Piruetten med den låga profilen återvände, heldämpad! Torsdag 31 december. Sista dagen att göra något åt sin träning detta året. Solen sken och lyste med sitt varmaste ansikte. Men temperaturen låg runt nollan ändå. Vindstilla, men lagom när Elitaren anlände till samlingen i Saxtorp så började det susa i träden. Bosse Bus bil stod där med cykelhållaren bakpå. Alltså var han ute och värmde upp. I övrigt var det tomt. Elitaren rullade ut på en liten uppvärmningstur han också. Samtidigt passade han på att röja undan de stora tallgrenar som blåst ner och legat i vägen på stigen de senaste veckorna. Man har väntat länge på att någon annan skulle göra det. Men någon annan fanns tydligen inte. Tillbaka till Fotbollsgolfens parkering igen så hade det kommit några fler cykelsugna. Röde Baronen satt och huttrade som vanligt i sin volvo. Sidan om sig hade han den förlorade sonen. ”Frusenkylling” han också. Piruetten har under lång tid hållit en riktigt låg profil och inte visat sig över huvud taget. Nu när han var till baka var han dessutom heldämpad… Ja, ja, inte till humöret alltså utan med en Meridavärstingkonstruktion i kolfiber och med dämpare på alla håll och kanter. De första av sitt slag som sålts i Sverige. Det var CykelhandlarDAvid som lyckats skaffa fram denna raritet till Piruetten som har svart bälte i cykelbyte.
Eslövsduon men Jan och Bananas var på plats. Häljarpsmaffian kom rullande under ledning av Mini följd av Tränarn, Löpar’n White Lady, Lefty. Så rullade det in Nesor mfl. Till sist så hade tretton cykelsugna samlats. Det diskuterades om hur dagens träning skulle läggas upp. Löpar’n ville köra lugnt. Han har lite problem med ryggen så lite lagom tempo passade honom. ”Lägg dig sist och tappar du rullen får du körahem” kommenderade frun, White Lady. Hårda papper. Förra året på nyårsafton så vurpade Löpar’n och bröt armen. De uppmuntranden orden från White Lady när han låg på marken var: ”Får jag ta en bild och lägga ut till kompisarna på Facebook”. Vi kan göra en kamratlig skillnad. Som ett av nyårslöftena, låt det bli att ge Löpar’n extra värme och kärlek under 2016. Karma!
Så rullade man iväg ut på slingan i Saxtorp. Först en liten runda där. När man kom till loopen åt vänster som sedan leder tillbaka en bit innan det blir vänster igen så fortsatte man rakt fram och tog den sista delen av slingan för att sedan söka sig mot Välandalen och vidare ut mot Järavallen. Men i den branta backen upp från Välandalen så var det en som fick kedjebrott. Några stannade och hejjade på reparationsarbetet medan de övriga rullade på ut mot sjöarna. Det var avtalat att man skulle ta ett varv runt sjöarna så skulle de andra ansluta. Vid sjöarna fick Nesor ett infall att man skulle köra ut mot bullervallen och ta sig upp till kullens högsta topp. Så blev det. Till topps! Med en bankade puls i topp så var man där och kunde ta utförslöpan ner och följa endurospåret mot lilla sjön. Nu möte man andra halvan med lagad och hel kedja. Remmen vidare mot kärret. Kärret dr Bosse Bus förr om åren körde av växelöron. Men det fanns inga negativa tankar i hans huvud idag. Dödsföraktande kastade han sig ut på stigen och trampade på med sina starka ben.
