Vem släppte ut "vitaminerna" i luften? Söndag 27 september. Vilken septemberdag. I stort sett vindstilla och klarblå himmel. Temperaturen uppåt 15 grader. Det är inte många dagar denna sommar som det lyckats stoltsera med et sådant väder. Det var bara att hoppa i lycran och stalla ut springaren. En dag som gjord för racer. En snabb runda hem om Piruetten som öppnade i en gosig frottémorgonrock. Nej han skulle inte cykla. Han skulle ta ett klipp i grannens häck. Denna häck som säkerligen är tre meter eller så hög skulle tuktas rejält och bli max två meter.
Då var det bara till att rulla vidare till Fotbollsgolfens parkering i Saxtorp. Här var det gott om cyklister. Bagman, Lefty, Schnurrbart, Bokis, Bosse Bus, Röde Baronen, Tränar’n, Lille Skutt, Mini, Jarne, Anna mfl, mfl. Bagman såg olycklig ut. Förra gången han var med så kom han på racer och ala andra på MTB. Så idag kom han på MTB så kom det sju stycken med racer. – Nästa gång skall jag ta bilen hit och ha med båda cyklarna, konstaterade han lite torrt och besviket.
Klockan blev några minuter över tio. Dag att rulla iväg. Bosse Bus var som vanligt mest otålig att koma iväg. Så han rullade tätt följd av Lille Skutt, Röde Baronen, Lefty, Bokis, Jarne och Elitaren. Norrut på 110:an för att sedan ta vägen över Kvärlöv-Annelöv-Trää och vidare till Norrvidinge. Som vanligt så trycker dessa ystra fålar på lite extra i alla backar. Det blev till att trampa på så att mjölksyran stod som moln ur öronen på en. Som tur var så fäls en uppförsbacke oftast av en nerförsdito. Där fanns det allt emellanåt tid för återhämtning även om inte alltid. Från Norrvidinge så svängde man och kom så småningom till marieholm efter diverse lustiga vägval. Där blev det sedan en sträcka på den inte allt fr trevliga vägen att cykla på, väg 17. Som tur var så kunde man snart svänga av mot Röstånga/Svalöv och åter vara på en mindre trafikerad väg. Skönt!
Torrlösa och så vidare mot Knutstorp. Backarna på vägen förbi fd Svalövs Golfklubb biter bra i ett par mjölksyrastinna gubbaben. Men ungfålarna bara malde på. Undras om de käkar metatabletter om söndagsmorgnarna? Om än kuperad och backig så är det en fin och kul väg att cykla. Den slingrar sig, meandrande, genom landskapet. Små gårdar passeras och på diverse sträckor så var det gott om ”vitaminer i luften”. Varenda gång detta inträffade så anklagade Lille Skutt Elitaren för att ha förorenat luften. Men detta ville inte Elitaren erkänna. Huruvida den starka luften berodde på Elitarens frukostvanor eller andra faktorer är inte klarlagt. Sannolikt är det 50/50 i den sannolikheten.
I Knutstorp så var det dags att stanna för Elitkakspaus. En styv timme cyklad så hög tid att fylla på depåerna lite. Som vanligt så berättas det historier och händelser av varierande trovärdighet. Men det viktigaste är ju dock gemenskapen och att man kommer ut och cyklar. Styrkta av Elitkaorna så fortsatte man hemåt via Axelvold och sedan mot Sireköpinge. Nu började det bli riktigt segt i låren som var mjölksyrastinna. Minsta motlut var benen seg som kola. Lefty hade börjat få problem med sitt vänstra knä. Det gjorde on så han la det mesta trycket på höger ben, jobbigt. Det onda uppkom häromsistens när han körde Århus-Köpenhamn. Ett cykellopp på 38 mil. Vanligtvis är det västanvind som råder. Västanvind = medvind. Men dagen för loppet så var det ostan. Alltså 380 km med vinden mitt i snoken. Inte konstigt att ett knä vill börja protestera.
Efter Sireköpinge så Tågarp där en nöjd Röd Baron hoppade av för att vingla de sista metrarna hem medan den kvarvarande sextetten fortsatte på 110:an. Bosse Bus och Lefty svängde av strax senare. Lille Skutt följde med ända till Saxtorp där han sedan följde med Bokis hem till Dösjebro innan han rullade hemåt. Jarne och Elitaren tog genaste och snabbaste vägen hem innan benen stelnade helt av mjölksyran.
