Onsdag 31 maj. Yes, Regnet lyste med sin frånvaro. Radarbilderna på DMI visade att det låg lite nedeerbörd över centrala Skåne och dito Jylland. Inget regn att vänta under träningen alltså. Elitarenhade just hämtat sitt framhjul från Spaghetti-Håkan, där det varit för reparation efter Spanienturen. Hjulen inköptes därför att det inte gick att få tyst på de gamla. Nu när de första tramptagen togs så lät framhjulet som en korsning av en steelguitarr och ett trinidianskt steelband.... Ploiijing, dåååiiinng, piiiooiing... efter en stund hade ljudet mer antagit tonen av en handfull rostiga M4 muttrar i en halvkilos Zoegas kaffeburk...

Nestorn, Bengeten och Elitaren träffades i Saxtorp. Sedan fortsatte man norrut för att hämta in Hillis som var lite sen från jobbet. Strax innan Häljarp dök han upp. Gemensamt fortsatte man sedan norrut, mot den friska nordvästanvinden. Upp över Rönneberga och ner till Tågarp. Sedan vidare mot Ottarp. Hela tiden på ett civiliserat sätt, inga idiotrycck eller så. Elitaren ramlade så klart av i backarna med sina extrakilon, men i övrigt var det lugnt. Vid Glumslöv så hejade Hillis hurtfriskt på för att ta en runda i Sundvik. Trots lite ojande från Elitaren blev det så. God fart i nerförslöpan, trots motvinden. Sedan längs havet så fick man vinden med och så backen... Oj, oj, oj... Nestorn, Bengeten och Hillis försvann uppåt medan Elitaren lugnt letade upp de lättaste växlarna... Men vad nu då? I kröken stod Bengeten vid sidan av cykeln?! Han hade fått jätte krampen Orvar i benen. Elitren stannade för att se om hn kunde hjälpa till. Samma gjode en vis 245:a. men Bengeten avböjde assistansen. Så Elitaren satte höger for i pedalen och började trampa. Vänster fot ville inte gå in och så stannade vevpartiet. klick sade det så fastnade vänster fot också. Som i slowmotion tippade Elitaren över ända åt vänster rullade runt och blev liggande på höger sida. Inte en skråma. Till och med displayen på kameran klarade sig tots att 80 pannor + cykel rullade över densamma...På hemvägen passade man på att kolla Hillis stengärde som han håller på att anlägga. Ett tjusigt projekt! 84,5 km under knappa tre timmar med en stigning av 885 m blev dagens resultat.

Onsdag 17 maj. Lite av värme hade kommit tillbaka efter de senaste dagarnas vintertemperatur. Solen lyste och det var uppehåll. Läderveksmannen hade ju hotat med regn. Men lyckligtvis så hade han fel. Nestorn och Bengeten mötte upp Elitaren tillsammans med Hillis. Vinden hade någon sydlig orientering. Så man satte sig för att ta en runda runt Lund.Hillis körde punka bak bara minuten efter att man sammastrålat. Så vid cementgjuteriet i Henkelstorp byttes slangen. Nestorn tog med sig den gamla sangen för att sätta den i nyskick vid ett senare tillfälle.

Via V. Karaby-Kävlinge-Furulund-Stävie så kom man till Fjelie. Hela tiden med ett vältrampat tempo. Så cykelbanan in till Lund. Via Klosters fälad ut till Papegojlyckan och sedan Värpinge och så mot Lomma. Nu var motvinden hammrande. Mitt i syltan. Nestorn skickades fram att dra en bit innan Lomma, glatt påhejad av Hillis. Nestorn är ju i stöt. Han piskade Spaghetti-Håkan (som är rena pågen i åldersjämförelse) vid måndagens allianstävling i Eslöv. (Så nu steg väl priset på tröjorna som klubben skall köpa...(reds anm)).

Nestorn tuffade på friskt. I Lomma så vek man av norrut igen. Så fick man vinden lite med sig. Med raska, flinka fjät ångade man hemåt över Habo Ljung - Bjärred - Löddeköpinge. 55 km med en snitthastighet av 32,4 km/h blev dagens resultat.