Lite kringelikroka på de stigarna innan man drog sig över mot rosa slingan. Löpar’n och Elitaren skapad en egen grupp, eller duo rättare sagt medan de andra stressade vidare mot rosa slingan. Löpar’n hade känning av sitt ryggonda så man bestämde sig för att skippa första delen av rosa och tog istället endurospåret längs motorvägen tills man kunde ansluta till rosa slingan. Nu var det skumpigaste och värsta/jobbigaste delen avklarad. Ut på den meandrande slingervägen mellan träden. Som en å på slätten slingrar slingan fram. I lagom snacketempo rullade man på. Som tur var så hade det varit torrt väder en tid. I söndags var det så blött och dyngigt att det var ganska jobbigt i Saxtorp. Att cykla på Järavallen var det inte tanke på över huvud taget då. Men nu hade det torkat upp bra och nattfrosten gjorde att de dyngiga partierna inte var lika kletiga som de brukar. Så var man framme vid den lilla åsen där stigen går upp och ner några gånger. Vid andra nerfarten tvekade Elitaren till på vlket spå han skule ta. Naturligtvis så resulterar detta i att bakhjulet lyfter och cykeln slår bakut och kastar av sin ryttare. Eler så kan man säga att Elitaren var så elektrisk att han slog en volt!:-) Som en hoprullad igelkott rullade han nerför backen medan cykeln snällt stannade kvar i backen. Lite dammig men inga skador vare sig på cykel eller ryttare. Nu var det bara att fortsätta genom de sista backarna och vidare mot mördarbacken. Löpar’n undvek denna utmaningen medan Elitaren fortsatte men fegade ur när han såg sitt gamla Nemesis. De kala rötterna i backen gjorde att modet försvann. De rötterna gör gärna att bakhjulet spinner loss. Har du inte tillräcklig fart med dig in i backen så kommer du inte upp. Inte på hjul i alla fall… Men Elitaren kom upp, till fots…
Nu var det bara den avslutande slingan kvar. Ut mot den bedårande stigen längs litorinavallen. En fantastisk vy över strandängarna och Öresund där. Precis när man kom ut på Järavallens parkering så kom tätklungan ikapp. På parkeringan så vinglade Nesors anfader omkring, ovetande om att ätteläggen var och gjorde omgivningarna osäkra. En stund efter var kanske inte farozonen över men väl far o son förenade för en stund. En välförtjänt Elitkaka delades ut till alla som ville smaka på godsakerna. Sedan var det dags att rulla hemåt. Den stora klungan mot Saxtorp/Häljarp och Piruetenn med Elitaren mot Hofterup.
Tack för detta året, alla kära, härliga träningskompisar. 2016 års träningar rivstartar vi med på söndag kl 10.00 med samling vid Fotbollsgolfen i Saxtorp. Gott Nytt År alla så ses vi på söndag!
Piruetten med sin heldämpade Meridavärsting!
Många glada Cyklister i skogen idag. Främst ligger
Nesor, följd av Bananas (han med bananklasen på
huvudet), Tränar'n, Löpar'n mfl.
Tolv trettondelar av dagens träningsgäng. Elitaren fick
inte ordning på självutlösaren och står alltså bakom
kameran.
Nu var det slut på lättjan och latmaskandet! Söndag 27 december. Nu var det äntligen dags igen. Två veckor utan cykling ger frossa och abstinens. Istället för aktiv cykling så hade de varit ryggläge i solstol vid poolen och exklusiva Gint Tonic i bar Carbarela på Hotel Santa Catalina, Las Palmas. Svensk sommar med sol 22-25 grader tillbakabytt mot Skånsk vinter. 6-8 grader och regn… Tänk om man hade kunnat packa med sig Kanarievädret hem. Men hur son helst så finns det ju kläder för alla väder. 30 mm regn det senaste dygnet gjorde att regnjackan kom fram och på. Sedan var det till ratt rulla mot Saxtorp. På plats var redan Pia, Bosse Bus, Janne, Rolle ”Bananas” och ytterligare en från Eslöv. Nu var det ju dag att se till att det blev lite ordning och reda igen. Julaftonsträningen hade ju blivit inställd… Detta får ju inte återupprepas!
