Torsdag 30 januari. Snö och fyra-fem grader kallt. White Lady meddelade att hon inte kom. Var det månne så att hon behövde tinas för att kunna cykla? Det lär väl utkristallisera sig. Men Bosse Bus, Schnurrbart och Lille Skutt hade anmält att de skulle komma. Den sistnände skulle även jaga Peak ur redet så att han kom ut. När Elitaren var på väg in mot parkeringen vid fotbollsgolfen så blev han omkörd av Bosse Bus som kom åkande i sin Skoda med cykeln där bak. Det var bistert i vinden. Så de båda började rulla lite för att hålla värmen. Man rullade så sakta på vägen ut mot skogen. Så dök det upp ett ljus. Det var Schnurrbart som kom älgande och strax därefter så dök ytterligare två ljus upp. Lille Skutt och Peak. Man vände ner mot parkeringen igen och så dök påpassligt Nesor upp. Han hade fått skjuts av frun och hade också cykeln hängande där bak på dragkroken. Inga fler hade aviserat sin ankomst så man rullade ut i skogen. Bosse Bus anförde. Det blev lite snirklande runt vid fotbollsgolfen. Det är magiskt vad landskapet ser annorlunda ut när det är snö. Så den lilla dungen som den anläggningen ligger i blev som ett nytt ställe. Lite slirigt emellanåt men den vita snön reflekterar ljuset så mycket bättre. Det blir mycket ljusare än vid barmark.

Det tog inte lång tid innan det blev tekniska problem. Peaks bakhjul började trassla. Frikranser frös och så går det bara runt, runt utan något driv. Till sist var det bara att konstatera, fjihjulskransen hade åter igen gett Peak ledigt från träningen. Nu kan det börjas misstänka att det är något medvetet. Han har inte uttalat någon träningsovilja utan han snarare försöker ställa sig i ljuset av något offer det är synd om. Men detta måste vi sticka hål på. Han bor ju inte så långt bort så han avöjde transporhjälp och började lunka till fots. Den kvarvarande kvintetten rullade vidare under Bosse Bus ledning. Efterom underlaget var lite lurigt så gick det inte så fort idag. Lite jinglande hit och dit och när man kom ut på de stigarna där man rider mycket så var det rejält stötigt. "Det var ju f-n vad det hoppar och sutdar. Det slår och barkar i archlet så att man ser ut som en mandrillapa där naär man kommer hem" muttrade Schnurrbart. Men lite skumpande är inget som stoppar en äkta Cyklofåne. Mat tutade på. Emellanåt så var man ute på riktiga Lille Skutt stigar. Bosse Bus följde fotspåren efter honom eller någon av hans släktingar. Emellanåt var det ganska snårigt på dessa stigar. Men det var faktiskt bara vid ett tillfälle som man var tvungna att vända om.

Paus blev det. Dock ingen Elitkakspaus då Elitaren glömt Elitkakorna hemma. Lustigt nog första gånen som han uttryckligen lovat Elitkakor och så gömmar han dem. Det kanske är något ålderssrelaterat, Alzheimer eller något? Han får väl gottgöra det vid något annat tillfälle. Då Elitkakorna skanades och vinden gjorde kylan bitande så var det ingen lång stund som man stod stilla innan man rullade iväg igen. Runt, runt i Saxtorpsskogen. Till sist så kom man ut på Stora Byvägen på samma ställe där man kört in. Bosse Bus takgök hade slocknat så han visade vägen till parkeringen. Sedan var det bara för var och en att köra hem.

Nästa träning på söndag kl 10.00 i Saxtorp på MTB.

