Onsdag 29 juni. Det blev en stor uppslutning denna dag. Bader-Meinhof, Pantani, Hie ansikte. Vinden kom från nordväst eller så. llis, Nestorn, Bengeten och Elitaren. En sådan samling hade man inte skådat på länge. Solen lyste med sitt varmaste ansiket. Vinden blåste från nordväst eller så. Norrut pekade kosan till en början. Bader-Meinhof hde dock ingen större lust att rulla allt för långt norrut. Han utgår ju från Malmö. Men planen blev att svänga runt i en båge åt höger för att komma ut mot Kävlinge/Borgeby. Men i Asmundtorp så drog Bader i tyglarna på sin järnhäst. Ptrooo, Jolly.Jumper, och så gjorde han helt om för att uppsöka hemmets lugna vrå. Vink-i-vinki. Men oj han fick ju inget Kexchoklad... Alltså har du det tillgodo!

Nästa anhalt var alltså Rönneberga. Där blev det som vanligt strid på kniven. Pantani, Bengeten och Nestorn jagade för vad tygen höll. Hillis och Elitaren tog det lite lugnare. Pantani fick upp ångan och rusade för fullt nedför backen. Nestorn och Bengeten stannade till för att samla ihop klungan igen. Sedan br det utför. I Tågarp så fick man kontakt med Pantani igen. Vidare upp mot Sireköpinge - Svalkv. Det var samma väg som Naturtrampen avslutas på. Alla ackar medför strid. I Svalöf stanande man åter för att samla upp klungan. Elitaren linkade in sist till uppsamlingen. Ischiasen gjorde sig påmind. I ettt lugnare tempo påbörjades återfärden. Det gick lugnt till ända till Nestorn passerade Pantani. Då var det igång igen. Alla utom Elitaren drog på. Alla mot alla gällde striden. Man avlöste varandra för att rycka förbi Pantani. Till slut vale Pantani enn avvikande väg hem, så var det bara fyra pojkar kvar...

Nu var det inte så långt till Hillis. Där vinkade man av honom så var man bara tre pojkar kvar. De övriga följdes sedan åt till Saxtorp där man skiljdes för dagen.

Lite dryg 61 km med en snittfart på 31 km/h blev resultatet för dagen.

Onsdag 15 juni. En decimerad Cyklfåneskara träffades i Saxtorp på utsatt tid. nestorn hade haft internationella uppdrag under dagen. Han hade agerat guide för ett gäng italienska cyklister. Så åtta mil hade ha fått avverkat innan lunch. Nu på kvällen så var det bankett, bjudmat alltså, så de vanliga cykelkompisarna kom till korta denna dag. Bader-Meinhoff skulle ut på ett sista långpass inan broloppet på lördag. Vurpan spikar bastu när han inte vårrustar sin båt. Pantani hade klient på kvällen, så han kunde inte. Vättern liigger väl och sover in sömn inför helgens vätternrunda... Atomen tränar i smyg för att kunna överraska på tävlingarna...

Men den resterande Cyklofånetrion rädes inte uppgiften. Vinden var av sydlig karaktär. Man beslutade sig för att köra över Annelöv- Norrvidinge-Södervidinge (där de bakar det goda brödet...) - Krutmöllan och så mot Örtofta. Från Krutmöllan så valde man för omväxlingens skull cykelvägen som går på den gamla banvallen. Hillis agerade lok och drog. Efter Lilla Harrie så tog asfalten abrupt slut. Några kilometrar med grus... Det gick bra. Farten påverkades inte nämnvärt. 34-35 km/h dammade man fram längs den kuttorra grusstigen. I Örtofta så svängde man så åt Gårdstånga. Sedan vidare mot Flyinge och Södra Sandby. Nej då Atomen syntes inte till. Från södra Sandby och in mot Lund så har man en fin backe. Men i den stöt som Cyklofånarna var så avverkades den som om det vore plattmark. I lund så tog man vägen via Gastelyckan vidare till Värpinge och så hem via Stävie - Borgeby slott - Löddeköpinge.