Nästa träning på torsdag. Samling kl 18.00 vid Fotbollsgolfens parkering. MTB och glöm inte lyse. Det mörknar snabbt såhär års!
Bosse Bus och Lefty i täten för att förse sina kompisar
med mjölksyra!
Som synes var Lile Skutt på ett strålande humör...
Elitkakspaus i Knutstorp. Fr v: Jarne, Bokis & Röde Baronen.
Hade han svalt en klarinett? Torsdag 24 september. Ett sådant fasligt jagande. En timme efter att Elitaren stod på Malmö Live och höll seminarium så dök han upp vid Fotbollsgolfens parkering ombytt i träningskläder. Som tur var så flöt trafiken på motorvägen på skapligt idag. Sjutton grader och inget regn(!). Inte illa för denna höst. Ett dussintal ivriga cyklister dök upp. Bokis, White Lady, Lille Skutt, Schnurrbart, Tränar’n, Hillis och några till. En kär gammal vän som dök upp var Jarne, som dock kom på landsvägshoj. Han har dragits med en extremt besvärlig tennisarm och inte kunnat cykla på evigheter. Men nu var han på g igen. Jättekul! Röde Baronen hade andra prioriteringar. Han skulle kolla på hockey i Malmö arena. Det var visst några röda fåglar som skulle spela. Puckad prioritering, eller hur? Kicken han hade tydligen några odruckna snapsar på Helsingborg-Helsingörfärjan som han var tvungen att ta itu med. Vad skall det bli av denna världen?
Jarne rullade ut på asfalten medan de övriga satte kosan mot Järavallen. Ett par miniorer hade också dykt upp. Dessa tog Tränar’n sig an och lotsade runt. Med White Lady i spetsen så trampades det på mot Järavallen. Innan man tog tramptaget ut på rosa slingan så lade man upp taktiken. Tränar’n och miniorerna pep iväg på direkten. Övriga delade upp sig efter hur snabbt de körde. Hillis först följd av Lille Skutt och så matades det på. När alla stressade hade kommit iväg så började gubbatrion rulla med Elitaren i spets tätt följd av Schnurrbart och Bokis.
Eftersom det regnat ganska mycket den senaste tiden så är det ordentligt klistrigt och kletigt på sina ställen. Inte helt lätt att få grepp i alla uppförsbackar. Det minsta man har för låg fart in i backen så spinner bakhjulet loss och så blir det stopp. Men det fungerade ganska hyggligt för gubbatrion. Dock lät det konstigt från Schnurrbart allt emellanåt. Har du en anka i cykelbrallorna eller har du svalt en klarinett? Undrades det. Ingetdera. Det visade sig att det var han stänkskärm som emellanåt skrapade i däcket. En adekvat förklaring, men undras ändå om det inte var en svald klarinett kombinerad med torsdagens ärtsoppa som åstadkom ljuden…
Hur som helst så tog man sig runt hela banan. Dödsstupet klarades av. Dock så tappade Bokis sin sadelväska på turen. Troligtvis strax innan dödsstupet. Hittar någon en sadelväska så är den troligen Bokis. Efter dödsstupet så avtar knixigheten på banan och den blir lite mer lättcyklad. Några ganska krävande backar kommer efter ett tag. Men de är inte omöjliga. Väl inne på sluttampen när man nått upp till den delen av slingan som går vid golfbanan så når man väggen. En sju dundrande fart måste man ha för att ta sig upp där. Gubbagänget har ännu inte klarat av väggen med cykel. Nästan hela vägen upp, men sedan blir det stopp. Skam den som ger sig. En dag så skall det fungera.
Efter väggen så är det ganska lättcyklat. Skönt att kunna vädra ut slaggprodukterna i benen och ta sig till parkeringen. Efter fullbordat var så var det dags för Elitkakor. Energin måste fyllas på. Nu började det skymma. Man beslöt sig för att köra slingan bort till Dödsstupet för att se om man kunde hitta Bokis sadelväska. Men ingen sadelväska hittades. Då tag man sig av slingan och tog stigen tillbaka över bron. Schnurrbart fortsatte mot Häljarp medan Bokis och Elitaren rullade mot Hofterup och Dösjebro. Strax innan man var hemma så inträffade dagens enda incident. På Grand Prixvägen på den del där det är 50 km/h så blev man omkörda av en Mörkblå Mitsubishi Lander som gjorde omkörningen tros möte. Resultat: Alldeles för nära de båda cyklisterna. En idiot som riskerar två människors liv och lem för at tjäna en sekund eller så. Reg nr XTJ861, Bilen tillhör Göran Ekström i Landskrona.