Mer info: https://www.facebook.com/LandskronaCykelklubb

Söndag 26 januari. Tre minusgrader var för kall för den finskättade vikingen, Piruetten. Hillis, med sin nya 29" var förkyld. Så även han stannade hemma. Elitaren rullade upp till Saxtorp. Där var Bosse bus på plats och en ny förmåga, Pågen. Klockan var tio minuter i tio så man beslöt sig för att rulla en liten runda för att hålla värmen. Står man stilla så tar det inte lång tid för kylan att knapra sig in till benstommen. Efter den lilla rundturen så hade White Lady och Löpar'n kommit. Men det var något problem. Löpar'ns cykel stod upp och ner och hans mungipor var mest neråt. F-n, en eker har gått så jag får försöka ta mig hem, Hjulet är så skevt att det tar i bakgaffeln, sa den nedtryckte Löpar'n. Men det fixar vi, sa Elitaren, som hade lite verktyg i sin Camelbak. Litte fipplande med att spänna och släppa spänningen i ekrarna runt den brustna så blev det körbart igen. Nästan helt rakt. Då vändes mungiporna uppåt igen på Löpar'n! Under tiden så hade två crossåkare dykt upp, Mr X och Vasa. Grand old man Bokis som drog till med en åttioårsdag i tisdags! Nesor, Schnurrbart mfl. Tolv cyklisten kunde räknas in vid start.

I vanlig ordning så tog sergeant White Lady över ordningen på kaserngården och anförde trupperna ut i skogen. Faktislt skapligt lugnt. Men man fick stanna till några gånger då det var svårt att hålla hop klungan. Efter ett tag så hada man tappat bort några. Ett eftersök påbörjades. och efter ettt tiotal minuter så var alla återfunna utom Pågen. Han hade kastat in handduken och vän hemåt. Men Johnny, ni vet han som alltid är klädd i svart och vill vara ute vareviga natt, påträffades när han letade efter oss. Så tolv minus ett plus ett är lika med tolv. Man besllöt nu att dela upp sig i två grupper. Det var bara tre som platsade i Elitgruppen, Bokis, Schnurrbarth & Elitaren. Alla övriga fick backa ner till snabbgruppen...

Elitgruppen fick en lite motig början. Elitaren hade dåligt med luft i bakhjulet och fick stanna för att pumpa. Sedan gick det igen, ett litet tag innan hjulet började bli platt igen. En smygare. Ja det är på detta sätt Elitaren gör en smygare, annars brukar det vara betydligt bombastiska saker när luft släpps ut där bak... Men i med en ny slang och så på med däcket igen. Nu är de snurrbart, sa Schnurrbart, lige vitsigt. Färden gick i olika kringelkroka. En tre kvart efter man delat på sig så var man vid Välandalen där man stannade till för lite Elitkaka. Styrkta av denna så rullade man vidare över mot Järavallen. Vidare bakom stora sjön för att svänga upp vänster och ner i mossen i pssagen mot lilla sjön. Det rullade på bra förutom att Bokis fick några småvurpor. Det är ganska trixigt i spåret som enduroknarren kört upp. Emellanåt är spåret så djupt att pedalerna slår i den stelfrusna marken. Mmen uppe igen så tog man sig ett varv runt lilla sjön innan man tog sikte på samlingsplatsen utanför Brukshundklubben där man skulle sammanstråla efter träningen.

Men ingen där så man beslöt sig för att köra upp och ner för slänten mot stora sjön. Lite intervallträning där man jagar upp ulsen ordentligt. Lagom till första omgånen av den rundan var avklarad så dök Snabbgruppen upp. Men som ni ser, för att vara i tid till uppsamlingen räcker det inte att vara i snabbgruppen, du skall vara i Elitgruppen!

Efter lit avrundande prat, där snabbgruppen bl a berättade om typen som inte gillar cyklister. Denna figur hade man möt. Han hade bröstat upp sig så mycket han hade kunnat och set till att breda ut sig så mycket han kunde. Bara för att ställa till jävelskap. Men så är det. Människor som är små i sin ande brukar behöva kompensera sig med att göra sig fysiskt stora. Det var väl honom väl unt inanna han gick hem och blev hunsad av frugan. Han behövde väl lite luft han också.

Nästa träning kl 18.00 på tisdag på MTB i Saxtorp.

Elitaren fipplar med sin smygare medan Schnurrbart
smög med Elitarens kamera.

Såhär glad blev Scnurrbart när han fick förfoga över en
kamera. Med nyhetens behag tog han denna "selfie".

Bokis & Schnurrbart vid Elitkakspausen.

Nu har även snabbgruppen tagit sig till mötesplatsen.
Bra kämpat!

