Det var bara en som inte fegade ur! Söndag 31 januari. Härlig sol och ljust. Underbart när årets första månad gått. Då märks det tydligt att dagarna blir ljusare och längre. Ett upprop hade gått ut att det var dags att träna idag. Speciellt riktat till Piruetten. Men han svarade på SMS att han tagit sin tillflykt till Danmark denna helg. Så den danska politiken har inte haft avskräckande verkan på alla flyktingar. Elitaren rullade iväg mot Saxtorp. Efter en stund så syntes en löpare i orangea skor och lila överdel. Det såg lätt ut och farten var ganska hög. Det tog längre tid att komma ifatt än vad som först hade uppskattats. När löparen passerades så visade det sig vara Ögat som var ute och knatade. Hon hade varit hos Jerka i bageriet och köpt frallor och var nu på väg hem igen för frukost innan det var dags att åka till jobbet. Det räknas till att vara aktiv om man tar sig en löprunda på söndagsmorgonen innan frukost för att hämta frallor!
I Saxtorp stod Bosse Bus bil parkerad och ytterligare en höll på att packa sig ur sin bil för att bli cykelklar. Elitaren tog sig en runda på stigarna i Fotbollsgofsdungen. De minutrarna denna runda tar var tillräckligt för att det skulle ha hunnit komma fler. Efter en stund kunde man räkna in närmre tjugo träningssugna. Bokis, Schnurrbart, Bosse Bus, Hillis, Tränar’n, Löpar’n, White Lady, Mini, Femman, m flr, m fl. Dock var det lite tvekande med att sätta iväg. Till sist rullade Elitaren iväg och ropade till de som ville vara med på en gubbarunda att hänga på. Alla hängde på!
En god runda på slingan i Saxtorpsskogen. Hel avlöpte bra. Det var ganska många ute i skogen dena fina januaridag. Men inte så många som man mötte på stigarna. Däremot kunde man se många parkerade bilar, På sluttampen är så passerade man herrskapet Borgström, Lilian & Janne. Man jagade vidare och snart kunde man rulla över Stora Byvägen för att ta sig vidare mot Järavallen. Emellanåt fick tempot sänkas lite för att sistingarna skulle hinna ikapp. När man är så många som cyklar så blir det en lång ”gummibandseffekt”. Att ligga som siste man i en sådan klunga är jobbigt. Det blir stora fartskillnader. Stopp och så fullt ös. Snacka om intervallträning!
Väl över Välanbäcken så tog Elitaren sikte på utfyllnadsvallen vid pendlarparkeringen. Uj, vad dyngigt det var där. Hjulen sjönk ner tio centimeter eller så. Det gick inte att trampa för hårt för då spann bakhjulet loss. Nästan hela vägen upp gick det. Precis när den sista branten kom och det bara var några meter till toppen så släppte bakhjulet helt och det blev stopp. Fötterna sjönk ner i dyngan. Men vadan detta? Inga kompisar så långt ögat kunde se??? Elitaren vände cykeln och började trampa neråt. Ja, du läste rätt! Trampade neråt, för det var så sankt att det inte gick att bara rulla nerför. Det var tvunget att lägga in lite kraft i pedalerna för att kunna ta sig nerför. Jodå, där nedanför backen stod gänget. Ingen hade vågat haka på. Hillis berättade att de hade varit där i torsdags och ville inte uppleva det igen…
Okej, då var det bara att fortsätta vidare ut mot rosa slingan. Nu fick snabbisarna eld i baken och drog iväg som en avlöning. Gubbarna rullade på i sin takt. Bokis hade det extra tugt idag av någon anledning. Benen var stumma och ville inte leverera någon speciell fjutt. Men Bokis är ju den segaste av all de sega. Inte tusan kastar han in handduken. Nej då, han bara pinar sig vidare. Bryta finns inte någon stans i sinnebilden, gubbaj-v-lJ!
Väl över bron så valde man endurospåret för att lite längre fram gå på rosa slingan. Efter en liten stund på rosa så brölades det och hojtades bakom. Tvenne röd/gula cyklister kom Ångande. Sedär, det var ju bekanta. Tempogiganten från Eslövs CK. Hans runda nuna hade inte synts till det senaste året! Men nu kom han ångande i alla fall. Jättekul! Dessa båda släpptes förbi och sedan fortsatte gubbarna att mala vidare. När man kom fram till att man skulle korsa gula spåret så stannade man till och pratade lite. Jodå Tempogiganten han tränade flitigt, men på andra tider än Cyklofånarna. Han tränade för Vasan.
