Segekarusellen tog man höger och så snirklade man sig vidare ut mot Nordanå. Målet var att ta sig till Staffanstorp för att raca på cykelbanan in till Lund. Den cykelstigen ringlar sig fram igenom bivis natursköna omgivningar, fjärrran från väg 108 eller andra biltrafikleder. Denna dag skulle man ju även få medvind! Så via både lilla och stora (M)uppåkra så kom man fram till Staffanstorp via Knästorp. Så till vänster mot cykelbanan. 2/3 av gänget gjorde så i alla fall. Pantani och Vätterna hade antagligen trampat på så de fått tunnelseende så de fortsatte rakt fram. Man stannade till en stund för att se om de kom tillbaka, men icke. Okej, det är vuxna, myndiga herrar som är ute och cyklar(?). De klarar sig säkert själv. Ut på den vindlande stigen. Då asfalten inte är mer än dryga metern och gräset står högt så får man en härlig fartkänsla. Tvära vindlande svängar gör banan lite teknisk att köra. Vidare in mot lund och St Lars. Nej kör inte in där, rekommenderad Exlitaren de övriga. Då är det inte säkert att ni kommer ut igen... Så på behörigt avstånd passerades mentalanstalten och vidre ut mot Värpinge där man ställde kosan mot Fjelie. Exlitaren blev allt gladare ju närmre hemmett de kom. Den grånade cykelryttaren hade förbrukat sina krafter. och började få svårt att hänga med klungan. En lucka hade uppstått till de övriga tre. Då såg han till sin förtvivlan att de svängde höger mot Furulund. Vad att göra? Man är väl med på det mesta, utom självmord. Så även om detta tangerade det sistnämnda så vek även han av mot Furulund. Du är alltså sugen på mer cykelbana sade Exlitaren till Hillis. Du är tankeläsare du svarade han. Nä men man känner ju sina pappenheimare...
I Furulund så stanade man till och fyllde på lite vatten men passade även på att gotta sig med ett kexchoklad. Vi tar cykelväg hela vägen. bara häng på mg, sade Hillis och drog iväg. Ner mot Viken. Helt plötsligt hoppade han till höger, rakt ut i skogen, rakt framför ett smått förskrämt par med barnvagn. Alla utom Vurpan han att reagera. In i den skuggiga slyskogen. Asfalt vet f-n om man kunde kalla det. Någonstans under mullagret fanns det nog asfalt. Säkert. Men det var inget man kom i kontakt med. Skall vi behöva sota för att Spaghetti-Håkan håller på att byta fälgar på din MTB, var frågan som ställdes till Hillis. Jamen där är asfalt undertill, jag lovar, sade han med ett skratt och cyklade vidare ner mot ån. Exlitaren visste vad som väntade och tryckte ner kedjan till 30-klingan fram och lättade även några kuggar bak. Vurpan tittade förnundrat när Exlitaren dundrade på med en kadens som en tandläkarborr, medan han avancerade på stora klingan. Men så förstod Vurpan vad det var som var på färde när stigningen brantade till och förvandlades till en vägg. Det knakade och brakade i Vurpans och Bengetens växlar medan Hillis susade iväg uppför. Exlitaren blev nöjd även han då det inte var någon som passerade.
Nu var det raka vägen hem vida Hög-Karaby. Har vi kört slut på dig Exlitaren frågade Hillis med ett skadeglatt skratt. Kan man göra något annat än bara älska sådana "kamrater"?
Väl hemma så kunde man avläsa 103 km med en snittfart av 32 km/h. 625 meter stigning hade man passat på att avverka. Nästa gemensamma träning blir på onsdag. Då är även Nestorn hemma. Nestorn och Atomen har ju varit i Österrike och kört VM. Dock plockades inga medaljer detta året. Men Atomen kom 7:a och Nestorn 8:a i sina respektive tempolopp. Linjeloppen är det stortá startfält på över hundra startande. Så det krävs duktigt med rutin för att fixa det. Men grattis till de fina prestationerna ändå. Det behövs inte medalj för att man skall ha gjort en prestation!


När man hade avverkat spurten i backen upp till sjölundaviaduktens högsta topp så var det dags för
Kexchoklad och bananpaus.

Daggstänkta berg, fallera?