Torsdag 23 januari. Ja, nu har det blivit vinter. Men ännu är det inte så att skidan slinter då det bara låg ett tunt vitt snötäcke på marken. Ungefär som när man strör florsocker på semlor. Alltså var det grädde att cykla. Hård mark gör att det rullar lättare. Ingen dynga för den är frusen till tjäle. Elitaren klädde på sig och rullade till Saxtrop. Där var han ensam, men det närmade sig ett ljus från skogen. Det var White Lady som kom rullande. Efter en liten stund så kom det en V70 in på parkeringen vid Fotbollsgolfen. Det var Earl Grey. Han hade varit tveksam in i det sista. Så till sist hade tiden lidit så långt att han fått kasta sig i bilen med cykelskorna på och köra. Det fungerade trots att han inte har SPD-pedaler i Volvon!

Så kom det ännu ett ljus från skogen. Schnurrbart. Klockan var nu ganska precis 18.00 och då kom även Nesor rullande från Lödde. Inge fler dök upp så man satte igång att rulla. Stod man stilla för länge så började man frysa och det ville man ju inte. White Lady tog ledningen. Ännu en gång hade hon lovat att ta det lugnt. Alla var i spänd förväntan för att se om hon kunde leverera ett lugnare tempo än vanlig då hon är i stil emd en skenande duracellkanin, passande nog ofta tillsammans med Lille Skutt...

Om det nu var kylan som tog lite av batterierna eller om hon hade fått kontroll över tempot går inte att uttala sig om ännu. Men en sak var säker, tempot höll sig på en nivå så att Elitaren slapp att kräkas. Ett speciellt tack för detta. Men det var motigt på annat sätt. Det ena kullfallan trädet efter det andra gjorde att man stup i kvarten fick hoppa av och lyfta cykeln över. Snacka om "över stockar och stenar". Men till sist kom White Lady över denna förstockning och hittad stig som inte var belamrad med stockar. Sedan lyckades hon faktiskt att fortsätta att hitta fler framkomliga stigar, detta utan att höja tempot. Imponerande!

Så var det dags att rulla över till Järavallen. Då gled Elitaren upp och tog förningen över Välandalen och över till Järavallen. Bakvägen runt stora sjön för att sedan svänga vänster i passagen mot lilla sjön. Nu lockade endurospåret som viker av direkt till vänster. Lite lättare att trampa där nu med tjäle i marken utom på de ställen där motorcykeln grävt ner sig djupt. Där vill emellanåt pedalerna gärna ta i marken. Så i den bästa av alla världar har man tillräckligt med fart för att kunna åka frihjul igenom de djupare delarna. Jodå det gick bra så man kunde fortsätta genom nästa kärr också. När man kom upp så var det dags för Elitkakor och fotografering. Sedan var det dags att rulla igen. inga långa pauser här inte. Kylan gör att man snabbt börjar frysa. Elitaren visade vägen över bron och sedan ut på den gula slingan. Ovanligt snabbt gick det. Men efter att man kommit till spårcentralen så blev det lite desorienterat. Earl Grey tyckte att det började likan Lille Skutts stigfinnande,, alltså imaginärt stigfinnande. Men det tog inte många tramptag förrän man hittat en stig, en viltstig. Efter diverse trixande så var man ute på lite större stigar igen. Men orienterinen tappades lite. Till hjälp attt hitta tillbaka till bron hade man ljudet av motorvägen. Upp igen över bron och vidare upp mot Brukshundklubben. Nesor morsade och drog hemåt lödde medan den kvarvarande kvartetten fortsatte mot Davidslidsvägen. När man passerat lilla sjön och började närma sig Brukshundklubben så var det slut på att artigt ligga bakom Elitaren. I backen upp mot Bruks så brakade de andra tre lös och drog ifrån så det visslade om det.

Vid Davidslidsvägen så vinkade Elitaren hej då för att ta sig hem via Paintballbanan medan de andra tre fortsatte till Saxtorp och Häljarp.

Nästa träning MTB i Saxtorp på söndag kl 10.00!

Mer info: https://www.facebook.com/LandskronaCykelklubb

Söndag 19 januari. Uj, ett sådant blåsande... Det var nog bäst med en extra rem till hjälmen så att den och toupén inte blåste av. Sedan var det till att byta hjulparen så att dubbdäcken kom på. Det var ju tö men i skogen var det säkerligen både snö och slask. Så ett par däck med ordentlig mängd dubbar skulle säkert sitta fint. Som tur är finns en uppsättning extra hjul så det är bara att byta hjulparet. Något som några Cyklofånar är lita avis på, eller vad säger du Fondri?