Så var det bara ”po de” igen. Eslövarna drog iväg och gubbarna efter. Snirkelisnirkel runt och så var man plötsligt vid ala backarna. Uppför och nerför. Bra pulshöjare där alltså. Vidare över gula slingan igen och bort mot Mördarbacken, som man valde bort. Här kom Hillis ikapp och släpptes förbi. Undan går det när Hillis är i cykeltagen. Sedan tog det en god stund innan näste man kom och släpptes förbi. Gubbarna trampade på genom bok(-is?)skogen och vidare ut mot litorinavallen. Nu var snart varvet avverkat. Den sista biten flöt på bra också och precis innan man var framme vid parkeringen så smet Mini förbi. Alla återsamlade igen. Inte alltid så vanligt!
Någon Elitkakspaus blev det inte denna dag. När det var dags för godsakerna så visade det sig att Elitarens höger bakficka var tom! Vadan detta. Hade kakorna tappats eller hade han glömt att stoppa dem på sig? Ja i den åldern som han är i så är det svårt att komma ihåg sådana detaljer. Elitaren återfann kakorna där hemma. De låg i trappan där han suttit och tagit på sig cykelskorna. Där hade påsen fallit ur fickan...
Efter samlingen så rullade alla hemåt. Alla utom Elitren och Bokis mot Saxtorp/Häljarp. Bois & Elitren rllade mot Dösjebro respektive Hofterup. Nästa träning på torsdag. Samling kl 18.00 vid fotbollsgolfens parkering. Alla med ett glatt humör som gillar at cykla är välkomna. Inget medlemstvång!
Snacka om andra bullar på söndagsmorgonen!
Här kommer Ögat löpande efter att ha varit på bageriet
och köpt frallor!
Här står alla som fegade ut att cykla uppför den
dyngiga utfyllnadsvallen. Dvs alla utom Elitaren...
Här låg påsen med Elitkaor och väntade på Elitaren.
Innan man hann säga pillimuck så... Torsdag 28 januari. Äntligen uppehållsväder så det kunde torka upp lite. Vinden har tjutit de senaste dagarna. Vind står ju inte högst på en cyklists önskelista. Men man måste ju se till det positiva. Vinden hjälper till att torka upp de blöta markerna. Snö och is var undantöat och sedan bortsköljt av regnet. Lyckligtvis så hade vinden avtagit tills det var dags att rulla ut mot Saxtorp. Då gjordes det även en upptäckt som visar på att vi går mot ljusare tider. Det var inte riktigt, riktigt mörkt. Inte för det var speciellt ljust, men man kunde se att himmeln var blå. Tänk, det blir kanske vår i år också!
I Saxtorp så lyste alla glada cyklister med sin frånvaro. Men så var Elitaren ute i god tid. Så det blev en runda runt på stigarna vid Fotbollsgolfen. Tillbaka mot samlingspunkten så kom det en mötande cyklist. Strax där efter så kom det tre ljus rullande från Häljarp. Det var Schnurrbart, White Lady och Mini. Se där då blev det fler än två ikväll som ville cykla. Så rullade det in en bil på parkeringen. Tränarn? Nämen vaddå, inga träningskläder eller cykel. Civila jeans och täckjacka??? Han var dotterchaufför denna kvällen och fick hoppa träningen. Men på frågan så svarade han att Lille Skutt fått tillökning. Ja i söndags hade j vattnet gått så han hade fått spola träningen(!). Och se där, det hade blivit en Lille Skutta. Alla lyckönskningar till hela familjen!
Så rulade Samuel in några minuter över sex och började göra sig och cykeln i ordning. Lagom tills han var klar med detta så kom Hillismed andan i halsen. Han var sen och hade sett ljus i skogen och tänkt at alla var där. Så han hade ”spettat på” efter ljusen som visade sig vara någon som var ute och gick med hunden. Aj, aj, aj, nu var han ännu längre från samlingsplatsen och fick öka ytterligare. Det är inte ofta som Hillis har den andhämtningen vid starten…
Vi kan väl börja tillsammans och värma upp sa White Lady innan hon rullade ut i skogen följd av resterande cyklister. Ut på stigen genom Fotbollsgolfdungen och ut på Stora Byvägen. Redan här hade det blivit en lucka. Hillis och Samuel tryckte på för att komma ifatt första klungan medan Schnurrbart och Elitaren kunde pusta ut lite och försöka få lite rosigare färg i ansiktet än den blå man hade skaffat sig efter den rivstarten. Innan man hann säga pillimuck så var alla ljus från första klungan uppslukade av skogens mörker. Elitaren och Schnurrbart rullade efter på Saxtorpsslingan och körde hela varvet, vilket tydligen inte snabbisarna gjorde, för då hade man mött dem vid första loopen. Men där har de antagligen kört rakt fram för att ta sista avslutand delen på slingan.
