Onsdag 24 november. det var stort manfall denna dag. Nestorn och Elitaren var dem som återstod när övriga lämnat förhinder till träningen. Elitaren kom lite tidigare hemifrån denna onsdag så han mötte upp Nestorn lagom till när han lyfte ut sin springare ur garaget. Det var en ganska klar och kall kväll. Temperaturen låg runt 0:an och där under. Det var till början inte så mycket vinde men den tilltog lite grand ganska snart. Det var en lättnad när man fick lä eller vi de få tillfällena den bar med. Men inget pjåsk här inte. Banan var utstakad. Den "vanliga Sjölundarundan". När man passerade Henkelstorp så kom där enn ettrig bilist efter den mycket vänliga och hänsynstagande bussen från Skånetrafiken. Bilistuslingen hängde sig på tutan och körde om så tight att Elitaren fick sig en törn. Bilisten saktade först in när han/hon hörde dunsen i sidan. Men sedan smet den fege uslingen. En solklar smitning som torde rendera i ett indraget körkort! Lyckligtvis gick det bra med både Elitaren och Nestorn. "J-la bonnlurk" ropade en förargad Nestor efter vettvillingen. När den värsta chocken lagt sig så kom man på att man missade ta registreringsnumret.
Strax efter incidenten så nådde man cykelbanan mot Löddeköpinge. Här är man trots allt ganska säker för fyrhjuliga terrorister. I en lugnare miljö kunde man fortsätta söderut. Ner till Lödde vidare över Borgeby gods till flädie- Habo Ljung till Lomma och så till Sjölunda. Här åt kexchoklad i vanlig ordning, två stycken vardera i ovanlig ordning. När sedan den obligatoriska bilden var tagen så rullade man vidare hem via Burlöv-Alnarp-Lomma-Bjärred-Löddeköpinge.

Söndag 14 november. Hillis mötte upp Elitaren strax innan Saxtorp. Så satte man gemensamt iväg mot samlingspunkten för att möta upp de övriga tree som aviserat sitt deltagande. Atomen stod snyggt och prydligt vid sin bil iklädande sig sin cykeldräkt. Bengeten dök upp punktligt han också. Gemensamt tog så kvartetten och rulade iväg efter Nestorn. Det behövdes inte många tramptag så dök även han upp. U-sväng och så iväg mot häljarp. Men halvvägs dit så svängde man av på Tagmadsvägen för att rulla den potthålsbemängda grusvägen till Saxtorpsskogen. Fem Cyklofånar i bredd mötte ett förskrämt ekipage med hästsläp. Med hästintresse så är det väl inte så långt till lite wild west & cowboytänkande. Visst hade de fem Cyklofånarna lite likhet med indianerna i de gamla cowboyfilmerna när de sida vid sida stormade prärevagnarna. Det var säker någon sådan tanke som susade runt i huvudet på han som satt bak ratten. Det enda man såg var de lysande ögonvitorna på honom. Han var tydligen dödsförkräckt! Men prydligt så gick man in på led för att lämna plats åt ekipaget. Så kunde man fortsätta in i skogen. Det var gott om cyklister där idag. Landskrona var ute och körde även de. Efter ett tag så ingick Cyklofånarna i en "skallgångskedja" som letade efter en vilskörd flicka, Ella. Det dröjde inte många sekunder innan Cyklofånarna hittat det bortirrade flickebarnet och återbördat henne.

Nu var siktet inställt på Välandalen och sedan Järavallen. Hillis tog spets och de övriga hängde på. Atomen började bli varm och jagade iväg och ikapp Hillis, sm i sin tur ökade även han. Sida vid sida for de fram längs stigen tills Atomen halkade på en rot och åkte sidleds rakt in i Hillis. Med en stilfull vurpa dråsade duon i backen. Lyckligtvis verkade man ha klarat sig bra förutom att de var lite omtumlade. Men när hillsi skulle köra vidare så verkade styrningen lite konstig? Då såg han att balken som håller ihop framgaffeln hade knäckts! Helpaj gaffel alltså. Nedstämd och slokörad fick han rulla hem så nätt... Ett snopet och tråkigt slut på denna träningen för Hillis del. De övriga fortsatte via Välandalen till Järavallen. på järavallen drog man sig sedvanligt ut mot Lithorinavallen för att sluta upp vid favoritslingan där. Ett varv runt, sedan stannade man till för att ta sig över trappan igen och ut vid sidan av golfbanan. Men först Kexchoklad! Mums mums så lyste de belåtna leendena på de leriga ansiktena. Godisgrisar är de lite till mans... Vidare längs Masters Courses sjuttonde hål gick färden. Elitaren plockade up en funnen vit golfboll. Belåtet mumlade han något om femti spänn när Nestorn hjälpte honom att peta ner kulan i back-packen.