Pia berättade att det var ordentligt kletigt och blött i skogen. Eftersom det hade regnat oavbrutet det senaste dygnet så beslöt man sig för att hålla sig i Saxtorpsskogen. Järavallen blir ordentligt kletig och lerig med dessa vattenmassor. Bosse Bos drog iväg som en pil. Yster och otålig som vanligt for han ut på stigen och gungade iväg på sin heldämpade MTB. Elitaren blev blå i nyllet direkt. Oj, oj, oj… hur skall detta gå? Efter ett par hundra meter så mötte man Schnurrbart som kom och var på väg mot mötesplatsen. Han gjorde ett snabt lappkast på sin cykel och följde med klungan. In på rosa Saxtorpsslingan. Jo, jag tackar, blött och kletigt var det. Trots att det är sand så hann det inte rinna undan utan ganska många stora pölar på stigarna som var allmänt kletiga. Det behövdes ingen sprudlande fantasi för att föreställa sig hur stigarna på Järavallen var beskaffade denna dag…
När man avverkat första biten och kommit ut på Kaninstigen så släppes de ystraste fålarna iväg. Kvar blev Schnurrbart och Elitaren som ville ha lite gubbatempo. Innan man hann säga flasklock så var kvintetten uppslukade av skogen och gubbarna kunde köra i sitt snacketempo. Tänk att en skog är alltid skön och vacker oavsett årstid och väder. Så även om det regnade så var det skönt att rulla runt i skogen och inandas den friska, ”nytvättade”, syrerika luften. Rensa lungorna och hosta upp allt damm som samlats de två senaste veckorna.
Hela varvet avverkades och man kom fram till starten igen. Nu var det dags för Elitkaka och ett avrundande snack innan de bar av hemåt igen. Schnurrbart mot Häljarp och Elitaren mot Hofterup. För ovanlighetens skull valde Elitaren att köra längs Grand Prixvägen istället för genom skogen. Det var tanken på alla de dyngiga partierna som kulle varit tvunget att passera som gjorde detta val. Men baklyktan tänd, precis som på hitfärden för att synas ordentligt i gråvädret rullade han mot Hofterup. Något tiotal meter innan han skull svänga av in på Passagevägen så blev han omkörd av en grå Passat som inte lämnade många centimeter tillgodo vid passagen. De femtio kilometrarna som är lagstadgad hastighet på sträckan var överskrinda med god marginal. Det är konstigt att vissa bilister bara måste köra snuskigt nära cyklister. Detta trots att vägen var helt fri. XFF669 är registreringsnumret. Ägare til detta fordon som sånr hade fåt bucklor och blodstänk på högersidan är Per-Arne Stegerup i Saxtorp. Är det någon som känner honom så berätta gärna för honom hur bilen framfördes idag.
Nästa träning på torsdag, nyårsafton. Samling kl 10.00 vid fotbollsgolfens parkering i Saxtorp. Nu är det slut på latandet och glöggandet. Se till att avsluta året med flaggan i topp!
Pia och Bosse Bus var på plats!
Eslövstrojkan förbereder dagens träning.
Schnurrbart smaskar Elitkaka.
Luciacykling!Söndag 13 december. Lucia och allt. Mannen med läderveken hade förutspått regn. Men himlen var blå med mest några vita molntussar på. Inte mycket till vind heller. Rull iväg til samlingen i Saxtorp. Det varovanligt lite trafik. Elitaren blev bara omkörd av en enda bil på hela sträckan från Hofterup till Saxtorp, c:a 4,5 km! Unikt, det har nog aldrig hänt tidigare. Men folk satt väl hemma och festade på glögg och pepparkakor. Då är det ju tacknämligt om de också håller sig borta från att köra bil.
Ingen var komen i Saxtorp när Elitaren rullade in en tio-tolv minuter i tio. Det blev en runda runt på stigarna i den delen av skogen som omger Fotbollsgolfen. Efter fullbordat varv där så var det en kommen. Röde Baronen satt i sin mörkblå V70 och spelade spel på sin telefon. Han hade nog hoppats i det längsta att ingen skulle komma så han kunde vända hem igen utan att cykla. Men dr fick han tji. Sakta masade han sig ur bilen och började klä på sig cykeloutfiten. Så rullade det in allt fler. Häljarpsmaffian kom med Mini, White Lady (som dagen till ära hade glitter på hjälmen och lucialjus på styret), Löpar’n, Tränar’n som det lät jul om. Medtagen musik och högtalare med sinande batteri i fickan var han utrustad med! Men priset för bästa kostym tog Hillis som kom i vit särk, ljuskrona på hjälmen och hela cykeln inlindad i glitter! Extra Elitkaka hade utlovats till alla som kom luciaklädda. Redan från start så minskades Elitarens kaklager. Värt att notera var att Lille Skutt visade sig igen, tillfriskanad efter myxomatosen.