Hur som helst så stretade gubbaduon på. Schnurrbart hade det tungt idag. Benen ville inte alls. Ja det märktes inte på tempot, för han hängde på bra. Det märktes på att det var ovanligt tyst, inget skval? Ja så kan det vara ibland. Hela slingan avverkades och så rullade man över till Järvallen. Över bron och så ut på endurospåret till man kom till rosa slingan. Det är skillnad på markförutsättningarna i Saxtorp och på Järavallen. I Saxtorp var stigarna hyfsat torra, förutom de vanliga dynghålen. På Järavallen var det betydligt dyngigare. Riktigt klistrigt och halkigt alt emellanåt. Men gubbarna stretade på och tuggade sig igenom gröten. Man genade lite på gula slingan och kapade bort den delen som slutar med att gå upp och ner för den lilla åsen. Istället gick man på igen strax innan Mördarbacken som man också undvek. Det var tungt på stigen genom boket vid golfbanan. Det är väl nu när tjälen gått ur marken och vattnet inte hunnit sippra undan. Men det ger ju också extra träning.
Framme vid parkeringen så stannade man till för lite kiss- och Elitkakspaus. När dessa ärenden var uträttade så rullade man hemåt. Efter bron så splittade man sig. Schnurrbart mot Häljarp och Elitaren till Hofterup.
Nästa träning på söndag. Samling vid Fotbollsgolfens parkering kl 10.00. Alla med ett gott humör välkomna!
White Lady och Mini har anlänt!
Schnurrbart lyste upp(!) när han fick sin Elitkaka!
Klungvurpa i backen! Söndag 24 januari. Nu klingade vintern på sitt sista. Tögrader och mulet. En snabb tur hem om till mannen i kalsongerna, Piruetten. Naaaeee, inte idag. Inte skulle han cykla i detta vädret. Men han lovade att komma igen en annan gång. Det var bra att fortsätta till Saxtorp där samlingen skulle ske. Här var det redan ganska bra folkat och fler blev det. När till sist även Hillis kommit så kunde man nästan räkna in tjugo cykelsugna. Som vanligt var det ett litet dividerande om hur man skulle dela upp sig. Som vanligt så drog White Lady igång med sin kaserngårdsseregantstämma och då var det inte bara maken, Tränar’n , som ställde sig givakt. Till en början två grupper. En lite snabbare grupp som skulle värma upp tillsammans och sedan gubbagruppen som brukar ha fika på Elitkakor. Schnurrbart, Bokis, Nesor, Elitaren och en nyanländ togt denna grupp som rullade iväg allra sist. Ut mot Saxtorpsspåret. Men Nesor tyckte snabbt att denna grupp var för mesig, så han trampade på när man kom ut på Stora Byvägen och körde ikapp den andra klungan. Så var man fyra kämpande gubbar i gubbagruppen.
In på spåret och rulla iväg. Efter ett litet tag så anslöt en som hade ramlat av snabbgruppen. Man rullade iväg i sitt gubbatempo och strax var nykomlingen borta igen? Man rullade på och kom upp på Kanisnstigen. Tär var det tvärstopp för där stpd hela den snabba klungan och väntade på längre franskbröd eller något annat. Hur som helst blockerade de hela vägen. Lefty undrade vart vi hade gjort av den femte kompisen. Vi tappade bort honom blev svaret. Så började snabbisarna rulla iväg igen så att blockeringen av vägen släppte.
Gubba gruppen rullade också iväg och fortsatte sin runda. En liten stund senare så var den förlorade träningskompisen åter hittad igen. Bara hojta om det går för fort, lät uppmaningen till honom. Så rullade man vidare genom skogen upp och rundade Ulmestigs. När man kom ut på ängarna var han borta igen. Man vände och körde tillbaka, men ingen där. Några söndagsflanörer med barnvagn berättade att de mött en cyklist som frågat om vägen till Fotbollsgolfen. Där kunde slutsatsen dras att han kastat in handduken och vänt hemåt.
Gubbakvartetten fortsatte i sitt lagomtempo. Lagom är tempot när Schnurrbart oavbrutet kan prata. Blir det för högt börjar det hacka i snacket och till sist avta helt. Då är tempot för högt. Så i ett trivsamt tempo till tonerna av en utbytt värmepump och väl tillagat andbröst gick färden genom skogen. Så man kom ut på Stora Byvägen igen. Järavallen nästa via Välandalen. Uppför utfyllnadsvallen och vidare ner på endurospåret i mossen. Det spåret ringlar sig meandrande fram genom mossen. Nu när det är fruset så går det fint att ta sig fram där. Men när där är blött, ja då har man verkligen något att kämpa med.
