Det gick åt skogen med träningen!

Södag 24 februari. Lördagens storm hade bedarrat. Dock så blåste det ganska friskt från sydväst. Man hade bestämt att köra MTB för att slippa ligga och dnka sig gul och blå i motvinden på landsvägen. Elitaren & Piruetten hade sällskap till Saxtorp. Pantani dök inte upp. Då hade han väl inte fått ordning på växlarna. Hans MTB är lite styvmoderligt behandlad. Tekniska saker behöver lite kärlek och omvårdnad de också...

men hur som helst så mötte Husaren upp strax innan Saxtorp. Han kom på sin landsvägsvintercykel. Så dök Hillis gula hjälm upp. Strax därefter kom Bengeten och Nestorn, på racer... Här blev det en uppdelning. Nestorn, Huaren och Bengeten gav sig iväg på sitt håll för att nötaq asfalt. Piruetten, Hillis & Elitaren rullade ut i skogen för att njuta av vårtecken och dynga.

Det tog inte så lång tid innan man råkade på ett annat gäng i skogen. Det var Landskrona CK som rullade runt och gjorde stigarna osäkra. Cyklofånarna hängde på för att ha lite mer sällskap. Dessutom hade man ju chans att se några nya stigar och sträckningar. Det fick man också. Lite vinglande genom Saxtorpskogen innan man via Välandalen kom över mot sjöarna på Järavallen. Här rullade man ett varv runt ena sjön innan man kom vidare mot strövområdet och över bron. Sedan följde man motorvägen förbi Barsebäck Golfklubb. Strax innan tee på Donald Steel Course så stanande man för chokladpaus och fotografering. Sedan rullade man vidare under motorväge och igenom Hofterup. Ålstorp och paintballarenan passerades 0ch så var man strax tillbaka i Välandalen och så Saxtorpskogen. Snipp, snapp snut, så var träningen slut. Elitaren och Piruetten sälskapade hem. Totalt 40 km blev avverkade under 2h 30 min.


Landskrona CK och Cyklofånarna tillsammans vid chokladpausen på BGCC.
 
"Moonlight serenade "...

Onsdag 20 februari. Det är svinn på Cyklofånarna. Vargen har fått dra sig till USA's stäpper. Nestorn ligger fortfarande i utdragssoffan. Piruetten har ett arbete som slagit klorna i honom. Men Bengeten, Pantani, Hilis & Elitaren kom till start. Denna kväll som var helt vindstilla. Alltså kunde man välja vilket håll man ville cykla. Det fanns varesig med- eller motvind. Hillis tog befälet. Norrut upp mot Häljarp och så sedan mot Asmundtorp. Kvartetten höll ihop bra. Elitaren hade signalerat att han inte var riktigt på topp och ville därför inte hetsa på. Det gick bra. Vid Rönneberga så skulle Pantani och Bengeten mäta sina krafter. Hillis & Elitaren rullade lugnt. Uppe på krönet så vände man 180 grader igen mot Vadensjö. Sedan till Härslöv och så Ottarp. Nu började det krigas allt mer. Men man samlades sedan för att fortsätta mot nästa backe. Bälteberga och så vidare mot Kingelstad och därefter Halmstad By. Där stannade man för chokladpaus och fotografering. Sedan var det Sireköpinge som gällde. Lite nerför var det nu. Så farten ökade men trampet gick lätt. I Sireköpinge fortsatte man rakt fram mot Billeberga. I den backen blev det kriget "Orvar" mellan Pantani, Bengeten & Hillis. Pantani hade laddat sina batterier likt en Duracellkanin och fortsatte efter krönet så hans blinkande bakljus blev alt svargare i horisonten. Den resterande trion tog si sedan hem via Billeberga, Södra Möinge och till Saxtorp där man avnjöt ytterliggare ett kexchoklad innan var och en fortsatte hem till sitt.

60 km avverkades på längden och 245 meter på höjden på lite drygt två och en halv timme. Nästa träning blir på Söndag!


Trenne kexchokladätande Cyklofånar: Bengeten, Pantani & Hillis.
 
"Blowing in the wind"...

