Onsdag 16 juni. I "vanlig" ordning var det ett rackabajsandes blåsande. Någon stans bortåt kuling låg vinden. Baader-Meinhof hade malt på i motvinden från Malmö. Han kom punktligt till Elitaren. Tillsammans fortsatte man mot Saxtorp. Strax innan där så mötte Hillis upp. I Saxtorp skulle man möta upp Nestorn och Atomen. Nestorn "plockades" upp på vägen. Atomen hade lämnat återbud, meddelade Nestorn. Han är inte återhämtad riktigt efter sitt överarmsbrott som han ådrog sig efter vurpa vid Fix GP.
Nordväslig vind så kosan ställdes mot Häljarp för att sedan via Asmundtorp kunna inviga Baader-Meinhof i "Passo" Rönneberga. När Hillis såg den raka uppförsbacken började hans ticks i benen. Ryck, ryck, kadensen ökade allt mer och tempot ökade allt mer. Nestorn tryckte ut rökpuffar ur öronen och hängde på. Elitaren och Baader-Meinhof därefter. Uppe på toppen samlades man ihop för att kasta sig ner för backen. Medvinden gjorde att hastigheten gick upp över de 60 knycken! härligt. Tågarp passerades med blixtens hastighet. Vänster mot Kvärlöv och Kvisttofta. Istället för att svänga mot Ottarp så var det raka spåret fram. Vänster mot Landskrona och sedan höger mot Glumslöv. Faciliteterna måste visas för nytillskottet. Sundvikbacken. Den gör nog anspråk på att vara Skånes brantaste backe. Inte så lång men 70 meters klättring på några hundra meter... Hillis drog upp på stora klingan. Han försvann som en måsskit i dimman som redaktörens poetiske lillebror skulle kunna uttryckt det. Den resterande trion kom hyggligt samlade upp till toppen. Så var det dags för chokladpaus. Fram med kexchoklad och kamera. Ivrigt tuggande på godiset avbildades gänget. På Hillis initiativ så drog man en runda till. "Vi kan ju bara rulla runt lite lätt" tyckte han. Så rullades det iväg. I vanlig ordning så ökade farten allt efter hand. Så var det dags igen för 70 metersklättringen. Lite lugnare upp denna gången. Men allt efter hand så ökade tempot lite. Landskrona nästa. Den attackvillige Nestorn borrade fram näsan aerodynamiskt och satsade i backen upp mot Glumslövsbacken. Med värkande ben försökte Elitaren hänga på. Resultatet blev väl någorlunda. Imponerande. Varje gång som han är nedräknad på nio och en halv så kommer han upp igen likt gubben i lådan! I utförslöpan mot Landskrona attackerade han igen. Hillis och Elitaren hängde på och körde sedan förbi. Kik bakåt. Ingen Nestor. Hade räkningen passerat tio? Nejdå, gubbaj-v-ln hade sökt sig ut på cykelvägn och ångade på som bara den. Lite kiv och trix igenom stan och så ut mot Häljarp. Här vinkade Hillis goodbye och vände hem till Pia. Resterande i gänget drog sig ut på Barsebäcksvägen. Här laddade man för medvind. Men långnäsa i vanlig ordning. Vinden hade vridit mot väst så der var kantvind i stället... Nestorn tackade för sig och så var det bara Elitaren och Baader-Meinhof kvar. Tillsammans kämpade man sig till Löddeköpinge via Hofterups kyrka. Sista biten frå Barsebäcks boställe och upp förbi Center Syd var det klockren medvind! Häärligt. Vid Tolvåkersrondellen så skiljdes man. En näve Kexchoklad fick Baader-Meinhof som färdkost. En timmes cykling eller så hade han innan han kom hem. Elitaren hade bara någon kilometer. Lite knappt 8 mil på två och en halv timme blev facit.
Piiiip, piiip, sade telefonen. Det var ett SMS från Baader-Meinhof: "Fy fan! Årets absolut värsta pass, det var krig från Lomma till Kungshälla. Fan va skönt å komma hem efter 134,85 km. Hade inte gått utan Cloetta, tack å gonatt."

Kexchokladpaus på Sundviksbackens högsta punkt.

Höjdkurvan avläses på den bruna linjen. Rönneberga, Glumslöv, Sundvik x 2 innan man rullade över Glumslövstoppen igen.