Nästa träning på söndag. Samling som vanligt kl 10.00 vid Fotbollsgolfens parkering. Racer eller MTB, valet är ditt!
Ett kärt återseende, Jarne!
Hillis hittade en massa strap(on?)s...
Elitkakspaus i gröngräset.
Mysig prostatamassage! Söndag 20 september. Vad skulle man välja, MTB eller racer? Solen lyste utanför, men en snabb ik på dmi.dk visade ett regn och åskväder som var på väg söderut. Det blev MTB. Precis när Elitaren rullade ut cykeln ur förrådet kom Piruetten och gjorde en snygg U-sväng utanför huset. Sol och lite duggregn på väg mot Saxtorp. Precis vid Skönadal så kom en Loomis Mercedesskåpbil med regnr POE126 och körde väldigt nära Piruetten. Vägen var helt fri. Väldigt onödigt och farligt. Riskera andra människors liv och hälsa bara för att man är på dåligt humör? Bakfull? Inte riktigt vaken? What so ever , så gör man inte.
Det dröjde inte lång tid innan nästa incident. En Ford Fiesta, grå, med regnr AAX402 körde ännu närmre Piruetten. Avståndet mellan bil och cyklist översteg knappast tjockleken av två blad i psalmboken. Mordförsök? Bilen ägs av Emma Malmros i Löddeköpinge. Är det någon som känner henne så berätta för henne hur bilen användes idag. Det kunde blivit både repor, bulor och blodstänk på bilen. Där fanns gott om plats att köra om. Skärpning!
Som tur är så är det inte långt till samlingsplatsen vid Fotbollsgofen. Skönt att koma ut i terrängen där det inte kör några tokstollebilister. De flesta bilister är bra, men den lilla klicken av vettlösa dårar är inte kul att ha med att göra.
Piruetten & Elitaren var tidiga. Anna var på plats liksom en som satt och skulade i sin bil med cykeln på hålaren där bak. Regnet tilltog så man sökte sig in under någon tall för att få lite tak över huvudet. Regnjackorpå. Så dök Tränar’n upp med sin glada nuna liksom White Lady, Peak, Lille Skutt, Snabbe-Rasmus, mfl, mfl. Ett par minuter innan tio rullade man ut för att kolla om någon mer hade anlänt. Jodå, där stod Bagman och Bokis på racercyklar. Alla andra kom på MTB. De två racergubbarna rullade ut på vägarna medan White Lady visade vägen till Järvallen. Lugnt tempo. Så lugnt att Kicken, Elitaren och Anna inte kunde hänga på riktigt. Men det var kanske lung-tempo som menades, alltså att se till att vädra ur andningsorganen ordentligt?
Ute på Järavallen så samlades man vid infarten till rosa slingan. Anna hade lite kort om tid så hon skulle köra i bakspår för hon hade en tid att vara hemma för att passa Viggo. Sista delen av slingan är den enklaste. Första halvan är ordentligt trixig. Så rullade man iväg. Alla de snabbaste först och sedan Elitaren, Samuel och Kicken som ville ta det lite lugnare. Banan är ganska svår och trixig. Det ihärdiga regnandet gör den inte lättare. Ävjig, slirig och hal. Svårt att få grepp med bakhjulet i vissa backar. Svårt att få grepp med framhjulet i vissa svängar. Svårt att hålla kursen på vissa rakor. Allt beroende på ävjan (dyngan). Men trots alla svårigheter så kom man runt utan några vurpor eller andra svårigheter. Ja Kicken var lite tung i gumpen så med en smäll så pekade hans sadel uppåt efter ett gupp där han suttit tungt. Men han såg så välmående ut resterande runda när han satt och fick prostatamassage…
Efter fullbordat varv så var det återsamling och dags för Elitkakor. Det mumsades och smaskades. När sista smulan var svald så diskuterades det om man skulle köra et varv till eller man skulle vända hemåt. Piruetten, Lefty och några till drog en repa till medan White Lady, Tränar’n, Kicken och Elitaren och några till rullade hemåt.