Söndag 17 februari. Brrrr... Det blåste så att man fick hålla i tupén. Kvicksilvret jobbade sig mödosamt upp emot tre plusgrader. Nog sjutton krävdes det någon inre övertygelse för att ge sig ut i detta blåsande inferno. Men är man Cyklofåne så är man. Varesig Piruetten eller Pantani sågs till. Piruetten hade varit tveksam. Förkyld, snuvig och frusen. Så troligen hade han släppt en morgonfjärt inan han lade sig på andra sidan under duntäcket. Pantani skulle på fest i gårkväll. Blev det för mycket med rusdrycker så kanske han inte kom. Av allt att döma så hade rusdryckerna varit rikhaltiga... I saxtorp så mötte Vargen, Hillis & Bengeten upp. Nestorn, herr "Snuweback" låg hemma i under duntäcket i utdragsoffan och försökte kurera sin förkylning.
Lite vilset först så rullade kvartetten iväg. Den friska vinden var västlig. Först lite irrande söderut innan man rullade in på Furuhilsvägen och mot Dösjebro. Sedan Annelöv, Södra Möinge och upp för Rönneberga. Vargen är på hugget. Även om han är stor som en björn har han bra tryck i pedalerna uppför. Elitaren kom sist flämtande upp på kröndet. Vidare ner mot Vadensjö och så till Härlöv där Vargen stannade till för att hämta sin cykelväska med reservslang etc. Sedan var det Ottarp som gällde. Med vinden i ryggen gick det raskt uppför backarna. Alla krigade givetvis...
Utförsbacke i medvind gjorde att hastigheten gick över 60 km/h. Häääääärligt! Men i Bälteberga var den emot. Uj, uj, uj, vad segt... Men det som inte dödar härdar, säger man. Så nog tusingen skulle denna turen härda alltid. Så småningom ko den sista motvindsbacken, Glumslöv. Det gick segt, men det gick. Nu var det ju bara lite sidvind och medvind kvar. Med läta fjät rulade man neråt mot Landskrona. Bengeten och Elitaren på cykelvägen medan Hilis och Vargen häll sig på den breda vägen. Vargen hade tydligen haft allt för många punkor under vintern...
Efter Landskrona så var det Häljarp. Där svängde Hillis av och drog sig mot den varma duschen i Munkebäck medan de övriga tre fortsatte till Saxtorp.

 


Vargen & Bengeten på g...


Glada miner i medvinden mot Häljarp.

 
Nestorintervaller!

Onsdag 13 februari. Lite mannfall denna dag. Pantani hade någon klient som inkräktade på cyklingen. Piruetten hade någon förbåld brandvägg på södra delen av Lolland(!). Men Hillis, Bengteten, Nestorn och Elitaren hade planerat sina kalendrar bättre. Klockan sex så sammanstrålade man i Saxtorp. Det var ganska kyligt. Vinden var nordlig och mannen med läderveken hade lovat nattfrost. Men som tur var så var det en svag vind.

Man satte av norrut mot Tågarp men efter man kört under järnvägsbron så tog man av till höger mot Kvärlöv/Annelöv för att via Trää ta sig til Billeberga. Sedan var det att fortsätta mot Tågarp. Nestorn hostade och snörvlade likt en förkyld blåval. Något jämnt tempo kunde han inte hålla. Gång efter anan drog han iväg. "Va f-n, har Nestorn börjat med intervaller" frågade Hillis lite roat retoriskt. Några lugnande tillrop så lugnade han sig en stund innan det var dags igen...

Sedan var det dags för Rönnebergabacken. Trion med Hillis tätt följd av Bengeten och Nestorn drog iväg. Elitaren tog det lugnt då han inte ville övervarva. Hillis kom upp först följd av Bengeten. Elitaren vinglade upp sist och Nestorn någon stans mitt emellan. Men uppe på dena topp var det dags för lite kexchoklad och fotografering innan det var downHill(-is). Goda smörsåser(?) till all den fisk som Hillis har dragit upp ur Öresund har väl givit honom en extra skjuts nedför. Aerodynamiskt sälformad(?) släppte hans välformade ändalykta luften med minimal turbulens. Ingen kunde frihjula ifrån honom... Färden hem gick sedan via Landskrona och så cykelvägen till Asmundtorp-Häljarp mot Saxtorp där Hillis slätte klungan för att rula hem grusvgarna. I Saxtorp skiljde de övriga tre och var och en rullade hem till sitt.

53,7 kilometrar avverkades under 2 h 20 min. Nästa träning på söndag.



Elitaren, Bengeten, Nestorn & Hillis med sin cykelmimik...

Linjeträning!

Söndag 10 februari. Piruetten dök upp utanför Elitarens bostad i god tid på onsdagsmorgonen. Han återbördade MTB'n som han haft på prov. I samma stund som de grenslade sina pållar så kom Pantani. Så gemensamt kunde trion bege sig mot Saxtorp och de övriga Cyklofånarna. I saxtorp fick man direktkontakt med Bengeten & Husaren(!). Det var första gången sällskaet fått nuta av detta celebra sällskap, kul! Nestorn och Hillis kom också punktligt. Sedan rullade man mot Dösjebro för att ta av mot Södervidinge, Stora Harrie och så Krutmöllan. I lugnt tempo gick färden. Ovanligt dicilpinerat. Hillis höll ordning så att alla drog på rätt sida och att ordnngen hölls. I backen vid Krutmöllan blev det lite oro i ledet. Men Hillis manade till lugn. Vänta till Viderup/Ellingebacken. Där är det till att spurta fritt. Så med hel klunga, nåja, klarade man av stignngen. Vid Örtofta stod ett gäng Trampencyklister och lagade punka. Men det klarade de själva så Cyklofånarna kunde fortsätta. I Viderupsbacken blev det krig. Hillis drog det längsta tstråt följd av Pantani, sedan kom de övriga lite efter hand.

Husaren följde med efter chokladpausen strax efter järnvägsövergången efter backen och höll sälskap till korset vid Krytmöllan. Där svngde han mot Eslöv medan de övriga fortsatte rakt fram mot Hoby och sedan Furulund, Stävie, Borgeby och så hem. 63 km avverkades denna dag. Nästa träning på onsdag.


