Många var rädda för Halloweenspöken!

Torsdag 29 oktober. Nu är det inte bara mörkt kl 18 på kvällen. Totalt beckmörkt. Har man inte några lampor ser man lika mycket som om man stoppar huvudet i en hink med tjära. Som tur är så har ju belysningar till cyklar gått framåt i och med LED-tekniken. Där är ju kräm i de lamporna så det matchar en bil i stort sett. Elitaren var i Saxtorp i god tid. Lille Skutt var redan kommen. Han stod och lastade av sin cykel från den svarta Polispiketen. Lugn, han hade inte suttit i arrest och det var inte Polisen som dumpade honom i skogen. Nej, han hade behov av att vila benen lite så han fick skjuts av sin bättre hälft.

Att så där och vänta var ingen god idé. Även om det är ovanligt varmt för årstiden så blir det kallt om man står stilla. Så de båda tog några rundor i skogen och kom tillbaka precis lagom. Några minuter i 18. Då hade det kommit några fler. Samuel stod och lastade av cykeln från pappas bil. Tränar’n kom rullande. Bokis och några till. Sju stycken inalles. Ovanligt tunt startfält denna kväll. Är det så att folk är mörkrädda. Vågar sig inte ut i skogen såhär i Halloweentider? Pumpaskräck? Byt det i så fall till att pumpa däck! Det ger bättre framfart på cykel…

Lille Skutt tog kommandot och rullade iväg med gruppen som skulle köra lite lagom. Bokis och Elitaren tog hand om gruppen som skulle köra i Elitartempo. Man valde att ta gula slingan i Saxtorpsskogen. Markeringarna har börjat blekna ordentligt, så de är inte alltid så lätta att hitta. Sedan är däm massor med löv på marken vilket gör att stigarna inte alltid syns speciellt bra. Men med örnblick så klarade man av att köra den gula slingan. Vid något tillfälle så kunde man se den andra gruppens lyktor mellan träden. Men lagomgruppen hann aldrig ikapp Elitargänget.

Efter en time i Saxtorpsskogen så var det dags att dra sig över mot Järavallen. Detta via Välandalen och sedan runt sjöns västra sida och så upp mot Brukshundklubben. Här blev det halt för Elitkakspaus. Det var hög tid. Magarna knorrade och det fanns ett ordentligt sug efter godsakerna. När läckerheterna var svalda så grenslades springarna igen och man fortsatte mot Paintballbanan. Nu var det hemfärd. I lagom mak rullade man på stigarna till Ålstorp där man sedan fortsatte vidare. Bokis till Dösjebro och Elitaren till Hofterup.

Nästa träning på söndag. Samling kl 10.00 i Saxtorp vid Fotbollsgolfen.

Mer info på: https://www.facebook.com/LandskronaCykelklubb


Samuel lastar av cykeln medan pappa inspekterar.


Lille Skutt tog hand om lagomgruppen.


Elitkakspaus för Bokis & Elitaren!


 
Kicken, MTB-varianten av Bambi på isen!

Söndag 25 oktober. Vintertiden har infunnit sig, men inte mer. Temperaturen på behagliga 12 grader och däromkring. Så vintern känns fjärran även om det börjar bli dags att sätta på vinterhjulen på bilen. Det är bara att njuta av detta. Piruetten meddelade via SMS att han skulle tilbringa söndagen på sofflocket och inte cykla. Så ensam fick Elitaren rulla till Klipp-an söda, Sax-torp… Där höll Mr X på att förbereda sig i husbilen och Bagman rullade omkrin lite försynt. Det var god tid kvar till att klockan skule slå tio så Elitaren rullade ut en stund på stigarna i dungen där Fotbollsgolfen ligger. När han var tillbaka några minuter senare så var fer glada cyklister komna. Kicken, Schnurrbart, Mini, Bosse Bus och så om Lille Skutt och skulle stia med en 180graderssladd. De första fytiosjuochenhalva graden gick men sedan blev det stopp. Bättre lycka nästa gång. Pontus kom men kom även på att han glömt cykelskorna hemma liksom vattenflaskan. Så han kastade sig in i sin Chevyvan och rev iväg i ett dammoln för att hinna hem och hämta sina glömda pinaler och att sedan försöka genskjuta gänget på Järavallen. Julius dök upp och några till. Dryga dussinet i allt.

Bosse Bus tog kommandot med bister min och rullade iväg. Först en runda i Saxtorpsskogen. Att håla hop en dussinhövdad skara i skogen har sina utmaningar. Vid ett antal tillfällen fick man stanna till och invänta Lille Skutt. Men i övrigt gick det bra. Efter ett drygt tjugotal minuter så satte Bosse Bus styret mot Välandalen och vidare mot Järavallen. Som ett pärlband över ängarna vid sjöarna rullade den till det mesta svart-orangeklädda gänget. Sol och blå himmel. Löven var gula, orange och röda. En riktigt fin höstdag. Detta märktes också på antalet som var ute till fots i skogen. Ovanligt många fotgängare på stigarna. Massor av bilar på Järavallens parkering.

