![]() |
|
Söndag
26 december. "Klubbussen" fylldes med fyra Cyklofånar
denna söndag. Nestorn, Bengeten, Hillis och Elitaren hängde upp sina
resektive
MTB på det förnämliga Thulestället. Sedan drog man iväg denna vinterdag
till favorittillhållet, som dock inte hittills varit så välbesökt,
Söderåsen. Vid parkeringen Strövområde Klåveröd så var det dags att
plocka av cyklarna och kränga på sig den sista utrustningen. Det låg
lite mera snö här på dessa höjder. dock var det inte så kallt. Runt
nollan. Detta gjorde att många av stigarna var mer besläktade med bäckfåror
än stig... Slskigt, blsakigt och dyngigt. Isabels mamma, Dykarn, hade
älskat underlaget! Bengeten, denne asfalt-Tarzan, hade slicks på sin
hoj. Han hade det livat och glatt, även i lera och sörja om vi nu skall
drista oss till att traverstera Roberg Broberg... Uppförsbackarna var extra tunga denna dag. Den genomblöta, dyngiga jordytan sög fast däcken likt flugpapper. Men med svällande lårmuskler så jobbade cyklofånana på. Bengeten klarade sig bra när det inte var för isigt underlag. Denna lille flugviktare kan ju nästan beswtiga vilket berg som helst med bara en någorlunda annandagsfjärt. Dagen var ju dessutom vindstilla så att dungeten skulle singla ner på fel ställe var inte speciellt sannolikt. Efter en halvtme till tre kvart så korsade man vägen som går till Lotta på åsen. Strax därefter bestömde man sig för att svänge ner om Lotta för att sedan ta grusvägarna upp till parkeringen vis Skäralid. När man kommit ut på asfalten igen och susade ner för denna baccke så blev det kallt. Hu jeda mig vilket fryshus som cykeljackan förvandlades till. Men det var bara att härda ut. Väl nere så var det dags att börja klättra igen. Uppåt, uppåt. Mjölksyran gjorde sig påmind i låren. Oj, oj, oj. Pust och stånk. Men hur jobbigt det än var så förde varje tramptag kvatetten allt längre mot målet, Skäralid. Allt efterhand så blev det mer stig. Detta till Bengetens förtvivlan. Han trivs bäst på slät väg med de däcken som han har. Men det är inte alltid som ens önskningar uppfylls... Stigen ringlade framåt. Så kom man till en utförslöpa. Förväntansfullt så kastade sig Hillis och Elitaren utför. Nestorn och Bengeten tog det lite försiktigare. Det var ganska brant utför. Väl nere så väntade Hillis och Elitaren in de två övriga. "Vi körde ner här bara för att vi skulle få möjlighet att köra upp igen" meddelade en glad Elitare. Det var dock ingen förutom Hillis som trodde på detta, "Hade jag vetat detta så hade jag stannat där uppe" Sade Nestorn... "Det visste vi så därför sade vi inget" replikerade Elitaren innn han gav sig uppåt igen. Så dök skäralidsravinen upp. Längs stigens högra sida var det stup neråt. Hillis var utanför avspärrningarna och kollade utsikten vid hjortsprånget. Kanonfint, men lite skrämmande, sade han där han gick omkring och halkade i sina cykelskor... Så var det utför. ner mot restaurangen och Naturumet vid Skäralid. Ganska ödsligt. Där var någon familj som dukat upp en picknic på en av bänkarna där. Annars hände det inte så mycket just där. Upp på bron och ut över forsen. Det var rikligt med vatten där. Alla fåror var fulla, dessutom rann det över en säkerhetsbarriär/utlopp. Dånet var öronbedövande. Fyllda med denna mäktiga upplevelse fortsatte Cyklofånarna mot Klåveröd. Det blir mest grusväg sade man lugnande till Bengeten och svängde i samma stund ut på en liten ringlande stig... Undra vilket tilltro han har till alla