Nästa träning på torsdag (tisdagarna inställda fram till våren) kl 18.00 i Saxtorp. MTB och belysning på!
Skulning under den glesa tallen...
Bokis & Bagman, två racertuffingar som inte räds regn & blåst!
På väg mot Järavallen!
Ville inte ha däcksmönster på ryggen! Torsdag 17 september. Nu börjar det bli mörkt på kvällarna. Vid halvåtta eller strax efter så är det ganska mörkt. Belysning på cykeln som då gärna blir MTB, Skitväder i sedvanlig ordning. Blåsigt och lite lätt regn men mannen med läderveken hade lovat att ett regnväder skullle komma in vid sjudraget på kvällen. Förutsättningar som gör det lätt att välja MTB. På med paltorna och rulla iväg mot Saxtorp. Strax innan där så dök Kicken upp i mötande fil. En snabb 180-gradare så gjorde man sällskap till Fotbollsgolfen. Precis vid parkeringen i korset vid crossbanan dök Samuel upp. Framme vid samlingen stod en bil med en MTB parkerad. Lite falskskyltad. White stod det på ramen men cykeln var kolsvart. White, en svart lögn?
Allt efter hand rullade det in fler cykelsugna: Pia, Peak, Tränar’n, Mini, Hillis mfl, mfl. Dussinet fullt blev det. Iväg mot Järavallen och rosa slingan. Tränarn var yster idag. Han drog iväg som ett skott. Tätt följd av de andra. Kicken, Elitaren och Samuel tappade lite så en allt större lucka uppstod. När sjöarna var passerade och man var på väg uppför backen mot bron så dök Nesor upp. På bron hade de hialösa stannat till lite för att vänta in svansen. Sedan var det fullt drag igen ner mot starten. Här dök det upp ytterligare ett par. Ja de hade varit vid första samlingen men valt att ta bilen till Järavallen.
Så rullade man iväg. De snabbe först. Elitaren tog det med ro. Detta så att han inte skulle få däcksmönster på klubbtröjan för att någon körde över honom. Den nya tjejen körde till sidan och släppte förbi Elitaren som då frågade om hon kört slingan någon gång förut. Nej det hade hon inte. Elitaren tog det lugnt och visade vägen. Slingan är ju som allra trixigast i början så det blev några stopp men det rullade på allt emellanåt. Men när man kom fram till dödsstupet så skippade man det utan rullade ut på andra stigen och sedan in spå slingan igen där den kommer från dödsstupet. Ett par knyckar till sedan är det betydligt mer lättcyklat. Men tjejen ville inte mer utan rullade ut på stigen och satte kosan mot parkeringen. Hon vinkade tack och hej då. Elitaren fortsatte lite lugnt. Han har fortfarande sviter från söndagens vurpa då han fick en smäll av sadeln i svanskotan. Att ta i gick inte så bra. Likaså var det inte aktuellt att få några nya smällar där. Så lugn och fin cykling. Kika lite på omgivningarna. Tänk om han hade turen att hitta cykelpumpen han tappade i söndags?
Men ingen pump hittades. Men runt kom han. Vid Järavallens parkering var det tomt. De andra hade sannolikt kört ut på ett andra varv. Elitaren tog sig hem via mossen mot Ålstorp. Denna stig är delvis blockerad av ett par kullblåsta björkar som man får krypa under och dra cykeln med sig.
Nästa träning på söndag kl 10.00. Samling vid Fotbollsgolfens parkering. MTB eller Racer, du väljer!
Samling på Järavallen innan man rullade ut på slingan.
Den svåraste stigningen på banan. Den klarar inte alla
alltid. Här måste man ha riktig bra fart med sig för att
ta sig upp.