Här delade man upp sig i två grupper. I sedvanlig ordning var Bosse Bus ivrig iväg. Allt efter hand så följde de snabba efter honom. Till sist var det fem grånande gubbar kvar som vlle köra i ett makligare tempo, Elitaren, Kicken, Schnurrbart, Bagman och Bokis. Ut på slingan och trixsa sig iväg över alla svängar och småbackar. Kicken är ju en dedicerad asfaltsgreve. At se honom i skogen är lite som en MTB-variant av Bambi på isen. När han nrmar sig dödsstupet skallrar knäskålarna som kastanjetter. Men Schnurrbart eldade på honom och ingöt mod. Djärvt kastade han sig utför stupet och klarad det. Alltså ännu en sak att bocka av på sin bucketlist!

I sitt ”lagoma” gubbatempo rullade man på. Lite småtrix innan man kom till åsen som man skall köra över några gånger. Den åsen är en effektiv pulshöjare. Efter de passagerna så är man ordentligt varm. Nu är det bara att ladda inför Mördarbacken. Med bra fart kastade sig Elitaren på backen. Som vanligt blev det stopp ett steg från toppen. Schnurbart klarade den för sjätte gånge, vilket han basunerade ut stolt. Kicken fick stopp ganska tidigt. Bokis tog det säkra före det osäkra och promenerade upp hela vägen. Han har tidigare gjort attacker och dansat nerför backen igen i piruetter som skulle göra en balettdansös grön av avund. Bagman laddade för kung och fosterland. Men jordens dragningskraft var för stor vilket resulterade i en halvvurpa i backen…

Nu är det den enklaste delen som är kvar. Stigen löper längs golfbanan och litorinavallen. Fina, vackra omgivningar som är omväxlande. Tallskog, Bokskog och så kustnära. Här kan man blicka ut över ett blått Öresund inramat av de vindpinat knotiga tallarna, Vackert!

Tillbaka till starten igen så var det dags för Elitkakor. Mums, vad gott. Kicken uppskattade att det var massor av valnötter i kakorna. Valnötter var hans favorit. Så kom Pontus rullande. Han hade avverkat ett varv. Kvintetten hade fått sitt lystmäte av cykling så man skulle rulla hemåt. Pontus var sugen och kastade sig ut på ytterligare ett varv. Vink, vink och lycka till önskades innan man satte av hemåt. Nästa träning på torsdag. Samling 18.00 i Saxtorp. Nu är det dags att ha lamporna tända hela tiden, så glöm inte att ladda batterierna!

Mer info på: https://www.facebook.com/LandskronaCykelklubb


Väntan på Lille Skutt i Saxtorpsskogen.


Bagman halvvurpar i Mördarbacken.


Elitkakspaus!


 
Hillis i intervaller och Schnurrbart i vallen!

Torsdag 22 oktober. Mörkret kommer allt tidigare. Det börjar bli dags att tända ljuset redan när man cyklar hemifrån. Inte för att se kanske, men väl för att synas ordentligt i trafiken. Nästa torsdag så blir det betydligt mörkare för på söndag stäler vi tillbaka klockan en timme. Alltså blir det mörkt en timme, lite drygt tidigare. Med tända lyktor trampade Elitaren till Saxtorp. Där väntade Samuel, Tränar’n och Mini. Jacob hade precis anlänt ditskjutsad av sin pappa. De passerade Elitaren strax innan han var framme vid Fotbollsgolfens parkering. Allt efter hand så dök även Lefty och Schnurrbart upp. Scnhurrbart stilade med en stoppsladd. Han fick inte till någon 180-gradare men väl en fyra-fem grader… Inte illa…

Hillis hade aviserat att han skulle komma, men han skulle köra direkt till Järavallen och dra ett varv själv. Lille Skutt tyckte antagligen att duggregnet var för besvärligt så han stannade hemma i sitt kaningryt. Bosse Bus, Kicken och Bokis, alla ”Statsanställda” hade antagligen klarat av träningen på dagtid. Det är den arbetande generationen som får hålla tillgodo med kvällarna för träning.

Tränaren anträdde färden och visade vägen till Järavallen. Precis innan den stora ängen vid parkeringen så kom Hillis och en till mötande. De båda gjorde lappkast med cyklarna och anslöt till klungan. Nu börjar allvaret. Framme vid starten på rosa slingan. Hillis drog iväg först. Hna är ju snabbast av de snabba. Intervaller stod på schemat och han tänkte vänta in de övriga i skiftet mellan intervallerna. Så rullade alla iväg. Sist av alla rullade Schnurrbart och Elitaren. Här stod det inte några intervaller på schemat. Ta sig runt och överleva var nog närmre sanningen…

Man skumpade iväg på den snirkliga tvättbrädan som utgör början på Rosa slingan. Nu var det mörkt i skogen och massor av gula björklöv hade fallit ner på marken. Tidvis var det lite svårt att se vart slingan gick för att alt var jämt gulprickigt. När inget spår syntes utan det bara var et gulprickig yta, ja då sattes lokalkännedomen på prov. Här gällde det att ha banan i bakhuvudet så att man inte svängde fel och for ut i spenaten. Man lyckades ganska bra att hålla sig på stigen. Några smärre missöden men de var inte större än att de gick att reparera utan att tappa nämnvärd fart. Dödsstupet attackerades och avverkades i en flygande fläng.