Onsdag 25 augusti. Vi kör inte ut om det regnar sa Hillis i telefon. Nä, givetvis inte, svarade Exlitaren... Vid sextiden på kvällen så var det torrt. Lite mörka skyar här och där, annars var det inget annat illavarslande. På med cykelpyjamsen och iväg. I saxtorp så var Bengeten ute och rullade. Go'davs, som dansken säger. Välkommen med. Vi fortsätter till Hillis. Hillis hade låtit meddela att han var att han var lite i otakt med sitt tidschema. Munkeäck nästa! Iväg genom Häljarp och så vidare till höger mot Asmundtorp. I dalen under järnvägen i höjde med Häljarps station så kom Hillis rullande. "Här kommer ni med lätta tramptag i medvinden" sade Hilllis lite avundsjukt medan han lade cykeln djärvt ner för att göra en 180-gradessväng. Jodå, pedaltrampet gick lättare även för Hillis när han hade svängt.
Föneberga nästa! Det var länge sedan vi körde Sundvik... Skallvi...? Givetvis. Vi kör upp för Rönnebergabacke sedan vänder vi och kör ner i gen, föreslog Hillis medan han trampade lätt i medvinden och njöt. I vadensjö tar vi sedan till höger och vänster direkt igen. Som äkta Cyklofånar så är man med på allt utom självmord. Så tramp, tramp iväg. Uppför Rönneberga. Exlitaren blev blå i ansikten. Att baxa upp alla semesterns pilsnerkilo för backen kostade. Gårdagens tempolopp tog sin tribut även den. Lunchpyttipannan var uppe och vände i svaljet i halvsmält form. Men räddad av gån-gången så tog stigningen lagom slut. Så var plötsligt de där pilsnerkilona till gagn när man skulle utför. Hej vad det gick!
Häger sedan vänster och så genom Härslöv, vidare mot Kvisttofta. Ny väg för både Hillis och Exlitaren. Bengeten hade dock bättre koll och visste hela tiden var han var. Slingrande genom landskapet fortsatte färden fram till Glumslöv. Regnet började lite försiktigt. Men när man stannade till i Glumslöv för att Hillis skulle fixa sina frambroms, efter att ha lagt sig an efter ett hopp, så hade dropparna tilltagit i styrka såväl som storlek. Men mer än våt kan man ju inte bli... En pappa med son kom promenerande förbi i regnkläder. Ett sån't väder sade pappan. Ja men vilken tur att det bara regnar utomhus, svarade Exlitaren. Grabben fällde ner sin huva på regnjackan och stirrade förundrat på Exlitaren... Stackars barn...
Så vidare ner mot ålabodarna. Fegnet tilltog coh de stora dropparna började allt mer att kännas som hagel. Men som vanligt: Mandom, mod morske män. Trion föt med regnvattnet nerför backen, igenom den lilla byn vidare söderut och så uppför backen. Nae. Nu kör jag hem för att försöka torka igen sade Exlitaren. Han fick inget mothugg. Ine ens från machocisten Hillis. Så vidare iväg mot Landskrona. På väg utför Glumslövsbaken så fick regnet sitt cresendo. Fy för den lede vad det regnade. Det staar ned i staenger, som dansken skulle ha sagt. Tur att man har smala däk som kan sära igenom vattnet. Annars hade det varit risk för vattenplaning.
In till Landskrona och så ringvägen ut till stationen. Sedan skyndsamt cykelvägen ut mot Häljarp. I Häljarp så vinkade Hillis snabbt farväl hem till en värmande dusch. Bengeten Och Exlitaren fortsatte vidare söderut på en allt torrare vägbana. I saxtorp kunde man konstatera att man hade kört ifatt regnet. För i Saxtorp och söderut var det snustorrt. förutom där de drypande cyklisterna hade droppat sig fram...
Nästa gemensamma träning blit på söndag vid 10-snåret eller så. Ring Exlitaren om du är sugen, så koordineran han deltagandet. Välkommen!

På en knastrig mobiltelefon från Sankt Johan in Tirol, Österrike kom budet att Nestorn inte kunde försvara sitt VM brons i tempot. Men en åttondeplats är inte fy skam bland drygt 90-talet startande. Han är trots allt äldst i P65. Nästa år så kör han ibland P70! Atomen var även han nära pallen. Sjundeplats i P55. Kanon, pågar!!!

Only mad dogs and englishmen (and Cyklofåns?)...
Visomtempot!