Det fina vädret gjorde at det var gott om flanörer i skogen. Så skyndsamt satte man kosan mot motorvägsbron igen. Det är inte alls så mycket folk som spatserar öster om motorvägen. Över bron och så ut på ängarna. Igenom mossen, vilken var extra svårforcerad denna dag. lerigt och klistrigt. Det blev mer än ett ofrivilligt stopp här. Så ut på nästa äng igen. Sväng höger och satsa på att ta er igenom dynghålet. Men fan tro't om det inte var någon som hällt "Knoll & Tott-lim" i dynghålet. Tvärstopp blev det. Det kvittade vilken växel man hade, det gick inte att få runt benen! Men med några steg så hade man tagit sig ur dyngan och kunde rulla vidare. Vidare längs motorvägen bort till "Pålles" strutsar. Sedan var det bra att följa stigen, ut i björket. Det dyngade till som man kanske kan säga. Tidvis var det nästa omöjligt att få runt skånkarna. Men allt gick väl för alla, utom Bengeten som passade på att lägga sig på sidan i den allra sista dyngpölen... Mieux vaut tard que jamais, som fransmannen säger (svensken säger bättre sent än aldrig...). Nu var det bara att rulla hem för Elitaren. Fälj vägen så rullar man ut precis i svängen på Skönadalsvägen. Sedan följde man ridstigarna och rullade sedan tvärs över fältet mitt emot ridhuset. Då batterierna tait slut i cykeldatorgivaren så fanns inget exat at tillgå. Men vanligi´tvis brukar denna runand avara c:a 30 km, så då var den väl sannolikt detta även idag!

Nästa gemensamma träning blir på onsdag. Är du sougen att hänga med så slå gärna Elitaren en signal.

Onsdag 10 november. Vurpan ringde och var upprörd. Han hade blivit hindrad och försenad att komma iväg pga en dansk brandskyddsförsäljare. Inte förrän Vurpan hade tagit till sin svartaste blick och morrat långt ner i bröstet så hade denne försäljare fattat galoppen. Inga problem Vurpan, meddelade Elitaren. Parkera du hemma hos mig så möter vi upp dig på vägen från Saxtorp. Precis när elitaren så skulle bege sig ringde telefonen igen. Hillis. Han hade precis kört från jobbet. Inga problem, svarade Elitaren vant. Vi kör dig till mötes. Så rullade Elitaren iväg. Lagom när han svängde ut vid crossbanan i Saxtorp kom Nestorn rullande. I nästa ögonblick dök Bengeten upp framifrån. Så lades taktiken upp. Nestorn och Bengeten skulle rulla norrut för att möta Hillis. Elitaren skulle cykla hemåt igen för att möta Vurpan. När de båda försenade var infångade så skulle man mötas någon stans mitt emellan.
Dryga kilometern hemifrån så dök Vurpan upp. 180 graderssväng och så upp mot Saxtorp igen. Inga cykelkompisar där inte. Häljarp nästa. Inga cykelkompisar där heller? Okej då rullar vi ut mot Munkebäck. Då efter svackan under järnvägen dök tre cykelljus upp. Så var man fulltaliga till sist. Helt om med springarna igen och så buss iväg söderut igen. Väl i Saxtorp igen så kunde man påbörja den vanliga Sjölundasvängen. Lyckligtvis så hade regnet upphört till kvällen. Vägbanorna var nästan helt torra förutom några vattenpölar här och var. Man försökte hålla ett lugnt tempo. Nestorn var ju fortfarande konvalecent efter sin operation. Han får definitivt inte ta i. Med lätta tramptag nådde man till sist Sjölundaviadukten. Där vankades det kexchoklad i vanlig ordning. Där lät Bengeten meddela att Elitaren varit saknad under deras söndagspass. Ja Elitaren som person var väl inte den stora förlusten. Men kexchokladen... Hillis hde inte heller deltagit under söndagen. Han hade hyrt en grävmaskin som han hade lekt med istället!
Ja, ja. Man får ju skaffa sig kompisar på något sätt tänkte Elitaren för sig själv. Man är ju alltid kompis med hundar, hästar etc så länge man har godis i fickorna. Men det går inte stå och filosofera för länge. Kylan kommer lätt in under jackorna. Återfärden påbörjades. Ut via Arlöv/Burlöv upp över cykelbron för att passera motorvägen. pang, krasch! Där låg Nestorn och vred sig av plågor. Hillis klarade sig bättre. Nestorn hade kolliderat med Hillis bakdäckdå Hillis skulle gena upp längs trapporna. Nestorn var inte med på noterna utan stod på näsan. Men efter en liten stund så hade han hittat sig själv och kunde rulla vidare. Efter Lomma så var det nära igen. Hillis missade cykelvägen mot Habo Ljung. Elitaren gjorde inte det. Då var det nära ögat igen för Nestorn. Han nuddade Elitarens bakdäck och hojtade till. Men all avlöpte utan vidare dramatik. Pust. En vura räcker ju farligt länge en kolsvart onsdagskväll i november. Resten av turen gick friktionsfritt. Lite drygt tre timmar efter starten var så Elitaren hemma igen. De "normala" 63 kilometrarna hade för kvällen blivit förlängda till precis över 80. Men det var ju klart. Normalt var man 2-3 som cyklade. Skulae man då dela 63 kilometrar på fem man så blev det ju inte mycket över. Så 80 km var betydligt bättre passande.