Framme vid gångbron stannade man för att fylla på depåerna med Elitkakor. Då kom två MTB:are som var bekanta med Bokis i motsatt riktning. Dessa utfodrades med Elitkakor även de. Sedan var det till att fortsätta. Ut på endurospåret för att så småningom komma in på rosa slingan. Väl tajmat för då kom det små klungor från snabbgruppen där. Några hann före och andra fick ligga efter gubbaklungan. Så kom man ut på gula slingan. Här tog man vänster för att korta ner rundan. Enn husse med en väldigt glad hun passerades lugnt och fint. En sån glad hund du har ropades glatt till mannen som svarade surt som ättika om inte cykelspåret passade. Men så är det. Vissa människor är surare än andra. Att vara positivt inställd gentemot andra kan vara fjärran. Men vem vet. Han kanske fick ättika via modersmjölken en gång i tiden… Som tur var så var i alla fall hunden väldigt glad och trevlig!
Vidare gick färden så uppför en liten backe. Här gjorde Elitaren en liten vurpa efter att ha gått in backen på för hög växel och därmed fick stopp. Som i slowmotion rullade han av cykeln och hamnade på något lustigt vis grenslande en björk. Hur nu detta än kunde hända. Ännu lustigare var att även de andra tre vurpade samtidigt, fast av olika andra skäl… Så kom det fler från snabbgruppen som också hade problem att komma uppför. Flera stopp och vurpor även hos dem. Efter ett litet tag så hade trafiken lagt sig och man kunde fortsätta färden längs gofanan ut mot Litorinavallen. Där vid fårhagen kom ytterligare ett par klungor från snabbgruppen. Gubbarna ställde sig vid sidan av stigen och hejade på snabbisarna.
Nu var det inte långt kvar tills man var framme vid parkeringen och målet för slingan. Lite snack där och sedan iväg hemåt. Nästa träning på torsdag kl 18.00. Samling som vanligt på Fotbollsgolfens parkering i Saxtorp. Alla glada som gillar att cykla är välkomna. Medlemskap krävs inte.
Här blockerar snabbgruppen hela Kaninstigen!
I och innan denna backen vurpade alla. Björken till
höger var den som Elitaren grenslade, hur dett nu än
gick till...?
Återsamling på Järavallens parkering.
Pulshöjande knyckar! Söndag 17 januari. Vilken fin vinterdag. Sol, klarblå himmel och vindstilla. Temperaturen konverterade till tvåsiffrigt minus. Tio frostgrader när Elitaren sate sig på cykeln och rullade hem om till Piruetten. Jag var precis ute och tog in tidningen. Nej fy f-n för att cykla idag. Det är alldeles för kallt tyckte han. Så Elitaren fick fortsätta solo till Saxtorp. Väl där så var det livlig aktivitet. Schnurrbart, Löpar’n, Tränar’n, Lille Skutt, White Lady, Bosse Bus, Bokis, Hillis, m fl, m fl
När man rullade ivg så kunde femton hjälmprydda träningssugna räknas in. Som vanligt drog de som var stressade iväg. Män med lite ålder och erfarenhet förstår att stigarna ligger kvar även om man kommer några minuter senare. Så Bokis, Schnurrbart och Elitaren bildade en egen grupp. Elitaren visade vägen ut på Saxtorpsslingan. Kylan gjorde att det knarrade så vintrigt i snön när man kom utanför det packade spåret i mitten på stigarna. Det gäller att njuta nr det bjuds snö som fått vara snö hela tiden. I Skåne brukar det annars alltid bli så att det blir sorbet som sedan fryser till och blir is. Men nu har det varit frost hela tiden. Härligt!
Efter ett litet tag så mötte man stressgänget efter de hade varit och vänt och kom tillbaka i returspåret som går i motsatt riktning. Gubbatrion höll sig snällt på sidan så ungdomarna kunde komma fram. Det kändes som säkrast för hälsan att inte sticka ut någon kroppsdel där när bandet kom. Men på ett kick så lägrade sig lugnet i skogen åter så trion kunde fortsätta. Det är betydligt lättare at hitta runt slingan i dagsljus än med belysning på kvällen. Kvällstid så missar man ofta någon markering och så kommer man av slingan. Men idag så var man på hela tiden. När man svängde av ut mot Ulmestigs så kunde man se fartdårarna komma in därifrån. Alltså hade dom inte dragit ifrån så värst mycket mer än förra gången man möttes. Hade de månne startat lite tufft och nu kroknat?
Färden gick vidare in nu på sista halvan som också avlöpte utan missöden. När hela slingan var avverkad så stannade man till för en Elitkakspaus. Styrkta av de energin så gav mans sig ikast med att ta sig över till Järavallen via Välandalen. På Järavallssidan så valde man att köra uppför deponivallarna. Schnurrbart klarade att rulla hela vägen upp. Elitaren fick spinn på bakhjulet några meter innan des och fick gå sista metrarna, då i sällskap med Bokis som gick uppför den brantaste biten. Det blir en rejäl pulshöjare men som tur är så får man en god utförslöpa där man snabt får upp farten men kan ändå hämta andan under tiden. Så vidare ner i endurospåret i mossen. Här är också några små pulshöjande knyckar. Så småningom kommer man ut på ängarna med sikte på gångbron. Väl över den så tog man sikte på endurospåret som man följde tills man kom in på rosa slingan. Sedan var det tummen i spåret och följa den rosamarkerade stigen ända tills man korsade den gula slingan. Här vek man av mot vänster och rullade bort tills rosa korsade igen. In på rosa för att ta den sista biten på den slingan. Nu var det dags att ruda av och ta sig tillbaka till Järavallens parkering. Färden gick helt utan missöden även den delen. Til och med Schnurrbart klarade att klämma sig emellan stocken och fårstaketet utan att vurpa. Det var lovande!