Snabbisarna var sugna på att köra en runda ut om Barsebäck. Men Schnurrbart och Elitren ville hålla sig i skogen och köra en gubbarunda. Nyfikna var man på rosa slingan som blivit preppad med lite stenar och annat. Här skulle det testat. Så man hängde på de snabbe med flinka ben ut mot Järavallen. När snabbisarna fortsatte så svängde gubbaduon av och rullade in på rosa slingan. Herrejesus vad kletigt och kleggigt det var. En riktig lervälling på många ställen. Det var svårt att behålla greppet uppför. Det var verkligen att hålla tungan i rätt mun och inte köra på alt för lätta växlar, då bara spann bakhjulet loss. Man hade fått info om att arbetet med slingan hade skett strax innan Dödsstupet. Jodå alldeles riktigt. Där hade det hänt saker. Den rerigaste av alla backar var nu preppad med sten och plankor. Detta var tur en sådan här dag. Annars hade det nog varit omöjligt att ta sig upp.
Efter Dödsstupet stannade man till och hade ett rådslag. Det var väl klistrigt här på Järavallen, så man drog sig tillbaka mot Saxtorp igen. Via sjöarna och Välandalen kom man tillbaka till Saxtorpsskogen. Även om det var kletigt på sina ställen så var det mycket lättare att forcera än rosa på Järavallen. Duon körde i ett gubbatempo och fick utbytt en farlig massa kunskap om produktion, produktionslayot och hur man bygger framgångsrika företag som varar länge, länge, länge. Men det var ingen meskörning för det. Puserna hölls hela tiden på nivån precis innan de skulle förta förmågan att prata. Lite nytta gjorde man på vägen också. Vid ett par tillfällen så röjde man undan nedfallna grenar som blockerade/försvårade passage. Bl a plockade man undan de döda grenar som tyngde ner lite sly vid Ulmestigs där man inte längre kunde passera utan att gå av cykeln för att Grenarna hängde så lågt. Men med ett bra gubbatag så var hindret undanröjt och man kunde fortsätta ut på ängen som badade i decembersol så att man skulle kunna tro att det var vår!
Nu var halva Saxtorpsslingan avverkad ungefär. Man trampade på och fullföljde även sista delen. Här avslutade man med en Elitkakspaus innan man drog sig hemåt för att fira lucia.
Nästa träning på torsdag. Samling kl 18.00 vid Fotbollsgolfens parkering i Saxtorp.
Häljarpsmaffian anländer med Mini i spets tätt följd av
Tränar'n, White Lady och Löpar'n.
Hillis i full Luciaskrud!
Schnurrbart sköljer ner Elitkakan med kranvatten.
Schnurrbart konverterade till Musselman! Torsdag 10 december. Idag var det segt. Blåsigt och eländigt. Det vibrerade inte precis i kroppen efter att komma ut och cykla. Men av erfarenhet så vet man att det är bara att ta sig i kragen och rulla ut. Efter några minuters trampande så är alla negativa tankar borta. Ja, tröttheten ocks. Den förbålda tröttheten som nudd på förde en till sofflocket med samma kraft som Skalmans mat- & sovklocka… Hinderna övervanns och Meridan kom ur ”garderoben” och rullade iväg till Saxtorp. Nu är det mörkare än mörkt kl 18. Trots massor av lumen, candela och Watt så ville mörkret gärna omfamna en ändå. Vid fotbollsgolfens parkering var det totalt mörkt och öde. Inte en kotte, förutom de som blåst av talarna. En liten runda på stigarna blev valet. Det var goda tider till samlingen 18.00.