En yrvaken priutett tittade ut ur grovkösentren när Elitaren kom förbi. "Men vadf-n, du har ju inte skickat något SMS". Nej det var helt riktigt. Detta hade tappats bort under lördagen dåElitaren hade haft fullt upp med att peta navelludd. Så i ensmat majestät fick Elitaren rulla till Saxtorp. Vinden var ostlig vilket var skönt då det var lä mestadelen av vägen. Väl i Saxtrop så var det alldeles öde. Elitaren tog sig en liten runda på stigarna runt vid Paintballbanan. När han kommit tillbaka så stod det en bil med cykel parkerad på P-platsen. Det var Röde Baronen som anlänt och så skateliga började masa sig ur den varma goa bilen. Utanför plåtskalet var det bistert. Det var till att hålla sig igång hela tiden för att hålla värmen uppe.

Så dök det upp två cyklister till som kom rullande från skogen. Det var Löpar'n och White Lady. Allt efterhand så rullade det in fler och fler. Johnny, Bokis, Hillis, Lille Skutt, Schnurrbarth, Mr X (på sin crosshoj!), Peak och Fondri. Tolv Cyklofånar, inte illa en såhär blåsig och isig dag. Det dröjde inte länge förrän White Lady anförde trupperna ut i skogen. Det skulle bli en lugn runda. Många hade läst artikeln i Bicykling om att det var nu man skulle lägga grunden och därmed hela tiden köra lugnt så att man inte överskred den aeroba fasen. Inga intervaller eller andra tokkör. Lugnt och jämt för att sedan kunna ta i lite mer längre fram. Med den typen av träning så blir du både snabare, uthålligare och starkare. Men med White Lady, Lille Skutt och Hillis i spetsen så blir det inte så mycket dylika resonemang. Om det inte skall vara blodrött framför ögonen så skallö det väl i alla fall vara lite rosa tycks de resonera. När det gått en halvtimme så var det dags att dela på grupperna. Elitaren tog ledning över lagomgruppen som Schnurrbarth och Bokis anslöt sig till. Fondri haltade hemåt. Han har problem med sitt ben. Han kunde inte gå på det utan stöd av cykeln. Men kom han bara på någon bra stig så kunde han rulla. Så han vände hemåt.

Fartdårarna försvann som en fis i den starka vinden. Lagomgruppen rullade iväg några hundra meter innan det var dags för Bokis att laga punka på bakhjulet. Detta gick ganska snabbt och så kunde man rulla på igen. Men det var inte slut på det tekniska strulet med detta. Vid tre tillfällen fick Elitaren stanna för att spänna på hjulen igen. Först lossnade framhjulte, sedan bakhjulet och så till sist så ville framhjulet åter en gång gå sina egna vägar. Som tur var så är där spärrar som inte tillåter hjulen att fara iväg hur som helst. När det börjar kännas glappt så är det alltså da att stanna och spänna hjulen.

Man höll sig i Saxtorpsskogen mest hela tiden. Man hade avtalat att träffas vid brukshundklubben kl 11.45. En halvtimme innan detta så var man vid St Byvägen och letade sig ner mot Välandalen. När bäcken var korsad så var det dags för Elitkakspaus. Skönt och gott med lite energi innan det var dags att trampa på igen.

När man var över på Järavallssidan så fortsatte man norr om stora sjön. Döm om föörvåningen när Earl Grey helt plötsligt stod där och undrade vart de snabba hade tagit vägen... Han hängde på trion som nu blivit en kvartett. Vidare mot gusvägen som leder till Brukshundklubben. Innan där så kom det en ensam cyklist. Det var en lite moloken Löpare. Ja fy f-n, jag är helt slut. De kör som tosingar, jag skiter i detta nu, jag orkar inte mer. Just då kom resterande snabbtosningar rullande med Hillis i spetsen. En kort återsamling och fotostund med White Lady. Sedan var det dags att rulla hem. Störta delen av gänget mot P-platsen i Saxtorp medan Bokis & Elitaren rullade mot Hofterup/Dösjebro.