Framme vid parkeringen så delade man på sig. Schnurrbart skulle ta landsvägen hem. Han ville hem och få tinat upp sina tår som troligen börjat anta en blå färg. Bokis och Elitaren rullade vidare mot gångbron och sedan till höger genom mossen tills man kom fram vid Skönadal. Nu var det inte så mycket kvar förutom att tillönska varan dra en fortsatt trevlig helg och att man skulle ses spå tisdag vid LCK’s årsmöte. Du missar väl inte att det är årsmöte 19 januari kl 18.00 på Puls arena!?
Nästa träning på torsdag kl 18.00. Samling kl 18.00 vid Fotbollsgolfens parkering i Saxtorp.
Nej, Elitaren har inte fått någon botoxbehandling. Han
har stoppat in en Lungplus i munnen. En liten finurlig
värmeväxlare från Hörby!
Det var full aktivitet på Fotbollsgolfens parkerin när
Elitaren rullade in.
Bokis njuter av Elitkakan!
Runda med ättestupagubbar! Torsdag 14 januari. Så blev det helt plötsligt vinter. Tre-fyra grader kallt och under morgonen så hade det kommit några centimeter snö. Det var till att leta reda på hjulparet med dubbdäcken som hittills denna säsong bara blivit använda en gång. Detta medförde också att kedjan fick bytas och likaså kassetten på sommardäckshjulparen. Kedjan hade rullat alldeles för länge för att det skulle kunna fungera att byta hjulparen. Så iväg till Saxtorp. Snömodd på vägen. Men som tur var så körde alla bilister försiktigt och ordentligt. Inga incidenter över huvud taget. Skönt. I Saxtorp var där inte en kotte, ja förutom de som fallit av furorna förstås. Men de cyklar ju inte. Elitaren hann med två varv på stigarna vid Fotbollsgolfen innan det började dyka upp fler hugade cyklister.
När till sist även Schnurrbart dykt upp några minuter över sex så var man sju cykelsugna. Förutom Schnurrbart och Elitaren även Hillis, Tränar’n, White Lady och två till. Elitaren lekte Bosse Bus och var lite orolig i benen. Så han drog iväg tätt följd av resten. In på slingan i Saxtorp som man följde kanske till en tredjedel innan man tappade bort den och vinglad sedan för egen kompass viklet resulterade att strax var man tillbaka till starten,
Då började man dra sig över mot Järavallen över Välanbäcken. Men nu hade ungdomarna blivit oroliga i sina ben. Nu skulle de visa de gamla gubbarna som föddes på mitten av förra seklet(!) vart skåpet skulle stå. Snabbt tog de över kommandot över gruppen. Direkt blev det en lucka till de båda femtiotalisterna. Men vänligt nog så väntade man in dem med jämna mellanrum. När man kom över på Järavallssidan så blev det ett annat spår. Tränar’n visade vägen upp för deponivallarna som ligger vid motorvägsrondellen. Sista biten där var riktigt brant. Hade inte pulsen varit uppe ordentligt innan så var det kirrat nu i alla fall.
Som tur var så stannade man till och väntade in alla ett tag. Pausen varade så länge så att till och med Elitaren fick tillbaka tillräckligt med luft för att kunna säga några ord. Nu var det remmen vidare längs åsryggen och sedan ner på endurospåret i mossen. Lite nya stigar att upptäcka. Som vanligt ett antal små branta stigningar att tampas med. Det blev lite av intervallträning. Pulsen kom upp igen och talförmågan försvann för en tid. Vidare upp förbi rastplatsen med bordet och vidare ner i nästa mosse. Ingen rast ingen vila. Den unga generationen försökte sig på någon slags cykelättestupa. Blåa i nyllet hände de två femtiotalarna på så gott de kunde. Men avståndet till ungdomarna växte.
Så samlade man hop sig och körde över till rosa slingan. Här vinkades de snabbe iväg medan Schnurrbart och Elitaren tog ett mer lagom gubbatempo. Även om dubbdäcken var på och gav bra grepp så var det inte alltid det gick dit man styrde. De stelfrusna cykelspåren drog längsta stråt om man kom ner i dem. Gubbarna svängde av rosa slingan för att gena ut mot endurospåret för att sedan gå på rosa slingan igen. Så såg man plötsligt de snabbe igen. När man sedan korsade den gula slingan så följde man denna istället för att sedan gå på rosa slingan igen vid nästa korsning. På så sätt kortade man ner sträckan en bra bit så det blev lite mer lagom tid i skogen och att man kom hem innan gryningen.