Kullfallna björkar blockerar delvis stigen genom
mossen mot Ålstorp
Bakhjulet lossnade! Söndag 13 september. Radarbilden på dmi.dk såg inte så kul ut. Ett regnväder var på väg in över Skåne. Frisk vind på detta gjorde valet lätt at ta MTB. En snabb runda ner om Piruetten som precis då vinglade ut på förstubron i pyjamasen. Hel famnen full av tomflaskor. Det var inte flaskor med energidryck som tömts, kan vi påpeka. Kalas igår, meddelade han. Nej det blir inget cyklande idag för honom. Det var bara till att rulla vidare mot Saxtorp för Elitaren. Vid fotbollsgolfens parkering i god tid. Så en runda runt på stigarna så hade en kommit och höll på att packa ur cykeln från bilen. En runda till så blir det nog lagom. Jodå det stämde. Då hade Löpar’n, White Lady, Bosse Bus anlänt. Altt efter hand så droppade det in några till. Kicken kom på racer och Bokis på MTB. Åtta MTB:are och så Kicken på Racer. Även om han var ensam så fick han ett farligt bry att hålla hop klungan med alla sina alter ego. Men han är ju enveten och uthållig så han klarade detta svåra jobb. Bra jobbat Kicken!
Resterande gäng rullade iväg mot Järavallen och rosa slingan. Där tog White Lady ledningen och guidade runt slingan. Där var några som var relativt obekanta med sträckningen. Bokis & Elitaren tog det lite lugnare och rullad runt i ett gubbatempo. Målet var at ta sig runt utan att få stopp. Peppear, peppar ta i trä. Det fungerade faktiskt riktigt bra. Första riktigt tuffa utmaningen var dödsstupet vilket fixades av de båda. Detta gav mod i barm så an trampade på. Det är mycket knixigt, speciellt första delen av banan. Ibland blir man förvånad att man inte slår en knut på ramen i alla svängar. Men det rullade på för gubbajevlarna. När man kom till den tuffaste utmaningen, den branta backen med alla rötter. Elitaren var taggad till tusen. Trampade på utav helråg, eller om det nu var –vete. Satsade för fullt för att ha bra fart in i backen. Men jhan kom lite ur spåret och grop gjorde att bakhjulet studsade och kastade honom ur sadeln med en vurpa som följd. Sadelspetsen träffade ryggslutet. Fem cm längre ner hade den suttit fast… Där gick den ambitionen upp i tomma intet. Men det var till att fortsätta och avsluta varvet. Ute vid litorinavallen kom snabbisarna i möte.
Efter avslutat varv så kalasades det på Elitkakor. Men ett varv till får man ta. De snabbe iväg följda av Bokis och Elitaren. Nu skulle man klara alla hindern ,även backen med alla rötter. Jo kyss mig… Det fungerade inte alls lika bra som första varvret. Hjulen spann loss och så blev det stopp. Elitren körde på en liten stubbe och så blev det markkontakt igen. Et farligt strulande var det. Elitarens växel hackade lite. Inget ris eller så i växeln. Mycket underligt. Så i en backe så blev det stopp. Hjulet ville inte går unt. Vadan detta? Hade bakväxeeln gått in i hjulet? Nej det var bakhjulet som var löst. Bakaxeln hade lossnat. Den är av den nya typen som gängas in. Så axeln var halvvägs ur. När den väl var skruvad på plats igen så fungerade växlarna hur bra som helst igen!
Vid parkeringen stod snabbgruppen med regnjackorna på. Det var bara att köra direkt så man inte blev kall. Regnade gjorde det lite. Men det var på gång att ljusna. En fördel med att köra i skogen är att man inte märker så mycket av regnet och blåsten. På väg hem stötte man på Lille Skutt med bättre hälft och en inlånad påg för tredje gången idag. Nej inte på cykel. Han skuttade omkring i skogen på cykelslingan med sina ben. Efter några korta artigheter så fortsatte man hemåt, över gångbron och sedan de flesta norrut mot Saxtorp/Häljarp medan Bokis & Elitaren drog sig mot Hofterup/Dösjebro.
Nästa träning på tisdag kl 18.00. Då samlas vi på racer vid St1 i Landskrona för en lättare runda på landsväg. Är du nybörjare och vill prova på at cykla i klunga så är det ett ypperligt tillfälle. Alla välkomna!
Järavallen och rosa slingan nästa. White Lady anför
klungan!
Snabbgänget kom gubbagänget till mötes. Bosse Bus
passade på att dra upp sina stay-ups
Löpar'ns tredje sadelstolpe för i år. #Dunderklumpen
Tjuven tog guldet! Torsdag 10 september. Idag var de så dags för klubbmästerskap i Landskrona CK. 10 km tempo med start och mål vid pumphuset i Häljarp och vändpunkt vid infarten till Järavallens parkering. På plats var Kicken, Smiley och Bagman när Elitaren anlände i god tid före samlingen. Allt efter hand dök sedan Bosse Bus upp. Nyss hemkommen från VM med en tjugondeplats i bagaget. Inte nog med att det var klubbmästerskap, de som ställde upp kunde även jämföra sig mot världseliten! Men det var väl av rädsla för detta som vi inte såg till White Lady, Lille Skutt m fl… Men Snacke-Rasmus, Schnurrbart, Mini, Gabriel, Blueman dök upp liksom en gäst, Maria.