Nästa träning MTB i Saxtprp på tisdag kl 18.00. Lampor på!

Mer info: https://www.facebook.com/LandskronaCykelklubb

Samling vid P-platsen för Fotbollsgolfen. Fr v: Fondri,
Bokis, Mr X och White Lady.

Bokis och Schnurrbarth vid Elitkakspausen efter
Välanbäcken.

Återsamling en bit från Brukshundklubben.

Söndag 12 januari. Det plingade till i Elitarens telefon. Ett viktigt meddelande från Piruetten att han stannade hemma idag och kör på trainern istället. Tänk vad lite blåst kan göra. Dennna finskättade viking banade ur för blåsten. Så Elitaren fick köra själv till Saxtorp. Han passade på att ta ridstigarna öster om Grand Prix vägen. Dyngigt och upptrampat. Men det ger ju styrketräning åt benen. Sven har kastat träd slarvigt lite här och där. Ibland får man lyfta cykeln över träd men också krypa under fanskapet. Fallan träd gjorde att Elitaren fick välja nya stigar och helt plötsligt var han vils. Kringelikrokarna hade gjort att han tappat orienteringen av väderstrecken. Då det var en grå dag kunde man heller inte kolla vart solen stod. Lite på känn vinglade han igenom villaområdet han kommit till. Så plötsligt var han ute på Grand Prix vägen i höjd med Skönadal. Klockan hade tickat på så nu var det bar att följa asfalten för att komma i tid till Saxtorp. När Elitaren rullade in så var där en stor grupp cyklister samlade. Det blev ett kärt återseende av en nygammal Cyklofåne, Hillis. Det är inte många gånger han har varit med de senaste åren. När tvillingarna anlände och huset inte var riktigt i ordning så räckte tiden inte till cykling också. Men han måste ha varit snäll. För tomten hade med sig en 29" i säcken till honom. Nu var det premiär med den. Ja hillis kom inte ensam, med sig hade han även Vurpan. Denna trio Hillis, Vurpan och Elitaren är de allra äldsta Cyklofånarna som fortfarande är aktiva. Trion har avverkat många äventyr tillsammans. Bl a cyklat upp för berömda Passo Pordoi som får det till att darra i knäna på proffsen under Giro d'Italia, ett antal var har man också avverkar i den fina cykelvelodromen i Köpenhamn. Men du var det alltså dags för Hillis att upptäcka lite nya stigar i Saxtorp/Järavallen med sin sprillans nya blänkande Merida 29".

Bosse Bus, Kicken (som lovade att vara med "to the bitter end!), Mini, Tess, Bokis, White Lady, Löparn'n, Lille Skutt (han med de fossila "stigarna"), Peak, Ögat och många fler var där. Några nya ansikten också. u var inte Fondri med så någon exakt statistik på deltagarna gick inte att uppbringa. Men tre oberoende kontrollräkningar gav att det var tjugo deltagare från start. Så vi använder denna som en officiell siffra. Framtiden får utvisa om Fondri lämnar in veto mot denna.

White Lady höjde sin myndiga stämma och alla stramade till i givakt. Vi skulle börja tillsammans och värma upp femton-tjugo minuter. Mini i sin lila POC-hjälm fick äran att dra igång och leda alla. Det rullade på bra. Mini hittade stigar som inte var blockerade av nedfallna träd, detta ger förutsättningar för ett bra flyt. Men tjugo pers är en stor klunga. Gummibandseffekten blir rejäl. Det är alltid jobbigare att ligga sist. Fem till sju personer är mer lagom när man kör i skogen om man någorlunda lätt skall kunna hålla samman gruppen.