Tisdag 24 augusti. Nu var det spännande. Klubbmästerskap i Trelleborg och tillika Visomtempot. Tio kilometer tempo. Då skall det vara tryck i pedalerna hela tiden. Vid målgång skall benen stå rakt ut. Nestorn och Atomen hade alibi för att inte dyka upp. De var nämligen i Österrike för att deltaga i Veteran VM. Hillis, Exlitaren samt Bengeten med dotter Maria var anmälda. Hillis och Elitaren åkte tillsammans. Exlitaren fick då provat sittt nya cykelställ på bilen. Den gamla anordningen hade reklamerats och blivit utbytt mot en ny, lättare och stabilare konstruktion. Dessutom var den hopfällbar och därmed mer hanterlig!!! Tack snälla Thule och Rolle på Motor & Bilelektra!
Med en skrynklig vägbeskrivning i handen tillsammans med en utmärkt Skånekarta från Kartguiden, påbörjades resan söderut. Strax innan Gylle körde man om en cyklisttrio. Sidorutan vevqades ner och uppmuntrande ord hojtades till cykelryttarna. Oj då, det var ju självaste Velodrom-Lars och den avmagrade 100+ som minskat till 99+... Detta är i och för sig inget av större vikt, för resultatet vill säga...
Velodrom-Lars eldade på och trampade igång. Det blev en lucka till de övriga två. När där var 100 meter lucka erbjöd Exliaren draghjälp. Jodå 99+ tog chansen. Frisksportaren som var tredjeman i trio hakade på även han. Farten ökades succesivt. När man kom ikapp Velodrom-Lars pekade hastighetsmätaren på runt 60 knyck! Då precis var dman framme vid kyrkans parkering där starten skulle ske. Det var många kända ansikten vid starten. Alla fanns det inte namn på i minnet. Hur som helst var stämningen god. Velodrom-Lars hade bådat ut sin fader att hålla i starten. Norrut med vinden emot upp förbacke. Det var alltå en beskrivning på starten. Tuff start. Men det var bara att ånga på och sväla spyorna när de gjorde sig påminda. Dunka dunka igenom Gylle och N Gylle. Så syntes strax flaggvakterna vid vändpunkten. Helt om med pållen och mana på öket med skänklarna. Ryttaren blev allt löddrigare. Den vindlande vägen gjorde att det var motvind efter vändpunkten. Inte förrän strax innan målet blev det medvind. Men å andra sidan så ökade farten rejält där. De högsta växlarna petades in och så fick benmusklerna svälla ännu mera. Vid målet stod även Vurpan som målgångsassistent.
Velodrom-Lars hade ofinheten att vara snabbast i sin egen tävling. Hillis ramlade in som god tvåa, tio sekunder efter Velo-Lasse men minuten eller två före trean. Sedan kom övriga. Bengeten runt tionde plats någon stans. Exlitaren hamnade på en 15:e plats. Maria var den snabbaste 11-åringen! Kanoncyklat Maria!!!
I morgon, onsdag, är det samling i Saxtorp kl 18.00 på racer för gemensam träning. Meddela Exlitaren om du kommer så att man väntar i förekommande fall.

Vurpan ochh Velodrom-senioren protokollförande tiderna vid Visomtempot.


Exlitaren prydd i Vurpans bastukjol för prydhetens skull när han har kroppskondomen på...


Blygt log Hillis mot fotografen efter sin andraplats...

Genomkörare inför VM!