Onsdag 10 maj. Jodå, högtrycket fortsätter även om "mannen med läderveken" lovar att det skall bli lite ostadigare. Hillis, Bengeten, Nestorn och Elitaren träffades i Saxtorp. Vurpan alias "Gunsan" hade låtit meddela att han eventuellt skulle dyka upp. Men han dök nog på simningen istället...

Kvartetten drog iväg mot Krutmöllan via Annelöv-Trää-Södervidinge. Elitaren lät meddela i Södervidinge att han hade för avsikt att vända hemåt. Jobbet kallade och den rätta inspirationen ville liksom inte riktigt infinna sig. Nestorn började hosta och harkla sig. Luftrören kändes inte ok, så han ville vända kosan hemåt även han. Hillis hade redan från början meddelat att han bara tänkte köra kort runda eftersom han hade fått några ton betongplattor som inte var till gagn på lefveranspallarna. Bengeten han var dock på hugget. Så i ensamt majestät drog han vidare mot Krutmöllan-Örtofta medan de andra tre drog hemåt.

En knapp timmes cykling resulterade i knappt tre mil sträcka.

Onsdag 3 maj. Ta mej tusan om inte sommarvärmen kom. Bortåt 20 grader på termometern och en skinande glad guldfärgad sol. Häääärligt! I god tid satte Elitaren av i skritt norrut. Med lätta fjät så kom farten upp i galoppdito. Vinden, en sisådär sju-åtta pillimucker, satt som en ryggdunkning. Oj, oj, oj, vad lätt det gick. I Saxtorp så tog han stora Byvägen hem till Nestorn. Nestorns bättre hälft stod och rensade ut påskprydnaderna i en rullebör. Jodå Nestorn hade setts till där inne. "Han höll på att blanda saft i flaskan" Berättade Carry. Jodå en stund senare dök han upp i kort mundering. På Elitarens inrådan gick han sedan in och letade fram lösärmar som han satte på sig. Så rullade duon iväg för att hämta upp Bengeten. Jodå han hade varit ute en liten runda med Pilen. För att visa att han lever upp till sitt namn, Bengeten, så hade han ordentligt på sig. Han ville väl inte påskina att han hade ett tillräckligt värmande späcklager...

Hur som helst satte man av mot Kvärlöv-Annelöv-Trää-Södervidinge. I ett ovanligt lugnt tempo kunde tänkas. Vad hade hänt? Hade gubbarna blivit religösa under tiden som Elitaren varit i Spanien? Vem vet. Testosteronhalten verkade nästan oroväckande låg. Inget fightande i backarna. Inga försök att "döda varandra". Skulle det bli seriös cykelträning nu??? Jo det verkade så. Efter *Södervidinge så var det Stora Harrie-Krutmöllan som gällde. I backen upp från ådalen efter att Krutmöllan passerats så började Nestorn och Bengeten att positionera sig. Men det var inga riktiga bataljer. Jo de hade nog blivit religösa...

Väl uppe för backen så var det att sätta av mot Håstad-Örtofta. Vinden dunkade man pannbenet i. Oljegruset här hade farit väldigt illa under vintern. Potthålen var otaliga. I Örtofta var det vägen mot Ellinge för att ta backen där. Där gick korken ur. Nu kunde gubbaj-v-l-rna inte hålla sig längre. Nu rämnade det helt. Man fick nog vara glad för att sömmarna i cykelbyxorna höll. De två äldsta flödades med en outsinlig dos av testosteron. Elitaren som är nyförälskad ventilerar väl sin testosteron på annat vis. Så han fortsatte i lugnt mak uppför backen. Nestorn drog det längsta stråt och hängde av Bengeten. Uppe för backen så samlade man ihop sig igen och styrde kosan hemåt. Nu hade man vinden i ryggen. Tempot ökade. Så i backen i Håstad så fick Elitraren även han en testosteronflödning (sorry Anita). Upp i pedalerna stående och petade i ett par högre växlar. Sedan trampade han på som på ackord och lyckades för en gångs skull vara den första näsan uppe för backen. Men troligtvis berodde det mer på överraskningsmomentet än det fysiska. Troligen behöver de båda övriga lite terapi efter utbrottet...

Hemfärden gick sedan i ett huj. I Kävlinge så valde man vägen över Hög och där tog man "tempobanan" till Västra Karaby. Strax därefter kunde man släppa av Elitaren efter lite drygt 66 km cyklande.