Lagom till Elitaren kom tillbaka till parkeringen så kom det en V70 med cykel bakpå. Så en efter en droppade de träningssugna in. Schnurrbart, White Lady, Tränar’n, Pontus, Mini och fyra till förutom Elitaren. Tio totalt. Men var är Lille Skutt? Han har inte setts till på veckovis. Drog han på sig myxomatosen/kaninpesten? Eller är det bara så att han fått utegångsförbud??? Ingen kunde svara på frågan. Spekulationerna gick höga. Förhoppningsvis så kan vi klargöra ämnet på söndag.
White Lady kommenderade med bars röst attt det var raka vägen till rosa slingan på Järavallen och så trampade hon iväg, tätt följd av de andra. Schnurrbart och Elitaren släppte iväg oktetten med förevändnningen att man skull öva omkörning. Dvs sedan köra ifatt och förbi dem. De orden fick avsedd verkan. Oktetten drog iväg så det ångade om det. Härigt nu kunde ju gubbarna vingla i sin egen takt. Man stannade också i Saxtorpsskogen. Det visades att Jerka hade preparerat ros slingan med lite stenar och annat. Detta skådar man gärna först i dagsljus innan man dönar på där.
Sagt och gjort. Gubbaduon rullade iväg och in på rosa Saxtorpsslingan. Detta i lagom snacketempo. Strax efter att man svängt in på slingan så mötte de en annan cyklist. Det var Hillis som informerades om att de andra hade dragit sig mot Rosa slingan på Järavallen. Han tackade för infon och försvann som en blixt. Han kom säkert ikapp de andra långt innan de var framme vid starten. Schnurrbart och Elitaren fortsatte på sin inslagna väg. Båda gubbarna är från Raggarbilarnas peak, 50-talet, så de hade många nostalgiska minnen att berätta. Moppar, 125 cc:are och mycket annat. Ja Schnurrbart hade varit ute och kört på sin Chresent Compact idag efter att ha mekat lite med den. Elitaren blev allt lite avis där. Det var ju den stora drömmen i tonåren, att ha en Chresent Compact. Men det förblev just bara en dröm. Moppekarriären företogs på en Husqvarna, ”hossebandare”… Inte allt för hypat på den tiden.
Snackandet gjorde också att man tappade bort slingan en bit efter man varit uppe och vänt vid dagiset. Decembermörker i skogen gör att det blir svårare att orientera sig. Så hittade man markeringar igen, men det var en del av slingan som man redan kört. Men man följde spåret ändå tills man kom upp på Kaninstigen. Därefter tog man den hela vägen upp till strax innan dagiset där man åter igen svängde in. Denna gång mer fokuserade på att leta rosa prickar och pilar. Sedär, nu gick det att hitta hela varvet runt. När man åter var framme vid Stora Byvägen så var det dags för Elitkaka och lite avrundande snack innan de båda skiljdes åt för att rulla hem var och en till sig. Ja Schnurrbart hade lite hushållsbestyr som väntade på honom. Han skulle hjälpa hustrun i mandelmusslefabriken. Att tumma ut deg i formarna. I söndags hade han brått hem för att skala potatis och skaffa sig några välbehövliga pluspoäng. Ikväll plussade han väl på detta och till och med fick ”tumme med henne”!
Nästa träning på söndag. Samling kl 10.00 vid Fotbollsgolfens parkering i Saxtorp.
Samling i decembermörkret.
Detta var meckigt. Glömt förlängningskabeln hemma.
Försöka trixa till det så att batteripacken kunde vara i
Camelbaken...
Schnurrbart mimsar Eltikaka innan det var dags att rulla
hem och tumma mandelmusslor.