Onsdag 18 augusti. Hillis, Nestorn, Bengeten och Exlitaren träffades i Saxtorp. Det tropiska regnet som utlovats hade redan dragit förbi. Kvällen var varm och tropiskt fuktig i luften. Det var ingen risk för att någon skulle frysa. Nestorn tog på sig ledarrollen och drog iväg mot Annelöv. där svängde man sedan vidare mot Billeberga - Trää. Det var et farligt sprittande i alla åtta benen. Den VM-hungriga Nestorn sstötte i varje backe. Hillis var lite cool och avvaktade. Bengeten hängde på i varje ryck. Bengeten är namnet som sonnu fått efter att ha gått ner 12 kilo! 12 kilo till så är skjortan fullständigt tom. Det är inte mycket att ligga på rulle bakom honom. Då får han i så fall ha godeheten att ha ett par, uppblåsta, badbollar innan för cykeltröjan... Exlitaren pustade och stånkade upp för backarna, väl avhängd.
Genom Teckomatorp, förbi Panelkungen och så vidare mot Svalöv. Man rullade rakt igenom Svalöv och vidare mot Tirup. Här blev det stopp för kexchoklad. Smackilimums, det satt fint med lite godis. Vidare upp på bågarna och så tetas lite i backarna. Vägen mynnade ut i halmstad, ett stycke innan Kågeröd. Så var man ute på kända vägar igen. Ner mot sireköpinge och Flinckmans café. Tågarp rullade man sedan snabbt igenom innan den skånska "Alpen" Rönneerga skulle besegras. Nestorn attackerade och Bengeten hakade på tillsammans med Hillis. Exlitaren körde sitt eget tempo uppför, allt längre från tättrion. Sedan var det utför ner mot Asmundtorp. Här vinkde man adjö till Hillis och så fortsatte de övriga till Saxtorp därman splittrdes för att var och en skulle komma hem till sitt.
Lite drygt 75 km avverkades under dessa kappa 2,5 timmar. I helgen skall Nestorn och Bengeten köra tävling i veterancupen. Därefter åker Nestorn till St Johan in Tirol, Österrike för att försvara sin VM medalj från i fjor. Atomen har redan åkt dit. Innan VM skall han köra ngra andra lopp där. Alla Cyklofånar är inbjudna att köra Visommästerskapen i tempo i Trelleborg på tisdag 24 augusti. Första start 19.00. Lördag 4 september är det DM i partempo. Som vanligt går det i Vä utanför Kristianstad. De som vill ställa upp här måste anmäla sig till Nestorn senast imorgon, fredag 19 augusti!


Hillis i färggrann kostym samt Nestorn och Bengeten i fonden.
Grattis Nestorn

Onsdag 11 augusti. Det vilade något magiskt över denna dag. En speciell, säregen känsla infann sig. Men inte förrän efter genomförd runda så ramlade poletten ner: Det var ju Nestorns födelsedag! Grattis, grattis. Lycka och välgång på asfalten! Pantani bidrog även han lite till den speciella känslan. Det var länge sedan han dök upp på en träning. Men denna varma onsdagkväll dök han upp och hans leende sken ikapp med solen såväl som den gula Mercatone Uno cykeltröjan. När alla var samlade så hade man bildat en kvartett. Nestorn, Hillis, Pantani och Exlitaren. Vinden var sydostligt någonting. Mandom mod morske män. Dunka på mot vinden. Hoppas sedan att där finns vind kvar att åka hem med...
Ner mot Hänkelstorp och så vi Furuhill till Dösjebro- Södervidinge-St. Harrie- Krutmöllan. Det gick ovanligt lugnt i samlingen. Inga ryck eller andra tokerier. Vid uppförsbacken efter krutmöllan låg Hillis och Pantani längst bak. Hillis undrade ett par gånger om Pantani var beredd på bergsrycket. Nä han var inte tränad för det sade han innan han satte in rycket. Detta blev startskottet till lite krig. För ovanlighetens skull så var det Pantani som var lugnast. Nestorn tryckte på i varje sväng och backe. Hillis gjorde något ryck. Exlitaren gjorde något tosingaryck efter att han blivit avhängd och sedan blivet inväntad.
Efter Krutmöllan så vände man mot Örtofta. Här tog man den ny vändning och drog sig mot Lund. Vid Vallkärra så tog man av mot Stävie och sedan Furulund. I Furulund så valde man cykelvägen via Vikenbadet mot Kävlinge. En kort occh intensiv backe inbjöd till lite krig. Hillis drog längsta stråt då han hade bäst koll på hur brant backen var i slutet. De andra tre kom på för höga växlar... Sedan rullade man cykelvägen mot Hög och vidare mot Löddeköpinge. Här jagade man en stackars mopedist. Vid rödljuset i Lödde kom man ifatt honom. Här valde Pantani att köra hem till sig medan de övriga tre körde norrut. Hemma hos Exlitaren blev det så till sist chokladpaus. Hela rundan hade det jagats på så man hade missat alla tidigare chokladpauser.
61 km med en snittfart av 32,7 km/h var resultatet som kunde tankas ur pulsklockan. Nu börjar det bli mer ordning på träningarna igen. I alla fall onsdagstränngarna. De som är sugna kan ta kontakt med Nestorn elle Exlitaren för att anmäla sitt intresse så samordnas träffpunkt och tid! Trampa på!

Här grattas dagens jubilar, Nestorn!
Dubbelt nordiskt guld!

