Vurpan
fixade det!
|
Söndag
20 juni. Nestorn tävlade i Gottne, Vättern körde, just det, Vättern
och Vurpan drog sig till 031-området för att köra SM i Triathlon. Baader-Meinhof
var på väg till Dalarna. Hillis och Elitaren var fullt upptagna med trädgårdsarbete.
Atomen är ju som bekant skadad. Ovan på allt elände så var
det ett oherrans busväder med friska
vindar och regn, rikligt med regn.
Nestorn hade ingen bra
helg. Trea på tempot och fyra i linjeloppet. "Jag
hade liksom
ingen ork" sade han på en brusig telefonlinje från Dalarna där han övernattade
på vägen hemåt. Men minns vi inte helt fel så hade Nestorn en svacka vid
denna tide även i fjor. Så benen piggnar säkert till så han kan göra nya
insatser senare i sommar.
Vättern var nöjd med att han genomförde det 300 km långa loppet. Regn och
lite eländesväder till trots. Gnistan har han kvar och är sugen på att komma
ut på onsdag!
Vurpan skrällde till vid Triathlon SM i Göteborg. Att han varit ovanligt
vältränad detta år, är något alla Cyklofånar märkt! Av en 16-17 startande
så belade han tredjeplatsen. Alltså SM-brons vid sin tävlingspremiär i större
sammanhang. Alla Cyklofånar bugar och bockar och lyfter på hjälmarna! Kanon,
Vurpan! |
Vurpan bronsmedaljör vid Triathlon SM i
Göteborg! |
Blowing
in the wind 2...
|
Onsdag
16 juni. I "vanlig" ordning var det ett rackabajsandes blåsande.
Någon stans bortåt kuling låg vinden. Baader-Meinhof hade malt på i
motvinden från Malmö. Han kom punktligt till Elitaren. Tillsammans
fortsatte man mot Saxtorp. Strax innan där så mötte Hillis upp. I Saxtorp
skulle man möta upp Nestorn och Atomen. Nestorn "plockades" upp på
vägen. Atomen hade lämnat återbud, meddelade Nestorn. Han är inte återhämtad
riktigt efter sitt överarmsbrott som han ådrog sig efter vurpa vid
Fix GP.
Nordväslig vind så kosan ställdes mot Häljarp för att sedan via Asmundtorp
kunna inviga Baader-Meinhof i "Passo" Rönneberga. När Hillis såg
den raka uppförsbacken började hans ticks i benen. Ryck, ryck, kadensen
ökade allt mer och tempot ökade allt mer. Nestorn tryckte ut rökpuffar
ur öronen och hängde på. Elitaren och Baader-Meinhof därefter. Uppe
på toppen samlades man ihop för att kasta sig ner för backen. Medvinden
gjorde att hastigheten gick upp över de 60 knycken! härligt. Tågarp
passerades med blixtens hastighet. Vänster mot Kvärlöv och Kvisttofta.
Istället för att svänga mot Ottarp så var det raka spåret fram. Vänster
mot Landskrona och sedan höger mot Glumslöv. Faciliteterna måste
visas för nytillskottet. Sundvikbacken. Den gör nog anspråk på att
vara Skånes brantaste backe. Inte så lång men 70 meters klättring
på några hundra meter... Hillis drog upp på stora klingan. Han försvann
som en måsskit i dimman som redaktörens poetiske lillebror skulle
kunna uttryckt det. Den resterande trion kom hyggligt samlade upp
till toppen. Så var det dags för chokladpaus. Fram med kexchoklad
och kamera. Ivrigt tuggande på godiset avbildades gänget. På Hillis
initiativ så drog man en runda till. "Vi kan ju bara rulla runt lite
lätt" tyckte han. Så rullades det iväg. I vanlig ordning så ökade
farten allt efter hand. Så var det dags igen för 70 metersklättringen.
Lite lugnare upp denna gången. Men allt efter hand så ökade tempot
lite. Landskrona nästa. Den attackvillige Nestorn borrade fram näsan
aerodynamiskt och satsade i backen upp mot Glumslövsbacken. Med värkande
ben försökte Elitaren hänga på. Resultatet blev väl någorlunda. Imponerande.
Varje gång som han är nedräknad på nio och en halv så kommer han
upp igen likt gubben i lådan! I utförslöpan mot Landskrona attackerade
han igen. Hillis och Elitaren hängde på och körde sedan förbi. Kik
bakåt. Ingen Nestor. Hade räkningen passerat tio? Nejdå, gubbaj-v-ln
hade sökt sig ut på cykelvägn och ångade på som bara den. Lite kiv
och trix igenom stan och så ut mot Häljarp. Här vinkade Hillis goodbye
och vände hem till Pia. Resterande i gänget
drog sig ut på Barsebäcksvägen. Här laddade man för medvind. Men
långnäsa i vanlig
ordning. Vinden
hade vridit mot väst så der var kantvind i stället... Nestorn tackade
för sig och så var det bara Elitaren och Baader-Meinhof kvar. Tillsammans
kämpade man sig till Löddeköpinge via Hofterups kyrka. Sista biten
frå Barsebäcks boställe och upp förbi Center Syd var det klockren
medvind! Häärligt. Vid Tolvåkersrondellen så skiljdes man. En näve
Kexchoklad fick Baader-Meinhof som färdkost. En timmes cykling eller
så hade han innan han kom hem. Elitaren hade bara någon kilometer.
Lite knappt 8 mil på två och en halv timme blev facit.
Piiiip, piiip, sade telefonen. Det var ett SMS från Baader-Meinhof:
"Fy
fan! Årets absolut värsta pass, det var krig från Lomma till
Kungshälla. Fan va skönt å komma hem efter 134,85 km. Hade inte gått
utan Cloetta,
tack å gonatt."
|

