Så var det ensamt igen...

Onsdag 29 november. Tio små negerpojkar... Käns historien igen. Lyckligtvis var det ingen som blivit uppäten av något lejon i denna versionen. Nej det var snarare så att lejonet var och åt. Nestorn är ju född i kattens tecken, Lejonet, och var för kvällen och smorde kråset. Ja det skulle inte förvåna mig om det sköljdes ner med någon ädel dryck eller så... Visst ett sådant grått regnande hela dagen så är det behagligare att smörja krås istället för att tänka på sin fysik...
Bengeten hade däremot ett legitimt skäl. Under cyklingen satt han som bäst på planet från Ungern där han varit i jobbet. Så alldeles ensam och övergiven fick Elitaren trampa rundan. Från Rotundan via Lödde osv till Sjölundaviadukkten. Här smaskade han i sig ett Kexchoklad och tog vidstående bild för att visa sin ensamhet innan kosan styrdes hemåt igen. Vädret var skönt under hela turen. En lätt sydvästan som blev lite mer västan förgyllde resan. Stjärnorna på himlen blinkade och månen var lite drygt halv. En ovanligt fin novemberkväll kan meddelas dem som skubbade träningen. Nästa tillfälle till gemensam träningär spinningen på fredag kl 16.30 på Kraftverket i Lödde. (Då komer inte Nestorn för att då skall han äta julbord...).

 


Elitaren med sitt Kexchoklad, ensam i den kolsvarta novemberkvällen på Sjölundaviadukten.
Återföreningen...

Onsdag 22 november. Skam den som ger sig. Det har varit många förhinder i onsdagsträningarna. Men Nu blev det av i alla fall. På väg mot mötespunkten i Saxtorp så mötte Elitaren Bengeten och Nestorn strax innan, vid Davidslidsvägen. Ett snabbt lappkast på bågen så hade alla tre kosan ställd söderut. Bengeten drog ystert. Nestorn ven och visslade. Kan kom på en gammal herrcykel med ett måsvingeformat styre av bästa dasnska modell. En enpetare med dynamon muntert sjungande på högersidan av framdäcket. Det var nog att dra tyckte han och såg till att alltid ta rygg på någon av kompisarna. Dock så när man svängt vid Borgeby slott mot Fjelie så är det ett motlut där. Då gick säkringen på Nestorn. Han trampade på så att dynamon nog gav 380 volt. Den lille 6voltspäran i lampan lyste som den modernaste Bi-xenonykta. Men strax lade han sig på rygg igen för att vila sig till nästa backe...
Efter en timme och 20 minuter så var man framme vid vändpunkten, Sjölundaviadukten. Här kom kexchokladen fram liksom kameran. Men man stannar inte stilla så länge. Svettiga kroppar fryser lätt. Så vidare söderut igen. Nu var vinden med så farten ökade betydligt. Nestorn högg i backarna. Det är ganska lustigt. Normalt brukar Bengeten attackera i alla backar under träningarna. Nu var han exemplarisk och då kommer Nestorn... Men vi lät honom hållas. Trion han lagom hem innan regnet började ösa. Att det var något på gång förstod man när man var på väg ut mot Habo Ljung. Det var så mörkt över Öresund att aktern på en smed framstod som en sol i jämförelse...

Nestorn stoltserar med sin enpetare. OBS Dynamon på framhjulet...
MTB-solo

Onsdag 8 november. Oj, oj, oj! Manfall. Bengeten var sänd på kurs i stålstaden Eskilstuna. Nestorn låg neräddad och försökte tillfriskna från sin förkylning. Vurpan skulle simma osv. Regnet och vinden gjorde Elitaren allt annat än sugen på att ge sig ut. Men till sist kom den förlösande tanken. Vad f-n skulle man med alla nyinköpta kexchoklad till om man inte cyklade? Alltså grenslade han sin gamla springare och började jaga söderut, mot Sjölunda. Ju längre söderut han kom ju starkare blev motvinden. Lite byigt regn följde honom hela vägen. Brr, kallt. Men efter en timme ungefär (cykeldatorn vill fortfarande inte vara med riktigt...) så kunde han avnjuta sitt kexchoklad i sin ensamhet på sjölunda. Sedan bar det av hemåt igen. Men med den stora skillnaden att nu var vinden med! Oj vad det gick. Men i Lomma inträffade en liten incident. Vägen var omledd pga vägarbete. Där blev Elitaren omkörd av en taxibuss precis innan en tillfällig refug/fartdämpare. Alltå fick taxin klämma sig in med påföljd att Elitarens framj´hjul nästan hakade i bakre kofångaren på Taxin. Rökmolnen puffade ur öronen på Elitaren som ställde sig upp i sina pedaler och jagade fatt i taxin i nästa korsning. Taxichauffören gör nog inte om det mot någon cyklist fler gånger...

Cirka 50 km avverkades under knappa två timmar. Nästasöndag resp onsdag är Elitaren på konserter och hoppas då att någon annan kan sköta rapporteringen.


Elitaren med "belöningskexchokladet" i munnen efter ankomst till Sjölundaviadukten i Malmö.
Dyngpremiär

Söndag 5 november. Så var det dags för MTBpremiär. Bengeten Och Elitaren träffades i sedvanlig tid, kl 10.00, i Saxtorp. Nestorn gjorde skäl för sitt efternamn, "Snuwebach", då han var hemma occh kurerade sin förkylning med kamomillté & romtoddy... Kiuling och ösregn. elitarens välar hoppade och trislkades. I saxtorp hittade han Bengeten skulande i busskuren. Snabt kastade sig de båda ut mot skogen. Efter några hundra meter så brast Elitarens kedja. Lyckligtvis hade Bengeten kedjeverktyget med sig. Elitarens satt tryggt fastspänt under sadeln på racern... Så några ögonblick senare var man på g igen. Nu rasslade inte växlarna längre. Det var alltså den nya usla kedjan som var problemet. En ny skall införskaffas i morgon måndag! Ner igenom Välandalen och ut till Järavallen. Förbi Sjöarna och över bron. En runda på den gula slingan och så tillbaka över bron igen. Vidare tillbaka och stigen över till Lodjursvägen för att ta sig till Furunäs. Ridstigarna var orrdentligt uppgallopperade. Vätan gjorde sedan till ett rent gyttjebad. Mjölksyran steeg snabbt. Men oförtrutet jagade man vidare förbi ridhuset och ner söderut för att så småningom vara hemma hos Elitaren. Där avnjöt man kexchokladen innan Bengeten rullade till sitt och Elitaren tvättat sin cykel.

Halvannan timme tog rundan. hur långt det blev förtäljer inte cykeldatorn som inte hade någon bra dag denna söndag...


Bengeten och Elitaren halvvägs igenom rundan. Nu väntade de leriga spåren...