Så var det dags att dela gruppen. En snabbgrupp som Überstürmbandsfürer White Lady tog omhand. Nio stycken anslöt till denna grupp. De övriga elva följde med Elitaren i lagomgruppen. Hej och hå, nu var det till att leta stigar. Jodå, ni kan vara lugna. Det gick mycket bättre än när Lille Skutt letade stigar i torsdags. Här höll man sig hela tiden på stigar, utom vid något tillfälle då nedfallna träd blockerade vägen. Efter ett tag så beslöt man sig för att dra sig över till Järavallen. Nu var det till att orientera sig för att hitta vägen dit. Ögat hade full koll och pekade vägen. Så det hela rullade på bra uteom en liten vända in på en återvändsgata. Detta gillade inte Bosse Bus och då begick myteri och tog över ledarkapet. Nu skall jag visa er hur man skall köra. Vi tar in till vänster och så kommer vi ut lagom så vi kan rulla över Rasten mot Välandalen, sa han med en mallig storlthet. Jodå han trampade på tätt föjd av Elitaren och de andra. Några meter stig han man med att avverka innan färden gav en flashback av torsdagens irrande utanför stigar. Det var ett rysligt kämpande och pustande i björnmossan. Mjukt underlag suger mycket kraft ur benen. Mini vurpade och slog sitt knä. Så där blev det stopp ett tag. Men lite tröst fick han när mamma Tess drog upp en nybakad Elitkaka till honom. Men därefter var det snart dags för Mini och Tess att dra sig hemåt. Andra engagemang väntade. Bosse Bus som var generat röd om kinderna drog sig tillbaka från sin myteripost och överlät stigfinnandet Till Elitaren igen. Det gick ju så mycket bättre då att hitta farbara stigar.

Över Välandalen och ut till Järavallaen. Runda den stora sjön för att sedan i passagen till den lilla sjön svänga vänster uppför slänten för att genast svänga ner i endurospåret där. Vidare längs detta spår tills man kom upp på ridstigen som går söderut genom andra delar av mossen. Ögat fick vika av för hon hade även hon andra engagemang. Resterande grupp fortsatte längs den nya spåret på utsidan av kohagen. Detta ligger i kanten på mossen så bitvis är det väldigt blött och dyngigt. Men det är bara att trampa på. Så småningom kom man upp på grusvägen som går parallellt med Ålstorp. Där körde man förbi en hundägare som var ute och rastade sin fybenta loppcirkus. Ja det var ingen trevlig typ. Han attackerade, verbalt, Vurpan och några till. Det är konstigt, skogen är stor nog för at alla skall få plats. Men vissa surk-kar skall ösa sitt etter över fridsamma och hänsynstagande mäniskor. Men det är till att skaka av sig och stilla önska att drullen vrickar foten i ett mullvadshål eller så. Någon gån får väl ett sådant vrångböle sitt straff.

Men vad hade hänt nu? Hade inte den förslagne Bosse Bus smugit sig upp och övertagit ledarskapet igen! En sådan en... Han ledde klungan norrut för att svänga till vänster genom mossen. Lerigt och slirigt. Men någon vänlig själ hade varit ute med motorsågen och sågat upp så att man kunde passera utan att gå av cyklarna. Detta på alla utom ett ställe, precis innan man var åter på Järavallen. Efter det hindret så stannade man för att samla hop klungan igen. Bosse Bus, Hillis, Vurpan och Elitaren. Men var i håken blev de andra av? Kvart i tolv hade man avtalat att man skulle träffas vid gångbron för att återsamlas och avsluta tillsammans. Bosse Bus rullade dit för att berätta att något hade hänt. De övriga tre körde bakåt i spåret för att finna ut vad som hänt. Bokis hade knäckt bakväxeln eller örat. Så han vände och började traska hem mot Dösjebro som ligger några kilometrar där ifrån. De övriga fortsatte mot mötesplatsen. När man kom upp på ängen så såg man en klunga av snabbgruppen komma. Hillis som nu blivit ordentligt varm i kläderna trycket på för att jaga ikapp snabbgruppen. Efter någon minut var alla kvarvarande cCyklofånar samlade igen. Några gäster till hade anslutit till snabbgruppen. Men nu var det att rulla i lagom snacketempo över ängarna och mot Saxtorp.

Nästa träning på tisdag kl 18.00. MTB i Saxtorp.

Mer info: https://www.facebook.com/LandskronaCykelklubb

Hillis med sin (h)julklapp, en Merida 29".
Mannen i blått där bakom som ser ut som
en fågelholk är en annan
ursprungscyklofåne, Vurpan.

Ögat förbättrar vätskebalanden medans
Kicken kommer vinglande följd av resterande
del av klungan.