utfästelser? Det var en tuff backe uppför. Oj, oj, oj vad de trötta lårmusklerna fick jobba. Men stigningen gick att övervina. Större problem var det tidvis med vilken väg man skulle ta. Men allt efter hand så fick man deja-vue upplevelser. Jo men vist brukar vi väl svänga mot Vega? För säkerhets skull så upp och kolla med kartan. Jo det stämmer nog. Vega, samma namn som på en gammal mössa. Men å andra sidan så såg skylten rätt gammal och sliten ut. Hur som helst var det mest grusväg nu. Man kom också igenom gården som hr en varningsskylt för en ilsk bonde, Denna skylt förevigades givetvis... Ju närmre bilen man kom ju mer gjorde sig tröttheten påmind. Oj, oj, oj, aj, aj, aj vilken övertalning som krävdes för att få runt tramporna i de sista stigningarna innan man kom ut på asfalte. Där började så den sista rejäla stigningen. Elitaren körde uppsamlingsheatet och låg sist för att fånga upp alla som eventuellt skulle släppa... Men alla höll sig och så dök den befriande utsikten upp. Bilen! Lite drygt 38 kilometrar avverkades med en stignig av 875m detta på den fantastiska tiden 2h 45 min... |
Nestorn på väg upp för den "ofrivillga" backen... Cyklofånarna på "bergets topp"! NSnacka om udda varningsmärke... |
![]() |
|
Söndag
12 december. Trenne Cyklofånar ställde upp på den gemensamma
träningen dena söndag. Bengeten, Nestorn och Elitaren. Vinden var en
ganska kylig nordanart. Så snabbast möjlig så svängde man in i skogen.
på delvis sönderridna grusvägar så tog man sig ett stycke norrut i
Saxtorpsskogen. Upp till Scoutstugan innan man sedan svängde söderut
igen. Som vanligt var det en del hundfolk i skogen.
|
|
![]() |
|
Onsdag
1 december. Den första
onsdagen i december. Vurpan ringde. "Det öser ner här i Svedala"
sade han
och
berättade
att lusten
att
cykla hade helt plötsligt lagt sig ganska ordentligt. Okej då. Det
är klart. Köra från svedala för att cykla i reg är inget kul. Men
här är det i alla fall uppehåll. Naä, den inlånade trainern drog
nog lite mer ändå. När Elitaren så skulle bege sig hemifrån så regnade
det. Inte nog med att det regnade. Det var dessutom stora snöflinger
i regnet. Knapriga att tuga på. Är det månne ett vulkanutbrott någon
stans i världen? Hur som helst fortsatte han norrut mot Saxtorp.
Tankarna var mer hemma hos kaminen som han hade lagt in en stor vedklabbe
i innan avfärd. I Saxtorp var där ingen. Ingen Benget, Ingen Nestor.
Okej., jag kör väl ett par varv här innan jag drar ner till Borgeby
för att fånga upp Vättern om han nu vågar sig ut i mögvädret, tänkte
Elitaren. Just då så dök det upp ett ljus. Jo det var ju Nestorn!
Tänkte väl det, som Nestorn skulle sagt. Inte tusan drar han sig
för lite nederbörd. "Bengeten komer inte i kväll. Han skulle på julbord"
sade Nestorn. Då blir det vi två då och så vättern om han dyker upp.
Tillsammans började man då färden söderut. En cyklist kom mötande?
Bengeten? Jodå det var det. Han hade gått tidigare från jobb för
att hinna med en tur innan julmiddagen. Han hade varit precis innan
Lomma innan han hade vänt igen. "Det passar ju bra att ni kom" sade
han. han var nämligen ypperligt sugen på kexchoklad. Sure baby, ta
en grabbnäge i ryggsäcken sade Elitaren. Och så blev det. därefter
vinkade man hej då till Bengeten och fortsatte vidare. Blött och
isigt från alla håll. Det var inte månget streck över nollan. Rundan
skulle
kortas.
Blötan gjorde det kallt dessutom så hade Nestorn förlagt sina skoöverdrag.
Det lät kallt. |
|