Nu är det en kort trixig slinga kvar. Nog den trixigaste på hela slingan. Med tidigare nämnt fenomen, de gula prickarna som björklöven utgör, blir inte den sträckningen lättare. Vid en av knyckarna man skall uppför kom elitaren för långt ut till höger. Det blev stopp på cykeln och högerfoten klickades ur för att famla efter fast mark. Men där var ingen fast mark, bara ett litet stup ner. Som i slowmotion tog Elitaren överbalansen och rullade ett var med sykel och det hela. Fint och mjukt gick det hela. Men där låg han på rygg och hoch hörde ett brak. Det var Schnurrart. Schnurrbart hade haft ett så stort fokus på att kika på Elitarens konster att han missade lite av vad han skulle hålla koll på. Detta resulterade i att han gjorde en vyrpa han också!

Men upp på hojarna igen och iväg. Nu är det lite enklare stigar ett tag. Några hyfsat branta stigar upp- och nerför åsen som går längs gula slingan ute vid motorvägen. Här blir det lite av intervaller. Kort intensivt uppför sedan nerför och så full pelle på pedalerna igen. När man rullar nerför sista backen och ser reflexerna som visar att man kör över gångstigen så vet man att nu kan man få ner pulsen igen. Dags att ladda för mördarbacken som kommer om en liten stund. Nu gäller det att prelparera skallen. Satsa full fart vid Mördarbacken. Ju mer fart du har ju större är sannolikheten att du kommer upp och över. Elitaren hade riktigt bra fart. Två tre växlar höge än han brukar. Nu j-lar skulle Mördarbacken dödas. Han karade det förrädiska guppet som ligger precis innan utan problem. Med bra fart dundrade han in i backen …och tvärnintar halvvägs upp… Hjärnsläpp eller vad. Istället för att bara ta vara på farten så sliter han istället på bromsbeläggen… Suck, vilken besvikelse. Nu var Schnurrbart laddad till tänderna. Han hade ju klarat Mördarbacken fem gånger på raken. Nu skulle han ha sex. Dundrade in i backen, slirade och vurpade med följd att han rullade nerför backen medan cykeln låg kvar. Det var väl själve den att det skall vara så svårt att få sex, muttrade Schnurrbart när han klättrade upp till sin cykel och släpade den över krönet.

Nu är det dags för den mest lättåkta den av slingan. Det är bara Röde baronen som tycker den delen är jobbig. Men det får ju stå för honom. Man följer sextonde och sjuttonde hålet på Barsebäcks Mastersbana. Nu behöver man inte vara lika spänd och koncentrerad. Här finns det lite mer utrymme för att njuta av omgivningarna. Njuter av omgivningarna gör man speciellt i den delen som består av bokskog. Finns de något vackrare i skogsväg än Skånsk boksskog? Knappast. Nu är det inte många tramptag kvar innan man har avverkat slingan. Strax inanan man var framme vid parkeringen så möttes man av ljus. Det var snabbisarna som sköre (m)oturssslinga. Samuel dock vände och hängd på för att följa med gubbarna. Pappa väntade i Saxtorp för att transportera hem kronarvingen.

Nästa träning på söndag. Samling 10.00 vid fotbollsgolfens parkering. Tänk på att vintertid inträder under natten till söndagen. Så ställ tillbaka klockan en timme och unna dig den där extra timmen sömn på söndagsmorgonen!

Mer info på: https://www.facebook.com/LandskronaCykelklubb


Samuel och Tränar'n var på plats när Elitaren kom.


Hilis och Tränar'n kollar anslaget om lördagens
MTB-Orientering.


Schnurrbart vurpade i Mördarbacken.


 
Elitaren blev glad när Kicken gick på pumpen!

Söndag 18 oktober. Nejdå, Piruetten skulle inte cykla idag. Han skulle stänga in sig på något dammigt gym och träna. Åter igen fick Elitaren rulla ensam till Saxtorp där dt samlats en hel del cykelsugna. Fler anslöt efter hand. Nästan tjoget fick man ihop när Lille Skutt kommit insladdande med en 180-gradare (på gruset…). Elitaren tog omhand gubbagruppen. De som ville köra lite lugnare. Tränaren drog iväg med Lille Skutt, Hillis och några till som ville dra på lite extra. En runda i Saxtorpsskogen innan man gick över på  Järavallen. Det är stor skillnad att cykla i Saxtorpsskogen mot rosa slingan på Järavallen. Saxtorp är inte lika knixigt och farten blir därmed högre. Där är heller inte sådana hinder som på Rosa slingan. Två olika banor som kompletterar varandra väl. Efter en tre kvart i Saxtorpsskogen drog man sig så över till Rosa slingan. Bosse Bus tog kommandot efter Väanbäcken och ledde gänget över mot Järavallen via några gamla endurospår som är lite trixiga. Temperaturen inför Rosa ökades.