Elitkakspaus. Fr v: Bokis, Schnurrbarth, Ögat, Vurpan,
Hillis, en änno odöpt Cyklofåne, Kicken och så myteristen,
Bosse Bus.

Återsamling för avslutningen av träningsrundan. En trött
White Lady rullar frihjul nerför backen...

Torsdag 9 januari. Det regnar, regnar och regnar. Men det är ju inte något som stopar en Cyklofåne. Elitaren rullade upp till Saxtorp där Earl Grey väntade. Lille Skutts bil var där också men ingen Lille Skutt. Säkert ute och tjuvtränar, den lille rackaren. Så dök White Lady och Schnurrbarth upp liksom Peak. Så kom även Nesor rullande ur skogen. Ryggen återställd. Han ådrog sig ju någon form av ryggskott då han lyfte upp en julgranskula från golvet! (sic).

Lille Skutt hade som vanligt mycket energi i benen och vickade fram och tillbaka på cykeln, ivrig att komma iväg. Efter en liten transportsträcka på grusvägen djupare in i skogen så tog han lednngen som stigfinnare. Här visade han att han har levt flera liv tidigare. Reinkarnation alltså. En varm tanke gick till omgivningarna i de tidigare generationerna. Lille Skutt är ju lärare i det civila. Det behövdes ju verkligen en naivt barnslig fantasi för att se stigarna. Det verkade mest obanat. Eller så är det så att det tidigar varit en stig där. Men i så fall var väl det under jura eller kritatiden. Så egentligen är Lille Skutt nog ett levande fossil. Troligen har han varit en Stigosarus i ett tidigare liv...

Men hur som helst så kom man runt i skogen. Man beslutade sig för att stanna i Saxtorpsskogen och inte rulla över till Järavallen. "Stigvalen" gjorde också att det blev många stopp på vägen. Tallruskor i bakväxeln. Björksly i kassetten, etc, etc. Men så var det på det igen. Lille skutt trampade på så att man inte såg fötterna i pedalerna. Det liknade mer som ett klipp ur en Kalle Ankafilm, bara ett enda snurr. Klungan drogs ut och så sprack den. Om inte annat så ramlade Elitaren av så att man fick stanna och vänta in honom när han kom pustande med tungan hängande på framdäcket. Men för all del. Låt honom inte hämta andan utan pang på så dyngan skvätte. Ja blött var det i skogen. Hade bara någon varit så förutseende att tagit med sig en boll så skulle man kunnat lirat vattenpolo på sina ställen. Detta i en skog som står på en gammal sjöbotten, bara sand. Det ger en fingervisning om hur mycket det har regnat. Den torra sommaren torde vara inhämtad.

Efter en styv timmes cyklande i skogen (bitvis på stigar!) så var det dags för lite Elitkakor. Underlaget suger så ett tillskott av energi är ju välkommet. Förom ny energi så fick man faktiskt en andningspaus där man fick hämtat andan och gav pulsen en chans att lugna sig. Så det var med nya krafter som man kunde fortsätta sin tur på (och utanför) stigarna.

Efter ytterligare en halvtimmes cyklande så var det dags att runda av. Det passade Peak bra. Han hade tappat luften totalt. I alla fal i framhjulet. Platt och tomt var det. Lille Skutt rullade efter sin bil för att köra Peak hem. Schnurrbarth och White Lady tog skogsvägarna mot Häljarp. Earl gry hade sin bil sidan om Lille Skutts så han hade inte mer än några hundra metert till den. Nesor och Elitaren rullade söder ut mot Löddeköpinge respektive Hofterup.

Nästa träning på söndag kl 10.00 på MTB i Saxtorp.

Mer info: https://www.facebook.com/LandskronaCykelklubb

Torsdag 2 januari. Det plingade till i telefonen. Ett SMS från Piruetten som tydligen hade fått kasernförbud denna torsdag. Så Elitaren fik rulla själv till Saxtorp dit han kom i väldigt god tid. Tjugo i tio. Det var till att ta några varv på stigarna vid fotbollsgolfe. Men så allt efter hand så dök folket upp. Bosse Bus med sitt onda knä och ännu inte helt fri från sin förkylning. Schnurrbarth, Nesor och Lille Skutt. SE där, kortbanekommittens ordförande, Kicken, dök också upp. Det var alltså tillräkligt bra väder idag! Sist men inte minst så rullade Bokis in på parkeringen.