Lagom tills man kom ut vid litorinavallen så dök ljusen av de andra upp. De hade också lämnat rosa slingen vilken de nu kom tillbaka på. Hllis låg först och kom ikapp Schnurrbart. Hillis frågade hur det hade gått om gubbarna hade vurpat eller annat. Nej då, svarade Schnurrbart. Vi har klarat oss hur bra… och så stod han på öronen. Det är som de säger på hemmet. Ropa inte hej förrän du sitter på bäckenet!
När väl Schnurrbart petat snön ur näsa och öron så visade sig att han klarat sig helt oskadd för övrigt. Ja gubben kom inte så fort där, förklarade han. Så var det till att rulla sista biten tillbaka till starten där det vankades Elitkakor innan man rullade hemåt.
Nästa träning på söndag. Samling på MTB vid Fotbollsgolfens parkering i Saxtorp kl 10.00. Alla som gilar att cykla och har ett gott humör är välkomna. Medlemskap krävs inte!
Snabbisarna i väntan på ättestupagubbarna när sista
mossen var passerad.
Ystra ärevarv efter rosa var avklarad i väntan på att
Elitaren skulle få fipplat upp Elitkakorna.
Idag såg vi en kanin förklädd till hare! Söndag 10 januari. Nu var det tögrader. Skulle dubbdäcken läggas på? En koll av kedjan visade att den var hyggligt sliten. Skulle dubbdäcken på så var det till att flytta över kassetten också till vinterhjulen. Men där sa latmasken stopp. Grensla den svarta springaren och sätt kurs mot Piruetten som då precis kom ut i ett par säckiga mjukisbyxor. Nej, han skulle inte cykla idag. Han skulle skicka julgranen till Lions insamlig. Den programpunkten fick stå för dagens engagemang, tyckt han. Elitaren rullade på själv mot Saxtorp. Strax innan där så blev han ikappkörd av en annan MTB-sugen. Tillsammans trampade de sista metrarna till Fotbollsgolfen parkering.
Här var det några på plats redan, Kicken(!) som vågat sig ut i friska luften på vintern. Notera detta bland viktiga händelser. Att Kicken dyker upp under den kalla årstiden är väldigt sällsynt… Bananas var på plats med ”klasen” på huvudet liksom kompisen Jan. Bosse Bus kom rullande ur skogen efter ett ltet uppvärmningsvarv. Så kom det en stor klunga på vägen. Häljarpsmaffian var i antågande. Tränar’n, Löpar’n, White Lady mfl, mfl. Allt efter hand så anslöt allt fler. Till sist var man uppe i ett numerär av aderton cyklister. En kort diskussion renderade i att man delade sig i två grupper. Den stora snabba gruppen anfördes av Lille Skutt som fick agera Hare idag. Det måste ju räknas som en befordran för en kanin att kallas hare!
Elitaren tog hand om de som var kvar. Schnurrbart, Kicken och Femman. Schnurrbart hade inte varit med på någon vecka. Han hade under dessa veckor konverterat från Schnurrbart till Snorbart. ”Jag har kollegor som har sådana där så smittspridare hemma. Så drar de smittan med på jobbet och lämnar till mig” muttrade han lite uppgivet. Men nu var han så pass frisk att han kunde cykla igen. Femman var ännu längre sedan ha var med. Ett halvår eller så. Lite skador och det berömda livspusslet hade orsakat hans frånvaro.
Kvartetten rullade ut efter de som hade så väldigt bråttom. Snacketempo gällde. Här är Schnurrbart en stor tillgång. Inte behöver man titta på några instrument för att hålla rätt tempo. Det finns ett akustiskt fenomen att lyssna av. När Schnurrbart börjar få svart att prata utan ansträngning eller till och med slutar att prata , då går det för fort. Så länge skvalet flyter på är tempot idealt! Gula/neonrosa slingan i Saxtorp avverkades. De som hade bråttom skymtade förbi när man svängde in i skogen igen efter ha avverkat sträckan på kaninstigen. I övrigt såg man inga fler cyklister här. Några hundägare som var ute och rastade sina telningar, men inget annat.
När varvet var avverkat så tog man en liten Elitkakspaus och rådslog om fortsättningen. Kicken ville givetvis köra hem. Kortbana är ju hans grej. Men han fick inte permission. Man fortsatte ut til Järavallen över Välanbäcken. När bron över motorvägen passerats så tog man omedelbart vänster och rullade in på endurospåret som man följde tills man kom in på rosa slingan. Man följde den slingarnde stigen och kom efter en stund in på alla de små överfarterna över åsen som löper utmed gula slingan. Korta, intensiva stigningar som gör att man får upp ångan ordentligt. Sedan vidare mot Mördarbacken. Strax innan dök Snabbisarna upp från någon obskyr stig och dundrade in på rosa slingan strax före kvartetten. Så drog de iväg som en avlöning. Kvartetten malde på i sitt snacketempo. I takt till bruset från Schnurrbart rullade man nu längs golfbanan och den sista biten längs Litorinavallen.