Cyklofånarna på väg!
Cyclekiting!

Onsdag 6 februari . Lite mannfall denna dag. Piruetten hade några barn att passa och Pantani hade någon klient att ta hand om. Vargen är inte tillgänglig på kvällen han kan bara vara med på helgerna. Så Bengeten och Hillis mötte upp i Saxtorp när Elitaren kom rullande dit i motvinden. Nestorn fiskades upp en bit in på Stora Byvägen. Tillsammans vinglade man söderut. Pedalerna gick runt med lätta fjät. Medvind alltså. Man beslöt att ta sig ner till Hofterup för att sedan ta Furuhillsvägen till Dösjebro. Väl där så tog man cykelbanan under järnvägen och satte kurs mot Annelöv. Motvinden var som en snyting, men man kan ju inte bara skämma bort sig med medvind. Så småningom så hamnade man i Kvärlöv, Vargens näste. Men han syntes inte till. Så vidare tramp mot Annelöv för att svänga mot Södra Möinge. Hönseriet passerades på läsidan vilket gav starka lungor... Urk... I Asmundtorp så stannade Hillis och Elitaren för att lätta lite på den skvalpande barlasten. Med tömda blåsor gick det lättare att trampa. Upp på Rönnebergabacken där kexchokladen intogs och det obligatoriska fotot brändes av. Nu var det hemåt som gällde. Mot vind men nerförbacke. Vid landskrons så vinglade man in på cykelbanan som med sin friska medvind gjorde att man kunde "Cyckelkita". Cykelbanan går spikrak på den gamla banvallen. Höga växlar och bra spinn på fossingarna gjorde farten härlig. I Asmundtorp steg Hillis av medan den resterande trion rullade i bitvis motvind till Häljarp innan medvinden var total igen. I Saxtorp skiljdes så trion. Elitaren rullade hem till sin varma dusch medan de båda andra entusiasterna rullade hem till sina. 185 höjdmeter avverkades under det två och en halvtimme långa passet. 53,5 km stanade tripmätaren på. Nästa tränng på söndag.

 


Trenne urblåsta Cyklofånar på Rönnebergabackens högsta topp.
Cykelförvirring

Söndag 3 februari . Först var det bokat MTB så vi sku´le kuna hpla oss någorlunda i lär bland tallar och björkar. Men så ringde Nestorn och berättade att Vargen, mannen som vi träffade härom söndagen ville trampa med. han hade dock ingen MTB. Nävisst. Då sadlar(!) vi om. När Elitaren rullade hemifrån för att fånga upp Pantani och Piruetten på vägen. Ingen vid korsningen så Elitaren kikade sig runt. Fortfarande ingen i sikte, Lite lätt rullade han ner om på piruettvägen och upp igen. Fortfarande ingen i sikte. Men så dök Piruetten upp. Någon minuts väntan sedan rullade man mot Lödde för att se om man kunde fånga upp Pantani. Men ingen där. Så tilsammans började man rulla omt Saxtorp. Efter någon minut så kom Pantani i en ryslig fart söderut. Humöret verkade inte vara det bästa. Hur som helst så fortsatte duon norrut. I Saxtorp så ramlade man på Nestorn, på MTB? Jag ringde ditt mobilsvar, sade han. Det var is i morse. Vargen ville inte ut när det var så halt. Bengeten var här men rullade hem för at skifta cykel. Ok då, Två på MTB och två på racer. Då får vi se vad Hillis rulalr på. Racer visade det sig.

Så var det dags att rulla igång på lite allvar. Vinden var bitande från sydväst någonting. Kävlinge var första anhalten innan man via Furulund, Stävie tog sig till Fjelie och Värpinge. I Värpinge så stannade man för chokladpaus. Då blev man anropade av en herre, Italienare?, i en vit herrgårdsvagn som undrade hur många kilometrar vi skulle cykla. Mellan 60 och 80 blev svaret. Där ör du sade chauffören när han vände sig till höger mot sin fru. Huruvida Cyklofånarna var till hjälp eler förfång i denna inomäktenskapliga diskussion förtäljer inte historien.

Härifrån pumpade man i motvind till Loma. Nestorn var inte i stöt. Han hade nog något konstigt i kroppen. Men han fick ta rule på de övriga. Snart skule man fröjdas i medvinden. Jodå i Lomma så kom medvinden. I Habo Ljung kunde man åter vinka på manen i den vita bilen med det stora cykelintresset. Hemåt gick det lätt. I lödde så tog man sig en lov in om till Pantani som sken upp när han såg besöket stå på farstutrappan. Joå han var sugen att köra på onsdag. Nestorn rulade lite i förväg för han mådde alls inte bra. De övriga kom ikapp honom efter en liten stund. Lite dryga sextio kilometrar avverkades på den dryga halvannan timme man var ute. Nästa träning på onsdag. Samling kl 18.00 på MTB i Saxtorpsrondellen, vid kyrkan.


Visst värmer kexchoklad. Men varm mjölkchoklad med rom och vispgrädde hade ju nog inte varit dumt det heller...