Väl framme vid rosa så tog Elitaren över ledarskapet igen. Elva cyklister i allt. Det är inte ofta om en snågon gång som Elitaren har så många bakom sig… Men idag var en sådan dag! Nu gäler det att vara alert så man hinner med alla svängar och knyckar. Trampa uppför de korta intensiva stigningarna och kasta sig utför de lika branta nerförsbackarna. Inte mist när man kommer till ”Dödsstupet”. Kasta dig ut och tryck fram styret. En liten studs halvvägs ner på den lilla antydan till platå. Bromsa inte utan samla på dig så mycket fart du kan för där är en brant uppförsbacke sedan. När den delen är avverkad så är det mesta av det riktigt tekniska och trixiga avverkat. Så fortsatte man tills man korsade gångstigen där man kommer int på slingan vid åsen som efter ett tag går upp och ner. Här släpptes Bosse Bus och några andra snabba iväg. Innan man tog upp cyklandet igen.

Nästa riktigt utmanade passage är ”Mördarbacken”. Här måste man ha en kolossal fart så man kan rulla uppför. Där är så många hala rötter i backen så det går inte att trampa sig upp för så bara spinner bakhjulet loss och så blir det stopp. Som vanligt fick Elitaren gå upp medan Schnurrbart klämde backen för femte gången! Ja, någon gång skall det väl gå och inte behöva gå…

Nu är det den lättaste delen. Lite skumpig, vilket Röde baronen tyckte var drygt. Han längtade tills man kom in i bokskogen och stigen blev slätare. Framme vid fårhagen vid Litorinavallen stannade man för Elitkakspaus och att samla hop gänget. Allt efter hand så kom svansen och fick sin välförtjänta Elitkaka. Kicken hade hittat en cykelpump vid ”Mördarbacken”. Det var den pumpen Elitaren hade tappat för några veckor sedan när han gjorde en praktvurpa där! Det blev et lyckligt återseende!

Nu var det bara att runda av och ta sista biten till Järavallens parkering innan man rullade hem var och en till sig. Nästa träning på torsdag. Samling kl 18.00 vid Fotbollsgolfens parkering.

Mer info på: https://www.facebook.com/LandskronaCykelklubb


Det var gott om cykelsugna i Saxtorp när Elitaren anlände.


Röde Baronen har alltid den bistra "surskanksuppsynen"
innan han kommer igång att cykla.


Elitkakspaus vid Litorinavallen!


 
Parningssäsong i skogen!

Torsdag 15 oktober. Nu är vi inne i halva oktober. Det blir snabbt mörkt på kvällarna. Viktigt att ha lyse på cykeln och fulladdade batterier. När trikåerna var på och all annan utrustning på cykeln var det dags att rulla mot Saxtorp längs Grand Prix vägen. Precis innan Skånsk hästutrustning där hastigheten  blir nersatt till 30 km/h så blev Elitren omkörd av en silverfärgad SAAB 9-5 som klämde sig emellan mötet och Elitaren. Det var inte många centimeter tillgodo. Bilen ägs av Karin Andersson Ahl i Löddeköpinge. Är det någon som känner henne så berätta gärna att bilen användes som ett mordredskap ikväll!

I Saxtorp var där några cykelsugna komna. Mini, Samuel och Tränar’n. Allt efter hand så kom även Schnurrbart och Lille Skutt. Så skrek det till på asfalten när Jerka kom och gjorde en 180-graderssladd på asfalten. Lille Skutt tittade beundrande och avundsjukt på konststycket. Jag gör det bara i lös grus, pep han lite ynkligt. Ja, men en dag blir han väl stor han också…

Så kom även Jakob inrullande med pappa som körde bilen. Det blev lite fix och trix. Det var för lite luft i framdäcket men Jakobs pump den vile inte fisa i någon luft i slangen. Men Schnurrbart lånade generöst ut sin Biltemapump. Ja ni vet en sådandär som Bosse Bus gör till fragment med första pumptaget han tar. Med sin enorma handstyrka så går Biltemapumparna samma öde tillmötes som ett oblat under en elefantfot. Men Jacob var betydligt försiktigare och aktsammare så han kunde återlämna pumpen i fullgott skick efter att han hade fått ett adekvat trycck i sitt framdäck.

Nu var det full fart mot Järavallen. Nesor hade anmält at han skulle komma, men komma sent och köra direkt till Järavallen. Tränar’n tog ledningen och visade vägen. På travbanan gjorde han någon konstifik nittograderssladd och ställde sig på tvären i en dyngpöl. Ja det är ju olika saker som roar här i världen… Vidare förbi stora sjön och in mot lilla. Nu hade Jerka tagit över stafettpinnen och svängde vänster och sedan ner i mossen. Scnurrbart gjorde en vurpa i den lilla stigningen. Men han fick en väldig fat att komma upp på cykeln igen då han såg att Elitaren halade fram kameran. Inte ville man väl visa upp sig i en så ömklig position med cykeln över sig!

Det var länge sedan denna sträckning avnjöts. En bit nere i mossen innan man kommer upp över ängen och in på nästa slinga. Här stod Samuel som hade tappat bort de övriga. Elitaren menade att om man tog sig ut och vidare så skulle man nog kunna gensj´kjuta de andra. Samuel hade problem med att ena SPD-klossen var lite lös. Men detta fixade man när man kom till genskjutningsstället. Strax dök alla de andra upp. Om det var så att Tränar’n och Lille Skutt hade fått sina bilogiska klockor i otakt får vi låta vara osagt. Men i alla fall passade de på att rulla runt i gräset som nyförälskade tonåringar. Ja, ja, man skall ju bejaka sina inre känslor!