Bosse bus tog förningen och visade vägen ut i skogen. Eftersom man bara ar sju stycken (det är ingen officiell siffra då Fondri inte var på plats och verifierade att antalet var rätt). Denna lagom kara skulle alltså inte delas utan farten sattes i alternativfacket. På så sätt gick det lite för sakta för snabbgruppen och lite för fort för lagomgruppen. Precis som det brukar bli i kompromissandet.

Det är mycket plocke pin i skogen efter stormarna, simone och Sven. Trädstamamr ligger slängdda över stigar såm man får cykla runt en del. Andra så är det till att lyffta cykeln ch kånka/klättra över hindret. Efter en knapp tilmmers cyklande så vinkadeKicken adjö till alla och önskade god fortsättning. En knapp timme var tydligen så det räckte för Korbanekommitten. Lämpligt nog så hoppade han av när han hade som närmst hem Detta troligen för att försäkra sig att han kom hem och inte somnade av utmattning på vägen...

Efter ytteligare en stunds cykling s var det dags för Elitkakspaus. Denna paus missade alltså Kortbanekommitten. Men så är det, är man inte på plats så kommer man till korta. Men kotrbanekommitten är ju av hävd på det korta...

Så var det dags att rulla över till Järavallen. På vägen över från Välandalen så tog man travstigen där man mötte en travare i full karriär med kusken i sulkyn. En tung bana det där trvspåret. Cykeln sjunker ner en bit och så blir det riktigt jobbigt. På väg till stora sjön hittade Bosse Bus nya endurospår där att köra i. Bitvis var det svårcyklat eftersom att spåret var så djupt att tramporna gärna slog i marken emellanåt. Men framåg gick det tills man kom ut på strandbrinken mot stora sjön. Här var det lätt att fastna, vilket Bosse Bus gjore och Elitaren tog chansen och ångadebörbi tjugo meter eller så innan han fick stopp i den lösa grusen varvid både han och cykeln rullade ner mot vattnet. Men båda klarade sig torrskodda.

Sedan bar dtet vidare på kända stigar tills man hittade ett nytt endurospår. Lite trixigt men kul. Så småningom hade man tagit sig runt stor sjön och lilla. Här ledde Bosse Bus ner gänget längs enduospåret ner i mossen. Spåret som grå från passagen mellan de båda sjöarna. Stup i kvarten fick man stanna och rensa sina kuggar och kedjor för ris som snott in sig. Specieltt snobenäget är björkris. Det upp kom en iskussion om huruvuda att få björkris i kassetten var grenspecifikt eller inte. Det lutade mot att det var ett genspecifikt probleem för MTB...

igenom mossen mot Ålstorp. Här tog man på Elitarens inrådan stigen/vägen som löper längs granet/kärret till höger. Det visade sig att ett flertal träd hade blås ner och blckerade vägen. Där var det till att cykla ut i majskolvsåkern som turligt nogvar skördad. Här vinkade Nesor hej då och rullade hemmåt medan rsterande klunga kämpade på. Till sist tröttnade Bosse Bus på de otaliga hindren och trampade väg över majssåkern med ett trumpet uttryck i ansiktet. Trumpenheten avtog när han kom upp på vägen som inte är blockerad av nedfallna träd.

Nu var det dags att runda av. Tillsammans rullade man bort till Skönadal. Här tog Schnurrbarth, Lille Skutt och Bosse Bus småvägarna genom hofterup och Ålstorp till Saxtorp. Bokis fortsatte mot Dösjebro medan Elitaren rullade genom Hofterup för att komma hem till sitt.

Nästa träning på söndag kl 10.00 på MTB i Saxtorp.

Mer info: https://www.facebook.com/LandskronaCykelklubb

Elitkakspaus. Som synes av bilden var tempot något för högt för
Elitaren. Det gick inte att hålla handen stilla vid ftograferingen.
Fr v: Bose Bus, Bokis, Schnurrbarth och Nesor. Kicken hde redan
dragit sig mot sin favroritplats, sofflocket och Elitaren stod
bakom kameran. .

Ett ekipag i snabb trav mötte Cyklofånarna vid passagen
genom travbanan.