Lördag-söndag 7-8 augusti. De nordiska mästerskapen i landsvägscykling avgjordes under helgen i Hudiksvall. Nestorn har åter hittat formen. En silvermedalj på tempot och guld i linjeloppet blev hans resultat i H(P?)65. Även Atomen har fått igång benen igen. I H55 kammade han hem guldet! Detta trots att han punkterade och fick sedan jaga ikapp klungan igen och då ångan fredan var uppe i pannan så kunde man ju fortsätta och köra ifrån alla!

Liten rapport från Triathlonsektionen.....
Helgens tävlingar genomfördes i det allra bästa väder man kan tänka sig.... Nästan 29 grader i luften och knapast en krusning på vattnet. Om det inte hade varit för "Badjävlarna"som inte har någon förståelse för Triathleter. Men tävlingarna genomfördes utan några som helst incidenter. Två nya medlemmar presenterade sig med fina resultat och det var Christian Jönsson (Långben) som tävlar i Pojkar 18-20 år och kom in på en fin 3:e plats med tiden 55.36. Den gamle (Som för övrigt inte är helt ny i gänget utan var med på Italienresan 2002 och där gick under namnet 100+och har deffat ner sig sen dess för att anpassa sig till Triathlon) kom på en 33:e plats i Herrar Senior med tiden 59.21.
Vurpan (som inte vill heta Vurpan längre utan Trihllis) (Snälla Webred!!!!) också tävlande i Herrar Seniorer kom in på en 12:e plats med tiden 56.23 efter en som han tycker själv mkt bra simning. Konkurrensen var mördande för alla.Totalt 186 startande!!!Förresten... Vad tycks om klubbens nya Triathlonkläder? Klubbtryck på ryggen saknas men är på G.

1. 2. 3.
1: 100+ har minskat ett nummer för att komma i klubbdressen. 33 plats blev resultatet! 2 & 3: Nestorn & atomen blev båda Nordiska Mästare i Linjeloppen!


Långben knep bronset i P18-20, Skanörs Triathlon!

Vurpan (Basta!) ångade in som tolva i Herrar seniorer!
Efter semester premiär!

Onsdag 4 augusti. Trenne Cyklofånar träffades i Saxtorp: Hillis, Nestorn och E(x)litaren. Nestorn har åter hittat formen efter att ha fått konstaterat järnbrist och kunnat medicinera mot det. I helgen deltog han i Formtoppen 60 minutes i Höllviken tillsammans med Atomen. Båda tog sig till finalen trots att stora delar av sverigeeliten var på plats. Atomen kammade hem en 225 plats och nestorn en 32:a! Hillis är också fit även om han inte cyklat på ett par veckor. Elitaren har fåt ett x till i namnet. Ölmagen spände under cykeltrikåerna. Segling är ingen bra sport för en cyklist...
Hur som helst så satte man kosan österut denna varma augustikväll. Den svarga vinden hade man i ryggen. Lugnt tempo var det man hade kommit överens om. Nestorn skulle spara sig inför helgens veterancup. Hastighetsmätaren var oftare över 40 än under på vägen ut genom Södervidinge - Stora Harrie. E(x)litaren fick kämpa för att hänga med. i uppförsbackarna så blev där en lucka. Öl är tungt att bära hem. Resultatet av dylik konsumtion är lita tung i uppförsbackar... Vid krutmölan så svängde man av mot Örtofta och så mot Viderup - Ellinge. Där finns den väl uppskattade backen. Nestorn attackerar, Hillis hakar på och E(x)litaren ramlar av. Så var det hela varvet igenom. Tillbaka mot Krutmöllan, igenom V. Hoby. Istället för att ta bonusrundan på 104:an så valde man att styra mot Löddeköpinge. man skulle kolla hur det stod till med Pantani. Det var länge sedan han siktats. Många och långa signaler ringdes på Pantanis dörr, men ingen reaktion där inne. Bilen var hemma, så antagligen var han väl ute och tjyvtränade själv. Ett visitkort lämnades, dvs ett Kexchoklad klämdes fast under vindrutetorkaren på bilen. När trion käkat upp sina choklad så klämdes även tompapprena fast. Pantani skulle säkert förstå vem det var som hade varit på besök. Det tomma och öde Pantanihuset lämnades bakom och så gick färden norrut. E(x)litaren hoppade tacksamt av vid sin bostad efter drygt 66 cyklade kilometrar.


Nestorn fäster visitkort under Pantanis vindrutetorkare...