Lite väl sena var man på plats ute vid Rosa slingans start. Först hade man kommit iväg lite sent från Saxtorp för att Jakob skulle pumpa däck. Sedan lite meck med SPD-klossen och en liten omväg ovanpå det. Så Nesor hade nog tröttnat på att vänta och rullat ut på slingan själv. Ut på slingan. Alla de snabbaste först och så kom Schnurrbart och Elitaren och körde uppsamlingen. Snabbgänget stannade ett par gånger och väntade in svansen för att sedan dra igen som en avlöning på fredagkvällen.

Rosa slingan är trixig. Inte blir den lättare att köra i mörker. Vid några tillfällen så tappade Elitaren stigen och fick stopp på cykeln. Men det var ju bara att vända styret rätt och trampa på igen. Dödsstupet avverkades och sedan vidare. Upp över  alla pulshöjarna på åsen för att sedan sikta vidare mot Mördarbacken. Bakhjulet span loss och fällde Elitaren på krönet. Schnurrbart kom efter i full karriär och tog backen lite mer på kanten där det inte är så många blottlagda rötter och kom upp medan Elitaren fortfarande låg i backen och tuggade grus. Upp igen och borsta av dammet. Vidare ut mot Golfbanan. Där stod de snabba. Jakob och Samuel skulle bli hämtade kl 19.00 och nu var klockan redan en kvart över. Så de snabbe tog närmsta vägen hemåt medan gubbarna fortsatte rosa slingan. Strax så korsade en råbock stigen på bara ett par meters avstånd! Naturupplevelse.

Tillbaka på Järavallens parkering så frossade man i Elitkakor innan man fortsatte hemåt. Rosa slingan tills man passerat Dödsstupet och kommit ut på gångstigen som rosa korsar. Så vände man hemåt. Schnurrbart mot Häljarp och Elitaren mot Hofterup. Nästan hemma höll Elitaren på att köra över en råtta. Ja ingen mus utan en stor råtta!

Nästa träning på söndag kl 10.00 i Saxtorp.

Mer info på: https://www.facebook.com/LandskronaCykelklubb


Jerka rullade in på parkeringen efter ha gjort en
180-graderssladd på asfalten.


Schnurrbart lyckades precis komma upp på cykeln när
Elitaren fått fram kameran.


Parningssäsongen i full gång i skogen!


 
Skog till landsväg och landsväg till skog!

Söndag den 11 oktober.  Som vanligt numera så stod Piruetten i pyjamasen och skulle inte cykla. Elitaren fick fortsätta ensam till Saxtorp. Där var Röde Baronen på plats i sin Volvo. Han satt där och sov såg det ut som. Elitaren ville inte störa i den välbehövliga skönhetssömnen så han fortsatte ut på stigarna för att värma upp lite. Några minuter senare så var han tillbaka igen och då hade det blivit betydligt fler cykelsugna som anslutet. Löpar’n, Tränar’n, Lille Skutt, White Lady, Mini, Kicken, Tess, Bosse Bus  och många fler. Efter hand så anslöt även Schnurrbart och Bokis. Nästan ett tjog cyklister blev det. Halvannat dussin närmare bestämt. Så får vi se hur många som kan reda ut hur många det var.

Det blev två grupper. Den snabbe med alla skogsmullarna som mer eller mindre bara kör MTB i skogen och så landsvägsgruppen som nu såhär års drar till skogs. Men sedan blev allt tvärt om. Snabbgruppen skulle köra till Barsebäck men Landsvägsgruppen höll sig i skogen. Som vanligt intar Bosse Bus Fürerrollen och anför truppen. Jajjemän. Fullt ös från start. Inte en tanke på att gubbarna behöver lite uppvärmning. Fullt blås ut i skogen. En liten runda i Saxtorp innan man drog sig över mot Järavallen. Detta var en test för att se om Bokis styre höll. Förra gången han var i Saxtorpsskogen så knäckte han ju styret. Ja det är ju inte lätt att hålla saker hela när man är stor och stark!

Efter en halvtimme i Saxtorpsskogen så var det dags att dra sig mot Järavallen. Ner mot Välandalen. Där kan man ju inte cykla som förr. Bommar gör att man måste hoppa av cykeln och gå över spången. Detta var Kicken frälsning för han hade aldrig vågat cykla över där. Han var den ende i gänget som tycket så...

Över mot Järavallen och bra fart över ängarna och bron. Nu var det inte många tramptag kvar innan man var framme vid rosa slingans start. Efter lite pinkande så var det full rulle ut på slingan. Skumpigt och trixig. Slingan är utmanande men kul. Bosse Bus anförde hela varvet. I ett pärlband efter kom Elitaren, Schnurrbart, Kicken, Jacob och Bokis. Efter dödsstupet så är det inte så mycket tekniskt kvar. Längre fram kommer det igen. Så dödsstupet sätter lite av en punkt för första trixiga partiet. Kicken avstod punkten, han tyckte et var behagligare att cykla ut på gångstigen.