Nästan 85 km avverkades på precis under 2h 30 min. 34 knyck i snitt känns som godkänt...

Onsdag 8 juni. Medan Elitaren rullade uppmot Saxtorp så smög det sig upp en skugga bakifrån, oanmäld. Bader-Meinhof. Han hade tyckt att det var ett så bra väder att han inte kunde låta bli att ta fram stålhästen. Dagen innan hade han kört ett långpass i löpning, nästa tvenne timmar, så de var att rulla lugnt som gällde denna dag. I Saxtorp så mötte Nestorn, Hillis och Bengeten upp. Man bestämde sig för att köra österut mot Krutmöllan. Vinden var frisk nordlig. Så efter att man cyklat en bit upp mot Tågarp så tog man av mot Annelöv. Där fick man full pott på medvinden. Hillis som inte cyklat sedan Gran Fondot fick spatt. Sprakfålen tryckte på i pedalerna så kraftigt att de andra hade fullt sjå att hänga kvar på hans rulle. Farten låg runt 50 knyck genom Annelöv, vidare mot Trää. Någon liten ondulering i landskapet minskade farten något, men sedan bar det av igen. I vanlig, traditionell ordning så var det strid i backarna. Nestorn söter alltid. De andra svarade och så var "kriget" i full gång... Färden gick sedan via Norrvidinge - Södervidinge - Stora Harrie till Krutmöllan. Sedan var det dags att vända hemåt via Västra Hoby. Furulund - Stävie - Borgeby. I Borgeby stannade man för chokladpaus innan Bader-Meinhof försiktigt började rulla hem i medvinden. Smått chockad av infernot som han hamnat i när han var ute på en frejdlig cykelrunda. Den kvarvarande kvartetten satte kurs mot Pantani och hans bostad. Bilen var där. pantani själv skymtades inne i huset. Dörren stod öppen och se där var han. Mannen som tog fel på två fingrar och sågen. Jodå han var på väg ut för att cykla. Norrut stod planen. Bra, då kunde man ju rulla tillsammans ett tag. Via Lödde Sandskog - Barsebäcksby så ringlade man sig upp till Hofterup. Där steg Eliaren av efter att ha trollat fram en omgång kexchoklad till. Tyvärr hade Elitaren glömt kameran så därför blev det inga bilder från denna dag.

Onsdag 1 juni. Sistlidna helg var vädret fantastiskt. Högsommar helt plötsligt. men bakslaget kom strax i form av normal skånsk försommar. Dvs snålblåst, regn och brrrrr.... Inte desto mindre så begav sig Nestorn, Bengeten och Elitaren ut dena kulna dag. Tunga moln hängde här och där. Tidvis ganska tätt i hop. Vägbanorna var våta. Tidvis kom det lite stänk. Men med tur som några tokiga så lyckades man parera alla skurarna. Vätan man fick kom från nyregnade vägbanor.

Ottarpsturen stod på schemat. Iväg mot Häljarp-Asmundtorp-Rönneberga. I vanlig ordning så steg testosteronet i takt med att man närmade sig kullens topp. Hårdare och hårdare trampade man i pedalerna. För ovanlighetens skull så lyckades Elitaren dra längsta strået i denna kamp. Utför bar det sedan, ner till Tågarp och sedan till vänster mot Härlöv eller Därlöv eller något annat -löv. Nestorn var på hugget och attackerade i allt som kunde liknas vid en backe. Bengeten och Elitaren svarade och lyckades ofta knipa först uppe priset. Men detta gjorde inte att Nestorn tappade. Tvärt om blev han allt aggressivare. Fradgan stod runt munnen likt en rabiessmittad terrier. Killerinstinkten lyste i hans ögon. Och se; framgångarna kom sedan allt efter hand.

Knappa 70 km avverkades på starx under 2:20.

Bengeten efter en hård spurt uppför Mörarpsbacken i Vallåkra.