Lagom tills man kom fram till parkering där starten är såg man hur snabbisarna rullade iväg hemåt. Var det månne Tränar’n som var frusen idag igen och inte kunde vänta på diskussionsgruppen. Kvartetten/Diskussionsgruppen rundade av de också och rullade hemmåt de också.
Nästa träning på torsdag kl 18.00. Samling kl 18.00 vid Fotbollsgolfens parkering i Saxtorp.
Kicken och bananas var på plats i tid!
Häljarpsmaffian ansluter!
Tre fjärdedelar av diskussionsgruppen vänder hem
nöjda med dagens träning. Fr v: Schnurrbart, Kickken
och Femman
Ugglande i skogen, en upplevelse! Torsdag 7 januari. Så var helgerna över och vardagen återvänt för de flesta. Dags att plocka fram lamporna igen så man kunde se något i den mörka vinternatten. Jobba dagtid och cykla kvällstid på vardagarna. Slut på det glassiga att bara cykla dagtid. Det var en relativ värmebölja idag, bara två minus! I Saxtorp var det öde och beck mörkt. Elitaren tog sig en liten runda på stigarna för at inte frysa utan hålla värmen uppe. Tillbaka igen så var det en glad som dykt upp och strax därefter rullade det in en vit BMW där ett cykelhjul syntes i bakrutan. Då var man tre i alla fall. Man väntade en stund till så klockan blev några minuter över 18. Då dök det upp två till, Tränar’n och Mini.
Nu var det dags att komma igång. Kylan började göra sig påmind. Elitaren tog täten och rullade ut på slingan i Saxtorpsskogen. Några missar i att följa slingan blev det. Utmärkningen syns sämre när det är mörkt och är då inte förste man riktigt alert så är det lätt att man kör värdshus förbi. Men som vanligt brukar det inte dröja så länge innan man kommer in på slingan igen. Elitaren ångade på för fullt. De som följde hade ett behagligt snacketempo där de kunde prata obehindrat medan Elitaren knappt fick luft…
När varvet i Saxtorp var avverkat så sattes kosan mot Järavallen. Här släppte Elitaren iväg kvartetten att jaga på själva bäst de kunde så rullade han själv ut i sitt tempo bakefter. Lite lurigt är det på sina ställen. Där det har varit sankt och dyngigt har det nu frusit till och därmed permanentat spåren efter tidigare cyklister. Detta gör det väldigt spårigt och du har inte alltid full koll på vart du kör. Detta tillsammans med att tjälen i marken gör att det inte är lika mjukt att falla som annars. Alltså vill man gärna ta det lite försiktigare. Mörkret och att köra i strålkastarljus gör det heller inte lättare.
Elitaren kapade av en del av spåret och var helt plötsligt före de andra. Men ute vid golfbanan så kom de med Tränar’n i spets. Elitaren fick justera hjälmen så den kom rätt igen efter att nästan åkt av i vinddraget när klungan passerade. När Elitaren kom fram till parkeringen så stod de fyra där. När han ville bjuda på Elitkakor så sa Tränar’n: ”Nä fy f-n vad vi fryser, vi måste cykla för att få upp värmen efter att ha stått här och väntat på dig”. Så rullade alla iväg och Elitaren stoppade ner sina hembakta Elitkakor igen och rullade mot Hofterup.
Efter gångbron så dröjde sig en kvar som skulle mot Dösjebro/Kvärlöv. Så man gjorde sällskap förbi Brukshundklubben och vidare mot Paintballanläggningen. I granskogen där så kom en uggla och flög strax över de bådas huvuden. Det är en mäktig upplevelse. Tyst och ljudlöst flyger den förbi och iväg. Det är andra gången i vinter som Elitaren får uppleva detta där.
Nästa träning på söndag. Samling på MTB kl 10.00 vid Fotbollsgolfens parkering i Saxtorp.
Det är viktigt att kolla Facebook(?) innan man tappar
teckning på luren...
Strax efter 18 så dök Tränar'n upp.
Nej, det var inte läge för Elitkakor. Tränar'n hade
väntat så länge att han frös och ville komma hem
snarast.