Så vidare på slingan. Efter en stund så kommer man till pulshöjarbackarna där man kör upp och ner för den lilla åsen. Inga långa stigningar, men pulsen kommer upp i topp! Efter detta parti så blir det lite lättare en sträcka. Men snart väntar Mördarbacken. En svår rackare som Elitaren ännu inte klarat. Schnurrbart stoltserade att han klarat den två gånger på raken de senaste turerna. Siktet var inställt på att döda mördarbacken. Bra sats och uppför den gäckande uslingen. Bosse Bus stod där uppe och väntade med ett roat leende på läpparna. Det var bara några centimeter kvar så släppte bakhjulet och Elitaren föll som en fura åt sidan. Nära skjuter ingen hare som bekant. Strax kom Schnurrbart och klämde backen för tredje gången i rad. Bokis gjorde en attack men fick stopp när han var nästan uppe. Cykeln stegrade sig och han hoppade rundor på ett ben med andra fast i pedalen. Han måste ha tränat balett i sin ungdom. Det var ett gracilt skådespel han bjöd på. Sean kom Jakop och bara susade uppför backen som om det varit en platt raksträcka... Ja, de gamla gubbajevlarna har lite att lära av ungdomen...

 

Nu var alla svåra hinder avklarade. Lättare och snabbare stig kvar till målet. Skönt att få lite fart och inte så trixigt. Fina omgivningar längs golfbanans sextonde och sjuttonde hål på mastersslingan. Vidare ut på Litorinavallen med utsikt över Öresund och alla gässen. Härligt denna gnistrande klara oktobersdag. Vid målet s var det dags igen att meka med Kickens sadel. Den hoppar alltid rundor. Schnurrbart, ingenjören, var behjälplig med både verktyg och expertis. Nu var det dags att runda av. Man tog slingan bort till Dödsstupet för att sedan ta gångstigen över bron och så hemåt.

Nästa träning på torsdag kl 18.00. samling som vanligt vid fotbollsgolfens parkering i Saxtorp.


Halvannat dussin cykelsugna samlades i Saxtorp.


En liten andpaus(!) vi d Öresund innan man tar den
sista sträckan i mål.


Kickens sadel fick knäcken. här hjälper Schnurrbart och
Bosse Bus till för att få ordning på det hela.


 
Kicken och Kålle korvade till det först MTB KM:et!

Söndag 4 oktober. Den stora dagen D! Klubbmästerskap i MTB. En lätt dimma täckte landskapet denna nervpirrande morgon. Hel stilla var det. Inte löv rörde sig i trädtopparna. En snabb runda hem om Piruetten som öppnade dörren lite yrvaket. Nej det blev inger KM för honom. Han hade varit på fest och kommit hem sent på småtimmarna. Han hade precis rullat ur dunbolstren. Det var bara för Elitaren att rulla iväg genom Hofterup och vidare mot Järavallen där det var samling och banvisning kl 10.00. Dimman gjorde det fuktigt. Glasögonen blev alldeles prickiga av daggdroppar. Från hjälmen droppade det av dagg som kondenserades på hjälmen och gick från gasform till flytande.

På Järavallen så var där några få som dykt upp. Men allt efter hand så dök det upp fler. En del kom på cykel, andra kom i bil med cykeln där bak eller på taket. Till och med Fondri dök upp! Det var länge sedan han skådades i cykelspåret. Eftersom banan är smal och det är nästan omöjligt att köra om så utgjordes KM av ett MTB-tempo. Starordningen sattes också så att snabbast startade först för att det inte skulle bli för mycket knökande med omkörningar.

Men innan start så var det dags för lite uppvärmning. Ut i rosa spåret och trampa på för att få upp värmen i kroppen. Elitaren släppte iväg klungan för sig så han skulle kunna cykla i lugn och ro. Trodde han. Det tog inte lång stund innan en välbekant röst hördes bakom honom. Hillis… det var så det blev med lugn och ron. Klubbens snabbaste MTB:are och med sin antipol framför sig… Som tur var så korsade man snart en gångstig där Elitaren kunde säppa förbi Hillis som efter halvannat tramptag var som uppslukad av skogen. Nog blir man varm alltid när man kör rosa slingan. När dödsstupet var avklarat så dök Snabbe-Rasmus upp på gångstigen. Snabbe-Rasmus och Snabbe-Rasmus. Inte hade han varit snabb nog för att komma i tid till samlingen. Men nu hakade han på Elitaren och trampade vidare på rosa slingan. Lagom till man kom bort till åsen där man cyklar upp och ner för den så vek man av ut på gua slingan för att ta sig till starten så man var där i god tid, vilket man var.