Kexchokladpaus på Sundviksbackens högsta punkt.

Höjdkurvan avläses på den bruna linjen. Rönneberga, Glumslöv, Sundvik
x 2 innan man rullade över Glumslövstoppen igen.
|
Blowing
in the wind...
|
Onsdag
9 juni. Det var en decimerad styrka som samlades denna onsdag.
Bader-Meinhof var tvungen att arbeta. Vurpan hade triathlonträning, Pantani
var tvungen
att hoppa in som spinningledare, Vättern skulle springa någon företagsstaffett.
Så Nestorn och Elitaren möttes i Saxtorp för att tillsammans bege sig mot
Hillis bostad. Hillis hade jobbat i Hylte denna dag och skulle bli lite
sen. Så de båda trampade på friskt i medvinden. Strax innan Häljarp blev
man passerade
av ett gäng trimmade mopeder. Vi kör ifatt dem. Det var ett infall Elitaren
fick. Upp ett par kuggar och så tramp, tramp. Det knastrade i Nestorns
växlingsmekanismer. I drygt 50 knyck jagade elitaren allt närmre mopedisterna.
När stafettpinnen
skull lämnas till Nestorn så var där tomt? Det visade sig att han hade
haft problem med växlarna och kunde därför inte hänga på. Man slog av på
farten.
Det var ju ingen jättebra ide at vara allt för tidig. Då var det ju inte
säkert att Hillis hunnit hem. Och mycket riktigt. När man kom fram så var
det jättetomt i huset. Den grå himlen blev allt gråare. Stäk, plopp, skvätt.
Regnet började lie lätt. Men man fann snart bot på detta. Upp på altanen
och så veva ut markisen lite. Två stolar stod tillreds. Perfekt! Efter
en tio minuters tid så ramlade Hillis in. Trafikstockning utanför Helsingborg
hade kostat runt halvtimmen. Upp med ytterdörren och katten for ut som
ett
skott. Efter någon minut så kom Hillis ut igen. Omklädd och redo för ett
cykeläventyr.
Vinden var frisk sydostllig så man bestämde sig snabbt för att ta cykelvägen
längs den gamla banvallen österut. I Billeberga tog den slut och man ställde
kosan mot Trä. Där var skylten med Annelöv alldeles oemotståndligt förförisk.
Efter Annelöv var man ute på den "vanliga" rundan. Södervidinge - Stora Harrie
- Krutmöllan - Västra Hoby - Kävlinge. Man hamrade i motvinden till Krutmöllan.
När man svängde mot Västra Hoby så kom den efterlängtade medvinden. Benen
gick som lärkvingar. I vanlig ordning s var Nestorn attackvillig. Han mosade
på i alla backar... G-bb-j-v-l tänkte Elitaren i sitt stilla sinne när han
försökte hänga på. Hillis hade inga problem. Denna yngling med flinka
ben. Vem skulle hota honom? Framme i Kävling så valde man att slöra (segla
i medvind) direkt till Saxtorp. Tempot var högt. När farten gick över de
femtio så blev det jobbit för elitaren som körde med bergskassetten. Växlarna
räckte inte till ordentligt. Så vid Dösjebro så ramlade han av. Men Hillis
och Nestorn väntade in. Så kunde man tillsammans avverka sista biten till
Saxtorp. En spurtstrid i slutet drog Nestorn det långa stråt före Elitaren.
Hillis kör ju som bekant i egen klass...
70 km avverkades med en snittfart
av 32 km per timme.
|