Onsdag 9 juni. Det var en decimerad styrka som samlades denna onsdag. Bader-Meinhof var tvungen att arbeta. Vurpan hade triathlonträning, Pantani var tvungen att hoppa in som spinningledare, Vättern skulle springa någon företagsstaffett. Så Nestorn och Elitaren möttes i Saxtorp för att tillsammans bege sig mot Hillis bostad. Hillis hade jobbat i Hylte denna dag och skulle bli lite sen. Så de båda trampade på friskt i medvinden. Strax innan Häljarp blev man passerade av ett gäng trimmade mopeder. Vi kör ifatt dem. Det var ett infall Elitaren fick. Upp ett par kuggar och så tramp, tramp. Det knastrade i Nestorns växlingsmekanismer. I drygt 50 knyck jagade elitaren allt närmre mopedisterna. När stafettpinnen skull lämnas till Nestorn så var där tomt? Det visade sig att han hade haft problem med växlarna och kunde därför inte hänga på. Man slog av på farten. Det var ju ingen jättebra ide at vara allt för tidig. Då var det ju inte säkert att Hillis hunnit hem. Och mycket riktigt. När man kom fram så var det jättetomt i huset. Den grå himlen blev allt gråare. Stäk, plopp, skvätt. Regnet började lie lätt. Men man fann snart bot på detta. Upp på altanen och så veva ut markisen lite. Två stolar stod tillreds. Perfekt! Efter en tio minuters tid så ramlade Hillis in. Trafikstockning utanför Helsingborg hade kostat runt halvtimmen. Upp med ytterdörren och katten for ut som ett skott. Efter någon minut så kom Hillis ut igen. Omklädd och redo för ett cykeläventyr.
Vinden var frisk sydostllig så man bestämde sig snabbt för att ta cykelvägen längs den gamla banvallen österut. I Billeberga tog den slut och man ställde kosan mot Trä. Där var skylten med Annelöv alldeles oemotståndligt förförisk. Efter Annelöv var man ute på den "vanliga" rundan. Södervidinge - Stora Harrie - Krutmöllan - Västra Hoby - Kävlinge. Man hamrade i motvinden till Krutmöllan. När man svängde mot Västra Hoby så kom den efterlängtade medvinden. Benen gick som lärkvingar. I vanlig ordning s var Nestorn attackvillig. Han mosade på i alla backar... G-bb-j-v-l tänkte Elitaren i sitt stilla sinne när han försökte hänga på. Hillis hade inga problem. Denna yngling med flinka ben. Vem skulle hota honom? Framme i Kävling så valde man att slöra (segla i medvind) direkt till Saxtorp. Tempot var högt. När farten gick över de femtio så blev det jobbit för elitaren som körde med bergskassetten. Växlarna räckte inte till ordentligt. Så vid Dösjebro så ramlade han av. Men Hillis och Nestorn väntade in. Så kunde man tillsammans avverka sista biten till Saxtorp. En spurtstrid i slutet drog Nestorn det långa stråt före Elitaren. Hillis kör ju som bekant i egen klass...
70 km avverkades med en snittfart av 32 km per timme.

Nestorn och Hillis pustar ut efter racet i medvinden

Sällskapets "Snorvalp"?

Onsdag 2 juni. Bader-Meinhof ringde på dörren hos Elitaren. Han hade cyklat från Malmö och ut, nästan 30 km. Tillsammans rullade man vidare norrut mot Saxtorp. Hillis mötteckte påupp på vägen. I Saxtorp stod Vurpan och Vättern i full gång med attt montera samman sina cyklar. Nestorn vinglade in i samma stund. Vättern fick byta slang då han hade fått punka på framhjulet. Detta var bara början...
Efter diverse fippel och den fd Postgiromekankern, Nestorn, hade gjort en insats så blev det till sist tryck i däcket och man kunde rulla iväg. Dösjebro - Södervidinge - Storaharrie. Den svaga vinden bar emot. Vättern har inte så stor vana att köra i klunga. Men allt efter hand så fan han sin plats på rullen. Efter Stora Harrie så bar kosan via Krutmöllan till Håstad och Örtofta. Vid sockerbruket så svände man av på cykelvägen och så vidare ut mot Viderup. Ellinge pekade skylten åt vänster. Den goa backen välkomnade Cyklofånarna. Elitaren tryckte på men blev snabbt inhämtad och passerad. Väl uppe på krönet igen så lugnades tempot igen. Så en loop och ner till Örtofta igen. Baklöpa mot Krutmöllan. Vägen slingrade sig genom Hoby och så till Kävlinge. Precis innan bron över 104:an så fick Vättern punka igen. Elitaren hivade fram en reservslang. Mekanikerteamet ilade till undsättning och så kunde man till sist rulla iväg igen. Upp för backen och över bron, Punka igen! Bader-Meinhof rotade i bakfickan och fick fram en till butylapparat. Hillis granskade slangen och fann ett stort hål på ovansidan av densamma. Då granskade man fälgen och fann att det så kallade fälgbandet var skadat. Alltså var det en eker som punkterat slangen. När trycket blev för stort i slangen så trycktes den in i hålet för ekernipplen och så pekade väl ekerstumpen ut. Vips så var punkan ett faktum. Men strax så var man på rull igen. In till Kävlinge och så ut på 104:an mot lund. Upp för den långa backen innan man svängde mot Furulund. Vid Furulund så blev det splittring. Vättern hade halkat efter och Elitaren hade fallit tillbaka för att hjälpa honom att komma ikapp. När den eftersläntande duon kom till Furulund så syntes ingen där. Så man fortsate in mot Kävlinge igen. Där framme skymtades Nestorn. Strax efter Högsbaccken så var han inhämtad. Men han hade ingen koll på var de övriga tre cyklofånarna tagit vägen.
Man hade planerat att svänga mot V. Karaby i Hög, men där höll Vägverket på med att lägga nytt oljegrus. Så snabbt fick man vänt cyklarna 180 grader och bort från den akuta punkteringrisken(!). Via Löddeköpinge så färdades man åter mot Saxtorp. Elitaren hoppade av i Hänkelstorp då klockan började bli mycket. Hemsksidan skulle ju uppdateras. Vink, vink till Nestorn och Vättern och så en uppmaning till Nestorn att ta det lugnt och låta Vättern rulla av de sista kilometrarna.
Via telefon fick Elitaren information från Vurpan att han och Hillis hade väntat i Furulund. Bader-Meinhof hade ställt kosan mot Malmö. På någt sätt hade man alltså missat varandra i Furulund. Via SMS kom just i denna stund ett meddelande om att Bader-meinhof var tryggt hemma igen efter 117 km cykling. Övriga Cyklofånar fick ihop sisådaär 75-80 km, lite beroende på vilken runda man avslutade med.

.
Vättern byter slang innan start. Th: Bader-Meinhof assisterar Vättern med slangbyte...

Vättern hade många åskådare vid sina frekvena slangbyten.