Nu var det dags för start i allra första KM för MTB. Hillis var först ut i spåret följde en minut senare av Tränar’n och så matades det på med en ny cyklist i minuten. Snabbe-Rasmus och Samuel fick starta efter Elitaren. De hade inte varit i tid och varit på plats när startlistan sattes. Bosse Bs hade det bråttom i starten som vanligt. Han hann inte vänta tills orden ”kör” kom utan pep iväg precis innan. Det måste vara de spanska cykelnerverna som spökar till det. Så blev det Elitarens tur att rulla iväg. Skupigt värre är fösta biten på slingan men efter man har passerat gångstigen så blir det jämnare men fortfarande trixigt. Väldigt trixigt på sina ställen.

Vid dödsstupet stod en liten hejaklack och sporrade. ”Trampa på nu annars hinner Snabbe-Rasmus ifatt” löd den uppmuntrande ramsan… Jodå det trycktes på i pedalerna men likväl kom den slembröntklädda Snabbe-Rasmus ikapp. Han körde på Elitarens bakdäck. Elitaren tryckte på igen men Snabbe-’Rasmus hängde på ändå. Okej, tänkte Elitaren, då fär jag väl släppa förbi fanstyget. Så han rullade vidare mengav plats ochj ropade att han kunde ta sig förbi. Men nej, inte skulle han förbi. Han fortsatte att ligga och stånga på Elitarens bakdäck. Elitaren gjorde ett nytt försök att släppa förbi Sanbbe-Rasmus. Men nej, han var svårflörtad. Det passade inte då heler. Men några sekunder senare kom han om på Elitarens högersida. Där fanns inte plats där för omkörning. Men detta löste Snabbe-Rasmus elegant och innovativt. En armbåge i sidan på Elitaren så han åkte av banan och så fick ju Snabbe-Rasmus full tillgång till stigen och kunde rulla vidare i oförminskad fart medan Elitaren försökte baxa loss sin cykel från bräsket som han hamnat i…

Man får inte ge upp. Med ömmande revben där Snabbe-Rasmus armbåge träffat, kom Elitaren ånyo upp på cykeln och kunde fortsätta. Lite senare kom även Samuel som direkt utan konstrande körde om när Elitaren gav honom plats för omkörning. Det är en riktig påg det. Bit efter bit avverkades rosa slingan. Mördarbacken klarades nästan. Hade det inte varit för att växlarna kuggade lite där så kanske det hade gått. Typiskt att växlarna skulle trassla just idag. Ett tydligt tecken på att det är dags att lämna in cykeln för leveransservicen. Efter mördarbacken så är det inga speciella hinder kvar. Den lättaste och snabbaste delen av slingan kvar. Ute vid litorinavallen stod Fondri och Löpar’n och hejade på. Lite mer upplyftande ramsor än gänget vid dödsstupet. Med förnyad energi trampade Elitaren vidare mot målet. Med ömmande lår och omskakad rumpa kändes det som att han hade sistaplatsen i ett järmgrepp. Ingen skulle kunna hota honom där! Under jubelrop korsade Elitaren så mållinjen. Uppdraget var klart. KM Avverkat. Säsongens mål att ställa upp i alla klubbtävlingar kunde också bockas av.

Strax efter Eltiaren kom Tess och fick i mål bokstavligen. Med punka på framhjulet var det att ta sig över linjen på gåben, ohotad i damklassen!

Så var det dags för korvgrilling, Det var livat och folkrikt. Barn, ungar, hundar, sambor, fruar och föräldrar flockades runt grilltunnan där Kicken och Kålle agerade korvgubbar.

Tack LCK för ett väldigt trevligt arrangemang, det ger mersmak, precis som de kryddiga korvarna!

Nästa träning på torsdag. MTB med samling kl 18.00 vid fotbollsgolfen i Saxtorp.

Mer info på: https://www.facebook.com/LandskronaCykelklubb


Mini-Hillis smackar i sig korv!


Tränaren startade som nummer två. Men den
placeringen kunde han inte hålla utan rasade i
resultatlistan...


Folkligt och livat vid korvgrillningen!


Resultalistan. Hillis etta med endast tio sekunder
till banrekordet!

 
Det lackar mot jul, Bokis gjorde knäck på styret!

Torsdag 1 oktober. Nu är det höstmånad på riktigt. Men fortfarande bra väder, svag vind och hyggliga temperaturer även om solen lyste mest med sin frånvaro. Det var några tappra som samlats i Saxtorp. Pia, Mini och Tränar’n och en CKX:are när Elitaren svängde in på det knastrande gruset. Strax därefter kom en svart civil piketbuss. Nä men vänta. En piketbuss med en MTB där bak? Bakom de skumt tonade rutorna kunde skönjas en liten krabat i svart/orange kläder. Det var Lille Skutt som fick skjuts till träningen. Det var väl lite för jobbigt att cykla från Häljarp…

Bokis kom med ett stort leende på läpparna liksom Schnurrbart. Pia hade redan kört sin runda. Hon vill inte köra när det är mörkt. Det är så bökigt att köra med vitt käpp på cykel. Den vita käppen behöver hon inte när det är dagsljus för då räcker synen till. Precis när man skulle rulla ut så kom Johnny farande på sin MTB. Elitaren blev motad ut först i spåret för att visa vägen till gula slingan i Saxtorpsskogen. Man skulle först ta en duvning där. Hej och iväg. Genom den lilla dungen till man kom ut på asfalten som Stora Byvägen är belagd med. Sedan var det till att leta efter infarten till den gula slingan. Den är lite svår att upptäka på håll. Så även idag för Elitaren såg den inte förrän det var för sent. Det var till att göra en 180-gradare eller en halv 3 tresextio om man så vill. Detta klara de alla galant, utom Elitaren som dunsade i backen med cykeln över sig. Men ingen fara. Upp igen i sadeln och så in på slingan.