I sedvanlig ordning så lottades startordningen med hjälp av en kortlek. Snacke-Rasmus drog ett ess och fick därmed starta först. Tvåa var Bosse Bus som var ordentligt taggad. Han drog igång sekunden innan kör ropades. Han trampade på som den ystra fåle han är så att Hasse som höll cyklarna inte hann släppa utan hängde som en trasa bakefter en bit. Men för Maria så gick det lite lugnare till. Hon kom iväg precis i rätt tid utan att ha startern hängande bakefter.
Blueman var näste man. Bara det inte blir en klossvurpa innan start. Alltså att man tappar balansen när man sitter på cykeln och att balansen tappas innan start. Men det var precis vad som hände. Det blev närapå ett huvudhopp i dikesrenen. Man han är ju triatlet så simma kan han ju så det var bara att hoppas att där var vatten i diket. Men lyckligtvis så klarade han sig med blotta förskräckelsen. Femte startande var Elitaren som också kom iväg städat. Nu var det till att trampa på i motvinden. Inte mycket vind, men den där var, var emot. Bara att bita hop och trampa på. Strax innan vändpunkten kom Kicken och susade förbi. Slim och aerodynamisk med ett dånande dischjul där bak. Ett sådant hjul kan väcka liv i döda med det oljudet de för. Men fort går det. En sväng runt konen vid vändpunkten, Sista halvan. Kör vad tygen håller. I mål kom han utan att fler körde om.
En nybörjare startade, Gabriel. Då startade han utifrån vändpunkten och körde andra halvan av loppet. Han körde de fem kilometrarna på 11 minuter ungefär. Gött mos Gabbe, skulle man kunna säga!
I väntan på resutaten så pratades det och skojades. Snacke-Rasmus bjöd på sina egenhändigt bakade Elitkakor och ville få dem bedömda. De smakade finfint. Jttegoda. Tack för det Rasmus.
Så kom man till den spännande presentationen av resultatet. Han som var snabbast iväg vann förstås:
- Bosse Bus med 14.59 cyklad tid
- Kicken, 15.34
- Blueman, 16,13
- Snacke-Rasmus, 16.24
- Maria, 16.47
- Schnurrbart, 18.33
- Elitaren, 19.00
- Mini, 20.00
Som vanligt så är det lite darr på manschetten när det räknas. Första räkningen gav andraplatsen till Blueman. Men när alla siffror hamnat rätt så blev det en tredjetid för honom. Blueman och Maria är inte med i LCK så de deltog utom tävlan. Så Snacke-Rasmus tog därmed hem tredjeplatsen, bronset, i KM. Eftersom det inte ställde upp någon från klubben i damklassen så tog Snacke-Rsmus även hem den segern!
Nästa klubbtävling är 4 oktober och då är det KM i MTB!
Smiley, Kicken och Bagman laddar för KM. Bagman
hade gömt hängslen så han fick hålla i brallorna med
händerna...
Hasse agerade starter. Han uppmanades att byta grepp
om han kom på något mjukt. Detta uppskattade han,
det syns på minspelet!
Snacke-Rasmus med sina goda,
hembakade, Elitkakor!
Dödsstupet utmanades! Söndag 6 september. Ett sådant busväder. 16 mm regn det senaste dygnet. Kallt och blåsigt. Nae, det blir inte att rulla ute på asfalt idag. Det blir att krypa in i skogen där det finns lite lä. Även om himlen var blå så var det kallt. En snabb runda hemom Piruetten som kom och öppnade i pyjamas. Nej, han hade sovit länge idag. Det behövde han inte berätta för man såg tydligt rester av John Blund i hans ögon. Vidare till Saxtorp där det väntade en del ivriga cyklister. Storfräsarna skulle väl antagligen inte dyka upp, för de var i Varberg och körde Bockstensturen igår, White Lady, Tränar’n, Lille Skutt och Hillis.