Lille Skutt ville inte ta en stänkare med Bäck! Söndag 3 januari. Tredje dagen på nya året och äntligen dags för träning. Kvicksilvret skvallrade om vinterkänning. Minus sex grader! Men det är ju bara att klä sig därefter. På med de riktigt varma skoöverdragen och Gore-Tex tumvantar. Sedan var det vara att rulla hem til den tandborstande Piruetten som öppnade dörren med fult av skum runt munnen. Men ett par minuter senare så kom han utoch sattee på sig sina nyinköpta Bontrager vinterskor. Värstingar med en innerstrumpa som ser ut som en sko med snörning och sedan pip i med fossingarna i skorna. De är säkert bra och kan även stå emot polarkyla. Bra för den annars så frusne Piruetten.
Nu var det bara att grensla cyklarna och rulla mot Saxtorp. Strax efter man passerat ridhuset längs Grand Prix vägen så blev man omkörda av en grå honda. Vägen var helt fri, men dåren i bilen skulle givetvis köra så nära han/hon kunde. Riskera liv och lem på de båda cyklisterna, till vilken mening? Bilen med regnr NRN208 ägs av Håkan Svensson i Löddeköpinge. Är det någon som känner honom så berätta gärna för honom hur bilen användes idag. Det kunde ha blivit bulor, repor och blodstänk på bilen…
Lite senare så blev duon ikappkörd av Jerka. Jerka skulle egentligen kört en långtur på racer idag, men han hade inte outfit nog för at klara kylan. Detta gjorde att han hängde på Cyklofånarna istället. I Saxtorp så var det gott om hugade cyklister. Ett par rödgula i Eslövskläder, Löpar’n, White Lady, Lille Skutt, Tess, Bokis, Bosse Bus, mfl, mfl. Totalt ett femtontal glada cyklister. Bosse bus , med sina otåliga ben, drog iväg i spets, följd av Elitaren. En liten tur på den neonrosa slingan i Saxtorpsskogen. Precis som i torsdags så tog man första och sista biten av den slingan. När man kom till passagen där även on blå slinga går parallellt så fortsatte man rakt fram. Precis som om man passerade för andra gången. Därmed var man inne på sluttampen och kunde sedan ta sig vidare mot Välanbäcken. Nu med lite värme i kroppen. Lille Skutt berättade att han var lite rädd för att dratta på ändan i bäcken. Speciellt såhär års. Alltså att stänka i med bäckenet i bäcken stod inte högt på hans önskelista…
Bosse bus var inspirerad av torsdagens runda och fortsatte över vägen och rakt fram in mot bullervallen för att sedan klättra up där till dess högsta punkt. Ja nu var värmen fixad i kroppen och dessutom hade pulsen varit uppe i topp. Så nu skulle väl hela pulsområden kunna användas. Jo jag tackar jag. En efter en så passerade den ena efter den andra Elitaren och försvann i horisonten. Till sist var det bara han och Bokis kvar som lunkade på över ängarna mot Järavallen. När de båda var framme vid starten på rosa slingan så han de precis skymta den siste av de snabba försvinna ut på spåret. Bokis och Elitaren rullade på i sin takt. Det dröjde inte länge innan de kom ikapp Bosse Bus som stod och petade med sin cykel. En sällsynt illvillig björkkvist hade gått in och virat sig runt kassetten och omöjliggjorde därmed en ren gång. Bara hackande i transmissionen. Elitaren bistod med ett Leathermanwannabeverktyg så Bosse Bus fick ordning på torpet igen. Så mycket björk i kassetten såhär dags på förmiddagen måste väll vara det som en MTB:are kallar för morgonkvisten…
Med ett lättat leende på läpparna pep Bosse Bus iväg för att försöka jaga ikapp de andra. Bokis och Elitaren fortsatte i sitt gubbatempo. Backe upp och backe ner avverkades. Det är kanske svårt för den oinvigde att inse hur kuperad terrängen är på Järavallen. Men faktum är att det finns många pulshöjare längs rosa slingans sträckning. Men det bjuds även på naturupplevelser. Idag så siktades tre rådjur som skuttade fram lite lugnt strax sidan om slingan. Förmodligen en get och två fjorårskid som har sin sista tid med mammageten nu. När man närmade sig Litorinavallen så såg man den stora klungan var samlad där. De stod och väntade på de två sista så att man någorlunda kunde anlända parkeringen igen tillsammans. Då brukar det ju vankas Elitkakor och det vill man ju inte missa. Det gjorde man inte heller. Elitaren bjöd runt på de goda och populära Elitkakorna.
Nu var det dags för uppbrott och hemfärd. Snabbeklungan drog iväg som en avlöning. Nu hade man ju fått mer energi i kroppen. Bokis och Elitern rullade iväg mot Hofterup respektive Dösjebro.
Nästa träning på torsdag kl 18.00. Samlig som vanligt vid Fotbollsgolfens parkering i Saxtorp.
Det var gott om träningssugna som samlats i Saxtorp.
Välanbäcken avverkad. Nu var kursen satt mot Järavallen!
Bosse Bus på/med morgonkvisten...