Nu hade CKX tagit ledningen och trampade på. Allt emellanåt så fick han vänta in så att även svansen kom med. Det rullade på bra. Så fick man vänta in igen. Johnny, Tränar’n, Lille Skutt och Bokis hade tappat kontakten med täten. När man väntat några minuter så rullade man tillbaka igen för att se vad som hänt. Det var Bokis som råkat ut för en sk ”major fuck-up”. I ett litet gupp så hade styren knäckts. Nu var det bara höger del av styret som gick att använda. Omöjligt att fortsätta i skogen. Så Bokis avbröt träningen här och linkade hem så gott det gick med sin enarmstyrda MTB.

Övrigas materiel var fullt i ordning så det var att rulla på. Nu tog Tränar’n kommandot och for iväg som en skållad råtta på stigarna. Efter en halvtimma sisådär så var det dags att dra sig över mot Järavallen och leta upp den rosa slingan. De snabba av de snabba rulade iväg först på slingan. Dvs alla utom Schnurrbart, Johnny och Elitaren. Men snart insåg Johnny att han inte passade så bra i gubbagruppen utan tog sig förbi de båda grånade gentlemännen för att jaga ikapp den snabba klungan. Det gick sådär… Det dröjde inte länge innan han stannade för att han tyckte att han tappade något. Men ingen främmande materia var att finna i skogen så var det något som tappades var det väl förståndet…?

Nu var det inte aktuellt att jaga fatt täten utan han följde fromt med gubbarna i deras modesta tempo. Efter en stund så kom de ifatt Mini som blivit avhängd.  Det är ju lite roligare att kära tillsammans i sällskap. Efter en stund så såg man andra cykelljus. Då var det snabbisarna som körde tillbaka för att möta upp. Då sjöng både Johnny och Mini upp sig och hängde på igen. Så fick Schnurrbart och Elitaren lite lugn och ro igen. Man kunde snacka lite, berätta en och annan fräckis och lite annat tidsfördriv medan man avverkade slingan. Dödsstupet var avverkat och avklarat. Nästa riktigt besvärliga hinder var mördarbacken. Dödsstupet avverkas lätt numera. Men man hade avspärrat ett spår strax innan där man tidigare kunde ta en backe på skrå. Nu gick inte detta längre utan man fick köra rakt upp och sedan svänga vänster direkt i 90-grader. Med ett tufft gupp direkt efter svängen. Aj, aj, aj vad svårt. Den behöver man nog köra några gånger innan man får flyt där…

Nu gällde det att ladda för mördarbacken. Backarna som kommer i följd där man kör upp och ner, upp och ner över en så avverkades utan problem. Nu gällde det bara att ladda för alla rötterna och den tuffa stigningen i mördarbacken. Jodå ett höge tempo än någonsin hölls. Var det nu mördarbackuslingen skulle avverkas? Det var ju torrt i markerna och inte så halt och kletigt det varit innan. Jodå, nära var det. När Elitarens framhjul var uppe på åsryggen så spann bakhjulet loss och det blev tvärstopp. Perkele, så nära. Men som bekant skjuter inte nära någon hare, heller inte nära avverkar någon mördarbacke…

Efter mördarbacken så kommer den lättaste delen av banan. Farten ökar då trixigheten minskar. Åter igen så fick man luft i lungorna så att det även blev lite luft kvar så man kunde fortsätta gubbasnacket. Nu hade det blivit riktigt mörkt. När man gav sig ut på slingan så var det bara skymning. Men nu hade den alltså gått över i natt och kolmörker om man inte hade lyse. Denna sista bit avverkades utan problem och snart var hela rosa slingan avverkad. Ute på parkeringen stod Johnny och Lille skutt. De andra hade dragit som en avlöning och letat sig snabbaste vägen hem till Häljarp. Deras brådska gjorde att de blev utan Elitkakor. Efter inmundigande av dessa godsaker och ännu mera skitsnack så rullade Elitaren hem via skogen medan de andra tre tog Barsebäcksvägen mot Häljarp.

Nästa träning är tävling. På söndag är det ett öppet KM i MTB. Samling och banvisning kl 10.00 på Järavallen. Första start 11.00. Efteråt så är det korvgrillning. Anmäl dig genom att klicka på ”kommer” på evenemanget som ligger på landskrona CK’s Facebooksida. Alla nivåer, kön och åldrar välkomna, medlemmar eller inte i LCK!

Mer info på: https://www.facebook.com/LandskronaCykelklubb


Pia, CKX:aren, Tränar'n & Mini var på plats när Elitren
rullade in på Fotbollsgolfen parkering i Saxtorp.


Bokis styre var en knäckfråga för brottsplatsen...


Ute på parkeringen efter fullbordad runda fick Schnurrbart äntligen lite andpaus.