Han hade en cykel i mammas mage! Söndag 6 decmber. Så är vi inne i tomtens månad Ni vet den där gamla grå eller blå, ljusskygga figuren i nordisk folktro som blivit kidnappad av Coca Cola och iklädd företagets röda färg. Men hur som helst så är det mer november än december över vädret. Det har regnat hinkvis och stormarna avlöser varandra. Gorm och därefter Helga. Men vädrets makter stoppar inte Cyklofånarna i första taget! Cykelhandlaren i Lödde hade lagt ut en bild på Piruetten när han satt och blev bikefitad på en ny Meridavärsting, en av de första levererade i Sverige. Men vid samlingen uppstod det tvivel. Var detta månne ett fotomontage? Ingen Piruett så långt ögat kunde se. Piruetten har ju varit utan MTB i ett antal månader så idag borde han ha dykt upp. Det är kanske med Piruettens nya Merida som med tomten. Alla pratar om den/honom men ingen har sett…
Till klockan tio hade en trettonhövdad skara samlats, Tess, Hillis, Schnurrbart, Tränar’n, Löpar’n, White Lady (som numera klär sig som svarta fåret…), Mini, Bosse Bus och en flock till. Eftersom OK Silva har Adventorient på Järavallen så började man med en runda i Saxtorpsskogen. Elitaren i spets till en början innan Bosse Bus blev otålig, körde förbi och drog upp tempot. Blåsandet har satt lite spår i skogen. Inga kullfalan träd, men väl en del nerblåsta grenar. En del riktigt stora och tjocka. Bosse Bus trocklade sig runt dessa medan de efterföljande stannade till och rensade stigen där de värsta grenarna låg. Hillis är fenomenal. Han måste haft en cykel inne i mammas mage. Elegant svischar han runt i skogen. Där det ligger mindre grenar så riktar han bara en pricksäker spark på den och så har den förpassats in i skogen. Detta oavsett om han gör det med vänster eller höger fot!
Nr varvet var fullbordat så drog man sig över mot Järavallen. Löpar’n som har ett elände med sin rygg rullade hemåt. Tess hade redan kastat in handduken. ”Snacketempot” som Bosse Bus höll var övermäktigt. Elitaren kunde ite säga emot detta, han hade inte luft nog i lungorna. Men på vägen ut mot Jääravallen så tappade han kontakten med klungan. Så den biten förbi sjöarna och ut till rosa slingans start rullade han och Schnurrbart i ett mer gubbaanpassat tempo. Ute vid starten stod alla och väntade. Elitkakorna hade ju inte varit framme ännu. Skulle de månne komma fram nu då? Jo, det gjorde de. Alla utom Mini lät sig väl smaka. Allt efter hand som kakorna slukades så rätades ryggarna och färgen återvände i ansiktena. Så drog man iväg igen. Schnurbart och Elitaren tog det lite lugnt och rullade iväg som sista par. Ja, iväg med alla som har så bråttom så gubbarna fick lite lugn och ro. Efter ett par hundra meter så stod Bosse Bus och trixade med sin cykel. Framhjulet var löst. Schnurrbart och Elitaren passerad men höll därefter koll bakåt. Finfint, för strax kom Bosse Bus igen med fradgan runt munnen och svart blick. Fullt fokuserad på att köra ikapp de andra. Gubbarna hopade in till kanten och gav honom fri lejd. Puh, nu kunde man fokusera på gubbatempot igen.
Efter Dödsstupet så rundade Schnurrbart och Elitaren av. Ett par veckor utan elle minimalt med cykling men desto fler julbord tog ut sin rätt. Vi rullar hemåt, sa Schnurrbart. Då kan jag hinna hem och skala potatis och skaffa mig några pluspoäng. Detta var verkligen behjärtansvärt. Så nu var det kortaste vägen hem. Elitaren tog vägen förbi Brukshundklubben och vidare förbi Paintballbanan. Här sågs de största stormskadorna i den granskogen. Flera stamar hade knäckts mitt av och låg tvärs över stigen. Men som tur var så gick det att köra runt dem. De var för stora för att flytas av en man...
Nästa träning på torsdag. Samling kl 18.00 vid fotbollsgolfens parkering i Saxtorp.
Hillis kör vinteträning på sin gamla helstela MTB!
Vill spara finåket till sommaren...
Återsamling efter fullbordat varv i Saxtorpsskogen.
Värst stormskador var det i granskogen från
Brukshundklubben och till Paintbalbanan. Hr
hade flera granar knäckts. Stammen mitt av!