Nestorn och Hillis pustar ut efter racet i medvinden

Sällskapets
"Snorvalp"?
|
Ringsjön
runt & Götalandsmästerskapen!
|
Lördag
5 juni. Hillis och Vurpan startade i MTB-Ringsjön. Masstart och
så ut i skogen. Hillis var den förse att korsa mållinjen i detta lopp. Landsvägsdelen
av Ringsjön var det Spaghetti-Håkan som var först. Men även Pantani och Vättern
var synliga där. Vättern nöjde sig med lilla rundan. pantani drog hela varvet
men punkterade och hade sedan svårt att få tryck i ringarna igen. Men runt
kom han. Nestorn var och körde Götalandsmästerskapen. Tempobanan som var
backig passade inte honom riktigt bra. Men en andraplats blev det i alla
fall efter Per Bergman. Vid linjeloppet punkterade han(!) efter en mil, Har
månne Vättern smittat sällskapet med någon butylröta? Så efer en mil på "sock"
så frågade han om han kunde byta till sitt tempohjul vid varvningen. Till
sist så fick han tillstånd till detta och kunde fullfölja loppet. |
|
Vättern
en äkta butylfantom!
|
Onsdag
2 juni. Bader-Meinhof ringde på dörren hos Elitaren. Han hade cyklat
från Malmö och ut, nästan 30 km. Tillsammans rullade man vidare norrut
mot Saxtorp. Hillis mötteckte påupp på vägen. I Saxtorp stod Vurpan
och Vättern i full gång med attt montera samman sina cyklar. Nestorn
vinglade
in
i samma stund. Vättern fick byta slang då han hade fått punka på framhjulet.
Detta var bara början...
Efter diverse fippel och den fd Postgiromekankern, Nestorn, hade gjort
en insats så blev det till sist tryck i däcket och man kunde rulla
iväg. Dösjebro - Södervidinge - Storaharrie. Den svaga vinden bar emot.
Vättern har inte så stor vana att köra i klunga. Men allt efter hand
så fan han sin plats på rullen. Efter Stora Harrie så bar kosan via
Krutmöllan till Håstad och Örtofta. Vid sockerbruket så svände man
av på cykelvägen och så vidare ut mot Viderup. Ellinge pekade skylten
åt vänster. Den goa backen välkomnade Cyklofånarna. Elitaren tryckte
på men blev snabbt inhämtad och passerad. Väl uppe på krönet igen så
lugnades tempot igen. Så en loop och ner till Örtofta igen. Baklöpa
mot Krutmöllan. Vägen slingrade sig genom Hoby och så till Kävlinge.
Precis innan bron över 104:an så fick Vättern punka igen. Elitaren
hivade fram en reservslang. Mekanikerteamet ilade till undsättning
och så kunde man till sist rulla iväg igen. Upp för backen och över
bron,
Punka igen! Bader-Meinhof rotade i bakfickan och fick fram en till
butylapparat. Hillis granskade slangen och fann ett stort hål på ovansidan
av densamma. Då granskade man fälgen och fann att det så kallade fälgbandet
var skadat. Alltså var det en eker som punkterat slangen. När trycket
blev för stort i slangen så trycktes den in i hålet för ekernipplen
och så pekade väl ekerstumpen ut. Vips så var punkan ett faktum. Men
strax så var man på rull igen. In till Kävlinge och så ut på 104:an
mot lund. Upp för den långa backen innan man svängde mot Furulund.
Vid Furulund så blev det splittring. Vättern hade halkat efter och
Elitaren hade fallit tillbaka för att hjälpa honom att komma ikapp.
När den eftersläntande duon kom till Furulund så syntes ingen där.
Så man fortsate in mot Kävlinge igen. Där framme skymtades Nestorn.
Strax efter Högsbaccken så var han inhämtad. Men han hade ingen koll
på var de övriga tre cyklofånarna tagit vägen.
Man hade planerat att svänga mot V. Karaby i Hög, men där höll Vägverket
på med att lägga nytt oljegrus. Så snabbt fick man vänt cyklarna 180
grader och bort från den akuta punkteringrisken(!). Via Löddeköpinge
så färdades man åter mot Saxtorp. Elitaren hoppade av i Hänkelstorp
då klockan började bli mycket. Hemsksidan skulle ju uppdateras. Vink,
vink till Nestorn och Vättern och så en uppmaning till Nestorn att
ta det lugnt och låta Vättern rulla av de sista kilometrarna.
Via telefon fick Elitaren information från Vurpan att han och Hillis
hade väntat i Furulund. Bader-Meinhof hade ställt kosan mot Malmö.
På någt sätt hade man alltså missat varandra i Furulund. Via SMS kom
just i denna stund ett meddelande om att Bader-meinhof var tryggt hemma
igen efter 117 km cykling. Övriga Cyklofånar fick ihop sisådaär 75-80
km, lite beroende på vilken runda man avslutade med.
|
. 
Vättern byter slang innan start. Th: Bader-Meinhof assisterar Vättern med
slangbyte...

Vättern hade många åskådare
vid sina frekvena slangbyten.
|
|
|
|