På startlinjen stod Mini, Schnurrbarth, Pontus (& Amerikanarna?) och ett antal till. Strax dök även Bokis upp och så kom Snacke-Rasmus ångade i full karriär. Han hann inte stanna vid parkeringen utan fick hejd på bågen först ett hundratal meter bor. Han borde kolla bromsarna, för så fort gick det inte…;-). En enda kom på racer, men han pep hem efter en kort betänketid för att byta till MTB. Medan han gjorde detta så rullade gänget mot Järavallen.
Efter bron över till Järavallen samlades man alla igen. Då var även racern utbytt mot MTB och så rullade man vidare mot Starten som är vid parkeringen på Järavallen. Väl där så saknades Pontus och det gänget. Mini och Snacke-Rasmus körde tillbaka för att se om man fick tag på dem. En stund senare kom han tillbaka och berättade att man inte hittat dem, men att Mini hade fortsatt att jaga efter dem. Så rullade man ut på slingan. Som vanligt knixig och teknisk. Lite spännande när man skaffat ny MTB 29” med dess breda styre. Tjosan, kom man verkligen igenom där? Snacke-Rasmus först tätt följd av Elitaren, Schnurrbart, Bokis och han som konverterade från racer till MTB. Oj vad trög det kan var att komma igång en söndagsmorgon. Men skam den som ger sig. Bara elda på. Är man inte bekant med slingan så är där några ställen man lätt kör fel. Den cerise färgen är ganska blek och ibland är inte kontrasten mot barken där den är målad så stor. Dessutom är höjden på markeringarna anpassad dör gående(!) med sin höjd på runt 1,5 m över marken. Det passar bättre med en markering som är 0,5 meter över marken när man cyklar. Blicken är ju riktad snett neråt. Är markeringarna där så ser man dem mycket tidigare.
Men hur som helst älgade man runt banan. Några topp blev det då bakhjulet släppte och därmed inte fick upp cykeln hela vägen för backen. Elitaren tvekade också vid dödsstupet som går mer eller mindre lodrät ner i en ravin. Här fick han inte tillräckligt med fart för att kunna ta sig upp för nästa backe och vurpan var ett faktum. Upp igen och på det. Lite lera på kostymen och en blödande ankel är inget som stoppar. Den sista tredjedelen av slingan är lite enklare. Plattare och inte så trixig. Vacker utsikt över havet när man kör längs litorinavallen. Strax var man tillbaka vid starten igen.
Nu blev det Elitkakspaus och ljug. Testande av cyklar. Snackee-Rasmus provade Elitarens 29”:e och Bokis grenslade Schnurrbarts nya heldämpade 29:a. Han såg sugen ut i blicken. Men man kan ju inte stå och snacka hela dagen. På det igen. Men man beslöt sig för bara köra en del av slingan och sedan vidare över bron och hemåt. Snacke-Rasmus tog ledningen och ångade iväg med övriga i släptåg. Trix och knix igen. Men nu hade Elitaren jobbat med mental träning så när man kom til dödsstupet så kastade han sig nerför. Dessvärre bev det stopp i uppförsbacken för han hade för tung växel i. Men ta mig tusan et går att jobbar bort sina demoner!
Uppe från den ravine så korsar man stigen som går till bron. Lagom att hoppa av tyckte alla. Ja inte Snacke-Rasmus för han hade ångat på och syntes inte till. Så vad han tyckte fick vi aldrig reda på, men det verkade som han ville köra hela varvet. Men kvartetten drog sig mot bron därefter delade man på sig Bokis och Elitren mot Hofterup medan Schnurrbart och racerkonverteraren drog mot Saxtorp/Häjarp.
Nästa träning på tisdag. Samling kl 18.00 vid St1 i Landskrona.
Glöm inte bort LCK’s klubbmästerskap på torsdag. 10 km tempo med start och mål vid pumphuset i Häjarp. Det är ett öppet klubbmästerskap, så alla är välkomna att köra. Här har ni möjlighet att mäta er prestation mot världseliten. Bl a så kommer världens tjugonde bäste tempocykist, Bosse Bus, att starta. Missa inte chansen att få ett hum om hur du står på världsrankingen!
På väg ut mot Järavallen. Här passeras stora sjön.
Elitkaks- och snackepaus efter avverkad runda på cerise slingan.
Bokis provar Schnurrbarts heldämpade Canyon.