Onsdag 3 november. Bengeten och Elitaren träffades i Saxtorp. Hillis var för sen från arbetet för att hinna med. Nestorn var fortfarande konvalecent. Vurpan hade det tight på jobbet. Men glädjande nog hade Vättern anmält sitt deltagande i kvälens övningar. Så med relativt raska tramptag inleddes färden söderut. Även Vätterna hade det lite trångt med tid. så han hade anmält sin anslutning vid Borgeby slott. Någr minuter efter usatt tid var så Bengeten och Elitaren där. Med sprittande ben anslöt Vättern. Dagen till ära så var det premiärtur i Cyklofånesammanhang för honom på sin nya MTB. Härom helgen införskaffade han Hillis avlagda Cycle Pro. Så nog tusan var han fint körandes alltså. Vätterns ben har blivit allt piggare så "motorn" skäms inte för sig heller.
Tillsammans fortsatte man över Flädie - Kanik och så till Habo Ljung. Både bengeten och Vättern var pigga, Elitaren var dock tvärt om. Bennen var stumma och tungtrampande. Men han bet ihop och hängde på efter bästa förmåga, Slingrande går cykelvägen genom Lomma - Burlöv och så till sist rakan uppför Sjölundaviadukten. Det lyste från flitens lampa (?) i postterminalen där man som bäst häll på att sortera morgondagens innehåll i brevlådorna. Vättern ryckte med sina sprittande ben. Bengeten vevade på även han. Elitaren lätade på växlarna och rätade på sig. Det var lättare att åse spektaklet med rät rygg... Vättern höll undan hela vägen! Starkt jobbat!!! Uppe på Sjölunda så var det dags för höjdpunkten, kiss & kexchokladpaus. När allt detta var avklarat så rullade man åter hemåt. Första anhalt var Arlöv/Burlöv. Sedan cykelbron över motorvägen och över mot Alnarp/Lomma. Hemvägen är alltid mer harmonisk då rusningstrafiken då lagt sig. Inte alls samma stimmande med bilar, tutande och helljus. Gött. När man passerade Löddesnäsrondellen i Bjärred så vinkade Vättern natti-natti. Den kvarvarande duon fortsatte hemåt. Ett jätterött ljus stannade cyklofånarna i Löddeköpinge. men till sist så lossnade även det röda. Hemma igen så kunde Elitaren avläsa de förväntade 63 cyklade kilometrarna. Snittfarten var lite drygt 26 km/h.
Påfredag är det spining kl 15.00. På söndag kan Elitaren inte deltaga, så övriga skaran får konferera och bestämma upplägg!